Etikett: Helena

Rumpbilder… ska jag ringa Polisen?

Nu undrar jag vad jag ska göra av detta. Nicco fick ett samtal igår, från Amerika. En Bridget som undrade om det kunde stämma, att det fanns en Sebastian Klausen på vår adress. Det var nämligen så att hon skulle köpa en båt, på annons, hon blev dock lur på att det kunde vara nån typ av lurendrejerier på gång. Det var därför hon ville kolla upp det.

Säljaren har nämligen uppgett vår adress. Då hon kollade upp den så hittade hon Åke, och sedan numret till Nicco. Det var därför hon fick ett samtal. Hon sa att hon kunde skicka det hon fått av honom och det gjorde hon. Mja, ni ser ju själva.

Googlar man hans namn, så är det första som dyker upp, detta.

 


Mja, att han bor här, är då absolut bluff. Jag tänker tvärt att det var ju synd att det inte var vi som stod som mottagare, tjopp tjopp, fin båt…betald och klar.

Skämt å sidor, jag undrar väl om jag skulle ringt Polisen, eller… mest för att det är irriterande att nån använder sig av andras uppgifter, jag gissar att dom inte kan göra så mycket åt det. Även fast det är olagligt.


Bridget skickade även en länk där annonsen funnits, men den är inte giltig längre. Alltså borttagen. Det framgick inte om hon redan betalat båten, eller inte hon, det var en kusin till henne. Och det kanske man kan gissa, eftersom det var en typ av fraktsedel som han skickat till henne, att båten var lastad och klar. Men, som sagt var, jag vet inte mer om den saken.

Vi hade besök igår. I det fina vädret, satt vi ju ute, hela dagen. Jan A och Ingegerd, tvärstannade här, efter en cykeltur, och fick sig en kopp kaffe. Sedan kom Helena med sina 2 killar hit, för lite häng på gården, glass och kaffe, blåbärssaft och snack.

Och inte kunde man ju sätta sig inomhus, då det blev middagsdags. Näpp, det blev till att starta upp elden och grilla en köttbit, het underbart då man får en försmak på sommaren.


På mer än bara ett sätt.


Hahaa…betänk att detta kommer från en som inte älskar öl, så där jätte mycket, men den där satt bra, där och då.

När jag och Winstone, sedan gav upp utelivet så sprang jag ner i källaren, kommer upp och Winstone sitter vid ytterdörren och ser helt bestört ut. Jag hör ett rätt grovt BBBRRRRRRRRRRR… från matrummet. Äsch då, en liten humla som ville komma sig ut. Och det fick han.


Notera att jag skrev han, ingen hona hade ju satt sig i den sitsen.


Idag mina vänner, är det, tadaa…rumpans dag, och fredag, så jag önskar er alla en fin sådan dag, med lite passande rumpbilder.

Fotograf: Mats Alfredsson

Att väckas av ett björnvrål, jojo 🐻

Av , , 2 kommentarer 13

Stod i badrummet och målade över skavanker i mitt ansikte…eller nä, så kan jag ju inte säga. Jag ändrar mig och skriver att jag förstärkte min skönhet, med lite ansiktskrämer och mascara.

Nå, det roliga var att jag gjorde detta till ljudet av en gök. Vad jag funderade, men så kom jag ihåg Niccos larm. Jodå, hon har nån sån där uppvaknings lampa med fågelläten. Mja, det kanske inte är så dumt att få vakna till det. OM, man nu vaknar, vill säga.

Jag började tycka att den lät uttråkad och jag förväntade mig nästan att den skulle ge upp till slut och sen skulle det komma in en tupp, på högsta volym, eller varför inte en vrålande björn. Jisses, då vaknade man nog med hjärtat i halsgropen.

Underbart väder ute går, verkligen en försmak på vad vi har framför oss. Tano och Winstone fick hänga med mig på altanen.

Och sedan fick jag kaffebesök. Helena Jonsson, kom förbi, och det var mycket att prata om. Det är väldigt sporadiskt att vi pratar. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan sist. Livet tar sina vändningar, och ibland hinner man inte landa innan det är dags för nästa tur.

Det var i alla fall trevligt och tiden rusade iväg.

