Etikett: mamma

Nu är det bara…”oh noo” eller…

Av , , Bli först att kommentera 10

Finlands självständighetsdag 🇫🇮 idag och Radio P4 i Västerbotten efterlyste det bästa minnet av Finland. Jag har ett, som etsat sig fast. Har garanterat skrivit om det förut men…

Min pappa hyrde rum på Hotell Waskia under en helg, och tog med oss över dit. Min mamma, jag och min storebror Sivert (är osäker om min lillebror Lars följde med). Jag gissar att jag var runt 9-10 år, så det borde ha varit -76 eller -77. Min farbror Matts, skjutsade oss till Finlandsbåten och skämtsamt frågade han mig om jag nu kunde finska, för det var något man borde kunna om man skulle dit. Jag satt och var orolig över att bli hemskickad eftersom jag bara kunde ett yksi och ett kaksi.

Nå, jag flög under den radarn eller så kan det ha varit för att han bara skojade, fast jag fattade inte det just då.

Vi spenderade sedan en hel dag nere i Vasa. Gick i butiker, åt Pizza och jag hittade den största kammen jag någonsin skådat. Ungefär 30cm lång och 8cm höga piggar. Jag fick köpa den och var överlycklig. Tänkte säkert att det skulle bli nåt att skryta över till mina kompisar, då vi kom hem.

Kvällen kom och pappa hade bokat så vi skulle få ha en pool, alldeles för oss själva. Förberedelser inför detta på Hotell rummet, jag studerade kammen och fick för mig att jag skulle testa den på mitt, på den tiden, långa och tjocka hår. Drog kammen längst ner på hår topparna och rullade sedan upp kammen, hela vägen. Gissa om jag ångrade mig bitter. Den satt fast…super hårt och tight mot hårbotten.

Mamma, försökte få loss den, pappa försökte ta ut den, kommer inte ihåg vad min bror gjorde, förmodligen var han irriterad över att vi skulle missa tid i poolen. Nä, sa pappa till slut, nu får du välja, antingen klipper vi av håret eller så bryter jag av kammen.

Ja, det var inte ett roligt val, men håret kunde knappast klippas av så långt in på skalpen så han bröt av den. Och resten av resan gick jag runt och sörjde den där kammen, så blev i två delar. Sedermera ihop limmad men den hade förlorat sin charm.

Vet inte om det platsar in som bästa minnet över en lycklig dag, men definitivt ett minne jag aldrig kommer att glömma, inte heller kunna sluta le åt, då jag tänker på det idag. Det är väl det, minnen är till för, haha.

Fick en bild av den där canvas tavlan jag skrev att en man frågat mig om han fick göra av min bild från Vänortsparken.

Den blev ju jättefin, och jag tycker det är så roligt att nån vill ha en tavla av en bild jag fångat, ”in the moment” 🧡

Vi tog en isande kall promenad över till Nailheads igår kväll. Det var fika kväll, mycket folk kylan till trots. Jag tog några få bilder och sa sedan till Åke, att det där är ju nåt dom skulle kunna göra som en kul grej. Fota detaljer, sätta upp dom på tavlan och sedan får dom som kommer, leta rätt på vart i lokalerna, detaljerna finns. Nånting för eventuellt medföljande barn kanske.

Mats P Karlssons bil kan man knappast ha med som detalj, den syns alltför bra

Här kommer fortsättningen på min spekulation, angående dom saknade Trisslotterna

Vad tror vi, är det så här det har gått till, månntro Eländes eländiga Fultomtar. Kolla bara, hur ful får man bli

Önskar er alla en fin dag, och hoppas på lite mer värme än dom -17 det är just nu.

💥 BAAM 💥 Jädrar vilken smäll!! 🩻

Av , , Bli först att kommentera 11

Såg en Triss julkalender på Preem för 2 veckor sedan, den ville jag ha. Men…det visade sig att den inte fanns. Även om den sitter på väggen inne på macken. Jag har googlat och sökt men det där verkar vara en gammal kalender.

Så sa Nicco nåt om Triss kalendern, för nån dag sedan. Åke köpte nämligen en, men det är inte samma som jag visualiserat samt sett på riktigt. Den kalender är bara en vanlig med 24 luckor och en bild, ingen skraplott. Så här ser den ut

Nå, så kom jag på den briljanta idéen att göra en Triss kalender med en Trisslott varje dag fram till Jul. Hehe… Jag köpte 8 lotter, Nicco  köpte 8 och…jag köpte 8 till Åke (så gissa att han är skyldig mig stålar nu), sen pysslade jag ihop en kalender. Varnar känsliga personer för mitt pyssel, hahaa. Så här blir det då man gör nånting helt oplanerat, inget material att arbeta med, men känner sig manad, och vill bli klar då man står där 00.30 på natten

Well, Trisslotterna sitter då där klart och tydligt. Jag kommer att skrapa lott nummer 1, sen blir det Åke och Nicco tar 3:an, så gå vi varven runt till Julafton. Fotnot: Bilderna tog jag i morse, om ni funderar på varför vi har så ljust häruppe i Norrland även på vintern 😁

Det hände en hel del igår. Apropå att pyssla och känna sig manad (mer eller mindre tvingad), så ville jag kolla vad Fultomtarna pysslat med. Smög nerför källartrappan, hör ett ljud från proppskåpet. Öppnade det väldigt försiktigt.

 

💥 BAAM 💥 Jädrar vilken smäll!! Har svårt att hålla emot luckan, det känns som en tryckvåg, och blir bländad av ett ljus

 

När svarta molnet lagt sig lite så kommer en stark doft av bränd plast, emot mig. Det brinner för tusan i lampan och en Fultomte ser jag men vart är dom andra.

Nåväl, jag har inte tid utan får ju springa iväg med lampan och sätta den under vattenkranen i tvättstugan. Jädrans ”hittepå” Tomtar

Var upp en sväng till mamma, hon ville att jag skulle handla till henne. Så där hann jag brinna av då jag skulle ut från parkeringen. Jag förstår inte vart vissa har sina huvuden då dom kör. Min upplevelse blir att en del är väldigt ego. Vid vänstersväng behöver man INTE ta upp hela bredden på vägen. Där står jag och hade kunnat köra för flera minuter sedan om människan lagt sig i rätt position 🥸

Jag slängde ihop några konjakskakor med Nonstop på. Av 5dl mjöl och 200 smör skulle man bara ha 2msk socker, så nja, nog behöver man den lilla Nonstop godisen på toppen, och jag hade nog velat ha lite mer smak. Tror dock att det är en sån där kaka som man kan säga som Sam sa om ett gäng mindre goda kakor vi hade köpt för längesen. ”-Mjaa, inte var dom goood, men begäääärlig!! Så tog han några till.

Skjutsade Nicco för att hämta en grej hon köpt. Då vi passerade Vänortsparken, hann jag se några isiga lampor därinne i parken. Efter hämtningen skjutsade jag hem henne och åkte tillbaka. Parkerade på Mimer och tog en liten kvällstur runt parken och fotade.

La ut 3 bilder i gruppen, Umeå i bilder och där har en av dom väckt ett stort intresse. En bild, mer än dom andra, nämligen denna.

En man skrev på messenger och ville betala mig för att få göra en canvastavla av den. Nä, han behöver inte betala mig utan jag har skickat bilden och nu har han lagt in beställning på tavlan. Han skulle sedan visa det färdiga resultatet. En annan kvinna kommenterade och frågade om hon kunde få måla av bilden. Fantastiskt kul, tycker jag.

Och nu ska jag avrunda med nåt annat kul. Vår Camaro fick pryda Larsa Berggrens Hjulkalender i lucka nummer 1, hur fin var inte den och nu fick man dessutom lite sommarfeeling i allt det vita och magiska. Tack Larsa!

Önskar er allihop en trevlig fredag, med min bild på sommar VS vinter.

Jag undrar…hm 🤔

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag använder oftast ett snapsglas då jag sköljer ned mina piller på morgonen. Och varje gång jag står där i köket och ”snapsar” vatten, tänker jag

Efteråt tänker jag alltid…ja fast, vem bryr sig. Då får dom väl tänka det då. Vad mycket vi kan antaga och spekulera i, och vad lite vi vet, egentligen. Apropå det och apropå den där bilden jag la ut igår på samlingen av skelett. Med min tanke om att vi invändigt och ordentligt avskalad, inte skiljer oss så mycket åt.

Så dök den här bilden upp i FB flödet igår kväll.

Med texten: ”Vissa människor är menade att vara breda och andra smala, och DET ÄR OK! Älska dig själv, Drottningar och kungar!” Och ett ps, ”Jag tror att det är en gorilla till höger, MEN ÄNDÅ, ÄLSKA ER SJÄLV!” ds 😅

Fick kaffegäst igår. Helena Springare var i närheten och dök in en stund. Vi hann surra bort en stund. Livet och allt vad det kan innebära. Vart vi står och vart vi månde vara på väg.

Sen bjöd mamma, jag, Åke och Nicco på en sen lunch, eller tidig middag. Beror på åt vilket håll man ser det. För vår del fick de räknas som sen lunch. Vi käkade på Restaurang Maria. Nicco läste Menyn och deklarerade att dom minsann, har fullständiga rättigheter där.

Hm…jag undrade då…(förstås), om det står ofullständiga rättigheter på andras menyer där dom inte har lov att servera alkoholhaltiga drycker. Och vart går gränserna. Finns det inget mellan ofullständig och fullständig…jösses!!

 

 

Då vi lämnat av mamma satt Åke kvar i baksätet och tronade med Nicco.

Jag sa att det var enbart för att dom ville se speciell ut. Egen chaufför och allt. Nån kanske rent utav, hade tagit dom för kändisar.  OM vi bortser från bilen dom fick åka i, haha.

I övrigt gjorde vi inte så mycket mer. Åke körde runt och plogade här ute. Jag lyssnade på ljudbok medan jag fixade en lättare middag. He fick bli plättar med glass och sylt. Åkerbär och hjortron är ju faktiskt kronan på verket. Inte alla förunnat att hitta det i kylskåpet 🧡 Kollade igenom bilderna jag knäppte i proppskåpet. Gissa att jag hittade nåt jag inte noterade först

Visst är detta misstänkt likt, en fultomte 😶

Ha en fin måndag och kom ihåg. Nu är det inte långt kvar innan det vänder och blir ljusare igen. Närmare bestämt mellan 21-23 december, och då skall vi återigen börja skåda ljuset, mina vänner. Idag skådade jag månen på morgonen.

 

Uträknat i odds, 1 av 50 eller i % 🤯

Av , , Bli först att kommentera 10

Klart som tusan att man åker ut med bilen på den snöslaskigaste dagen, som inföll igår. Det var bara att ladda då man skulle in på parkeringen hos mamma. På Mariehem är dom sjukt dåliga på att ta undan på parkeringen. Fast jag förstår också vari problemet ligger….bilar förstås. Som står där dom står, och det är förstås i vägen.

Lite roligt är det dock att det mitt framför gäst parkeringen, är en rätt stor svacka i asfalten. Sommartid och man kommer med Camaron som är låg under, då får man hålla ut det man kan. Jag kör INTE över där, i alla fall. Svackan har nog varit där 2-3 år, ej åtgärdad nånstans. Gissa vart vatten och slask lägger sig och hur galet det blir då det kommer mer snö som man dessutom inte kan få bort. Rena rama rouletten att åka in där. Vinstchansen på enskilt nummer (straight) är 2,7%, eller 1 chans av 37. Inte så stor chans att det går bra, alltså 😬

Det chansen är nog lika stor som att få in 7 rätt på V75 då det är hög utdelning. Eller njae, det vete i tusan, det borde vara mindre Fast hur procenten ligger där tänker jag inte räkna ut. Tror att det är alldeles för många + – x och / så min 3:a i matte räcker inte till den uträkningen.

Vet i alla fall att jag vann på 6 rätt igår, fast… med 1 andel av 50, fick jag inte ens ihop 1 krona 🤭

 

Blev som dåligt med firande då. Jag åt en glasspinne, som vi hade hemma, Åke ville ha glass i skål, det hade vi också i frysen. Så vi festade loss på det då. Gissa att jag VET en till som ville ha.

Jodå, han fick lite i botten på en skål, men han var snabbast på att äta upp det han fick så han kunde sitta där med sin lilla offerkofta på sig. Så vi skulle tycka synd om honom, förstås 😯

Apropå att räkna ut saker. Hur har dom tänkt med dessa små gulliga gem, föreställande hundben. Eller…kan det ha varit planenligt, månntro 🤔🤪

Igår, för 7 år sedan, var Sally här men skulle åka hem den dagen. Vi hängde i lekparken, och backen var verkligen täckt med snö.

Och 21 november samma år och månad fast 17 dagar senare, hade allt det vita försvunnit.

Jag var oförskämt trött igår. Sov en timme mellan middag och kvällskaffet. Och i morse vaknade jag 8.30, hade lätt kunnat fortsätta sova om jag vetat att jag hade varit ledig 3 dagar till. Men med bara den här dagen ledig så säger min hjärna till mig att då är det bara att stiga upp ”PUNKT”.

 

Ha en fin söndag, allihop!

Slutet på Halloween eller den riktiga dagen idag

Av , , Bli först att kommentera 11

Mamma ringde igår och var något upprörd. Hon hade blivit uppringd av en kille som sa att han ringde från Telia. Han påstod att hon betalat för mycket på hennes fakturor och hon skulle få igen pengar. Han undrade givetvis vad hon hade för Bank och ville veta kontonummer… då säger mamma att jag tror att det här är en bluff.

Killen blir stött och fräser fram att då får hon komma till Stockholm och skriva på papperet. Varvid hon kontrar med att hon blir mer säker på att det är bedrägeri. Han säger att då kommer dom att stänga av hennes mobil och ta allt som är inlagt på den, ifrån henne. Då hon säger att det är motsägelsefullt, att stänga av någons mobil om man betalat för mycket, kallar han henne HORA och slänger på.

Hans nummer, eller numret han ringde ifrån är 08-55926294 Då vet ni, så plocka fram visselpipan och var beredd på att blåsa fullt ifall det numret ringer. Och ja, vi förstår ju att det inte är Telia som ringer, men dom använder sig av deras namn.

Jag förstår ju att detta är kränkande, dels för att någon gör vad dom kan, för att lura dig. Och sedan, att nån sitter och slänger ur sig hot och fula ord, i tron om att man kan skrämmas. 

Men jag skrattade då hon berättade detta för mig. INTE åt henne, eller åt situationen, utan åt killen som trodde han skulle få det han ville. Vilken dumskalle, och TJI fick han.

Idag är det ”riktiga” Halloween, jisses, vad man kan dra ut på allt firande, om man vill. Ja, nog vet jag att vi här hemma, har Halloween året runt. Fast utan att det plingar på dörren och folk kräver godis i utbyte mot att INTE göra något dumt.

Efter ikväll, kommer Bengan att få kliva av sitt skottkärrs pass och få komma sig in i värmen igen. Ordningen återställs, sakta men säkert. Eller gör den det…Klicka på bilden…

Nicco undrade om vi skulle gå på en föreställning på Väven igår kväll. Det blev som hastigt och lustigt påkommet, men… vi gjorde det. Fast inte utan stress. Iväg och träna, upp och handla, fram med middag till Åke, iväg och hämta Nicco.

Familjeföreställningen heter Kusinerna, av Giron Sámi Teáhter

Citerar: ”Ditt är ditt, mitt är mitt. Men vad händer när det inte är så enkelt? Två kusiner får ett arv. Ett arv den ene inte vill ha, vad ska hen med något som är så gammalt och fult? Den andra kusinen ser något värdefullt, något som kan få tillbaka sin forna glans.

På en musikalisk resa mellan minnen och underliga figurer ställs allt på sin spets. Vad är egentligen värdefullt? Det som går att ta på eller det som finns inom dig?”

Manus: Paul Ol Jona Utsi och Anna Åsdell

Regi: Anna Åsdell

Kompositör: Paul Ol Jona Utsi

Skådespelare: Inga Maiia Blind, Paul Ol Jona Utsi, Ingá Márjá Sarre

Scenografi och kostym: Lotta Nilsson

Ljusdesign och ljudbearbetning: Emanuel Arvanitis

Maskör: Annika Ramström

Språk: nordsamiska och svenska

Jag gjorde en liten TikTok så ni får en hum. Men ja, jag gillade den även om den vänder sig till yngre publik med föräldrar, tänker jag.  Och roligt att höra det samiska språket. Vad man faktiskt kan koppla saker även om man inte förstår orden, rakt av. Man kan gissa utifrån det man ser och hör, och där sätter man ihop det. Nu pratade dom ju även svenska men ändå.

Hinner inte skriva så mycket mer idag, har en del att göra. Ska plocka upp Nicco för lunch på Victoria, lösa en del jobbrelaterade saker. Träning i eftermiddag och tada…vara lite ledig också. Ha en fin Halloween, allesammans!

 

 

Damma på bara…

Av , , Bli först att kommentera 12

Sovrum och badrum måste ju vara dom mest dammiga ställena i ens tillvaro. Eller så är sovrummet mer dammigt då man väl städar, eftersom man inte dammtorkar där lika ofta Ja, jag pratar för mig själv, men jag har också en teori som gäller här hemma. Jag dammtorkar inte lika ofta där eftersom vi inte använder det rummet annat än då vi sover. Hur mycket damm kan det bli, liksom 🧐

Dammsuger gör jag oftast mer än en gång i veckan och då är jag även därinne, men ändå… Nå, dammet kommer väl förstås av att man bäddar sängen. Står där och fladdrar med täcken och fluffar kuddar. Hm… well, igår tömde jag våra stringhyllor, gick igenom böckerna och torkade damm.

 

 

Har egentligen inte reflekterat över att Åke har sin gamla nalle på hyllan och jag har en gammal docka som min mormor gav till min mamma, way back in time. Jo jag vet ju att dom sitter där och samlar damm, men jag har inte skänkt dom en tanke. Varför måste dom ens vara där, på riktigt 🥸 Bara för att man har dom så behöver dom ju inte sitta framme. Jösses, jag får nog bära ner dom i källaren och sätta dom i ett skåp.

Tog med några av böcker till jobbet, där finns ju en bokbytarvagn så jag lämpade av dom där. Kul om nån annan kan ha glädje av dom också.

Damm i badrummen må ju komma från handdukar, fläktsystem och guu vet allt. Hundhår brukar det minsann finnas därinne. Men jag vet varför. Winstone kommer in där på kvällen då jag öppnar lådan där tandborstarna är. Jodå, han har en alldeles egen och han tillåter att jag borstar, även om det mest är hörntänderna, han går inte med på vad som helst.

Så frågade Åke om han skulle bjuda mig på lunch innan jobbet. Klart han fick, så vi gick över på Ullas.

Trevligt att dom börjat ha öppet på lördagar, det var ändå helt ok med folk där. Fast det ska väl till att det är en jämn strid av fika folk, för att det ska löna sig. Så vi får hoppas att dom får många besök.

Åke fick tydligen många kvällsbesökare. Små barn som ville ha godis, haha. Winstone var mindre glad, han absolut hatar ringklockan. Men då fick väl även han vara en del av skrämmandet

Jag kommer hem och ser detta…åh fy tusan, that gotta hurt, for real

Kramp i tårna är ju nåt jag har flera dagar i veckan. För att häva det så ställer jag, numer, min andra fot på tårna som strävar uppåt, för att trycka ner dom igen. ONT, men det funkar. Den där killen kan ju dock vara skapt på nåt annat vis

Ett sista pass idag sen gör jag helg. Hoppas på skapligt väder på måndag och tisdag, finns nåt fönster jag borde torka innan vinterns stormar kommer. Regn hoppas vi att vi slipper i alla fall, och besökare from other space

Ha en fin söndag, alla mina vänner och läsare!

Sally rockar och jag rockar med henne…😊🤘😜👌

Av , , Bli först att kommentera 10

Pratandet i mobilen fortsatte under hela gårdagen. Blev ett avbrott då jag for till mamma för en kaffe. Eller, njae, ett samtal blev det där med, fast av kortare karaktär.

Nicco hade fullt upp och även jag så det bestämdes att träningen får bli idag istället. Efter middagen pratade jag med en gammal kollega, där blev det 1 timme och 50 minuter. Och sista samtalet för dagen, fick gå till Sally. En kortis på 30 minuter. Summa summarum…5 timmar och 23 minuter totalt, enbart i samtal. Ej inräknat alla sms och skriverier.

Nåväl, apropå Sally, är jag ju mäkta stolt och tycker det är jättekul att hon blivit kontaktad av något som heter Sweden Select. Nu får Theresé komma in och korrigera om jag skriver fel, men… Det innebär att det plockas ut spelare som uppfyller deras förväntningar och dessa spelare får då gå vidare och åka på träningsläger till bland annat Frankrike. Dom bildar ett lag som spelar för Sverige. Tv Pucken tror jag är nåt som dom utvalda får vara med i.

Det är givetvis en bit kvar att ta sig hela vägen dit, och det kräver också en hel del för att hålla sig fast där. Vi får se hur det går, men… you rock, Sally

Det har säkert inte undgått er vad som sker på Cytiva här i Umeå. Katastrofalt, tycker jag. Hur en arbetsgivare får strunta totalt i deras arbetstagare. Här sitter vi och anser att alla som kommer till Sverige ska respektera våra lagar och regler, men utländska aktörer som köper upp våra företag får köra sina egna race och strunta fullständigt i våra rättigheter.

Jag ska inte skriva mer om det då jag kan ha en tendens att trampa i klaveret, men det är i alla fall min åsikt och jag har fler…tro mig.

Kusin Annas inbjudan till Genesön, lät väl helt underbar. Det blir lunch där, imorgon. Utflykt till skog/hav. Middag utan slut och en sen frukost innan hemfärd. Hur toppar man det Jo jag vet, allt har ju sin tid och plats. Och det där, är tiden och platsen för oss, just nu i helgen. Underbart!!

Idag ska jag inte bara träna utan jag har också en kaffedejt på Ullas, med en tjej jag inte känner, haha. Jo hon är med i min lilla grupp på FB, som jag inte riktigt tagit tag i. Det är en bilrelaterad grupp riktad till tjejer och kvinnor. Egentligen för att knyta till sig dom som nödvändigtvis inte, behöver äga ett fordon men som har ett intresse. Vår kaffe tillsammans handlar dock inte om bilar eller det intresset, men vi har något annat gemensamt. Och det ville hon lyfta lite med mig.

Jag återkommer om det, ifall det känns som något jag skulle kunna skriva något om.

Nu väntar Winstone på utgång, frukost ska intas och man kanske måste rasta det där andra djuret idag. Snabeldraken! Borde städa upp och göra klart nere i Rosa rummet med, då Tina kommer att sova över en natt, som inte är alltför långt borta nu. Så jag önskar er alla en fin fredag och apropå djur, avslutar jag med en kort, smårolig historia.

Efterkonstruktion eller…🤔

Av , , Bli först att kommentera 9

Fjuppe dök in igår, för att kontrollera att arbetet med Camaron, inte läggs i träda. Han hade även med sig slangar han tyckte skulle bytas ut. Det finns såna under huven som tar extra stor plats, bättre med utrymme om man måste komma åt sakerna. Bra där, Fjuppe 🤘 Hade förmodligen aldrig blivit gjort annars. Ibland behöver man en morot eller piska, för att komma igång…

Tog en promenad igår eftermiddag, i en annan del av stan. Fotade en arbetare in action

