Hade ett litet uppdrag igår. För att man ska kunna handla online på Ica och vill att det ska gå via ombud, så måste man ta kontakt med Ica som ska skicka en kod som ska användas vid dom tillfällena. Bra tänkte jag, det är ju en typ av säkerhet. Man VET vem som gjort beställningen, det ser man på vilken kod som använts.

För att kunna göra detta, måste man ha en mejladress. Min mamma har en sådan, som jag har ordnat. Hon själv vill inte befatta sig med det. Mest för att hon inte har ett intresse, och vill inte bli styrd av såna saker. Många i hennes generation är säkert likadan. Samhället ska vara för alla, oavsett hur du vill leva ditt liv. Eller?

Men det är tufft, det vet jag. Jag som vågade vägra Bankid och swish men blev mer eller mindre tvingad att skaffa det, på grund av att arbetsgivare använder system som tarvar bekräftelser av tidrapporter och dylikt. Nå, jag säger inget om det idag, jag är nöjd med hur det fungerar.

Kommer hem igår eftermiddag och sätter mig ner för att fixa detta. Mm, det kan man ju inte göra då, utan att ringa dit, vilket jag gör.

Får först prata med en kvinna som säger att min mamma inte har någon registrerad mejladress på hennes sida, så det ska man uppdatera. Ok, men hur kan jag göra det då, frågar jag. Gissa svaret…

-Har du din mamma där så jag kan prata med henne?

Jo jag har varit med om detta förut, och jag blir lika slapp i skallen som den gången. -Nä svarar jag, hon är hemma hos sig, men jag kan ju gå över till grannen och be henne presentera sig som min mamma.

Eftersom det redan släppt lite i min hjärna så vet jag inte riktigt vad hon svarar på det. Så jag fortsätter med att fråga: -Kan ni skicka det via posten då, till hennes brevlåda?

Det vet hon inte, utan hon koppar mig vidare. Samma sak där, han frågar om hon är hos mig och jag fräser kanske lite, sen ställer jag samma fråga om brev till brevlådan. Jag förklarade att vi ska bort på semester, men on hon får kod hemskickad så kan jag lösa detta på distans. Han måste gå iväg och fråga och undrar om jag kan vänta kvar i luren. Det gör jag…20 minuter

 

 

Sen bryts samtalet… jodå, man får väl ta till sig av Astrid Lindgrens visa ord

Jag hittar en mejladress, och gissa om jag skrev nåt. Jo, det gjorde jag. Först lite skryt om säkerheten. Det är inte så att jag inte förstår att det är viktigt att inte fel uppgifter går till en bedragare. MEN, hur kan man i så fall godta att en röst presenterar sig med namnet och därmed ska man då VETA att det är rätt person man pratar med.

Underströk att jag inte är arg på den som läser mitt mejl, men det jag skrev kan dom ta med sig till dom som bestämt att det är så här man löser säkerhetsfrågor,

Jamen HEY, det är väl så här vi vill att ALLA våra lösenord ska vara, vårt namn förstås. Fast vi måste säga det och inte skriva det. TOPPEN!! Varför har vi hållit på med STORA bokstäver kombinerat med små likadana i en salig röra, kffisFHEhkd inbakade med olika tecken –”* och siffror 28573.

Jag avslutade mejlet med att skriva att jag skrev under med hennes namn, adress, mejladress samt mobilnummer. Och fortsatte med att nu kunde ju kanske dom ringa upp henne istället för det borde ju vara mer rimligt att det är hon som svarar i sin mobil än nån annan. Så då är det rätt människa dom får tag i. Samt frågan: kan ni skicka koden till hennes brevlåda…

Dom har inte svarat än

Way back in time, då samma sak inträffade. Handlade det om att skaffa ett kopplat Ica kort till Åke. Det var jag som ringde då med. Det var ju dumt. Jag fick samma fråga då, är han hemma. NÄÄÄ, men… så förställde jag rösten och sa Hej det är Åke! Hon trodde mig inte, fast det var ju dumt att jag inte visste det då jag ringde. Då hade jag haft den rösten från början.

Man blir rädd då system är uppbyggda på det där sättet. Inte underligt att det går åt pipsvängen ibland. Apropå det så var det precis vad som höll på hända med den där Trump. Printade en rubrik som dök upp igår

När man öppnade artikeln stod det att man röntgat skallen men inte upptäckt något. Jag skrattade och pratade i mitt egna huvud: ”-är det då man ska bli rädd, eller? Sen slår jag mig själv i den berömda skallen, jag printade inte det utan trodde att det skulle ligga kvar. Men det gör det inte. Mina åsikter om den mannen, håller jag för mig själv. Dom är säkert inte, helt PK

Av nån outgrundlig anledning kommer jag att tänka på ett annat mordförsök, det där på Gunilla Persson

Och nu, ska jag INTE säga mer om det 😐🤐 Jag VET att man inte ska önska liv ur någon, så jag önskar bara att man får igen det man ger, vad det nu månde vara.

Städade lite i bussen så idag kommer jag att börja bära lite saker varje gång man går in och ut. Det blir mindre att göra sedan då, tänker jag. Ska slänga ihop nåt i bakväg för idag ska solen komma fram och då ska det drickas kaffe härute, med 3 grannar från förr. Det är semester det!

Önskar er alla en fin tisdag!