Fick ett brev i lådan, det är ju inte ofta, men ack så roligt. Det var från Ulla, som nu har flyttat till annan stad. I alla saker som ska flyttas från ena stället till det andra, hittade hon denna bild, och tänkte på mig. Konstnären heter Jan Davidszoon de Heem

I brevet följde det även med en text som hör till målningen, här kommer delar av den. ”Den är en allegori över livets förgänglighet, och det är föremål där, som ska symbolisera tidens flykt och fåfängan i all mänsklig ambition. Hans målade rosor, sprider ingen förförisk väldoft, men dom kommer aldrig att vissna och dö.”

Jag tycker ju bilden på målningen, är jättesnygg (weird) och den kommer att få en plats i vårt hem. Tack Ulla! 🥰

Nä, lite kaffe på det här och ett avsnitt av Robinson, så kan man ge sig ut med hunden, efter det. Laddar för jobbarhelg, vilket innebär middagsplanering…och lunch. Får se om det är nåt jag kan börja med eller om jag är bekväm, och kikar i frysen istället.

Ha en underbar fredag, allihop!

 

Det ska gnällas men vi får inte gnälla, fast jag gör det ändå, ibland.

Av , , 2 kommentarer 17

Detta kan man läsa i Norran, jag såg artikeln/insändare på FB, och kunde inte låta bli att kommentera.

Man ska oftast, som privatperson, göra saker innan man faktiskt behöver det. Annars ska man straffas. Man får sällan nåt för det.
Är du sent ute med att betala en faktura, ska du straffas med att betala extra. Väntar du på en försändelse och den kommer några dagar efter beräknad ankomst, så får du vara glad, att du ens fick paketet.

Är du skyldig myndigheter något, så ska det betalas med svindyra straffsummor. Om du, däremot, väntar på en utbetalning från dom. Och ramlat mellan deras berömda stolar, så finns tyvärr ingen snabb gräddfil, utan då får du ändå vänta tills karusellen snurrat färdigt och man är tillbaka på ruta ett. Möjligtvis kan du få ett litet medlidande och ett tyvärr, vi förstår men…

Det här med snön, kan vi ju inte rå över. Visst, det är svårt att dra gränser, och arbetsgivaren ska väl inte heller straffas, för att du inte tar dig till ditt jobb, i tid. När jag kommenterade var jag ju lite sarkastisk.

Det kan gnällas på att anställda inte kommer i tid, men vi får inte gnälla på snöskottarna, som inte skottat, för dom har fullt upp. Jag vet inte vart man drar gränserna. Nåja, jag sitter inte i sjön, och jag sitter inte heller i nån snödriva…än. Så egentligen tror jag att alla må ta saker som dom är. Och försöka göra det bästa av situationerna vi hamnar i.

Här har vi ju ett exempel på vad man kan göra för att lösa problem.


Hahaa…

Fick en försenad julklapp igår, och den passar in bra här, tycker jag. Tack Helena och Viggo 😍

Jag provade att göra den där chokladmoussen igår. Tog kikärtsspad som vispades så den såg ut som hårt vispad äggvita. Smälte sockerfri choklad med lite kakao i och vispade ner det i spadet. In i kylskåp, där den ska stå över 1 timme…klart. Och det blev gott 😋

Vi intog den med kola likör och kaffe.

Nicco tyckte att Tano skulle modella som Winstone, fast…Tano ville inte riktigt 😂

Undrar om det hade funkat med katter 🤔


Nu taggar vi en fin lördag och gör det bästa vi kan av den. Vad det nu må vara för nåt.

Obrydd och sorglös

Av , , Bli först att kommentera 15

Hemmets veckotidning hade en liten artikel på nätet, om hygien i köket. Hur vi gör med saker, vilka fel och vad som är rätt. Jag gick in där och kollade lite.

Mm, smaksked, hur gör ni då ni smakar på den där grytan ni rör om i?

Kan tala om att det var jättelänge sedan, jag började använda 2 skedar. En som jag tar upp från grytan med och sedan tippar ner innehållet i smakskeden. Enkelt, och det sitter i ryggraden.

Ett av tipsen dom har, är att använda en skärbräda till varje sak. Typ grönsaker, kött, fisk och kyckling. Ja, och där skrev dom ju om vikten av att rengöra dom ordenligt, speciellt efter kyckling.

Min första tanke var, ok, det vet vi, men om du nu har 4 olika skärbrädor, hur många av er placerar ut dom lite varstans? Ställer man dom inte på samma ställe? Och gör man det så ligger förmodligen kycklingbrädan, mot nåt annat, om det vill sig illa.

