Etikett: Tina

Till slut såg jag ljuset 🤩

Av , , Bli först att kommentera 13

Hamnade down the memory lane då jag skulle leta efter ett mejl jag skickat för 12 år sedan. När man skrollar bland alla skickade mejl så dyker det förstås upp såna man inte kan låta bli att öppna. Jag och Tina hade långa konversationer via mejl på den tiden.

Där finns också jobbmejl, allt som hände med pappa och mitt i allt elände så inträffade andra saker som inte alls var så roliga. Men genomgående så sitter jag ändå där och ger svar på tal i mångt och mycket. Hur orkade jag…eller vid närmare eftertanke, jag tror att det är precis så jag är, till vardags än idag

Med viss modifikation. Jag håller ju på lära mig att släppa tag om sånt man ändå inte kan förändra, och det har jag blivit rätt bra på. Där besparar man sig mycket jobb för lite eller ingen lön alls.

Man behöver inte alltid få lön/belöning” för sånt man gör. Men uppskattning, att göra för andra det dom själva inte orkar, att våga sticka ut hakan ibland och få bekräftelse att man ändå gör eller har gjort rätt. Det är inte alls så dumt, alla gånger. Man får välja sina strider. Jag brukar ta dom som jag blir sjukt förbannad över och som tur är, finns det inte så jätte många så jag klarar mig bra.

I detta mejlarkiv hittade jag en kul kille som fick åka med i Jeepen. En Lelle, förstås, hahaa…bless his soul

Även ett recept på en saffrans kladdkaka. Hm, och saffran har jag så nu undrar jag om jag ska sno ihop en sån kaka och ta med till mamma. Jag ska dit nu på morgonen och vara hennes chaufför. Ska klura på den en stund. Ska äta frukost först och sedan gå ut med Ulmerkotten (läs Winstone).

Har inte talat om för mamma att vi köpt ”ny” bil så hon kommer förmodligen inte att fatta att det är jag som kommer, hehe. Jag höll på bli galen igår då jag skulle hem från jobbet. Jag slutar 23.00 och vill gärna se vägen. Hann nästan ända hem innan jag fick till innerbelysningen så jag kunde se hastighetsmätaren, samtidigt som jag fick ha åtminstone halvljus på. Tur att det är lite trafik den tiden på dygnet. Jo jag fick igång alla i och fick även testa helljuset, perfekt, det funkade utmärkt.

Det finns till och med backljus, det är nåt jag aldrig fått uppleva så det kändes jätte najs då jag har för vana att backa in på vår gård.

Nämen jag önskar er alla en fin fredag och skickar ett Grattis på namnsdagen till Theresé. Jo, det är hennes namn i almanackan idag 😉

Jag vann…👍👌😅

Av , , Bli först att kommentera 8

Det blev inte riktigt som planerat igår. Intervjun blev framflyttad till imorgon istället. Men det kändes ändå som att vinna åtminstone 90 kronor på en Trisslott Jag fick plötsligt extra tid att inte göra nånting på.

Det går inte med ord att beskriva hur mjuk Winstone blir efter besök på Dogmans hund Spa. Kan ju inte skriva att han blir fin, det är han ju liksom redan

Det stod en karl utanför Dogman som pekade och ropade: -JÄKLAR, vilken fin hund…OCH DU MED, du är också fin!! Hahaa… ja det var ju snällt sagt. Inte alla dagar man får höra det av nån random människa 😉

Jag åkte faktiskt iväg på Nybro Östra Station och tog en fika, medan jag väntade på att åka och hämta igen Winstone.

Kändes ovärt att åka hem för att sitta där 45 minuter innan man skulle tebax. Skickade bilden till Tina och efter den hamnade vi i samtal istället. Fort hade tiden gått och jag fick bila tillbaka till Strömpilen.

Efter middagen kopplade jag Snabeldraken med ett stadigt grepp under armen och drog iväg ut på gården med honom. Bilen vi köpt, behövde en liten tvär genomgång. Städad och klar, drog vi iväg på en provtur med mig bakom ratten. Mja, helt ok, påminde en hel del om Jeepen. Nu kan ni få se vad det blev för bil, nämligen en Hyundai Santa Fe

Saknar dock Linus så jag kanske får ta ett snack med Theresé och höra om jag får lägga en beställning hos henne. Kan hon fixa det så må jag fundera ut vilken posé han ska ha denna gång

Hyundais SUV-modeller har namn från spännande resmål. Så Santa Fe kommer från en av USA:s äldsta städer! Delstatshuvudstaden i New Mexico bär på ett historiskt arv från dess ursprungsinvånare, blandat med spanska och internationella influenser. Det ger staden en säregen look med vindlande gator och låga lerstenshus i adobe-stil.

