Etikett: svärfar

He gäll att använn rätt taktik. Kärlek ❤️ eller pengar, kanske 💰

Av , , 10 kommentarer 15

Åke gjorde sig redo för för att kliva ut genom dörren igår. Kommer in i hallen och säger: -Kolla, vad hipp jag är! Och visar stolt upp sitt bara knä.


-Du, sa jag, din mamma hade INTE hållit med om det. (10 sekunders TYSTNAD). Hon hade gett dig tusen spänn så du hade fått åka och köpa dig ett par nya Jeans.

Nu är det 18 år sedan, min svärmor dog. Helt knäppt, att det gått så lång tid. Men minnena lever kvar. Och jag VET, att hon in facto, hade gjort precis som jag sa till Åke. Han var inte så villig att klippa sig, back then heller. Och hon var inte sen att sticka till honom en 500 hundring så han kunde gå till frisören.

Ja, då blev han ju mer eller mindre tvungen att göra det. Det var ju inte som om han tackade nej till pengarna heller. Hm…är det så jag ska göra, månntro 🤔

Annelie, min vän på Rote (i Renbergsvattnet), kör med andra taktiker. Hon la ut detta för någon dag sedan och nu citerar jag, med tillåtelse av henne.

”Jag blir rörd. Denna fina vickflakaskäppa fick jag av en underbar granne för några år sedan.


Vi tjärade den och fyllde med blommor. Tyvärr far blommorna illa när det kommer störtregn så jag frågade min älskade make.

-Kan du inte göra ett tak till den? Som ser gammalt ut? Typ takspån. NEJ sa han. Så jag gjorde som vanligt, pratade med min underbara svärfar och det visade sig att maken redan pratat med honom.

Nu på morgonen for de och tog ner en tall för att göra takspån men den dög inte tyckte de. Så ut igen och leta efter en lagom tjock asp. Sågade den i lagoma bitar och gjorde takspån i hyveln på hembygdsområdet.

Nu är gubben ute och ska göra takstolar. ❤️ Svärfar lärde mig att jag INTE får säga hästkärra så detta var sista gången.
Det heter Vickflakaskäppa!

Tänk så omtänksamma gubbar jag har ❤️❤️❤️”

Efter det kom ett inlägg om själva görandet. Här tycker jag att det är så fantastiskt och imponerande, vilket arbete dom gör. Och när jag sitter och kollar igenom bilderna så tänker jag ju bara på min pappa. Hade han funnits i livet hade det lika gärna kunnat vara jag som gjort ett inlägg om honom och nåt av alla projekt han höll på med.

Det satt sällan fast! Jag vill nu visa vad dom gjorde, så här kommer bilderna och Annelies egna beskrivning om händelseförloppet. Det är alltså hennes man Ulf och svärfar Kjell, som är på bilderna. Jag älskar varje ord och bild… och slutet, WOW!!

”He gäll å hitta en tall som ger tak å int ha voxi för fort”


Sen ska man si dell att virke int ger vride


Godkänt


En rikti gammtall

Barkas ve barkspadan


Kapas i tre olika längder


Wow! Hyveln på hembygdsområdet!


Först varve. He ger viktit att fibern ligg åt rätt håll


Andra varve


Den här användes till att måtta ut vart nästa sporann skull lägges


WOW ❤️❤️❤️ Nu ska nock och kantbrädor fixas. Sedan vänta på solig dag och tjära själva vagnen.”

Tack Annelie för att jag fick dela, och jag är fortfarande fascinerad över hur mycket kunskaper din svärfar besitter. Vilken guldgruva för din man, som inte bara har det i generna, utan även får såna här tillfällen att göra sakerna ihop med sin pappa.

Nicco kom hit på middag igår och efter den åkte vi till träningen. Med bil för att undvika att bli plaskblöt innan vi hunnit dit. Mig gjorde det inte så mycket. Jag gick till Umestan igår förmiddag, på egen promenad.

Åke har nu kapat balkskor så dom ska jag måla. Hade ju trott att vi skulle kunna måla staketstolparna igår, men det var innan vi såg att regnet skulle styra dagen.

Idag blir det samtal till Försäkringsbolaget. Jag vet inte riktigt hur man gör anmälan då man fått faktura och inte behövt betala på plats. Finns inga koder på fakturan som dom vill att man ska skriva in på anmälan via nätet.

Ska givetvis ut en sväng och sedan är det jobbet som kallar. Önskar er alla en fin måndag!

Inte lätt att jaga och jäkligt att vara jagad

Av , , 4 kommentarer 18

Vi har 1 rum i huset som det inte körs nån värme i. Det sitter, förvisso ett litet element under det lilla fönstret, men det är ett sån där som går på ström direktverkande, kanske det heter. Och jag gissar att Nicke, svärfar, bara hade det på då han var därnere och förverkligade några av hans finurligheter. Det var nämligen hans lilla snickerirum.

Synd att rummet råkar ligga under vårat sovrum, för på vintern och med -19 grader som det är just nu, så känns det att det är kallt ute om man ställer sig närmast vårt fönster.


Vi har det bara som förvaring av strunt, blandat med bra att ha saker och nostalgiprylar från förr. Åke var därnere igår och gick igenom lite, bara så där. Det är absolut inte bara ett, på ett järnspett. Men han har i alla fall fixat lite bättre runt det lilla fönstret, för att hindra en del av det kalla, från att komma in.

Svårt att veta om man ska ha dörren öppen dit in, för vad hände då? Släpper vi in kylan överallt eller tränger värmen vi har, in, även där? Mja…jag gissar att det är bäst att ha det stängt. Vi behöver ju inte vistas därinne, mer än nödvändigt.

Apropå Åke så fick han 2 sms igår, han hade nån leverans på gång. Fast han hade inte beställt nåt. Jag kollade upp mobilnumren och det var inga han kände igen. Klicka då inte på länken sa jag, och 2 timmar senare såg jag detta på fejjan.


Hörde att dom pratade om det nu på morgonen också, på nyheterna. Så var på tå, det är ju smart av dom som bluffar att gå ut med sånt här nu, då så många handlar inför julen. Stress och att inte komma ihåg om man beställt nåt kan ju lägga krokben för många.

Gjorde inte så mycket igår. Jan A och Ingegerd var hit på lite adventsfika. Vi såg slutet på skidskyttet, stafett damer i Östersund, och även fast Sverige såg ut att vara lost, så blev det i alla fall en tredje plats.

Jag är inte överdrivet intresserad av sport överhuvudtaget, men då man väl sitter där, så blir det ändå nåt extra. Och man inser då, att man aldrig ska ge upp, vad som helst kan ju hända den som ligger före. Dom kan köra slut på sig själv, och mycket ligger i psyket. Det är tufft att jaga ikapp, men det är minst lika jäkligt att vara jagad.

Nån som däremot gjorde något igår, ja, säkert inte bara under en dag, men den blev i alla fall klar igår kväll. Var lillsyrran Emma Hällsten. Vilken underbar tavla, för mig blev det wow faktor direkt jag såg den.


Hon gjorde den för att hylla, den som i hennes tycke, var världens bästa gitarrist som låg före sin tid. Ja, behöver jag skriva Jimi Hendrix, eller…haha. Ja nu gjorde jag det ändå 😄

Lucklådöppning…18 dagar kvar till julafton och vi fick, en dekal, jojo.


Vidare må jag ju harva mig ner till källaren och se om jag har koll på fultomtarna, återkommer…
Jodå, dom är kvar, nu är dom farligt nära trappan. Fast jag tycker mig se att nån saknas…oh my… dom var väl 7 va?


Nå, jag fann den sjunde, stackars fulingen, vad sysslar hon med, vad stirrar hon så hänfört på?


