Intentioner (förväntningar & upplevelser) blir inte alltid som man trott

Första vistelsen utanför vår gård då man lämnade jackan hemma, inträffade igår. Det är precis som jag skrivit tidigare, precis dom här dagarna jag gillar absolut mest. På nåt sätt kopplar jag dom till förväntningar, syn upplevelser (beror säkert på all färg som är på G), och allt man nu tror och tänker att man ska göra till sommaren. Den som stundar och som snart är här

Guldkants uppdragen görs ju oberoende av väder och vind. Däremot är vi anpassningsbara utifrån hur det ser ut på väderfronten. Igår åkte vi till Öbacka Strand och gick längst med Strandpromenaden. Det väckte en del minnen. Där har jag gått många mil. Och det är verkligen en vacker plats att vistas på. Speciellt då alla blommor slagit ut.

Blev uppringd av en man som tänkt skriva en bok med små anekdoter från Storgatan. Han bodde nämligen i samma hus som min svärfar Nicke och hans bror Jean Ragnar (Helge). Han berättade att han tyckt att det var så spännande med en konstnär i samma hus. Och ville höra om jag möjligtvis kunde svara på några frågor han hade. Tyvärr var jag väl inte så behjälplig men här hittar han i alla fall någon som han får sälja en bok till. Det är ju dom där små historierna som blir intressant, istället för enbart fakta.

Intentionerna (förväntningar och upplevelse) igår kväll, var att åka med på första cruisingen för året. Men dom grusades. Det är ett läckage vid vattenpumpen på Camaron, som inte blev tvärenkelt att lösa. Så den fick stå kvar i garaget medan Åke gick för att kolla om han möjligtvis kunde få nåt råd av J. Andersson på vår gata i schtaaan. Medan han gjorde det så tog jag på mig skorna och jackan och travade iväg till Backenvägen och ställde mig mitt mellan Donners gränd och Storgatan.

Jag visste ju nämligen att det skulle passera en del bilar där. Och yes, det gjorde det 🤩🤘

När jag gick igenom bilderna igår kväll så såg jag mer på detaljerna i bilderna. Var tvungen att skratta, här håller Larsa Berggren sin kamera framför sig och skjuter av moteld, som han kallar det

Jag kommenterade bilden som han la ut på fejjan, att jag ser ut att ha en väldigt avslappnad fotograferings stil. Det är verkligen inte lätt att stå där. Man vill inte se bilarna genom mobilen, men ska man fånga HELA ekipaget på samma bild, så måste man ändå göra det. Utan mobil hade jag zoomat in och ut hela tiden, synd att man inte kan fota med sina egna ögon

Den här var ju rolig, haha…han censurerade sig själv. Underbart!!

Då jag kom hem packade jag ihop några matlådor och körde upp dom till mamma. Så en sen fika med prat, fick avrunda onsdagen.

Jag började prata om att hämta hem bussen så jag får städa upp den och sedan slänga ut en ny annons på den.

Så tyckte Åke att det var en bra idé att göra det idag. Fast nu tycker jag att vi kanske väntar till måndag i alla fall. Jag har inte tänkt städa en buss i den här värmen, inte heller i helgen då jag jobbar. Vi får se vad vi kommer fram till. Ikväll är det i alla fall bokklubbsträff, så en sak står redan noterad i almanackan.

Nu blir det en morgon prommis med Mr W, så får vi se om det blivit aningens grönare utomhus, än det var igår. Ha en fin torsdag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten