Etikett: mamma

Är det ingen som vet, lär jag inte få svar 😁

Av , , Bli först att kommentera 14

Jamen idag får vi väl säga grattis till Nicco.. på Jennifer dagen. Hon döptes ju till Jennifer Niccolina, för lite drygt, 23 år sedan. Men tyckte inte själv att hon var en Jennifer, så hon ringde eller skrev till skattemyndigheten och ändrad följden på namnen.

Av den anledningen är det Nicco som tilltalsnamn och Jennifer i andra namn. Fast det finns kvar, så hon kan faktiskt fira det idag.

Fick några gamla kort av mamma, som pappa tagit för en herrans massa år sedan. Och lite bilder på Nic… Jennifer.. Nicco, finns med.


Min pappa var fascinerad över hennes hår, som på den tiden, i ett speciellt sken från solen, såg ut som rent guld. Och det är det han försökte få till här..


Och här var jag med på en bild, kan inte säga när den är tagen, och guess what, jag kan inte heller säga något om katten. Ingen jag känner igen 🙈😹


Nu har vi testat maten på Rökstugan BBQ.

Valmöjligheterna avtar ju längre på dagen du väntar med att gå dit. Så vi fick ta pulled porke, och som tillval tog vi cole slaw och smasched potatoes. Med på tallriken fanns picklad rödlök och egeninlagd gurka, samt bröd.


Jag må säga att deras pulled porke, var hur bra som helst, så det var absolut inte sista gången jag går dit. Vi fick med oss det som blev över, hem. Och därmed vet jag vad som ska serveras till lunch, här hemma idag. Jojo..

På vägen dit låg en björk på backen. Inte nåt vidare hårt virke i det trädet, inte. Fattar inte hur den kan ha gått, rakt av.


Ingegerds hembakade rullrån, går minsann inte av för hackor dom heller. Hon och Jan A bjöd ju på fika efter maten. Ibland har man ju den där berömda matjorden i fickorna.

Nicco har problem med sin bil, den startar inte. Kan vara ett jordkabel fel. Så detta har det pratats om, dom sista dagarna. Hon har också lånat Åkes bil, för att kunna ta sig fram och tillbaka från jobbet.

Nå, så satt jag och Åke vid middagsbordet igår och jag frågade lite om det hör med att jorda saker. Jag kan absolut nada, noll ingenting, om sånt där. Men om jag hade förstått det rätt, så kan man kolla om det finns ström om man tar ena sladden eller kabeln och jordar den mot metall.

Blir inte den saken strömförande då, frågade jag. Mja… kanske inte på det sätt jag tänkte. Min fråga kom, på grund av min metallplatta jag har över tanden som ska fixas. Ja, sa jag, tänkte att jag kunde vara ambulerande jordföremål ifall man inte har nåt i närheten som leder ström.


Haha… jo jag drev, som vanligt. Men sa jag, visst faan är det konstigt, att metall mot metall, i munnen känner man av. När jag kommer med gaffeln mot metallen så känner jag det i munnen. Precis som back then, då vi hade amalgam fyllningarna och tyckte det var kul att testa att tugga på ugnsfolie. Alltså why?? Fast ännu mer, why/varför blir det ens på det sättet 🤔

Det händer ju absolut ingenting om jag tar 2 gafflar och slår ihop dom på min tunga. Men jädrar i min lilla låda om jag sätter in dom mot tanden 😳

Jaja, jag förväntar mig att ni som vet kommer att tala om det för mig. Och får jag inget svar, så är det ingen som vet, enkelt va 😁

Hoppas på en lugn och stressfri onsdag, för er alla!

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Lättläst idag, haha..

Av , , Bli först att kommentera 11

Trodde inte att man skulle få ta lunch utomhus igår, men det gjorde vi. Fast vi blev påminda om, att det är fler som är hungriga, den här årstiden. Rent ut sagt, så förbannat hungriga att dom blir elaka. Getingarna förstås 🐝

Jag åt min parisare stående. Mamma ringde i samma veva men jag avvisade samtalet, hade nog med att hålla reda på den uppretade insekten, som inte kom åt min mat.

Solen värmde i alla fall, så vi passade på att njuta av den, Winstone allra mest.


Vi tog morgon promenaden, han och jag. Han ser extra fluffig, ren och vit ut, då solen skiner bakom honom, haha.


Det är ju också årstiden med dom fantastiska färgerna, dom kommer fortare än man tror, och försvinner lika snabbt. Så passa på med kamerorna, om ni ska föreviga skådespelen.


På lördag är det dags för Nailheads swapmeet. I och med att restriktionerna lättar så kan dom hålla den i år. Kan hända att Åke hittar lite att sälja, och då hoppas jag att han INTE hittar nåt annat att komma hem med🙏😁

Vi passade på att åka nåt varv med Camaron, snart är den säsongen slut. Winstone kaxar som vanligt, där han står och kollar läget.


Med den bilden önskar jag er alla en fin måndag!

Uttråkad och fängslad

Av , , 2 kommentarer 14

För någon vecka sedan, satt jag hos mamma och samtalet föll in på gungstolar. Dom hade en gungstol hemma då hon var barn och bodde i Malå/Jockmock. Hon berättade om ett specifikt minne.

Hennes syskon var borta, förmodligen i skolan och av nån anledning var hon hemma. Antingen sjuk eller så kanske hon inte börjat gå i skolan än. Hon tyckte det var långtråkigt, och la sig i gungstolen med ansiktet mot ryggstödet. Och då fick hon känslan av att hon var i ett fängelse.

Visst är minnen knepiga ibland? Varför kommer man ihåg en sån sak, är det för att det är förknippat med en känsla? Nå, det roliga var att dagen efter jag varit där, så kom denna bild upp som minne på fejjan. Och jag skrattade för mig själv. Undrar om Eloise också var uttråkad.


Och ännu roligare, dagen efter ramlade även denna in, som ett minne som Tina taggat mig i.

Hahaa… mycket stolar och ansikten vända mot ryggstöden.

Nu händer det äntligen saker på Västerslätt. På fredag öppnar nämligen Rökstugan BBQ, och dom hittar ni på Industrivägen 10. Klicka på bilden för att komma till deras hemsida.


Hoppas det går såpass bra för dom att detta kan utvecklas till nåt mer än en lunchrestaurang. Jag vet ju att det finns många med mig som hade önskat att det funnits en lokal restaurang med tillhörande pub. Ett ställe att träffas på som ligger på gångavstånd. Detta kan ju definitivt vara en början på nåt sånt. Håller mina tummar för det.

Önskar er alla en bra dag!

Älvor 🧝‍♀️ eller häxor 🧟‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 11

Det börjar kännas lite småtrist att man blev halvt handikappad. Det är så mycket jag skulle vilja ha gjort…typ nu. Men det går inte, det här är inte kul. Så här långt har jag haft värsta natten och morgonen, fast jag har då haft turen att få lite starkare smärtstillande tabletter att kunna ta då det börjar kännas övermäktigt.

Tror också att en del av smärtan kommer av att man inte har samma rörelsemönster som då man inte har gjort sig illa. Det ena ger det andra och man överkompenserar och använder kroppen på ett sätt man inte är van vid. Och det får man betala för.

Var upp till mamma igår då jag ändå skulle in på Apoteket. Hon visade på häxringen, hon har utanför balkongen. Häxring eller stället där älvorna dansar🧝‍♀️🧙

Jag kanske skulle ha ställt mig där en stund och hokus pokus hade jag varit helad…eller med min tur, flög väl en fågel förbi och sket i skallen på mig. Sedan hade jag i förskräckelsen, halkat och brutit ett annat revben.

När jag googlar häxring och folktro, så tänker jag att jag inte ens ska gå i närheten, då den inte alls helar människor, utan tvärtom. Älvorna som sägs ska ha dansat där, kan slänga sjukdomar på en. Och skulle man lägga sig i en sån ring för att sova, så kommer du att sova i 100 år…jisses 😬

Nå, häxringen är inte en ring, just nu, utan här kan ni se vart den är, eller vart de kommer att vara då ordningen är återställd. Under det gula strecket kan ni ana mönstret.

Mamma berättade att ringen består av svampar, och då gräsmattan är klippt och svamparna är borta så tar det ett tag innan mönstret kommer tillbaka. Och efter ett tag kommer även svampen upp igen. I en absolut rund cirkel.

På Wikipedia kan man läsa följande och jag citerar.

