Snabeldrakarnas dag…ehh, dammsugarens, ska det vara :D

Visste ni att det är dammsugarens dag idag, jojmensan, och därför kommer en story i repris, som jag skrivit om förut. En sann sådan.

Min ingifte morbrors syster, en ganska bestämd dam som inte är rädd att visa eller uttrycka sina känslor, var nere på stan och handlade. Detta var nu en 25-30 år sedan. Hon åkte upp på Domus fiket och köpte sig en välbehövlig kaffe och dammsugare/filmrulle. Satt ner sakerna vid ett bord men kände sig tvungen att gå på toaletten innan hon började fika.

När hon kommer tillbaka är dammsugaren borta, vid bordet intill sitter en kille med en kaffe och en dammsugare…han har dessutom tagit en tugga från kakan. Hon stirrar honom i ögonen, säger ingenting men går fram och tar tillbaka kakan. Killen säger inget heller, han ser ut som ett stort frågetecken.

Han går och köper en ny dammsugare, vid det laget har min morbrors syster fikat klart, hon packar ihop sina saker, går fram till killen, stirrar honom återigen i ögonen, snabbt som en vessla hugger hon kakan, och tar en tugga. Rätt ska vara rätt tyckte hon. Han hade ju tagit en tugga av hennes kaka.

Nåja, där hade ju historien slutat om det inte var så att när hon kom hem och plockade upp sakerna hon köpt, vad tror ni då hon hittar i påsen, jo kakan. Den hade halkat ner då hon reste sig för att gå på toaletten.

Fatta vad kul det hade varit om man idag fick tag i den kille som blev utsatt för henne. Vad han tänkte och hur han resonerade. Förmodligen trodde han att det brunnit i hjärnkontoret hos henne och han tordes inte utmana ödet utan lät henne hålla på. Jag tror då att jag vet vad jag hade gjort om jag hade varit killen, men det ska jag låta bli att skriva här.

get_image.php

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten