Blir jag kränkt eller blir jag

Annelie kommenterade mitt inlägg igår och jag citerar den för er som inte går in och läser kommentarerna.

” Ja du, det är sant det du skriver om att backa bandet. Visst tänker man att saker kunde varit annorlunda, rätt gigantiskt annorlunda för mig med den uppväxt jag haft men om JAG gjort något annorlunda, skulle det ha förbättrat något?

Det som hänt mig sista halvåret har gjort att jag fått många kommentarer -Men varför skulle det ta sån tid! Men med kunskapen i bakfickan så känner jag, varför sörja det som varit?

Jag gläds åt framtiden och kunskapen jag fått genom åren och visst, alla har vi saker bakom oss som vi velat ha ogjorda men hade det blivit annorlunda? Det är mänskligt att fela.” Slutcitat

Mitt svar på det var: ” Det kan ju ligga något i det man brukar säga, att vissa saker sker av en anledning. Och vi vet ju aldrig hur det varit om man vikt av på en annan stig och mött andra människor. Spännande tanke, men det är aldrig något som säger att det hade varit bättre. Så härligt att höra att du gläds åt det som ligger framför oss, det gör jag med”.

Apropå det långa samtalet jag och Anna hade, på den där långa promenaden. Om livet och hur vi skulle ha valt, om vi haft den möjligheten. Så ställde jag en annan hypotetisk fråga.

Vi har väl allihop en tendens att känna avundsjuka gentemot dom vi ”tror”, har mer än andra. Dom föds med guld i fickorna, har allt och kan köpa allt. Dom brukar ofta ha utseendet med sig också, och ser ut att njuta av livet alla godsaker, helt bekymmerslöst.

Ponera här, att ni fick chans att byta liv med en sån person. Men, utan att veta vad personen har i bagaget. Ni vet inget om livet bakom stängda dörrar eller rent hälsomässigt.

Om inte, så antar jag att ni tänker som jag (och Annelie) och säkert många fler. Man är ändå nöjd, man vet vem man är och vad man har. Och man chansar inte då risken är stor att man kommer att få ett helvete man inte önskat. Vi vet ingenting om andras liv, därför ska man inte heller vara så snabb på att döma. Gläds åt andra och det som händer i deras liv, för vet ni vad, dom kanske är värda det ändå.

Varför känns det alltid som lite tvång, att man ska putsa fönstren, då solen hittar på att skina, dagar som dessa. Hm… Det lilla i hallen är under all kritik, men tur då, att det är så litet. Skrev hon och kände sig lite uppkäftig. Antingen struntar jag fullständigt i att göra nåt alls idag, eller så… känner jag mig kränkt över att ett så litet fönster, kan visa sig så smutsigt, så jag tvättar det i ren förbannelse.

Ha en fin dag och njut av solen, mina vänner och alla andra!