Jag ändrade utgången

 

När jag var liten, 7-8 år, så hade jag en ständigt återkommande mardröm. Idag, då jag tänker på vad den handlade om, så var den rätt så löjlig, eller rättare sagt, personerna som ”medverkade” i drömmen, var löjliga figurer. Men det spelade ju ingen roll, mardrömen var inte rolig.
Jag minns att jag tyckte det var jobbigt att gå och lägga sig, då man trodde att drömmen skulle dyka upp, varje natt, det gjorde den inte men däremot rätt så ofta.
Nu vet inte jag vart jag fick detta ifrån, men jag löste problemet med drömmen, alldeles själv. En kväll då jag gick och lade mig, lika orolig som vanligt, så blundade jag och gick igenom drömmen från början ända till just innan det bittra slutet, då ändrade jag i tanken, det som hände som jag var så rädd för.
Istället för att bli offret i drömmen så vände jag på det och jag var den som räddade allihop från det hemska. Och vet ni vad… sedan dess har den drömmen aldrig mer poppat upp.
Jag vet inte riktigt vad jag vill berätta med detta, kanske det här att saker och ting kan hända om man verkligen vill, det vet vi ju sedan tidigare upplevelser (i alla fall mina) att tron kan försätta berg. Och om man tänker på framtiden och vad man vill ska hända så kan man styra det åt det hållet.
Visst, det funkar nog inte på allting, jag skulle inte ha något emot att vinna en miljon, men bara min tanke på det, kommer förmodligen inte att fixa fram dom pengarna, däremot kan jag inte gå runt och säga att jag aldrig vinner, om jag nu inte faktiskt köper en lott, för utan den vinner jag garanterat inte.
Fast vem vet… jag kollade nyss min mejl och i skräpposten låg ett med följande rubrik: Du har inte bekräftat din resa till Gran Canaria än… Hm, ska jag tro på det eller ska jag svara dom att ta den om rödluvan istället? Jag tror dom får ta den lilla historian, för jag har då inte beställt någon resa och jag tvivlar skarpt på att någon ger mig en sån, bara så där 🙂
Jag önskar er alla en toppen torsdag, det kommer förmodligen jag att ha, börjar vid tolv, med kaffe hos Helena blogg.vk.se/e-lack 🙂 Seee yaaa!
Maria Lundmark Hällsten