Etikett: säkerhet

En enda sak, vet vi med säkerhet…vi ska alla, en dag dö

Av , , 2 kommentarer 15

Då var vi återigen inne i den här perioden av minnen…septembermånad…den verkar aldrig kunna gå, obemärkt förbi, även om jag önskade att den någon gång kunde göra det.

I förrgår, för 5 år sedan, var min pappa med om olyckan som sedan tog hans liv. Och i och med detta, så är det dessutom mer än 1 dag, då man slängs tillbaka. Det är dagen för olyckan, dagen då läkarna gav upp hoppet, dagen då han dog och sedan dagen för begravning.

Jag vet ju absolut, att vi inte är ensamma om att uppleva dessa saker, sorg, glada minnen, vad man själv har för minnen av den personen, vad andra har sagt, vad man gjorde och varför.

Ibland är det bra att älta, man matar in, man pratar om det, man skriver om det, som jag har gjort, och det blir absolut bättre med tiden. Eller ja, det är förmodligen så att vi lär oss, att hantera smärtan, sorgen och saknaden på ett annat sätt, än då allt är nytt. Då vet man ingenting, utan man får gissa sig fram.

Man spekulerar, man frågar, man undrar…men i slutändan, får du aldrig några svar, utan man får lov att acceptera att livet är som det är, det enda vi vet med absolut säkerhet, är att vi alla, en dag, på ett eller annat sätt, kommer att dö. Och när vi gjort det, så är vi lyckligt ovetandes om vad vi lämnar efter oss.

Min pappa hade en favorit låt, och den hade vi velat spela på hans begravning, men ingen lyckades fixa fram noter och text, så det blev aldrig av. Men här kommer den…direkt från youtube, och den får bli min hyllning detta år och denna månad, till min pappa:

Önskar er alla en fin tisdag!

21728503_10155633343556585_7352749361778855132_nFotade gjorde Theresé Hällsten

Hon skrattade…jag med

Av , , 4 kommentarer 16

När jag ringde banken, om min kod, så sa jag att jag ville ha samma kod som jag haft förut. Hon skrattade gott och till och med länge, då hon förstod mitt dilemma, man vill ha det man är van med, och samtidigt skulle jag ju förstå, att det är omöjligt. Dom flesta som får välja, har samma kod till alla kort och då är risken större, att man schabblar och säkerheten blir sämre.

Nädu, skrattade hon, koderna är väldigt random, och inget man kan ändra heller.

2016-02-05 08.17.31
I förrgår kom min kod, jag öppnade den innan jag fick kortet, som kom igår, tänkte att jag skulle ha tid på mig att pränta in koden i hjärnan. Nu måste ju jag kanske spela på hästar eller nåt annat, för koden jag fick, var samma, som jag haft???

Och oddsen på det, mja, som jag förstått det, 1 på 9999, eller 1 på 10 000. Jodå 😀 Jag skrattade, jag med 😀

Pratade med sjukgymnast igår, så jag ska få komma dit om två veckor. Jag berättade om mitt känslobortfall i höger ben, från höften till knäet, något som uppstod då jag vaknade efter operationen då jag hade infektionen.

Anmäl, sa han, med en gång, och berättade att hans dotter fått samma sak, fast i samband med en förlossning då en smärtstillande spruta, skulle ges. Hon anmälde och fick 80 000:-. Håhåjaja, jag tänker att jag kanske ska göra ett tillägg i min anmälan då, det där hade jag förträngt, hade fokus på det, före detta hålet, och inte så mycket annat.

Nä, lite gröt på det här, så får man sätta igång och göra nåt. Ha en fin fredag, allihop!
2016-02-03 12.35.41

Ögonöppnare

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det var den helgen det. Efter incheckningen på hotellet så gick vi ner och letade upp en restaurang för att få äta middag. Och vilken tur vi hade, lördagsspecial, oxfilé med sherrysås och pommes, sedan choklad cheesecake till efterrätt och allt detta till priset av 199: -, som klipp och skuret för oss.
Hotellrummet var inte så speciellt, men vad spelade det för roll, vi skulle ju bara sova där och på sjätte våningen hade vi ändå en fin utsikt och man kunde se Skellefteälven, därnere.
Och det var den skönaste sängen jag legat i på länge och vilka täcken… jag vaknade några gånger under natten och tänkte att det kändes som att ligga på ett moln, påslakanen måste ha varit gjorda av nåt speciellt tyg, undrar jag, om det kan vara det där t-shirts tyget jag någon gång hört talas om och som dom gjort påslakan av, ja jag vet inte, som en dröm var det då 🙂
Sedan var det kurs dags, och första passet fram till lunch, handlade mest om bilsportsförbundets uppbyggnad och några regler, gällande protester och bestraffningar. Med alla bilsporter inräknade, såsom till exempel folkrace och rally så är vi idag 20 000 aktiva förare, och det var inte illa det.
Till lunch så traskade vi iväg till en pizzeria och där var det pizzabuffé, dom slicade pizzor på löpande band och man fick ta det man orkade.
Sedan kom JP dit och informerade om säkerheten runt bilsporten, och vissa saker var verkligen en ögonöppnare. Han började visa en filmsekvens från ett formel ett heat (tror jag att det var) som filmats för ca 40 år sedan. Killen kraschar, en annan förare som kommer bakom, stannar och springer ut för att hjälpa honom ur den brinnande bilen, men han får inte ut honom, ingen räddningspersonal kommer dit, för det finns ingen, han använder en brandsläckare som han har i sin bil, men han kan inte rädda föraren.
Sedan visar han en annan filmsekvens, filmat för två år sedan, och jag tänker att nu ni… ska vi få se på räddning och vad som är annorlunda idag. Vad lurad jag blev. Det såg skrämmande likt ut, den första filmen. Visst, räddningspersonal kommer dit, men ingen av dom bryr sig om föraren, dom står och sprutar lite skum eller vad dom nu använder, bakom bilen, teamchefen springer fram och försöker visa att det är på föraren dom ska spruta… snacka om frustration.
Och här fick vi då en lärdom, det är upp till oss, som förare, att se till att vi har dom rätta kläderna och skyddsutrustningen på oss, det är vi som sitter där och det kan dessutom ta ett tag innan vi kommer oss ut, om olyckan skulle vara framme.
Nu är formel ett, och rally, en sport för sig, där kan inte räddningspersonal ta sig fram lika fort som på dragracing, och dom banorna är ju betydligt längre, så jag är inte orolig över det. Men vi fick upp ögonen för annat också, detta med bilbältena.
Hur dom ska sitta, hur dom ska vara justerade, och detta gäller ju faktiskt även i våra privata bilar som vi använder dagligen dags. Man ska sitta gjuten i stolen och höften ska sitta fast, du ska inte kunna glida framåt i sätet då du har bältet på, för gör du det så kommer du att ha bältet uppe på magen vid en smäll och då är det dina inre organ som får ta den stöten, och det är inte bra. Höften är den skelettdel som är starkast i vår kropp och därför ska den ta stöten och inget annat.
Nä, det där var en viktig del av kursen, och fler bör nog gå på den, säkerhet är ju A och O, dessutom stämmer inte riktigt regelboken överens med vad som sker i verkligheten. Man ska tänka logiskt och hur saker som händer kan få allvarliga konsekvenser för att ingen ”tänkte” på det, innan.
Ta bara en sån enkel sak som när dom besiktar våra bilar på tävlingarna, inte en gång har du behövt ha på dig tävlingskläderna eller suttit fastspänd i bilen, för det är ju först då, dom kan se att du sitter rätt och att kläderna faktiskt passar just dig.
En annan kursledare berättade en skräckhistoria om dragracingtävlingen, den sista dom hade inne i Skellefteå, det var en prova på bil som skulle upp, den besiktigades innan och dom noterade att bältet gick ner till baksätet och fortsatte under det. Besiktningsmannen drog i bältet och fick det i handen, killen hade haft så jäkla mycket för sig innan, att han inte hade hunnit fästa bältet. Då kan man ju gissa hur det skulle ha sett ut om han hade fått köra och det hade gått åt skogen.
Nog om detta, vi fick en bra helg och dessutom lära oss något nytt eller åtminstone uppdatera vårat tänk, inte alls dumt 🙂
Jag är ledig idag och imorgon, och kan ni tänka er, Niccolina har slutat på Grubbeskolan, och ska idag ha sin första skoldag på Haga istället, jojomensan, hon såg verkligen fram emot bytet så det går säkert bra. Nu ska jag ha lite frukost, och sen får vi vad det blir. Ha en fin måndag!
 

Inte riktigt pantad, tror jag

Av , , 2 kommentarer 7

 

Ja, jag är nog inte riktigt pantad… ibland. Jag köpte ju serien ”Svenska hjärtan”, och efter att ha avverkat den första boxen, trodde jag att det var den enda och därmed, då skivorna var slut så var serien slut. Konstig ände på serien tänkte jag men kom ihåg att jag även tyckt det då den gick på tv.
Nå, jag öppnade kistan där vi har filmerna och se, där poppade det upp en till box, aha, det fanns alltså en fortsättning. Nu har jag sett den också, och igår hann även Åke se dom sista fem minuterna. Nu är det slut, sa jag, va, slutade den så där, frågade Åke. Ja, sa jag, knepigt men sant.
Jag tycks komma ihåg att när den gick på tv så återkom upphovskvinnan med en långfilm, som avslut på hela alltet, men den ingår tydligen inte här, sa jag och packade ihop filmen, för att lägga ner den i kistan.
Och se, *vips* så hittar jag två, TVÅ, hela boxar till. Ja, sa jag, jag måste ju vara lite pantad, det var alltså fyra boxar med serien och det har jag tydligen förträngt, så det är bara att fortsätta se på serien, som helt plötsligt, aldrig ser ut att få ett slut 🙂
Nu har jag gjort bort min arbetshelg för den här gången, och det känns ju inte helt fel, och nästa gång blir det förhoppningsvis inte hela helgen jag jobbar, för då har vi tänkt åka till Skellefteå på lördagen, checka in på hotell och på söndags förmiddagen samt eftermiddagen, gå en kurs om säkerhet och regler vid dragracing. Det kan vi behöva.
Åke har kämpat på nere i källaren då jag nu har jobbat. Han har bland mycket annat fått bort schabraket till tvättmaskin, som stått därnere sedan huset var nytt. Det är till och med gjutet en betongplatta som den stått på, och trots att han skruvade ner den i fem, mindre delar så höll han inte på att få upp dom därifrån, den vägde multum. Men nu så, börjar det likna nåt.
Det lilla projektet är ju att slutligen få dit ett badkar, modell lååångt, och en torktumlare, som ska gömmas bakom ett draperi tillsammans med tvättmaskinen. Golvet ska fixas och sedan får vi se vad vi gör med övrig inredning. Han håller även på att flytta den lilla snickarboden, ut till ett större rum, så han får lite yta att arbeta på, i det mindre rummet kan man ju ha förvaring istället. Även fast det faktiskt finns två större rum till, därnere, för förvaring… *suck, vad vi nu ska förvara så mycket grejer för, kan man ju fråga sig.
Jaja, idag är man då ledig i alla fall och nu ska jag få mig lite frukost. Ha en fin måndag!
Maria Lundmark Hällsten