”En häxring (även kallad älvring och älvdans är en cirkel- eller bågformad sammanhängande grupp av svampar. Fruktkropparna växer utmed cirkelns kant och inne i häxringen är växtligheten ibland förtvinad och svag, ibland extra kraftig. Häxringar kan bli mer än 10 meter i diameter, men håller sig vanligen inom ett fåtal meter.

Ringformen beror på att mycelet efter att ha etablerats på ny plats växer radiellt utåt. Den allra vanligaste häxringsbildande svampen, som ofta förekommer i gräsmattor, är nejlikbroskskivlingen, men även andra och giftiga svampar kan förekomma i häxringar.

Orsaken till den förändrade växtligheten i häxringens inre är inte helt klarlagd, men teorier finns om att svampens mycel förändrar jordens genomsläpplighet för vatten. Det är även påvisat att svampen släpper ifrån sig ämnen som är skadliga för gräsets rötter.” slutcitat

Jag anmälde mig till Glädjeruset som God Assistans, årligen anordnar. Det brukar då vanligtvis utföras i Sundsvall, men i dagsläget och som det sett ut så gör man nu detta på egen hand. Jag vann ju att delta gratis ifjol, så det var inte så mycket att fundera på, att även ställa upp i år.

Nu tänkte jag, skadad som man är, att jag kanske skulle skippa detta, men… Att röra på sig är aldrig fel, jag ska ju använda mina ben inte ryggen. Jag tänker lämna Winstone hemma, är lite rädd för att han kanske måste tillrättavisas eller att han tvärrycker, och det vill jag inte. Så det är planen idag, att gå 5 kilometer, är förberedd på att det kommer att ta tid, men då får det väl göra det.

Man får också dela upp längden, så jag kan gå halva nu och halva senare idag, vi får se hur jag löser det. Klicka på bilden för eventuell anmälan eller bara för att ni är nyfikna.

Ha en fin måndag, allihop!

Det fladdrade i öronen 👂

Av , , Bli först att kommentera 16

För 6 år sedan, var jag och mamma på 85 års kalas hos en kvinna som var sambo med en av mina morbröder. Vi var några stycken där, även en karl som heter Ruben.

Där blev det prat om kyla, och att man fryser, det kan ibland ha ett samband med just åldern, lite sämre blodcirkulation, man rör sig kanske inte lika mycket osv. Nå, Ruben berättade att det drog så kallt i lägenheten där dom bor, det kom in kall luft runt balkongdörren, så han hade ringt efter vaktmästaren.

Det var en yngre förmåga, som inte tyckte att det drog nåt speciellt. Jamen, sa Ruben, herre min je, det drar ju som tusan, då jag ligger i soffan så fladdrar det i mina öron. Killen hade tittat lite frågande på Ruben och svarade: Men det kan väl inte stämma?

Nähä, sa Ruben, men du, jag hadd in en sparv här i rummet, den köm sig in, genom håle´ därnere ve listen…å med utfällda vingar!
Ja, skrattade Ruben, man måste som överdriva, så dom ska förstår allvaret i det hela 😀

Visst är det så dom flesta gör. Man överdriver för att andra ska fatta att det verkligen var något utöver det vanliga och ordinära. Jag tittade på blåbärsbuskarna igår. Den ena ger inga bär, konstigt nog. Eller jo, det blev 2 stycken ifjol och igår hängde där faktiskt 5 stycken.

Men jädrar vilken skillnad i storlek. Jag sa då jag pratade med mamma att dom bären är ju för fasen dubbelt så stora som dom andra. Nää, sa Åke där han låg i soffan, inte dubbelt så stora. Jaja, jag överdrev väl då. Men dom var STOR. Här har ni bild på dom vanliga, kontra dom andra. Ni fattar vilka som är vilka.

Har haft en kille som ska fixa golvet nere i källaren. Nu fick jag dock beslutsångest. Jag ville ha golvet rött, och väggen längst ner, svart. Och på det vita kaklet, svart mönstrade dekorgrejer. Fast…hm.


Han påpekade att det kan bli mörkt. Medan jag tyckte att jag ska inte hänga i det rummet mer än nödvändigt, och det finns ju lampor.

Har kollat kakeldekor och undrar om jag kanske istället, väljer detta. Och tar golvet i den ljusare kulören i mönstret och den mörkare på väggen.