Hm…vad kan Santa Fe vara mer känd för, förutom dom gamla byggnaderna och gatorna…nä, jag går bet på den. Vi får se!

Gick nästan bet på den här pippin också, men det ser ut att vara en sädesärla, fast jag tyckte den såg så rund och stor ut

Idag är det guldkants uppdrag, hem och käka middag och iväg till ett jobbpass. Sen, mina vänner, ska jag få vara ledig till nästa fredag. Känns underbart, då får man tiden att landa i allt som varit den sista tiden. Att göra saker varannan dag känns drygt på det sättet att man inte tar sig för så mycket den dagen som står oskriven. Saker hamnar på hög och ligger kvar. Nu ska jag ta mig tid att beta igenom den högen.

Apropå tid och vad vi gör med våra liv, visste ni hur mycket tid ett Bi har och vad den gör med den? 

 

Ha en fin torsdag, allihop!

Jag & Tina är som ett radarpar 😄👌🧡

Av , , 4 kommentarer 15

Planterade om nån blomma igår, plockade upp två pelargoner jag haft i källaren i vintern, fick ner nåt skott som stått evigheter i vatten i väntan på jord och fyllde bara på med jord lite här och där.

Måste köpa mer jord, det är fler som vill ha lite ombyte. Omplantering är inget jag gillar. Mina blommor tycks leva på gränsen mellan liv och död, hela tiden. När jag då planterar om dom i tron att jag gör dom gott, så ramlar dom oftast av pinn… Det blir som nådastöten.

Sen har vi då dom där tacksamma blommorna, som bara är. Dom skriker inte ens efter en då man passerar, snudd på kravlösa. Fick ett skott av Tinas Svärmorstunga maj -22. Då jag var ner och hälsade på henne. 7 maj kom den sig ner i jorden

Augusti ifjol, ploppade det upp ett skott i krukan

Och igår upptäcker jag plötsligt en blomstängel. Jag ryggade nästan tillbaka, visste inte ens att dom kunde blomma. 

Men nu vet jag att dom kan det, även om det står i denna text jag hittade, att det inte är så vanligt.

”Svärmorstunga är också en växt som kan blomma, och gör det dessutom på ett sätt som är svårslaget och överraskande med praktfulla och eleganta blommor. Det ska sägas att det är ganska ovanligt att en svärmorstunga gör det, men när förhållandena är rätt och skötseln god finns alla chanser att du också ska kunna få se de blommor som växten kan ge. Blommorna som då framträder är rörformade och vita med lätta inslag av grönt, och doftar väldigt gott.”

Känner mig manad att hitta en lite större kruka, för det stod det också nånstans. Större kruka, större Svärmorstunga. Men inte utan att det ligger nåt i bakhuvudet och gnager

Kvällspasset i P4 efterlyste historier om ens vänner och äventyr. Jag kom genast att tänka på den där hunden (japanska spetsen) som försvann från Norsjötrakterna, som möjligtvis blivit stulen. Jag la ut det på deras sida.

 

Det gick en stund och sen, BAAAM

Nå, jag skrev ju att jag tyckte det kunde bli svårt att hitta nåt specifikt. Han ringde i alla fall upp, inte i sändning då, och vi pratade lite om jag kunde komma på nåt speciellt. Jag sa att det är som små saker hela tiden. Eller snacket vi har, jargongen och alla skratt, men att binda ihop det, kan bli tufft.

Nämnde ”vilse på Arlanda” men att jag berättat den storyn vid tidigare tillfälle. Och vår tripp till Nyköping där jag, den som knappt hittar ytterdörren här hemma, skulle leda väg för Tina som innan hennes ögonoperation, inte alls såg så bra. Där köpte vi fel biljett…

Men den hade väl varit roligare om vi faktiskt hamnat på andra sidan Sverige, och det gjorde vi ju inte. Nä, jag slapp vara med i radion den här gången. Puh!! 😬😅

Hade varit roligare om jag och Tina hade fått kompa varandra direkt i radion istället, haha

Testade att göra en Boston Falukorv igår, fick tips av Annelie på den. Enkelt och gott! Idag blir det köttfärslimpa med cheddar i lergryta. Sen gör jag nog en veg. gryta också, det går snabbt. Då har jag mat till oss och lådor till mamma. Efter det, blir det ett jobbpass. Känns konstigt då man inte har samma schema som förr. Här börjar jag senare då jag har eftermiddag, och det känns ändå rätt härligt. Mina dagar hemma blir aningens längre och jag hinner med lite mer.  

Näpp, nu ska jag förbereda mig för dagens morgonpromenad. Ser ut att ha varit en kall natt. Det var -16 då jag klev upp och nu står den på -13. Men det är väl bara att klä på sig ordentligt då. Önskar er alla en fin tisdag och lägger ut en till rolig bild på statyer med plusmeny

Vi låg och fnissade och skrattade i natt, min man och jag 😄🤣

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg du Nicco på vk.se sa Åke igår kväll då vi satt oss i soffan. Ehh näe… jag hade knappt hunnit ta mig ut på nätet så det var väl inte jättekonstigt. Men det var inte heller svårt att hitta igen henne där

 

Vilket bra jobb dom gör och vilket fantastiskt engagemang dom har.

Hittade roliga bilder i gruppen National Geographic Wild Planet  igår. Där man kan se folk i prekära situationer med statyer. Här får ni en bild på en kvinna som jag faktiskt vet att jag sett förut. Hon sitter nämligen i Torrevieja

Jag försökte hitta henne i nåt av alla mina inlägg men gick bet. Mina ögon vandrade över textrader och plötsligt stannade dom upp i följande text, som jag skrev under senare halvåret 2014. Då jag och Tina hunnit vara nere i Spanien och spanat på statyn. Texten har dock inget med bilden att göra.

Jag citerar: ”När vi åkte upp till mamma i måndags, så följde Niccolina med, och hon satt i baksätet och det luktade parfym. Jag vände mig om och frågade om hon nu hade Georgio Armani på sig (då jag köpt den parfymen till henne från Spanien), hon svarade ja. Varpå Åke vänder sig om och tittar på henne, lite utstuderat så där och vi, Nicco och jag, säger i munnen på varandra: Det är en parfym!!!

Ja, kanske inte så lätt att veta, för en karl. Och vi kom genast att tänka på det där projektet Nicco hade, för X antal år sedan, att intervjua några utvalda personer om Fairtrade, hon gav sig på att fråga sin pappa, och första frågan löd: Vad är Fairtrade? Åke svarar. En bräda. Brukar du köpa Fairtrade? Åke frågar: Är det inte en bräda? Hahaa…nä, han visste inte vad det var, och han var nog inne på att det skulle vara en typ av snowboard eller skateboard, idag vet han 😀” slutcitat     Tror jag i alla fall…

 

Vi fick oss ett gott skratt i natt, jag och min man. Jag är nämligen i drömmarnas land och i den utspelar sig följande lilla scenario. Åke tar Winstone och far iväg nånstans och då han kommer tillbaka ser jag en kortklippt Winstone. All den långa pälsen är väck, och det är inte det att han ser otroligt fin ut ändå, men jag tänker att nu är pälsen förstörd för all framtid.

Jag sätter upp mina händer för ögonen och försöker hejda gråten jag har i halsen. Jag vet att Åke trodde att han hade gjort något bra. Medan jag vet, att man klipper inte en hund som har ett lager med ull, längst in. För då är det bara den ullen som växer ut sedan.

Säger nej nej nej…och tar bort händerna från mitt ansikte och öppnar ögonen.

 

Här öppnar jag ögonen på riktigt och stirrar ut mot fönstret i ett rätt så dunkelt nattsken. Jag ser Åke stå där uppe i gardinen. Alltså att han ställt sig på en stol för han är nästan högst upp. Jag tittar och tänker att han måste ha ställt sig där i sömnen, så jag lutar mig fram för att se bättre, så säger jag: -Vad GÖR du??

Samtidigt som jag i ögonvrån, ser Åke ligga ner bredvid mig och att han vänder sig mot mig och då brister det lite lätt och jag börjar fnissa. Men säger inget för jag tänker att han kanske sover och jag vill inte väcka honom. Men försök hålla er själv, hahaa..

Han säger plötsligt, sover du? Då brister det och så frågar han förstås vad jag höll på med. Jag förklarade drömmen och verkligheten och då börjar ju han skratt/fnissa också. Sen undrade han hur jag kunde se honom där. Jo jag förstod ju vad det var jag sett. Från mitt håll så blev mönstret i gardinlängden, hans kropp och knopp. Inte så likt i dagsljus

Men i mörker så såg jag nåt helt annat…uppenbarligen

 

Jag fortsätter fnissa ett tag efteråt, för jag undrar om Åke trodde att jag höll på vara körd på riktigt. Där han ligger och försöker få ihop det jag sagt och sedan mitt fnissande. Han kanske trodde tvärt, att jag tappat det helt.

Ha en fin måndag allihop, och här får ni en till rolig statybild.

På obestämd tid är att befinna sig i limbo

Av , , 4 kommentarer 13

Åke såg inte vad jag såg, där, längst ner på björkstammen. Även om jag påpekade vad jag skrev om, innan. Ingen har gissat så jag vet inte om jag är den ende som hajade till och tyckte att detta kunde räknas som ett ”sign”

Jag ser kåtan och en till som skymtar i bakgrunden, lite disigt fjällmotiv med snö/dimma i bakgrunden.

Nä, sa Åke, det måste vara för att du ser det från en konstnärlig sida, haha. Nja, jag tror inte det, jag tror att det kanske poppade ut mer, på grund av vad jag precis hade för historia i örat. Men, jag vet inte om det finns rätt eller fel i den frågan.

Såg den här bilden igår och ja, det är väl lite så där va, haha.

Ingen kan ju göra ett proffsjobb, utan att börja någonstans. Så egentligen är ju allt ett barn gör, ett steg i processen. Antingen utvecklas man och sakerna blir bättre och bättre. Eller så inser man att det där, kommer aldrig att hända och man lägger det åt sidan och satsar på nåt annat.

En kvinna jag hängde med en hel del som idag inte finns med bland oss längre, berättade om hennes smörknivs projekt. Jag lovar, jag började skratta och hon hakade på, så till slut kom det allt tårar med.

Det hon sa var hennes upplevelse, sen tänker jag att när skrattet kom, var den en blandning av att man såg bilden framför sig och sedan att det förmodligen inte var vad som hände, fast upplevelsen är ju det där man inte kan ta ifrån någon.

Hon hade täljt en träkniv och den skulle putsas. Hon gillade inte träslöjd överhuvudtaget, men alla skulle gå på trä och syslöjd, så man hade inget val.

-Ja jag fick sitta och putsa på den där smörkniven heeeela terminen. Träslöjds läraren blev aldrig nöjd. Varenda lektion kom han och tittade, och pekade och sa att det är bara du putsar, det där duger inte.

Jag skrattade medan jag frågade om det ens fanns någon smörkniv kvar efter terminens slut och allt putsande. Då brast även hon ut i skratt. Jo, nog hade det blivit en smörkniv till slut. Fast med en vild gissning från min sida, så kan det kan också ha tagit all den tiden för intresset att få den klar, var inte så stort

Hade en trevlig dag igår med mina guldkanter. Det blev kaffe på en inglasad balkong på ena stället och på det andra blev det faktiskt utgång med Pizza middag, hur bra avslut är inte det. Jag sa innan vi åkte att pizza på en restaurang/pizzeria, är det bästa. Enda gången, man får den riktigt varm då man får äta den med en gång.

Kom hem tog en kaffe och bytte om för träning. Så jag tog bilen dit. Gick 2 kilometer på löpbandet i uppförslut som vanligt, körde armar och ben och kände mig nöjd över insatsen.

Idag, ÄNTLIGEN, så skriver jag ut mig från Arbetsförmedlingen och säger bye bye till A-kassan.

 

Har mitt första arbetspass idag där jag nu ska ha min största huvudsyssla. Blir ett längre första pass. Kommer att jobba 11 timmar men det är också för att få se hur vissa saker ska utföras, det är ju jättebra. Vad jag har längtat efter detta

Säger som Tina sa tidigare, om man inte vet vad som väntar framöver, och man kan inte få svar förrän i framtiden. Då blir det som att befinna sig i limbo. En obestämd väntan då man inte vet när, eller om det ens kommer att hända. Det är verkligen lika dumt som när jag utan att tänka mig för, gav Nicco utegångsförbud på obestämd tid.

Vilken usel förälder jag var…HUVVA!!

Till mitt försvar så var inte tanken att hon skulle få sitta av, dag efter dag, utan det var väl snarare en dag, det handlade om. Men hur skulle hon veta det. Hade ju lika gärna kunnat vara 1 år, 10 dagar eller for life. Jaja, nu spårade jag igen. Fast för ett barn, så sätter man gränser man får INTE säga så där om det handlar om att lära sig en läxa.

Viktigt att tillägga att Nicco var 9-10 år och hon tyckte aldrig att det var ett straff, hon ville inte ens gå ut. Så…right back at me!

Ha en fin onsdag, allihop!

Podd, vlogg, blogg, jojo!

Av , , 2 kommentarer 11

Jag har inte varit så insatt i vad Pod/podd egentligen betyder. Har nog trott att det handlat om folk som sitter och slänger käft med varandra. Nåja, så kan det visst vara, likväl som det kan vara att lyssna på radio intervju.

En blogg, vet jag vad det är, hehe. En plattform för loggboksuppdateringar på webben med text, och bild om vill.

En vlogg är som ett videobaserat blogginlägg, och en podd kan liknas som en blogg med en serie ljudbaserade inlägg.

Laddade ner en app på mobilen, innan Tina tipsat om en som hon använder. Där skrollade jag lite i allt man kan välja att lyssna på och valde en intervju med Maxida Märak.

”Maxida Märak slog igenom som artist för ungefär tio år sedan, med en blandning av jojk, rapp och elektroniska beats.

Musiken har gett henne en plattform i offentligheten, som hon inte tvekar att utnyttja. Framför allt har hon använt den när det kommer till Sveriges längsta gruvkonflikt, den om järnmalmsfyndigheten i Kallak, Gállok på samiska.

Kritiken har varit omfattande mot det brittiska bolaget Beowulf Minings (genom dotterbolaget Jokkmokk Iron) gruvplaner – och alla led i processen har dragit ut på tiden.

Våren 2024 står konflikten dock inför ett möjligt avgörande, när det väntas en dom i Högsta förvaltningsdomstolen om huruvida det var lagligt av den tidigare regeringen att ge bolaget så kallad bearbetningskoncession.”

Klicka på bilden om ni vill lyssna på intervjun. Jag har hört och sett hennes namn men inte vetat så mycket mer än så. Hon är en intressant person med kloka ord. Tycker hon verkar vara en rak person med bestämda åsikter, men inte utan själ och hjärta. Nu väntar till och med jag, med spänning på utfallet om det brittiska bolaget Beowulf Minings får undersökningstillstånd att se om det finns fyndigheter i det omtalade området. Jag röstar för ett stort NEJ!

Jag och Winstone passerade lekparken nere på Västerslätt då jag hörde slutet på podden. Winstone stannar och nosar i snön, jag tittar upp på björken som står där så ståtligt

Ser en liten tavla längst ner på stammen, wow! Ser ni vad jag ser…

 

Nu får jag leta efter andra poddar, förstår ju att det finns mer än en stor uppsjö att välja mellan. Säkert stora hav att leta i. Kan också kolla alla tips jag fått, av både Tina, Annelie och andra vänner, trots mitt stora avståndstagande till poddar. Och att jag sagt att jag kommer inte att lyssna i alla fall, haha. Sen är det väl så, att bara för att man fått tips så behöver det inte betyda att det är något som faller just mig i smaken, det återstår att se/höra.

Igår var jag på en av fem, föreläsningar/utbildningar om Bipolära syndrom. Väldigt intressant och absolut en ögonöppnare. Vad mycket vi inte vet eller kan tänka oss, om vi inte sätter oss in i andras upplevelser och vad dom har att jobba med.

Jag som tycker att jag själv har mycket att göra varje dag och det ska roddas hit och dit. En som har Bipolära syndrom, har mer än så. Och jag förstår också varför man inte kan göra det jag gör, ifall man har ett skov. Ingen lek!

Hittade på att jag skulle baka kardemumma snurror igår kväll. Det tog sin lilla tid, och inte utan klet och smet. Men till slut så…(kan dock inte skryta om dom perfekta ”snurrorna”, det är en konst i sig att få till utseendet).

Idag har jag Guldkants åtagande, så jag taggar för det. Och tänker på Tina som flög ner till Torrevieja igår. Hoppas solen skiner därnere, här lyser den med sin frånvaro. i alla fall just nu

Ha en fin tisdag, allihop!

Blir det slarvsylta till middag, månntro 😊😄

Av , , Bli först att kommentera 13

Vet ni att idag är det faktiskt…tadaa

En dag då man får unna sig extra mycket slarv. Nånstans läste jag: Städa inte, lek med dammråttorna istället!

Jaja, tänkte jag, det är väl upp till var och en. Själv blir väl ens egna slarv nåt man ändå får ta rätt på och skapar onödigt mycket arbete. Men man gör precis som man vill 😁 Man kan ju slänga ut en annons

Vi kanske allihop, är slarviga lite till mans. Undrar om man ska tillaga Slarvsylta till middag då 😄

 

Klicka på länk för recept. Jag tror dock att jag gör nåt annat.

Informationen om att det är just den dagen idag, står i vår kalender jag fick av Theresé i julklapp. ”Svåra föremåls snäckfigurs almanacka”

Vi har fler almanackor, en hänger i hallen, hehe. Särskrivningar, det vet jag att Tina ogillar Jag tyckte den var smårolig, haha. Februari bilden kändes väl dock inte som nåt man kanske vill kika extra mycket på

Nånting annat som jag roas av, är då man får svara på frågor som ställs i syfte att göra sammanställningar, föra statistik, och eller i andar forskningssammanhang. Jag är ju med i olika paneler och nu på morgonen plöjde jag igenom ett av alla såna där frågeformulär. Här förstår jag det som att dom vill se hur vi mår, rent allmänt. Och hur vi påverkas av olika saker i samhället.

Det var inga problem att kryssa i, jag mår ju bra, jag oroas inte, vi svälter inte, har vänner jag litar på, lallala…så halkar plötsligt frågorna in ifall man är religiös, vad man tror på, ja sånt. Min tolkning är att dom flesta, som kanske mår bra har en Gud i ryggen. Not me… Men en icke religiös bokklubb, yes!!

Eller som då man i början av frågeformulären ska svara på vilket kön man är. Man, kvinna, eller vet ej Det låter som ett sjukt dumt svarsalternativ, fast jag förstår faktiskt vad dom menar. Man kanske inte kommit fram till vad man faktiskt vill identifieras som. Sen kan man undra varför det ens är intressant, att veta. Ja det ska väl vara då ifall dom kommer fram till att kvinnor överlag, mår bättre eller sämre än andra.

Följde med mamma till syn rehabilitering igår. Hon har ju bekymmer med sina ögon och nu ska vi se ifall det finns hjälpmedel hon kan få. Det finns det givetvis och där kommer hon att få prova sig fram till vad som känns bäst för henne. Det är ju fantastiskt bra. I korridoren hängde lite ovanliga tavlor. Dom är taktila, för att dom som ser dåligt, ska kunna känna hur dom ser ut.

Det här skulle man kunna kalla taktil sameslöjd

En medaljong med utkarvat mönster. Kniv Elis var förövrigt en släkting till mig genom min pappa. Det var Theresé som skickade bilden till mig

Hon skickade även en bild på Sally i backen, som får avrunda dagens inlägg. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Kom till the end of the line

Av , , 2 kommentarer 11

Då vi satt och pratade om boken Stacken, i torsdags, så kom frågan upp ifall man hade haft eller fastnat för nån favorit karaktär. Jomen så var det. Jag tror att vi alla gillade en specifik man, Joseph (osäker på stavningen), som överlag var rätt beige, han följde med strömmen. Även om han hade åsikter så höll han dom lite för sig. Han ville inte skapa konflikter.

I övrigt, om man nu skulle välja nån så tog dom andra en kvinna, jag har inte koll på namnen och nu pratade vi så pass mycket om annat också, så jag vet bara att mitt val, stack ut lite. Jag gillade nog mest, kvinnan som satte andra på plats, värnade om sina nära, var en ensamvarg, men ville ha något mer. Hon ingav respekt hos både kvinnor och män.

Här drog jag iväg en liknelse med kvinnan Qristina Ribohn, hon som var i med i första avsnittet, första säsongen av Farmen. Hon finns numer inte i livet och nu kan man titta på den säsongen om man vill.

Jag ville, så jag varvar den med den nuvarande säsongen.

Nå, den kvinnan tror jag att man antingen hatade eller älskade. Hata kanske är starkt, man kan säga ogilla eller älska, det låter bättre. Jag fattade inte vilken planet hon var ifrån, första gången jag såg och hörde henne på teven.  Men jag ändrade mig så till den milda grad, att jag hade sån lust att bara ringa och prata med henne, haha. Jag gjorde inte det, men vad jag älskade hennes raka sätt att vara. Pang på, så här tycker jag, punkt!!

Varför ska man lulla in saker i bomull? Det är inte så att jag själv, brakar på, det beror alldeles på vem jag hänger med, situationen, magkänsla/intuition. Ibland tjänar man på att sitta lite i bakgrunden och inte säga nåt. Man behöver kanske inte starta upp något som man vet, på ren känsla, inte kommer att leda nånvart.

Fotnot: Jag och Tina pratade magkänsla och/eller intuition, vi var lite osäkra på vad skillnaden var. Därför googlade jag nu, haha. Ja det kan betyda samma sak, för mig är magkänsla lättare att både skriva och säga än intuition 😅

Summa summarum är väl ändå, att vi allihop, borde vara lite av den där Josef i boken, han som tar in miljön och människorna och följer med, samt lite av Qristina stuket, säg som det är och gå inte med på allt. Sen kan man slå på lite av allt möjligt där emellan, ödmjukhet, öppensinnad, glad, rolig, lättsam och seriös. Listan och önskemålen kan göras lååång

 

Jag åkte en bit utanför stan igår. Fick träffa en eventuell, framtida brukare. Jag hade, inför denna träff, kollat kartan trettifjorton gånger, både ritad och satellitbild. Och jag kände mig helt säker på vart jag skulle. Jodå, jag vet, det har jag tänkt och känt förut. Missade infarten och tog nästa. Kände med en gång att detta stämmer inte, men smal väg och jag visste i huvudet att jag sett att man kunde köra runt. Så jag fortsatte i sakta mak framåt. Tills jag kände att det här måste vara the end of the line.

Svängde in så jag hamnade mitt på en gård som jag körde igenom. Men där stannade jag och ringde. Jodå, jag hade inte villat bort mig totalt, huset jag skulle till låg 50 meter framåt. Fick höra att jag absolut inte var den enda som missat den första infarten, man får känslan av att det är en privat väg.

Vi hade ett trevligt samtal och det kändes jättebra. Så vi får se hur det blir. Brukaren får fundera om jag passar in där eller inte. När jag åkte hemåt så körde jag ut den väg jag skulle ha kört in. Så ska jag dit fler gånger så VET jag nu, precis VART, jag ska svänga in…haha, säger jag ja.

Åke är iväg och visar upp bussen för en man som helt oförhappandes plingade på dörren igår då jag var borta. Han bor inte här utan hade kommit upp enkom för Rallyt och då passade han på. Kul, jag hoppas att han gillar bussen lika mycket som vi gjort. Blir väl ingen affär idag, hur som, men han får ju se hur den ser ut i riktiga livet.

Inte så skönt väder ute, jag frös då när vi gick ut i morse. Men det kanske har slutat blåsa. Ser då skönt ut då man kikar ut genom fönstret. Paret som skulle kolla ut genom deras fönster och upptäckte katten i prekärt tillstånd, tyckte nog inte att det såg så härligt ut. Fast lite småroligt, men inte för katten, stackarn…

 

Önskar er alla en toppen lördag!

Vem ska vi skylla på 😶🙄

Av , , Bli först att kommentera 12

Skrollade i flödet på FB och såg något om Fröken Snusk. Jag har hört namnet nämnas nånstans, möjligtvis på teven. Lyssnade på intervjun, av ren nyfikenhet. Förstår utan att höra på nån av hennes låtar hon sjunger, att dom innehåller lite svordomar och annat.

Nå, här kollar jag sedan kommentarerna, där folk trycker ner henne, skamligt, fult, rånarluva, inte konstigt att världen ser ut som den gör…

Mja, och därom tvista de lärda. Vem ska vi skylla på, ifall man tycker att saker och ting börjar sväva iväg, och gränsen mellan rätt och fel, naggas i kanten? Är det Fröken Snusk, som står för förfallet? Eller ska vi lägga det på oss vuxna, som tillåtit saker som egentligen inte alls har varit ok, fast vi lät det vara?

Jag kommer osökt att tänka på Eddie Meduza. Han hade inte så rumsrena låtar, men dom fastnade ändå. Och även om vissa var lite too much, gjorde han ändå en massa bra covers på bra låtar. Nu påstår jag inte att alla gillade honom heller. Utan mer att det fanns såna låtar, redan på gamla tiden, men då kanske han var mer ”en” av sitt slag. Idag är det inget ovanligt.

Nån skriver om rånarluvan som ett sätt att dölja skiten, och får till svar, att gömma sig bakom en skärm och döma ut en annan människa, är väl också att gömma sig. Och det kan vara där, du har dom som bidragit till varför världen idag, ser ut som den gör. Nailed it, tänkte jag, men skrollade vidare.

Har vi inte alla, nån gång i livet varit både hon, och åhörarna, vi har varit dom som haft åsikter och meningar om mycket, men… Man växer till sig. Och man ska aldrig glömma hur man själv varit. Ibland kanske man inte ens ska säga nåt om saker, utan göra som jag, skrolla. Ge inte sånt du inte gillar, din uppmärksamhet. Om ingen gjorde det, så kanske saker och ting skulle förändras lite snabbare. Och kanske, kanske, skulle många må lite bättre av att bara släppa saker.

Rallyt är på gång, det både syns och hörs där vi nu råkar bo. Skulle försöka få en bil på bild igår kväll men farten och skymningen är inget att fota i, inte med min mobil i alla fall

Nicco är en av volontärerna till detta Rally, och ska upp mitt i natten för att ta sig ut till den sträckan där hon ska stå imorgon. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det.

Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱

Testade att göra nåt jag sett på TikTok. Till middag hade jag planerat falsk lövbiff, det är ju superenkelt att göra. Jag hade typ 300 gram upptinad köttfärs, blandade ner ett litet ägg, 1 msk majsstärkelse, salt, kryddor, en liten skvätt kalvfond. Delade färsen i 4 delar, rullade en liten boll och släppte ner på plastfolie, la över en bit av folien och klappade ut färsen till en lövbiff. Stekte med olja och extrasaltat smör.