Såg ett hus jag aldrig sett förut, med ett torn på toppen, coolt

Funderade på om parkerings platsen är efterkonstruerad och det fanns inte mer space. Eller, om den från början är gjord för korta bilar 🤔

 

Bron över älven borta vid Strömpilen, sedd från en annan vinkel

Och ännu en, sett underifrån

Strandpromenaden har många fina vyer, om man inte har alltför bråttom. Då missar man nog en hel del

Den här månaden är en ständig påminnelse om pappa. Det är nu 11 år sedan, och det är precis som man säger. Det blir bättre, man kan inte leva och sörja varje dag. Däremot sakna en person. Och man kan nog inte heller undra vilken typ av relation man hade haft idag, om han hade funnits kvar.

Vi blir ju allihop äldre, inte nödvändigtvis klokare, men definitivt mer erfaren (och kortare i rocken). Det gissar jag, att även pappa hade blivit. Ibland stannar man upp och undrar, vad han hade sagt om det där, eller hur hade han gjort. Tänk om han hade levat då hade han varit där och där. Fast det är ju bara antaganden, vi vet ju absolut ingenting, om vad som hade kunnat vara.

Apropå detta så letade jag upp en rolig händelse, mitt i allt elände vi gick igenom vid den här tidpunkten. Jag citerar:

20/9-2012

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Jo, vi kunde skratta trots allt det som hände, och vi gjorde det ändå, rätt ofta. Man blir mer tight, då man ses varje dag, även om orsaken till att man träffas, inte var så rolig alls. Men livet stannar ju aldrig av, det fortsätter oavsett vad som händer och sker. Och ibland kan det vara bra att bara hänga med och inte fastna på ett och samma ställe.

Nicco pysslade ju lite i SIMS och gjorde ikoniska byggnader från Umeå. Klicka på bilden för ett kort klipp. Tycker det blev grymt bra.

Idag sitter inte jag fast, i alla fall, utan drar till Annelie över dagen. Så nu ska kaffet i koppen, hunden ska ut och lalala, så var jag kanske klar att åka. Ha en fin torsdag, allihop! ps. såg en svampdödare igår ds.

Armar uppåt sträck!!

Av , , 2 kommentarer 12

Världens finaste hund blev aningens ännu finare igår, efter hundbadet. Hur är det ens möjligt, haha.

Istället för att åka hem, då jag lämnat in honom, så for jag till mamma. Kaffe och småprat. Efteråt fick han följa med till jobbet en kortis och Åke fick komma och hämta honom där.

Själv tog vi en långpromenad på 6 kilometer i solsken. Min stegmätare visade på nytt rekord, över 10 000 steg, fast det är ju en lögn. Nytt rekord sedan jag köpte min nya mobil, ja. Min historik följde inte med, jag förde inte ens över nåt sånt från min gamla. Men det spelar då rakt ingen roll.

Vilket fantastiskt jobb man har va? Betalda promenader, är inte alla förunnat.

Fotade lite från bygget vid Östra Station. Här får dom betalt för styrketräning. Armar uppåt sträck

Så fort man glömmer hur det såg ut, en gång i tiden. Och undrar hur det ser ut då detta står klart

Hur saker och byggnader ser ut. Är inte det enda man kan glömma, bara så där. Jag glömde bort att jag inte ätit min lunch igår, det kom jag på efter 15, då jag sedan intagit den blev det aldrig att jag åt någon middag. Det kändes ju lite för tätt inpå. Well well, det är ju knappast så man svälter ändå, men…

Jag tror att jag egentligen skulle ha fått haft min semester kvar, att få ta ut nu som i nu. Det har varit halvsnurrigt ett tag. Pratar mer om händelser än att jag glömmer äta min lunch. Men det är väl en del av livet. Ibland går vi i uppförsbackar och andra gånger går det utför, i 120. Den här viktiga egen tiden, känns som ett minne blott. Den där tiden då man bara är själv, mol allena. Och man kan reda ut saker i huvudet, i lugn och ro. Det har förmodligen hänt lite för mycket på sistone. Är det inte stormar in real, så stormar det på andra ställen.

