Wow, vart tog dom åren vägen…swiiiiiiish!!

Idag fyller min mamma 78 år. Stort grattis från oss!

Ingen ålder med tanke på min bror som redan fyllt 60. Och spannet av ålder mellan oss syskon är diger. Lillsyrran är 37, lillebror 50 och själv fyller jag hela 57 om 3 veckor. Hon var en ung mamma, och pappa var 2 månader yngre än det. Här såg hon nalta less ut där hon håller mig i knäet, eller så knäppte pappa i fel sekund 😆

En annan bild, här längst Strandpromenaden, jag i vagnen och Sivert syns inte där han går vid sidan om

57 blir jag, wow, vart tog dom åren vägen…swiiiiiiish!! Fast när man tänker tillbaka på alla år så minns jag dom i olika block. Där bodde vi där, och sedan hamnade vi här. Då var barnen i den åldern och sedan fyllde jag 35, lalaalaa. Men ändå känns mycket som om det varit i ett annat liv.

Kan det vara en del i att leva här och nu? Något som Tina sa till mig sist vi pratades vid på telefon. Vi dividerade om hur vi alla är olika i sättet vi tänker. Hur man hanterar situationer. Många som oroar sig över morgondagen och andra funderar hur det kommer att se ut, 10 år framåt. Vi slängde in några ord om döden och jag fortsatte säga det jag sagt i flera år nu. Jamen jag tänker ju bli 120 sååå…

Hon vet sen gammalt att jag inte är den typen som oroar mig. Jag låter saker rinna av, jag lyssnar inte på ALLA hemskheter och sen klämde hon till med: ”Det är väl för att du lever här och nu!”

Ja, ju mer jag tänker på det så stämmer det säkert in. Även om jag säger att jag tänker bli 120, och det ligger långt framåt, så tänker jag inte så mycket på det som skulle vara mitt emellan. Det tar jag som det kommer.

Ålder, vad är väl det? Det enda som kan ta ut sin rätt är väl kroppen, vilket är synd. Varför kan vi inte få gasa på i samma skick som vi var i 20 års ålder tills vi trillar av pinn. Inga krämpor eller annat elände, bara tjopp tjopp. I huvudet är nog dom flesta (inte alla dock) unga, och därför är det trist då kroppen kan säga ifrån.

Tyckte det var så roligt då min gamla (fast hon är under 25 år), sa att hon visat en del av TikToks klippen vi skickar till varandra för en av hennes nuvarande kollegor där hon nu bor. Han hade problem med att förstå vem i hela*** jag var. Och till slut hade han frågat hur gammal jag är. När hon sa det så fick han inte ihop det, hahaa…

Nej den här bilden får representera jag, även om jag inte är den som hänger på konserter. Helt underbar bild och verkligen kontraster som visar att man kan ha det unga sinnet kvar, även om man inte hänger med i allt.

Apropå min mamma nu då, så kommer en litet minne, som jag skrev för 8 år sedan, bara för att…

”Jag och mamma var på stan för några veckor sedan. Vi gick bland annat in på en smink butik, och där fick jag till min förvåning se, mamma in action. Nu fattar jag vem jag släktar på 😀

Nicco säger ofta till mig att inte röra vid saker, för då går dom sönder. Här fipplade mamma med nån grej hon ville kika på och rev ner den på golvet, plockade upp den och rev ner nästa sak, 4 gånger hamnade grejer på golvet innan vi tackade för oss.

Vi fortsatte in på hobby butiken, där fick jag först höra en liten diskussion, mellan en pappa och hans dotter. Jag gissar att flickan var i 3-4 års åldern och hon var vansinnigt sugen på att få med sin några pärlor hem.

Det ville nu inte pappan, utan han sa att hon snart skulle fylla år, så…och han kunde lägga det till hennes önskelista, fast njae, dottern ville inte lyssna på det örat utan fortsatte tjata, så sa hon: Men jag vill ha dom där pärlorna! Ja, sa pappan, jag vet, för att du är precis som din mamma.

Hoppla, tänkte jag, det där lät lite halv avancerat. Kan det vara så att han var aningens missnöjd med mamman, eller vad tänkte han där, hur ska dottern uppfatta hans uttalande? Nä, han var nog mest bara less, och visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen.

Min mamma tassade runt hyllorna och då jag stod i kassan och skulle betala kom hon med en hel pinne full av saker. Den hade ramlat ner i handen på henne, haha…jag frågade om hon höll på att modifiera hela butiken. Sedan ville hon följa med expediten för att se hur hon gjorde för att sätta upp inredningen igen…varför då sa jag, för att du ska kunna fixa det själv, nästa gång, eller? 😀 Jaja, det är ju tur att vi kan skratta åt eländet.” slutcitat

Jag kommer inte att fira mamma idag. Skulle ju ha jobbat i helgen men fick rinnsnuva tidigt i veckan som sedan eskalerat till torr/rethosta. Blir bara så osäker på om det är förkylning eller pollen. Det är ju tydligen inte så ovanligt att man kan bli pollen allergisk när som i livet. Hade en tid på vårdcentralen imorgon men den tror jag att jag avbokat.

Skrev under meddelande att jag ändå kunde komma ifall det är ok, jag kan ju ha munskydd på mig. Men svar på det lär jag ju inte få förrän imorgon, då det är stängt under helgen. Då kanske dom hade kunnat ta en allergi test i samma veva. Ska prova ringa dit direkt jag stiger upp imorgon. Annars kommer jag att boka in det nästa sväng, bara så man vet. Är det pollen så kan man ju förbereda sig inför dom säsongerna.

Kom några små droppar då jag gick med Winstone på morgonen. Det hade varit bra om det strilat lite mer så kanske vi hade fått bli av med grus, damm och pollen. Nå, dagen är ju inte slut än. Hoppas ni får en fin söndag/pingstdag!