Till detta, det jag fått tips om… potatis kroketter. Dom lät jag tina och sedan klämde jag ner dom i våffeljärnet. Inget smör utan bara som dom var. Kryddade lite lätt med pommeskrydda… men suveränt enkelt och gott. Jag gillar inte potatis kroketter, men nu…yes, det blir repris på detta i framtiden. Inte så bra bild men…hehe, vi hade hunnit börja äta då jag kom på att jag skulle föreviga tallriken

Idag är det lunchdejt med Helena Springare och ikväll, bokklubbs träff. Men dessförinnan, en kopp kaffe till, promenad med Winstone, frukost och samtal med Tina. Blir en bra start på dagen. Önskar er alla en fin dag och skickar stort grattis till ännu en till, pigg och fräsch 60 åring, min kusin Johan, Hipp Hipp Hurra!!

Nötter finns i alla de olika slag även nötskal

Av , , Bli först att kommentera 9

Dom pratar om Facebook i Morgonstudion på SVT 1 nu på morgonen. Algoritmer, flöden, hur det såg ut förr och hur det ser ut idag. Jag tror att jag pratar för väldigt många, men visst har det blivit sämre? Tina skrev på messenger i morse och hon nämnde en av alla dom sakerna, som inte är som dom brukar. Man ser inte att man fått ett meddelande på messenger. Något som retar mig.

Syns inte i appen men syns på FB, syns på FB men inte i appen. Nu har vi dessutom valt messenger som kontakt i gruppen jag är arbetsledare för. Kul, jag ser ju inte då nån skriver, sen påstår FB att det är fel och jag kommer inte alls in. Och på en stund funkar det som det brukar.

Jag funderar ju på om detta görs för att vi valt att inte betala för Insta och FB. Då får man ta något som är sämre, punkt slut!

Vi får väl se, men det kan ju också bli så att man själv använder sig av fejjan mindre då, varför ska man hålla på med nåt som retar en. Även en del av dom som är på fejjan, bidrar stort till att man retar sig. Ni vet, dom där som kommenterar med irrelevant information, även om inläggs skaparen ber om hjälp med en specifik sak.

Eller värstingarna, som sitter gömda bakom sina skärmar och kastar dynga bara för att dom kan. Apropå just det, så hamnade jag i ett musik klipp från America got talent. Madilyn Bailey, gjorde en egen låt av elaka kommentarer hon fått på sin youtube sida. Hur bra som helst. Här kan ni lyssna på den. Klicka på lyssna på youtube ifall det står att innehållet inte får visas.

Fina låtar finns det gott om. Elton John har alltid varit en av mina favoriter sedan barnsben. Så jag gissar att jag kan ”skylla” lite på mina föräldrar, då det var dom som många gånger valde musiken vi lyssnade på.

Lady Gaga, däremot, ingen favorit, fast…jag har ändrat mig genom åren. Inte så jag väljer att söka efter hennes låtar, men nånstans gillar jag henne ändå, Själva människan, alltså. Och vad får jag då se och höra igår. En FB vän la ut den här och den är ju bara klockren. Vackert framfört och allt bara sitter där. Lady Gaga med Elton Johns låt ”your song”. Från 2018…jösses, varför har jag inte hört den förut- Samma hör, klicka på lyssna på youtube ifall det står att innehållet inte får visas.

Tog på mig träningskläderna igår och sa till Åke att nu går jag och tränar. Då får jag lyssna klart på boken, blir uppvärmd av promenaden och slår två flugor i en smäll.

Så nu har jag lyssnat på boken Stacken, färdigt. Skönt… det skriver jag mest för att berättarrösten var ingen hit. Jag skruvade upp hastigheten till 1.3, annars hade jag inte stått ut. Men själva innehållet i boken, ja, den var inte dålig. Tror lite på det kusin Anna sa, när man läser en bok, så får man lite mer, än att bara lyssna. Och det köper jag.

När jag kom hem la jag lergrytan i vattenbad och förberedde en högrevsgryta som skulle tillagas i den. Blev underbart gott. Köttet skulle röras ner i kinesisk soja, kryddas med timjan, salt, peppar och jag använde chipotle, pudras med mjöl. Bacon skulle tvärstekas med lök, morötter och palsternacka, sen i med allt i grytan. Sist i med matlagningsvin (ja jag vet knäppt va, vi som oälskar vin, men jag chansade), och vatten. In i kall ugn på med 200 grader och låt den stå där i 2 timmar.

Vi åt Klassisk Rösti till detta..say no more!!

Idag har jag den där arbets intervjun via mobilen då. Ska placera mig i soffan nere i rosa rummet. Gör jag inte det så vet jag aldrig vart jag hamnar. Jag lovar, detta är jag i ett nötskal

Ha en fin måndag allesammans!

Maria Lundmark Hällsten