Aha…jaja, jag förstår, suck. *skakar* på huvudet av misstro, vart är liksom världen på väg  😱


Avslutar med ännu en underbar bild, ingen målning, men vacker som ett julkort. Det är Åke Blomqvist på Alnö, som fotat den fina räven, som tassade fram på gården, och med den önskar jag er alla en fin måndag!

 

Åke bänglade sig upp på en tvärställd skohylla 😱

Av , , Bli först att kommentera 17

Efter den låååånga frukosten igår, blev det kladdkakebak, dagen till ära. Nicco skulle komma förbi så jag frågade om mamma ville komma och joina oss, hon med.

Jag skrev ju igår, att jag inte skulle släppa in Åke på Opal antik, på grund av alla Jean Ragnar tavlor som fanns där. Det stämmer väl fortfarande, fast det där om att vi inte behöver fler tavlor, mja, där for jag med lite osanning.

Eller det är väl sant, vi behöver inte fler tavlor men jag kunde inte låta bli, då alstret som stod där, innanför dörrarna, var ett som jag inte hade förknippat med en Jean Ragnar.


Tavlan har tillhört en herre som bodde i Sörfors, nästan granne till Jean Ragnar. Och bilen på tavlan, var tydligen ett av alla hans fordon, som han sedermera skänkte bort till Vännäs motormuseum.

Jean Ragnar, som förövrigt, även hette Helge, och min svärfar Nicke, hade ett litet samarbete, i ungdomens dagar. Jean Ragnar målade och Nicke snickrade. Sedan såldes alstren på Barnens Dag. Vi har ju några av dessa alster.


Dom påminner ju om tavlan som idag, är uppsatt i trappen till övervåningen i vårt hus. Uppsatt inte utan andan i halsen då Åke återigen, tar snabbaste fast absolut INTE, säkraste sättet, och bänglade sig upp på ett skoställ han ställde på ett trappsteg…


Emma fotade uppifrån…


Jag nerifrån..


Nå, nu sitter den då på plats, skulle egentligen velat haft den rakt upp, fast nä, så höga skohyllor har vi inte…tur det.


Till ett senare kvällskaffe testade vi jordgubb bubbies, och ja… jag gillar dom, lätt annorlunda, men goda.


Avslutade kvällen med att duscha Winstone, som i natt sovit i sin hundbädd med filt över sig. Han är inte den lättaste att torka. Han går inte med på att ha en hårfön som blåser på honom, så det är handdukar som gäller. Men det tar ju absolut inte bort, allt vatten.

Så idag blir det borstning, mer borstning och ännu mer borstning. Jodå så att… kanske ska börja med frukost, så får vi se om jag kan börja göra nåt vettigt då. Önskar er alla en bra måndag!

Över i en grisblink 🐷

Av , , Bli först att kommentera 12

Imorgon är det februari, jojomensan, och vad som brukar kännas vara årets längsta månad, försvann i en grisblink.


Skrev om gnäll igår, och påmindes sedan om hur många gånger per dag, gnälls det inte om vädret. Men varför…vem i hela världen besitter kraften att ens ändra på det. Vem gnäller vi för, och på vilket sätt blir vi hjälpta av det.

Det är lika ologiskt eller logiskt, beror på vem du frågar, som detta.


Haha, svarade precis Helena på hennes kommentar i mitt inlägg igår. Och jag håller med, och brukar även säga att man får gnälla. Det roliga blir väl då man gnäller om sånt som absolut ingen kan göra nåt åt.

Man svär åt vädret, men vädret spottar en rätt i fejjan, vinden sliter i ditt hår, åt fel håll och snön slutar inte falla, bara för att du skriker…-NU FÅR DET VARA NOG!!!


Egentligen är det nog inte vädret man är förbannad på, utan konsekvenserna som blir följden av det. Mja, varför ska man liksom ha jobbarpass precis då, varför hamnar det 1 meter snö på vårt tak, vem måste slita ut sig på att ta bort trippel plogkanterna och så vidare… i evighet.

Nåja, jag sa det i början och jag säger det igen. Nu är januari over and done with och även om det förmodligen, alldeles tvärsäkert, kommer att komma mer snö, så vet vi att det kommer en vår, så småningom.

Jag dristade mig till att städa i några kökslådor igår, och vips så var det fint och luftigt i dom. Hittade en tårtspade med graveringen Helga, på. Helga var min svärfars farmor, eller Åkes gammelfarmor.

Och det finns matskedar med bokstäverna C O L och ett litet k med två understreck.


Fick ringa hon som vet de mesta om dom utbredda släktbanden och kunde hon möjligen veta vem som ägt skedarna. Jo, Theresé visste, och hon trodde sig också veta varför ägarens matskedar hamnat i våra lådor.

Han hette Carl Olof Lundmark, k:et på slutet är sista bokstaven i Lundmark. Han var en bror till Nickes (Åkes pappas) farfar. Och 1862 var han bosatt i Levar och var handelsman. Kan ha haft nåt med gästgiveriet att göra. Han hade inga arvingar, så förmodligen var det av den anledningen matsilvret hamnade här.

Matsilver låter flådigt, men det är inga äkta bestick… fast på den tiden, var det nog inte alla förunnat att ha såna fina grejer hemma i kökslådorna.

Fick också veta av Theresé att Oskar var ett namn som användes flitigt. Det var till och med så att en av flickorna fick mellannamnet…tadaa…Oskara. Men nej…lika ovanligt tror jag, som min mormors namn, Sadura 😊

Här är i alla fall en bild på min mormor Sadura och morfar Evert, då dom gifte sig.


Plockade fram det lilla albumet igår, och anledningen till det, skriver jag om imorgon.

Må solen skina på era huvuden, och värma frusna själar. Ha en fin söndag allihop!

Älgvarning!

Av , , Bli först att kommentera 12

Nicco påpekade att gårdagens inlägg med Åkes dubbelliv skulle ha innefattat en bild på personen i fråga, så man kunde jämföra, så ja, ok, här kommer en bild då!

Åke!

49828879_584589435315466_7238610470473564160_nÅke som skådespelare

50428362_376009442960883_4163526955846598656_nOch jo, vi tycker väl kanske att han ser lite smalare ut som skådis, han måste ha gått på nån flygvärdinnediet eller nåt sånt, men likt var det ändå 😀

Hämtade upp bäddmadrassen igår eftermiddag, och sen gjorde vi oss en sväng förbi Expo, jag skulle ha 2 gardinstänger till det rosa rummet, blev inte bra med dom vi hade. Nu ska vi bara få upp dom…

Här ska ni få ett tips på ett jättegott och knaprigt hårdbröd, gröna nyckelhålet är det på dom också:

50277570_10156857546586585_963541003363418112_nGår fint att äta precis som dom är eller med ost på, goda vilket som!

Nåt annat som gick fint att äta var middagen igår. Emma (lillasyster) och Johan (hennes sambo), hade lämnat bilen här på lördagskvällen, och vid hämtningen igår, föreslog jag att vi skulle käka pizza ihop, och då kunde dom hämta upp dom innan dom kom hit. Och så blev det, perfekt!

Jag valde en Calzone Havana (med ananas) och måste undra varför dom aldrig kan blanda innehållet så det blir lite spridning på skinka, ost, tomatsås och ananas, det har ju aldrig hänt i mitt 51 åriga liv. Osten är på ena sidan och allt det andra på den andra, hm!

Avslutar med en bild på svärfar, ståendes här utanför på andra sidan vägen, innan dom byggde om hela vägen och svängen. Älgvarning på Västerslätt, jo, det har faktiskt hänt, detta var 1994.

50407383_10156852120981585_7641682310705709056_nHa en fin dag, allihop!