Synpunkter på det, eller tips…nån ☺️

Ska även kontakta nån som får komma och ge offert på byte av källardörren. Den har absolut gjort sitt. Och sätter vi in en ny, så slipper vi förhoppningsvis, lägga igen den under vintern, för att slippa elda för kråkorna.


Annars hände det inte så mycket här igår. Ryggen känns 7 resor värre än då det hände. Men det hade jag förstått, att det är väl precis som det sägs vara. Sov inte lika obrydd i natt, fast det gick ändå. Eller, det får ju så lov att gå.

Hoppas på en fin lördag för er alla!

Hellvetans…lät bättre än…

Av , , Bli först att kommentera 14

Ja det var inte många som gissade vikten på strykjärnet, hahaa… här har ni en bild på mitt strykjärn samt järnklumpen, för att ni ska få en uppfattning om storleken.


Och låt mig säga att jag vet inte ens om man kan använda järnet som potentiellt mordvapen, det krävs lite armmuskler för det 💪

Vikten är nämligen, modiga…tadaaa…


Fattar ni vilket gympass man måste ha gått igenom för att stryka lakan med det där? Helt obegripligt. Ligger ens tyget still? Jag tycker att tyngden borde göra att man bara knölar ihop det som ska strykas. Eller punktströk man bara, typ, la ner det och lyfte igen… hellvetans också (hellvetans lät bättre än det andra ordet, haha) vilket jobb.

Då kan man relatera till, att ALLT, var faktiskt inte bättre förr. Och nej nej, glöm det ni tänker säga, jag ska inte testa, jag fortsätter gissa hur dom gjorde istället, och besparar mina armar. Åkes farmor Tyra, använde det som motvikt i hennes vävstol, haha, finurligt, tycker jag.

Jag var upp till mamma en sväng efter jobbet igår. Vattentornet är verkligen coolt med belysningen som skiftar.


På nåt konstigt sätt, har ju vattentornet blivit ett riktmärke för hem. Inte konstigt, då man vuxit upp där. Och tornet syns vida omkring. Alla gånger då vi var barn, som vi åkte till stugan, vinter som sommar, då man äntligen skymtade vattentornet, så sa man säkert högt ibland, och andra gånger tyst i huvudet…nu är vi hemma.

Men hem på riktigt, är där man bor, och där man känner att man vill vara. Där hela atmosfären andas trygghet, trivsel och är ett ställe man längtar hem till. Sen är det absolut inte alla förunnat, att ha ett sånt ställe. Men det behöver inte heller betyda, att man inte kan få det.

Jag är då absolut på den plats jag vill vara, både vad det gäller boende, arbete och livet. Och jag är också glad, att vi inte vet ett skvatt om morgondagen. Vi får leva precis här, och nu.

Önskar er alla en fin torsdag!

Fria drinkar, imorgon 🍸🍹🥃

Av , , 2 kommentarer 13

Vägbiten mellan kajen och upp mot Storgatan, runt hamnmagasinet och förbi skateparken, har varit avstängd, bra nog länge nu. Åke hann läsa nåt på staketet på ovansidan, om 10 dagar. Hahaa…japp, 10 dagar till öppning eller menar dom nåt annat?

Och 10 dagar räknat från när? Man kan komma undan med det mesta om man inte skriver ett datum i början. Likadant med den lilla träskylten som hängde i mina svärföräldrars stuga i Kittelfjäll. ”Fria drinkar imorgon”

Så tänker jag på när man var barn. Då var det halvdåligt med tidsuppfattningen. -När är vi framme? Frågade man 10 minuter efter starten på resa från Umeå till Malå. -Det är långt kvar, fick man till svar.

-Är vi inte framme snart? Frågade man och fick veta att vi var halvvägs, eller så var svaret, snart. Hm, men snart är relativt. För en vuxen kan snart vara en kort tid om det rör sig om att åka bil 30 minuter, men för ett barn, är 30 minuter som en halv dag, jösses 😬

När lär man sig tid, egentligen? När man började skolan och visste att en lektion var 40 minuter, och det var ett roligt ämne, så försvann dom 40 minuterna i ett hafs. Men var det ett tråkigt ämne, så höll man ju på dö av tristess.