Jag vill fortfarande mer än jag hinner. Då hjälper det inte att viljan finns, på riktigt. Utan man lägger saker på hyllan i väntan på… ja i väntan på vad då?

Ska ha chill/kvalitets tid med Tina om 1 månad, ser verkligen fram emot det.

Vår vita fluffhund ska få gå ut på morgon prommis. Så jag önskar er alla en fin onsdag!

 

Det värsta han sett…ever 👀

Av , , 2 kommentarer 12

Ulf, ni vet, Annelies man som fick till uppdrag att åka upp och inspektera mammas skogsskiften och hur det ser ut på Udden. Han ringde igår. -Slipa kedjorna på motorsågarna innan ni åker upp! Det där är det värsta jag någonsin sett… Det är plockepinn av alltihop.

Ja att det är illa, det har vi förstått. Och en del har fått mer än sin beskärda del av detta elände. Ett skifte som min mamma har med min farbror, rör cirka 7 hektar, där står inte ett endaste träd upprätt. Man kan inte ens skicka dit skogsmaskiner utan måste gå in manuellt och kapa till det som ska kapas till. Maskinerna kommer att köra fast.
Likadant blir det nog på Udden. Ett stugområde innebär oftast nergrävda vattenslangar och ström. Så där kan maskinerna göra mer skada än nödvändigt. Dessutom står träden så nära stugor och hus, så det blir svårt att komma åt.

Runt vår stuga hade det ändå klarat sig någorlunda bra. Hur det kan komma sig kan man nog bara spekulera i, men en egen teori kan ju var att den står med kortsidan åt det hållet, stormen kom ifrån. Något positivt därifrån är i alla fall att strömmen kom tillbaka igår. Och det är ju först då man är utan, som man fattar hur mycket vi använder ström, till.

Nåväl, livet rullar vidare, även vardagen. Vi gör det man brukar göra. Igår var det väl lite extra allt. Fick i uppdrag att införskaffa en tjockare presenning och rep till den. Klura på i vilket upplägg man ska ha för idag. Göra klart däruppe i lägenheten. Bordet…ja, jag var så less igår kväll då jag gick upp, att jag vet inte vad.

När jag ska lägga sista biten på utdragsskivan, då först, kommer jag ihåg hur jag gjorde med kakeldekoren i källaren. Precis som man ska göra men som jag hade glömt bort. Man blöter ner dekorplasten rätt häftigt, innan man placerar den där man vill ha den. Hade jag kommit ihåg det tidigare, så hade det sett bättre ut, kan jag ju säga. Men, det får duga, nu bryr jag mig inte om det längre.


Jag hade varit finurlig och tagit hem alla arbetshandskar vi använt i sommar. Dom hade jag slängt i tvättmaskinen igår. Kul hur vissa av dom såg ut då dom var klar. Alltså, storl 7, hade knölat ihop sig så att det möjligtvis var en strl 4. Storlek 6 var större än 7:an. Dom ofodrade var det ingen skillnad på. Ja jag vet inte, såna där kanske man inte ens ska tvätta, verkar det ju som. Fast det är absolut nödvändigt, tänker jag.

Mycket prat i luren igår igen. Så lite glad blev jag då jag fick mina SP Earclips igår. Dom här behöver man inte köra in i öronen som en öronpropp, och dom sitter bra. Ska kanske inte vara för snabb på att recensera dom, må ju få använda dom ett tag innan. Men härligt att slippa hålla i mobilen hela tiden. Och dom syns knappt på.

Under ett samtal i förrgår, stod jag ute och plockade in lite av våra amerikanska blåbär. Så igår slängde jag ihop en blåbärskaka, som får följa med upp till stugan. Klart att man må få både fika och äta, även om det är annat som är prio ett. Energi behöver vi alla!


Ser inte ut att bli roligt väder i helgen. Så denna resa idag, ser jag inte fram emot, alls. Vad är det för fel på en regnfri dag, undrar jag
Nu frukost och kick off på den här dagen. Den kommer säkert att kännas lite som en berg och dalbana, på många olika sätt. Ha en fin fredag, allihop!