Skönjer ett slut och sedan en början!

Av , , Bli först att kommentera 21

Tillbringade lite tid i källaren igår. Oj vad svårt det är då man ska bestämma vad som ska bort och vad som ska sparas, vad som hör till det och vart tusan ”det” ligger någonstans.

Hittade tidningsurklipp på Nicke i DKW:n:

46413089_10156733906711585_386222795199086592_nOch ett annat urklipp på hans MC, en Indian, som han hade på en utställning:

46441208_10156733939226585_1669626080568279040_oBröllopshälsningar, som jag först började och skulle kasta bort, men dom var så fina, vissa till och med inbundna, så…njae, några sparades bara för att, dom tillhör ju lite historia till detta hus.

46414678_10156734800701585_4729400656715055104_nSen ett dilemma till, vad hade Theresé och vad hade Nicco för grejer. Ett vet vi ju, att Nicco använde en del av Theresé leksaker, och det är där det blir svårt, inte kommer jag ihåg allt. Nåja, mycket kastas, annat sorterar jag ut, dom får varsin garderob därnere med ansvaret att själva gå igenom och avgöra om det ska bli kvar eller inte.

Hade som mål igår att tömma åtminstone 2 kartonger/dag, jag tror att jag tömde 5 eller 6, igår och det är nästan, som om jag kan skönja ett slut, nånstans…in the future!

46459390_10156734796691585_507387245708181504_oNu ska ni få gissa vad detta är för apparat (kanske man kan locka till att få en eller två kommentarer 😀 ):

46473251_10156734796366585_7908044646121472000_nSvar kommer imorgon (om jag kommer ihåg det).

Avslutar med en bild som Theresé la ut på FB, barnbarnet Sally glänser därnere som andra tjej, vänstra hörnet, med vit tröja. Klicka på bilden så kommer ni till deras hemsida.

thumb_2560Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Styv kuling

Av , , Bli först att kommentera 12

Så var det lite vitt ute, igen, men vadå…se det från den ljusa sidan, nu blev det ju ännu ljusare ute, vad behöver vi sommartid till 😀

Stormade ordenligt då vi lagt oss igår, man väntar nästan att det ska komma något flygande och krossa ett fönster, *pepparpeppar*.

Apropå blåst och flygande saker, våran gamla stuga, uppe i Malå, är inte världens vackraste, vindtätaste hus, kan jag säga. Vi är alla glada att vi numer har en ny stuga, men vi har några år i den gamla. Vi hade väl gjort vinter i stugan, stängt av vatten och huvudström och det var en blåsig höst.

Min farbror och faster var i deras dåvarande stuga som låg på andra sidan Udden, som tvärsöver, inte så långt fågelvägen, men man kan inte se till varandra, det är en liten kulle i mellan och ett hus. Nå, vi blev då uppringda en kväll, och Matts berättade att han sett något konstigt komma flygandes över backen, gissa vad…våran ytterdörr, jodåsåatt!

Han hade jagat ikapp den och den satt på sin plats, nästa sväng vi kom upp. Det var inte enda gången han ringde, då det blåste. Vi hade fått en sån där rolig träfågel (mås) som roterade sina vingar då det blåste. Nicke, svärfar, hade snickrat ihop pjäsen och Åke monterade den på stugknuten.

Och Matts berättade om ett konstigt, dovt swoschande ljud då det blåste, dom hade klurat länge på vad stackaren det kunde vara…lite spöklikt, så där, höst ni vet, mörkt och murrigt ute och detta läte.

Jo, men sen ringde han då och berättade att dom kommit på vad det var, pippin på taket, den vevade sina vingar i 120 och det bar sig faktiskt inte bättre än att vingarna till slut lossnade i stormvindarna 😀

Tilläggas kan också att vår kära pappa, byggde en maskinhall, däruppe, 20 meter från vår stuga. Ett stort schabrak, som rymde 2 mindre båtar, skotrar, ja allt ni kan tänka er…och detta blåste omkull, en höst. Han hade inte hunnit bygga allting klart, inte heller hunnit fylla upp hallen med alla saker, däremot dom två båtarna. Det var Matts, den gången också, som fick leverera dom dåliga nyheterna.