Jag kunde starta upp nån uträkning på hur många sekunder det var kvar…ehh, ja, jag är rätt duktig ändå, på att räkna sekunder och kunna komma rätt nära minuterna, haha…

Men det är ju sen gammalt. Har man roligt så går tiden snabbt. Och ju äldre man blir, desto mer krymper världen och i en liten värld går också tiden fortare. Ta bara gympasalen på Mariehemsskolan som exempel. Den var ju enorm, då man var 7 år.

Var in dit för några år sedan, och det var den minsta gympasalen jag har sett. Och där höll man på ta ut sig själv då man sprang runt väggarna för uppvärmningen. Idag skulle jag knappt få upp nån fart innan man sprang in i väggen med dunder och brak.


Kontentan måste ju då bli att världen har krympt och man tar sig fram fortare, haha…egen teori. Inget jag tänker lära ut till någon annan. Vi uppfattar saker på olika sätt. Ska vi säga så?

Träffade Helena på en go´fika igår, det ofikade stället heter Crost, och finns uppe på Tomtebo. Det var ganska najs därinne, och utbudet var det inget fel på, heller.


Men bäst var givetvis sällskapet Vi pratade på om livet, hur man går igenom olika faser. Vad som händer på vägen, och hur man själv förändras av saker man varit med om. Att få barn är inte bara en milstolpe, utan något mycket större.

För dom som väljer att inte skaffa barn, så finns det garanterat annat, som är lika stort, som man kan relatera till. Sammansättningen av människor man umgås med, familj och vänner, förändras ju under ens livstid.

Ingen finns för evigt, och vissa försvinner ute i periferin av olika anledningar. Man kan växa ifrån varandra, och situationer kan göra att man lär känna en människas rätta jag. Och den människan, kanske inte alls var, den du ville ge av din tid. Men jag kan ändå, nästan lova, att du lärde dig nåt, av den personen ändå, på gott och ont.

Önskar er alla en toppen tisdag!

Ska man kolla upp dom, kanske 🤭

Av , , Bli först att kommentera 14

Berättade för min brukare igår, om mitt samtal på radion. Sedan spelade jag upp sekvensen, och vi satt och skrattade åt själva grejen, vad man kan tro om saker. Ja sa jag, min egna teori är väl att då, för 44 år sedan, så fanns inte så mycket saker med kända namn på.

Och inte hängde man med mamma i köket, fast här tror jag faktiskt inte att min mamma köpte Abbas konserver, möjligtvis nån sillburk till jul. Men det var då inget jag lagt mina ögon på.

Kontra idag, då nästan allt kan säljas med kända personers namn. Tänk bara, sa jag , Leif GW:s vinpava. Jisses, nog finns det nåt nummer på den flaskan man kan ringa. Då kunde man fråga om Leif var där och hade tid för ett samtal, eller om han kanske trampar vindruvor för fullt.

Motörhead kanske man skulle kolla upp


Hm…inget nummer, men…


Idag har väl dom flesta tillgång till internet och då kan man ju gå in via hemsidan i tron om att man kommer till dom, fast…njae, det är nog tillverkarna man får tag på. Men ändå… man kunde ju ha trott..

Det ena gav det andra och min brukare berättade om ett vin hon hade provat göra, en gång för längesedan. Huvudingrediensen var rönnbär. Här googlade jag lite lätt för att se hur man gör ett sånt, och hamnar här, mitt i ett blogginlägg om rönnbärsvin. Klicka på bilden för att komma till bloggen.


I ett inlägg skrev hon om just rönnbärsvin och med hennes tillåtelse, citerar jag en del av det inlägget. Gissa om vi skrattade då jag läste upp det för min brukare.

”Det sägs att rönnbären utsätts för en jäsningsprocess i fåglarnas magar och att de blir onyktra, ja, kanske rent av stupfulla innan kvällen. Jag tror på det. Tycker att de uppvisar ett drogbeteende. Nervösa, hänger upp och ner, småbråkar och tjafsar, drar iväg utan förvarning och hänger bara med likasinnade.
Men – de fortsätter att vara vansinnigt vackra, ingen dekadens där inte.

Själv har jag ingen bra erfarenhet av rönnbär som rusningsmedel. Jag fick nämligen ett recept på rönnbärsvin av en kompis till mannen som själv hade gjort vinet och tyckte att det blev jättegott. Okej, jag skyndade mig ut för att hinna före sidensvansarna och plockade erforderlig mängd med bär. Sen följde jag receptet till punkt och pricka. Det blivande vinet skulle stå och gotta till sig i en mängd veckor men strax före jul skulle det vara klart och drickbart.

Hallå! Det var det året när jag städade köket in i minsta vrå! Två gånger!

Efter att ha vridit korken ett kvarts varv, exploderade hela flaskan i mina händer. Visst är det vackert med rött just till jul men brunrödprickigt, fläckigt och blaffigt är inte direkt dekorativt. Det var vin överallt. På mig, på tapeterna, på blommorna, på spisen, på golvlisterna, på, ja, köket helt enkelt. Och som det luktade.

Jag grät, förbannade och skurade. I timmar.

Mannen fick ta de övriga flaskorna med sig till stugan och lägga dem med öppningen neråt i trettiometersnedförsbacken. Förmodligen firade hela arten sidensvansar nyår där. Vi hade ju liksom gjort grovjobbet åt dem.

”Surt” sa räven som gick förbi. Ja,definitivt.” Slutcitat


Lät faktiskt som nåt jag hade kunnat varit med om, haha…

Ha en fin lördag, allihop!

Vi var mer stationära, förut

Av , , Bli först att kommentera 14

När jag pratade med Annelie igår förmiddag, multitaskade hon och letade efter ett telefonnummer i ett block, medan vi surrade på. -Mjahaa, mjölk, vetemjöl… Det var en inköpslista, mjoho, men här kanske, Carola, hm, hette hon så, njae.

Vi har också såna block, sa jag. Man skriver rubbet i dom, gör uträkningar, inköpslistor, telefonnummer, namn och klotter.

I stugan har mamma sparat ett block vi hade bredvid telefonen, och det är säkert drygt 40 år gammalt. Jag har klottrat en hel del där däri. Men roligt att se idag. Man satt väl alltid med penna och block framför sig, då man pratade i telefonen.

Man var ju absolut inte lika mobil som idag. Då man faktiskt kan trava runt med mobilen i örat. Det är inte bara en gång jag stått och rensat grusgången eller ogräs, medan jag pratat. Finns dock nackdelar, och det är ju dom där gångerna man lägger ifrån sig saker, speciellt glasögonen, och sedan har man ingen aaaning om vart man la dom.

Back in the days, var man stationerad (eller ska man kalla det fast), mest troligt, ute i hallen på en telefonbänk. Men papper och penna fanns alltid, eller så fick man springa och hämta det.

Apropå, att inte ha en aning om vart saker är. Denna ring har jag letat nu i 2-3 år.

Jag gav upp för rätt länge sedan och kom överens med mig själv att jag må ha tappat den ute nånstans. Sprang ner till frysen igår, trampar på nåt inne på den lilla mattan framför frysarna och se, där låg den.

Nu till den stora gåtan, hur f-n har den hamnat där?


Grejen är, att där är jag nästan varje dag. Hämtar bröd, fryser in matlådor, lägger i matvaror jag handlat för framtiden…ja ni fattar. Dessutom var det bara i torsdags, som jag dammsög därinne. Och, låt oss säga att det var 2 månader sedan, jag gjorde en rejälare städning inne i den skrubben.

Då, fanns ingen ring därinne. Så… mind blowing, or what


Eller ska jag nu tänka logiskt, riktigt ordentligt. Jag borde ha varit där då, för 2 år sedan, för att hämta nåt i frysen, och när jag drar upp ”whatever”, så halkar ringen av. Och igår då jag letade efter en tänkbar middag, så får jag plötsligt med ringen upp från den plats den eventuellt legat på, i dessa år.

Jag hör den inte men jag känner den, 10 timmar senare, då jag kliver på den. Jag tar det då som ett tecken på att en större summa pengar är på väg in.

Haha, den är ju gjord av blodsten och har man den ringen i börsen, så ska den ge en, en jämn, strid ström av pengar.

Den har tydligen en massa olika, goda egenskaper, hm, ska vara bra för hälsan på olika sätt. Fast ska vi vara logiska här också, så sätter jag nog inte min tilltro till denna ring, men man kan ju önska, och hoppas.

Nu hoppas jag att denna dag blir såpass bra att jag hinner sitta ute en stund innan jag ska iväg på jobbet. Med tanke på vart vi är på väg, om nån månad eller två, så hinner vi sitta inne så det räcker och blir över.

Hoppas på en fin dag, för er med!