Och vad händer med diskborsten du använde, fick du verkligen bort alla bakterier?

Kommentarer följde på inlägget, och en av dom, den där dumma, ogenomtänkta kommentaren, som man ALLTID får läsa. – Jaaa fast jag har alltid, i 55 års tid, smakat av grytan med samma sked och ingen har dött av det.

Tillåt mig asgarva:

Bara för att inget hänt, som du inte vet, innebär inte att inget händer imorgon.

Nåja, nog om detta, tanken var bara att man kan fundera lite över hur man gör, och om man kan göra annorlunda.

Skjutsade mamma på MIO igår, och hon shoppade loss på en fåtölj, sen ville hon fixa nya gympadojor så vi åkte på Stadium outlet.

Hon kom ut med nya skor, t-shirt och ny jacka. Jag fick en Lemmelkopp för chaufförsjobbet, och den testade jag då jag kom hem.

Love it, tog en bild och la ut på insta och FB:

Ner på stan dit jag hade ett ärende av jobb karaktär samt ett annat, fika på Brobergs, med Helena, jodå, och det var lika trevligt som vanligt.

En annan fika, på ett annat ställe, för 5 år sedan. Här är då Sally på bild, den aktuella dagen och vi satt på Ullas kondis:


Hon tittade lite pillemariskt på oss (jag och Nicco) och frågade om vi inte kunde åka någonstans. Mjaha, åka, vart då menar du, frågade jag.

Jaaa…åka, till Amerika kanske, svarade hon. Kan vi inte göra det, va? Nja, sa jag, du vet, vi har ju inga pass, man måste boka resan och så vidare. Men sa jag till Sally, jag kanske kan fixa in dig på ett flyg till Amerika, nu när du ska hem, så får du åka dit.

Javisst, inga problem, tyckte hon, fast hon hade en fråga, vart ska jag bo då, när jag kommer fram. Hm…jamen du kan ju fråga någon, bara så där, sa jag, och det hade hon inga problem med. Jaa, det kan jag ju göra Alltså, snacka om obrydd och sorglös, härligt!!!

Lika sorglös som den här hunden:

Önskar er alla en toppen lördag!

Tur man kan skratta 😀

Av , , Bli först att kommentera 14

När jag kom hem från jobbet igår kväll, så sitter Åke och kollar på det där klippet jag la ut i förra inlägget. Men, funkar nätet, har routern kommit, är det fixat, frågade jag.
Jaa, det fungerar men det är ingen som varit här eller att det är bytt nånting, svarade han.

Ehh, jahapp, det var väl jättekul. Jag blir smått irriterad, fast ok, vi kanske har en random router, som nu funkar ibland. Så jag tänker inte chatta med nån för att tala om att det fungerar, utan dom får skicka en ny ändå.

Risken må ju vara överhängande att den lägger av igen. Om det inte är så att dom mörkar deras avbrott, för att slippa betala igen en del av avgiften

🤪🤔

 

Kommer ni ihåg dom där pizzorna man kunde köpa i frysdisken för några år sedan. Gjorda på hårdbröd Jag gillade dom, och blev faktiskt så sur, då jag hittade denna oöppnade förpackning nere i vår frys, men den borde inte ha legat kvar där, för den hade gått ut, way back in time.

Men så hittade jag det här, då jag var in på Ica Maxi, härom kvällen:

Visserligen får man nu lägga på toppingen själv, men det kan ju vara rätt så nice. Då vet man liksom vad det är.

Hittade även denna kalla sås:

Den föll mig i smaken, och roligt med nåt annat, än vad man alltid annars använder sig av.

Igår efterlyste kvällspasset i P4, historier om då man varit lite av en virrpanna. Jodå, det händer väl. Jag kunde inte låta bli att lägga ut följande minne, och vi backar bandet till oktober, 2015, och jag hade den där jädrans väskan, fast satt i magen. Som jag fick ha, dygnet runt. Och jag citerar nu inlägget:

”Böjer mig för överheten och bekänner att det var mitt fel, att Nicco missade förmiddagens lektioner, igår. Det började med att hon stod och letade efter en smörgås, jag gjort i ordning till henne att ta med på tåget.

Grävde i kylskåpet den fanns ingenstans, och vi började skylla på att Åke måste ha fått den med sig då han åkte på morgonen. Men så gluttade jag på skafferidörren, och vad tror ni, jo, jag har alltså lagt in den färdiga mackan i brödkorgen. Nå, mysteriet löst.

Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.

Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…

Ja, jag hade dom på fingret, heeela tiden, alltså och betänk också att jag inte ens tagit något morfin eller annan tablett, smuttat på whisky som kan ge lite sidoeffekter, eller slagit i skallen 😀

Jaja, det hjälps inte, man kan ju vara lite snurrig i kupan ibland, och att jag höll i nycklarna utan min vetskap, kanske inte var så konstigt, jag höll ju samtidigt i väskan, och kände därför inte av dom.

Vi fick då starta dagen med ett gott skratt, så där, nästan så tårarna började rinna 😀” slutcitat

Tur att man oftast kan skratta åt allt elände, eller hur.

Idag blir det utfärd till MIO på förmiddagen och en kaffedejt med Helena på eftermiddagen. Och hey, det är ju fredag också, kan ju inte bli bättre 😀

Ha det gott, allihop!

Rik, fattig eller mitt emellan?

Av , , 2 kommentarer 14

Läste vad Helena skrivit i ett inlägg förra veckan. Det handlade om vuxna som retas med sina barn, och skrattar åt deras reaktioner. Nu pratar vi om småbarn, som inte ens vet vad det handlar om.

Jag vet att sånt där, bland annat, florerar på TikTok. TikTok som förövrigt kunde ha varit nåt genuint roligt, om folk hade varit mer eftertänksamma. Eller om det funnits nån typ av spärr för vad du kan eller får, lägga ut.

Jag gillar konceptet med korta filmer, tjopp tjopp,dom kan vara roliga, gulliga, lätt sorgliga, men snabba och innehållsrika.

Tyvärr finns det då stolpskott, som lägger ut, till exempel djur som far illa. Det som gör ont i själen, är då man ser nåt sånt där, men man kan inte göra något åt det. Och ännu värre, då jag inte kunde låta bli att kommentera ett sånt inlägg.

Jag skrev att den som står och filmar nåt sånt där, är absolut ingen djurvän, och sedan en elak emoji på det 🤬

Så fick jag svar från inläggaren, en massa skratt emojis. Det gjorde mig ännu mer förbannad. Men jag lämnade diskussionen. Skrattar man då man gör nån arg, så är man dummare än jag ens kunde föreställa mig.


Man kan hitta allt möjligt dumt, let me tell you. Ibland sorgliga saker, där jag tror att dom som filmar, mår väldigt dåligt, fast dom inte erkänner det. Folk kommenterar deras utseenden, häcklar, fördummar, ja…ni vet, ni fattar.

Finns en väldigt storvuxen tjej, som lägger ut filmer där hon äter mat, och här snackar vi mängder som man inte fattar. Sen förlöjligar hon sig själv och andra. Hon säger sig själv vara lycklig och andra ska strunta i vad hon gör. Mm…fast, hm.

Varför lägger hon då ut dessa filmsnuttar, varför stänger hon inte kommentarsfältet? Det hon har rätt i, är väl att det är hennes problem, ingen annans. Det jag däremot reagerar på, är då hon skriver att hon är lycklig.

Jag skulle vilja skriva och fråga, om hon fick välja, att vakna imorgon, och vara 100 kilo lättare, skulle hon vilja det då, eller vill hon fortsätta som hon lever idag.

Svarar hon att hon är lycklig som hon är, så skulle jag vilja påstå att det är att lura sig själv. Jo, man kan visst vara lycklig, av många orsaker, men det är ju inte vikten som gör henne lycklig, i så fall. Sen innebär det inte, per automatik, att en som inte är lycklig, är olycklig.

Lika lite som att man skulle vara fattig om man inte är rik. Eller att man är smal, om man inte är tjock. Ojoj, tror man det så är man lost 🙄

Men nej, jag ser inte hennes inlägg längre, jag skrollar förbi, ids inte bry mig, Det enda jag tänker dock, då man inte vill se saker, är att det blir lite farligt, det med. Att blunda för det som är galet, kan tolkas som om man då, inte vet vad som händer på riktigt. Fast nej, jag väljer vad jag vill se eller inte se, och kan välja att glutta ibland också 🧐

Jag bakade blåbärsbullar i långpanna igår, kunde ha gått åt skogen. Jag hade inte planerat innan, hur jag skulle baka denna långpannebulle. Alltså hur jag ens skulle få ner den i långpannan Typiskt jag, kan jag ju säga. Men jag fick till det, efter lite bråk med bakplåtspapper, deg och blåbär:

Sen plockade jag 15 dl blåbär på en bricka:

Kokade blåbärssylt på en tredjedel. Visste faktiskt inte att man kunde göra det på dessa amerikanare, men tydligen så går det alldeles utmärkt. Bra, då behöver man inte baka hela tiden

🍰🍩🍪🌰

 


Fast jag har redan planerat in en blåbärskaka som jag gör av resterande liter, till på onsdag, då jag ska ha besök på gården, jojomensan!

Och mitt i alltihop, drev det över en hagelstorm, levde om ordentligt. Tur att det var små hagelkorn så dom smälte bort då dom landade.

Nu har man jobbar 4 veckor efter semestern, jag började med en 6 dagars vecka, och nu är man där igen. Hur fort får tiden gå, egentligen. Tycker det borde finnas en spolarknapp, så man kunde backa bandet, några veckor. Sen sätter vi på repeat, några gånger.

Nå, innan nån har kommit på hur man skulle kunna genomföra nåt sånt, så är det bara att gilla läget. September blir det imorgon, så passa på, mina vänner, att njuta av den sista augustidagen, idag.

Nedåtgående vulkaneffekt!

Av , , Bli först att kommentera 11

Kan inte hjälpa att jag ändå roas lite av vad jag ibland får läsa. Nu är det mest rubriker som förvrids i mitt huvud. Vet inte om det beror på livliga fantasier eller att jag läser på ett konstigt sätt.

Lite som med korsord, man har nån eller några bokstäver och då vet man vad det blir. Fast egentligen vet man inte för att man kan, utan för att man ser, vilka bokstäver som passar in…helheten liksom.

Nå, såg den här artikeln på vk.se:


Och jag läste nåt om att tusentals ton, stals vid Umeälven. Hinner tvärgrubbla, hm, vad stals, och det är ett stavfel inte över, utan vid, umeälven. Så klickar det till och jag inser att jag ser fel.

Andra artikeln, även den, på vk.se ser ut så här:


Och jag läser, dom kom inte in på gymnasiet. Men oj, tänker jag, har dom en sån lista nu, makabert. Och fattar att jag måste utreda detta, och det var lätt, läste en gång till och förstår vad som står där 😀

Nåja, tur att jag känner mig själv, så jag vet ju hur det kan fungera, ibland:


Apropå tur, så är det väl turmånaden just nu. Ja, rötmånad är väl det man säger. Röta som i tur, tänker jag. Och igår var jag glad att det var rötmånaden, för så här såg det ut, hemma hos oss:


Och jag var glad att det var en dryg timme innan jag skulle åka på jobbet :O Jodå, jag hade pratat med han som skötte grävmaskinen, och förvarnat om den tid, jag skulle iväg. Kör ju ingen Jeep, nu för tiden 😀

Men jag må ändå ifrågasätta denna turmånad. Jaja, beror väl på vad man menar med tur och för vem, turen gäller, eller lyckan, för all del.

Bakade en äppelkladdkaka i torsdags. Och jag glömmer att låsa fast ringen runt formen. Gissa vad som händer då man sedan lyfter den för att ställa in den i ugnen Mjo, det kan jag berätta. Då blir det en nedåtverkande vulkaneffekt, och smeten smiter ut.

Här till Winstones glädje och förtjusning. Det var tur, för honom, att jag glömde låsa fast den, eller hur 😀

Jag lyckades i alla fall rädda en hel del, jag är ju snabb, för tusan, och klämde ner hela alltet igen. Och det var ju tur, för jag fick ett sms, Helena med barn undrade om dom kunde komma och hälsa på, och nu hade jag ju en kaka att bjuda på:


Riktigt härlig dag i torsdags, och man fick idka lite uteliv. Samma sak igår, fast som dom stökade härute och levde om, vet jag inte om det var avkopplande direkt. En av männen som stod i gropen höll på med nån maskin som levde om, ibland.

Han bad om ursäkt för att han störde mitt fika. Jaja, sa jag och viftade lite med handen. Sen tänkte jag, att jag hade kunnat svara att man ändå har lite vana av oljud. Det lät ungefär som då man sitter i depån och det är dags för juniorarna att lajna upp för race:


Winstone är van, han med, och viftade inte ens på öronen inför ljuden, mannen åstadkom.