Fast idag står den där, pappan var ju inte den som gav sig utan byggde upp allt igen och har stått där stadigt i x antal år.

Kände att jag måste lägga ut en bild som pappa tagit på hans barnbarn Niklas, (har gjort det förut också) och den passade ju så bra till ämnet, blåst 😀

129

Önskar er alla en fin tisdag!

 

 

 

Talanger, lite varstans!

Av , , 4 kommentarer 8

Fick ett litet brev igår, från barnbarnet, Sally, som tydligen pysslat och knåpat, har samma talang som mamma, då det gäller pärlplattor.

002

Kommer ihåg då man själv var liten, inte var det så mycket fri hand, då man skulle göra pärlplattor, utan då hade man färdiga figurer som man fyllde i, och sedan kunde dom hängas upp. Vet inte om jag någon gång fastnade för själva ihop knåpandet, tyckte nog mer om att rita…och berätta historier 😀

En som hade andra talanger, var ju Åkes farbror, Jean Ragnar, han har jag skrivit om förut, och visat bilder på hans tidiga verk, då han ritade figurer på träskivor, sedan sågades dom ut och gjordes till små tavlor, som han bland annat sålde på barnens dag.

Då vi var på hans begravning, så hade dom lagt fram en hel del saker som han gjort och varit med om, där fanns en bricka, och då jag såg den, så kändes den igen och jag sa till Åke att jag trodde att vi skulle ha en sån, någonstans här i huset.

Och jag hade rätt, i ett letande efter något annat så dök den plötsligt upp, längst uppe i ett skåp:

004

Denna målade han då han var 14 år, vem som gjorde själva brickan, ska jag ha osagt, jag undrar om det inte var min svärfar, som hade ett litet samarbete med sin bror, och gjorde det andra som behövdes för att färdigställa en användbar bricka. Otroligt fin, synd bara att den ser ut att ha genomlevt sju svåra år, den har torkat och bitar har lossnat, men det går kanske att fixa, får fråga min händige karl, Åke, eller så låter man den bara vara. Får hitta en bra plats att ha den på.

Lillsyrran Emma Hällsten, har ju också en skapande ådra, här får ni ett exempel på ett av hennes verk, verkligen snyggt!

10603592_775026659199550_6694670085769461853_n

Tror att jag ska tvätta bilen idag, det blir ju en bra utevistelse, för både jag och Winstone. Han kan vara med mig och kolla så jag gör ett bra jobb, men först ska vi väl gå ut en sväng, och dessförinnan släppa upp djuren från källaren och mata dom. Hoppas på en bra dag för er alla!

008

 

 

Tvetydigt…

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi var ju på begravningen igår, efter Åkes farbror Helge Jean Ragnar, och jag måste säga, precis som min kusin Anna skrev, att det är lite tvetydigt. Det är ju ledsamt samtidigt som minnesstunden, efteråt, är trevlig och fylld av minnen.

Här spelade Siv-Marie, Helges svärdotter på flygel, och barnbarnet Sara på trummor, superduktiga, och sen hade dom en som sjöng, Helge till ära. Många gick fram och berättade små episoder om Helge och hur han varit som människa.

Alla är vi ju unika och speciella på vårt sätt, även han, en tänkare och konstnär, inte bara ut i fingerspetsarna utan även djupt i hjärtat. Han var absolut ingen nej sägare, utan såg nog positivt på det mesta. Så kul att höra också, att allt som sas, stämde så väl in.

