Etikett: husvagn

Vilken uppfinningsrikedom…

 

Nicco berättade att dom nu höll på lära sig om kilometer/timme och såna saker, i skolan, då kom jag ju osökt att tänka på när det ljuset gick upp för mig. Jag kanske var en 9-10 år så där. Vi hade husvagn på den tiden och var ute på en lite sväng, uppåt Bjurholm.
 
Husvagnen var placerad under en bro, och det var en jättefin plats intill en å, bäck, eller vad det nu var. Jag skulle få åka med pappa in till Bjurholm, för att handla någonting och på väg tillbaka, började vi prata om hastigheter, det enda han egentligen sa var att nu kör vi 90 kilometer i timmen, om vi då skulle köra en timme, så har vi kört 90 kilometer, och 90 kilometer är ju 9 mil. Då föll min pollett ner och jag tyckte att det var världens bästa uträkning, han som kommit på det där med hastighets beräkningen, det var ju hur smart som helst.
 
Kanske föddes en del av min uppfinningsrikedom då, för på kvällen noterade jag en del myror runt husvagnen, hm…visst skulle man väl kunna koka ihop ett myrmedel som heter duga tänkte jag, och gick in i husvagnen och rörde ihop allt flytande jag kunde hitta, det var diskmedel, och guu´vet alldelá. Nå, sen hällde jag ut lite på en myra och se, han mådde inte alls nå bra efter det och jag var jätte stolt över att ha uppfunnit något så bra, alldeles på egen hand, vi skulle aldrig mer behöva köpa radar 🙂
 
Tror inte att jag ägnade en tanke på hur det skulle börja på se ut om man gick och skvätte runt den där sörjan överallt, men det var väl lika så bra, då hade man kanske fått känna sig nedslagen, efter ett sånt arbete och sedan ett stort nederlag.
 
I lördags såg vi på vädret med den där norska kvinnan, Tone eller vad hon nu heter. Jag hörde att hon sa, och jag citerar: Här nere har vi sedan någon satans plusgrad…
 
Ehh, vad sa hon, sa jag, en satans plusgrad, det kan hon väl inte ha sagt. Åke hade inte lyssnat med bägge öronen, och hade han nu gjort det så hade han säkert hört vad hon sa på riktigt. Jag räknade snabbt ut att vad hon egentligen sagt var: Och härnere har vi sedan någon enstaka plusgrad. Jojo, så kan det gå om inte haspen är på 🙂
 
Hoppas ni får en bra måndag, det kan man vara förtjänt av, eller hur?
 
 

För litet eller för stort, eller hort de var

Av , , 4 kommentarer 3

 

Åke har en antik snöskoter, ja jag gissar att den räknas som det då den är 40 år gammal. Den lastades på en släpvagn 1984 och sen körde vi upp den till stugan i Kittelfjäll där svärfar hade byggt ett enkom skoterförråd.
 
Men redan på den tiden så skulle det småjäklas, skoter var för bred eller så kan man också påstå att dörren var för smal. Skidorna gick in men där skotern var som bredast blev det tvärnit. Vi fick lämna den ute då vi åkte hem.
 
På vintern åkte vi upp igen, det kanske var i februari eller något sådant, då hade Nicke hunnit vara upp dit och gjort om dörröppningen. Nu var det bara tur att Åke kom ihåg vart han ställt skotern, det var nämligen totalt översnöad, det enda som kunde skymtas lite svagt var vart rutan på skotern stack upp. Den här gången gick skotern in.
 
Nicke har varit lite av en byggare av olika de slag, han har byggt stugan däruppe i Kittelfjäll, hemma i garaget här på västerslätt. Den byggdes i sektioner och sedan fraktades delarna upp dit. Det gick bra!
 
Sedan byggde han en husvagn, även den hemma i garaget, men då var vi tillbaka till det här om det var dörren som var för låg eller om husvagnen blev för hög. Husvagnen gick nämligen inte ut genom dörren annat än han var tvungen att kapa av fästena som satt vid dörrarna som man sätter fast dörrarna med.
 
Nå, han fick ut den till slut och dom använde den för eget bruk några somrar, sedan såldes den då stugan däruppe i Kittelfjäll stod klar.
 
Nu, apropå sådant som är för litet…eller för stort. Vi har en frysbox i våran skrubb. Den förra vi hade där gick efter många välförtjänta år, sönder och en ny införskaffades. En likadan till och med. Perfekt tyckte vi, då vet vi ju hur den funkar och att den ryms.
 
Men, när den skulle in i skrubben så var tydligen fästena till locket, som sticker ut på baksidan, för stora och fick skruvas lös. Sedan var det en sladd som tog emot och var tvungen att tas bort, sedan filades det på dörrkarmen och till slut pressade vi in den i skrubben och då flög en av lamporna som sitter på framsidan loss, men in gick den och den dagen vi säljer lägenheten får nog frysboxen ingå i priset.
 
När man läser detta är det nästan som om man anar ett visst mönster, kan det vara för att vi heter Lundmark (jag heter både det och Hällsten) i efternamn som vi är förföljda av lite otur nu och då, eller är det så här för alla levande människor, jag bara undrar? Men lite roligt är det ju också 🙂
 
Hoppas på en fin dag för er alla!
 
 
Maria Lundmark Hällsten