Skickar här ett grattis till Mats ”Tigern Boström”, som jag vet, råkar fylla år idag, Grattis från oss på Ettan, och hoppas på en kanondag, för dig!


Och till er alla andra, ha en underbar lördag!

Fel, fel och fel…

Av , , 2 kommentarer 17

Hade allt varit som som det var förut, så hade detta varit Wheels lördag, och vi hade förmodligen förberett oss för en dag på nåt fält nånstans.

Nu tar vi allt som det är, och istället för en dag ute bland bilar och folk, så körs det en spontan cruising ikväll, ingen snitslad bana och Pop o Rock kommer att sända direkt från Storgatan utanför Rex mellan 18.00-00.00.


Vi lär nog åka ett eller två varv, bara för att 😀

Jag och Åke blev spontan bjudna till kusin Anna med hennes man Ingvar, på blåbärspaj och kaffe, igår eftermiddag. Dom som har en så fin altan, med vidunderlig utsikt över stan. God paj, fint väder, trevligt sällskap, kunde inte bli bättre <3


Tiden rullade på och plötsligt blev det halvbråttom hem, vi skulle hinna äta nån typ av middag innan jag skulle iväg igen.

Och här gör jag fel, nummer ett. Jag steker en hamburgare till Åke, men själv tar jag bara en hårdbrödmacka med 2 korvskivor på och sen drar jag. Hämtar upp Nicco och sedan Helena och ner till Strömpilen.

Där blir det en blixtvisit hos Bo-Lage, jag shoppar nämligen loss och förmodligen, kommer det att bli Johans midsommardrink, här hemma, nån gång ikväll:


Och efter det, satt vi nere vid älven, pratade, åt en glasskula, drack kaffe, pratade mer och roades av allt runt omkring:


Nicco och Georgo, ville ha skjuts ner på stan så jag landade hemma strax efter 21, där gjorde jag fel nummer 2, tog en cider, innan vi gick in.

Och efter lite häng i soffan, görs fel nummer 3. Jag skippar nattmackan och går i säng. Mm, vissa lär sig tamefaan aldrig. Jag verkar ju tillhöra den sorten, åtminstone då det gäller vissa saker.

Och här är vad jag får betala för min fel. Vaknar 2 i natt, sockerfall, jag svettas så fruktansvärt, darrar, får i mig mjölk, knaprar äpple, Winstone kommer och undrar vad jag håller på med, tuggar i mig nån godis och sen får man borsta tänderna…igen. Men jag är så trött att jag somnar ändå, på en handvändning.

Men vad hjälpte det, en timme senare vaknar jag av att mina fötter, vrids uppåt, så sjuuukt irriterande och ont. Jag har fått kramp i bägge fotknölarna, alltså, haha, story of my life. Varför ska det alltid vara såna här konstiga saker. Får ju kliva upp igen och tassa omkring och försöka få krampen att släppa.

Som tur är, så är jag inte ett dugg piggare, utan slocknar igen, och får faktiskt sova ända till 9, sköööönt!

Tänker städa lite i Camaron idag, dammsuga och torka lite. Sen sitter man väl bara ute och jäser, inga måsten. Ha en fin lördag, allihop!

Från detta till det här!

Av , , Bli först att kommentera 13

Från blank isbana, för nån vecka sedan:


Till knagglig isbana igår:


Jaja, det ska ju vara spännande alltjämt, annars kan det lätt bli lite tråkigt, eller? 🙂

Att vi bara hade en hyresgäst, höll i en dag, blev uppringd igår av en lärare på gymnasiet dom kommer ifrån, och han undrade om vi kunde ta in en kille till. Så javisst, det skulle ju vara 2 från början, så jag tänkte att man kan ju inte neka.

Vi såg på en annan del av Köping, som påbörjade ny säsong igår, och man kan inte annat än skratta. Ett roligt, obrytt gäng som gör det dom känner för. Precis som det ska vara.

Tog mig i säng sent, inte alls ovanligt, även om jag har goda intentioner att lägga mig tidigare, så går det alltid åt skogen:


Steg dock upp tidigt, och har burit upp 2 madrasser och ska strax ut med Winstone. Sen har jag lunchdejt med en annan Helena, så jag tänker gå och införskaffa lite varor till den lunchen, tur man har nära till affären 😀

Och apropå debatten om plastpåsarnas vara eller inte vara, priset på dom och så vidare, så förstår jag inte vad man bråkar om. Ta med en tygpåse när du handlar, jag ar numer, alltid 2 påsar i min väska.

Tycker ni att det kommer att bli dyrt med 7 kronor för en påse, så betala inte det, utan ta med hemifrån. Då blir det ju till och med billigare än då du faktiskt betalat 1 och 2 och 3 kronor för nåt som du förmodligen sedan kastar bort med soporna.

30 öre ska det tydligen kosta att ta påsar du stoppar ner frukt och grönt i, ta med egna påsar, problemet löst.

Vi ska ju nu börja sortera matavfall, och jag tänkte på kvinnan i teve som sa, javisst, det kommer att bli dyrare, vi får ju 2 tunnor som ska tömmas, men…

Är vi duktiga på sortera, så kommer resultatet att bli billigare ändå, eftersom man börjar använda det där man har mellan öronen, och tänker lite framåt. Gissa om våra buskar kommer att få kaffesump i jorden…jojo 😀

Nä, nu ska jag sätta fart, hoppas på en fin dag, för er allihop!

Förstår ni vad jag säger?

Av , , Bli först att kommentera 13

Hann inte se nåt avsnitt alls igår, av finaste familjen, men upptäckte nu på morgonen att jag redan sett dom 2 första i säsong 3, så jag kunde hoppa över dom 😀 Inte alla kvar nu!

Den här annonsen såg jag alldeles nyss:


Och nu undrar jag, om det är fler än jag, som alltid fyller i eller svarar på det man läser? Själv satte jag ett frågetecken efter och då blev det inte en läcker flaska, utan en fråga om du har en flaska som läcker, i rostfritt stål.

Jag vet att jag ibland vrider på meningarna då jag skriver, fick jag höra i tidigt stadie, då jag började blogga. Det var nog både Nicco och Theresé som inte trodde att jag skulle fixa att skriva så nån förstod vad jag menade 😀

Det finns också gånger jag korrigerar mina meningar, då jag läst dom 3 gånger och inte får nåt flyt i dom. Å andra sidan, så sa jag för snart 11 år sedan, att jag kommer att skriva som jag pratar, och då innebär väl det att folk inte fattar vad jag säger, heller…jisses!!!

Ulla, som jag fick boken, en bra dag, av, kommenterade mitt inlägg om densamme, och skrev att hon kanske skulle köpa en likadan till sig själv så kunde vi jämföra, sedan, vad vi skrivit.

Så kom jag på, att jag faktisk, ska dela med mig av mina slutord, som jag skriver varje kväll, först citatet som står tryckt och hur jag sedan fortsätter. Och det blir precis som med flaskreklamen, jag läser och sedan kommer bara orden. Håll tillgodo!

Hur ni sedan tolkar det jag skriver, är upp till er, jag vet själv vad jag menade 😀

Nu tycker jag att vi fått tillräckligt med snö, alla barnen är glada, som får åka pulka, men till dom kan jag säga att det finns alternativ. Berättade igår, på jobbet, om hur jag som liten, var väldans otålig på att komma iväg till pulkbacken.

Mamma och pappa höll på med sista grejen innan vi skulle bege oss av, jag var väl runt 2 år. Pappa tar pulkan och sätter ner den utanför dörren och mig sätter han i pulkan. Jo, då kan ni gissa vad jag gör, och då jag berättade det igår så kändes det precis som om jag faktiskt kom ihåg hela scenariot, kanske jag gör det eller så har dom berättat det så många gånger att jag tror att jag minns.

Utanför dörren, finns en lång trappa med 16 trappsteg, innan man kommer ner till ytterdörren. Jag håller fast mig i kanterna på pulkan och sedan börjar jag vicka fram och tillbaka med den följden att jag till sist får övervikt i framkant och bränner iväg nerför trappen. Haha…

Det var ingen gråt där inte, jag tyckte det var kul och det lät säkert en hel del också, man behöver med andra ord inte snö för att åka pulka, hahaa… Men ok, jag ska inte rekommendera detta, det kunde ju ha gått illa.

Passar det inte at åka pulka kan man ju alltid göra en snögubbe eller…

Jag ska kaffedejta hemma hos mig idag, Helena kommer hit innan hennes arbetsapass börjar. Så skönt, jag behöver alltså inte bege mig ut annat än med Winstone, och första svängen hade jag tänkt göra nu. Så jag önskar er alla en trevlig fredag, och gör det jag hade tänkt.