Hans son Staffan, hade samlat ihop lite saker från huset och lagt ut på borden, hur kul som helst att se. Helges blyerts teckningar, brev han skrivit som 15-16 åring då han sökte stipendium för att få åka till Stockholm och måla. Tidningsurklipp, om inte bara Helge utan även Åkes pappa, Nicke, var med på ett hörn. Roligt att se och läsa om.

Sen tänkte jag på det här hur man upplever människor, hur olika man kan se på en person, beroende på upplevelser man har tillsammans. Jag vet att jag skrev om det då min pappa gick bort, och jag skulle skriva om honom vad vi syskon, hade för minnesbilder, om man skulle säga en sak man förknippade med honom.

Det kom olika saker, och storebror hade ju haft ett yrkesliv tillsammans med honom, lillebror flyttade till annan stad rätt så tidigt, jag var den som flyttade hemifrån först, som 17 åring, och Emma, lillasyster som var den som fick mest tid tillsammans med våra föräldrar. Det hjälps inte, man lär känna personer på olika sätt, och det skapar å andra sidan mångfald, vi är inte låst i att vara den vi tros ska vara.

Och som dom sa om Helge, han ville leva i nuet, inte i det gamla, även om det handlade om historia, och där kom ju det man brukar säga så ofta, men man gör det inte alltid, ta vara på alla dagar, och gör dom så bra man kan, man vet ingenting om morgondagen. Önskar er alla en fin söndag och grattis till alla pappor! Vi åker till gravarna och tänder ett ljus för våra pappor, Niccos och Theresé pappa, Åke, ska i alla fall få en tårta 😀

023

Dom går som fjärilar flyger…typ

Av , , 4 kommentarer 9

Min mobil lever än, men jag trodde den var körd igår då skärmen plötsligt började vitna i kanterna och det bara fortsatte, men så… plötsligt, klarnade den upp och ser ut som vanligt igen.

Gick ut med Winstone igår, första svängen och noterar snabbt att det inte var bra att måla staket i förrgår… dom plankorna som blev målade ser ut som fruktansvärt taskigt förarbete, färgen rann fläckvis av, i skyfallet. Jag som vet att jag första gången när jag vaknade låg och räknade hur många timmar som gått från det jag målade sista planken, till jag vaknade av regnet och tänkte, jamen det är ju lugnt, det har gått över 6 timmar, men tji fick jag, fast det kan ju dessutom ha börjat regna tidigare, det vet jag ju inte.

Tur då att jag inte hunnit måla så mycket, färgen är tyvärr inte gratis och arbetet i sig är inte heller direkt älskvärt, det gör ju ont för tusan. Att hålla i en pensel och stå som en böj då man tar understa plankan.

Jag gjorde mig en sväng ner på stan igår och konstaterade att jag inte gillar att gå där, visst, mycket att se, men stan… nä, en massa folk som går ungefär som fjärilarna flyger… (ja inte alla, men många) så där helt okontrollerbart, dom vet inte vart dom ska, sen kan dom tvärstanna mitt i steget så man nästan ska gå in i ryggen på dom. Jaja, tur där också, att jag faktiskt inte behöver vara därnere heller, mer än nödvändigt.

Hittade en sån där trätavla igår, som Åkes farbror, Jean Ragnar (Helge) gjorde då han var i tonåren, så här ser den ut:

002

Och kolla, då jag vände på den så sitter där en tipsrad, fastklistrad, törs jag visa den för dig, sa jag till Åke, jag vet nämligen att Nicke, svärfar, hade en rad han spelade varje vecka, stående, i flera flera år, och det är förmodligen den här raden:

003

Han sa dessutom att han inte kunde sluta spela heller, eftersom han nu kunde den utantill och det vore ju försmädligt om han struntade i att spela en vecka och raden skulle gå in.

Med detta avslutar jag dagens blogginlägg och önskar er alla en fin onsdag, för mig innebär den, den sista dagen på semestern, imorgon återupptas dom gamla rutinerna igen.

Maria Lundmark Hällsten