Etikett: kod

-Vänta, jag kan hämta grannen!

Av , , Bli först att kommentera 12

Hade ett litet uppdrag igår. För att man ska kunna handla online på Ica och vill att det ska gå via ombud, så måste man ta kontakt med Ica som ska skicka en kod som ska användas vid dom tillfällena. Bra tänkte jag, det är ju en typ av säkerhet. Man VET vem som gjort beställningen, det ser man på vilken kod som använts.

För att kunna göra detta, måste man ha en mejladress. Min mamma har en sådan, som jag har ordnat. Hon själv vill inte befatta sig med det. Mest för att hon inte har ett intresse, och vill inte bli styrd av såna saker. Många i hennes generation är säkert likadan. Samhället ska vara för alla, oavsett hur du vill leva ditt liv. Eller?

Men det är tufft, det vet jag. Jag som vågade vägra Bankid och swish men blev mer eller mindre tvingad att skaffa det, på grund av att arbetsgivare använder system som tarvar bekräftelser av tidrapporter och dylikt. Nå, jag säger inget om det idag, jag är nöjd med hur det fungerar.

Kommer hem igår eftermiddag och sätter mig ner för att fixa detta. Mm, det kan man ju inte göra då, utan att ringa dit, vilket jag gör.

Får först prata med en kvinna som säger att min mamma inte har någon registrerad mejladress på hennes sida, så det ska man uppdatera. Ok, men hur kan jag göra det då, frågar jag. Gissa svaret…

-Har du din mamma där så jag kan prata med henne?

Jo jag har varit med om detta förut, och jag blir lika slapp i skallen som den gången. -Nä svarar jag, hon är hemma hos sig, men jag kan ju gå över till grannen och be henne presentera sig som min mamma.

Eftersom det redan släppt lite i min hjärna så vet jag inte riktigt vad hon svarar på det. Så jag fortsätter med att fråga: -Kan ni skicka det via posten då, till hennes brevlåda?

Det vet hon inte, utan hon koppar mig vidare. Samma sak där, han frågar om hon är hos mig och jag fräser kanske lite, sen ställer jag samma fråga om brev till brevlådan. Jag förklarade att vi ska bort på semester, men on hon får kod hemskickad så kan jag lösa detta på distans. Han måste gå iväg och fråga och undrar om jag kan vänta kvar i luren. Det gör jag…20 minuter

 

 

Sen bryts samtalet… jodå, man får väl ta till sig av Astrid Lindgrens visa ord

Jag hittar en mejladress, och gissa om jag skrev nåt. Jo, det gjorde jag. Först lite skryt om säkerheten. Det är inte så att jag inte förstår att det är viktigt att inte fel uppgifter går till en bedragare. MEN, hur kan man i så fall godta att en röst presenterar sig med namnet och därmed ska man då VETA att det är rätt person man pratar med.

Underströk att jag inte är arg på den som läser mitt mejl, men det jag skrev kan dom ta med sig till dom som bestämt att det är så här man löser säkerhetsfrågor,

Jamen HEY, det är väl så här vi vill att ALLA våra lösenord ska vara, vårt namn förstås. Fast vi måste säga det och inte skriva det. TOPPEN!! Varför har vi hållit på med STORA bokstäver kombinerat med små likadana i en salig röra, kffisFHEhkd inbakade med olika tecken –”* och siffror 28573.

Jag avslutade mejlet med att skriva att jag skrev under med hennes namn, adress, mejladress samt mobilnummer. Och fortsatte med att nu kunde ju kanske dom ringa upp henne istället för det borde ju vara mer rimligt att det är hon som svarar i sin mobil än nån annan. Så då är det rätt människa dom får tag i. Samt frågan: kan ni skicka koden till hennes brevlåda…

Dom har inte svarat än

Way back in time, då samma sak inträffade. Handlade det om att skaffa ett kopplat Ica kort till Åke. Det var jag som ringde då med. Det var ju dumt. Jag fick samma fråga då, är han hemma. NÄÄÄ, men… så förställde jag rösten och sa Hej det är Åke! Hon trodde mig inte, fast det var ju dumt att jag inte visste det då jag ringde. Då hade jag haft den rösten från början.

Man blir rädd då system är uppbyggda på det där sättet. Inte underligt att det går åt pipsvängen ibland. Apropå det så var det precis vad som höll på hända med den där Trump. Printade en rubrik som dök upp igår

När man öppnade artikeln stod det att man röntgat skallen men inte upptäckt något. Jag skrattade och pratade i mitt egna huvud: ”-är det då man ska bli rädd, eller? Sen slår jag mig själv i den berömda skallen, jag printade inte det utan trodde att det skulle ligga kvar. Men det gör det inte. Mina åsikter om den mannen, håller jag för mig själv. Dom är säkert inte, helt PK

Av nån outgrundlig anledning kommer jag att tänka på ett annat mordförsök, det där på Gunilla Persson

Och nu, ska jag INTE säga mer om det 😐🤐 Jag VET att man inte ska önska liv ur någon, så jag önskar bara att man får igen det man ger, vad det nu månde vara.

Städade lite i bussen så idag kommer jag att börja bära lite saker varje gång man går in och ut. Det blir mindre att göra sedan då, tänker jag. Ska slänga ihop nåt i bakväg för idag ska solen komma fram och då ska det drickas kaffe härute, med 3 grannar från förr. Det är semester det!

Önskar er alla en fin tisdag!

 

Symaskinens häxmästare…not!

Av , , 4 kommentarer 17

Igår var det dags att plocka fram symaskinen igen. Har gått ner, totalt 32 kilo och byxor samt tröjor ska anpassas till det. Men det är ju en rätt så rolig uppgift, även om jag inte är en häxmästare på att sy.

Katterna är ju däremot riktiga mästare på att hitta nya ställen att hänga på:

2016-01-31 15.32.28 2016-01-31 15.32.30Och den här katten verkar ju gilla små saker att tränga in sig i 😀

Vi var ut en sväng med bilen igår, skulle lokalisera vart Tullverket har sina lokaler, jag ska ju dit idag och hämta nåt som tillhör mig 😀 Efter en del bök och stök, hittade vi stället. Men man kan ju lätt säga att det inte var tvärenkelt. Och inga skyltar från vägen, inte ens på huset, från hållet man kom ifrån, utan då jag backade ut, för att köra tillbaka, så hann Åke se skylten.

Så till en sak som gör mig något irriterad. Var på HP:s i förrgår, knappade in min pinkod, men den visade att det var fel. Jag muttrar nåt om att det inte alls är fel kod, och slår in den på nytt. Nä, fel, visar den igen och jag känner lätt ilska, det är inte fel, säger jag till hon i kassan.

Jo, svarade hon, har du verkligen rätt kort då? Ja, tänk att jag har det, och jag har dessutom haft samma kod i 20 år, så slår jag in koden igen och nu står det att kortet är spärrat. Vilket enligt tjejen innebär att jag inte kan handla någonstans alls med det kortet förrän jag pratat med banken.

Då undrar jag varför hon inte hade kunnat kläcka ur sig det, innan jag slog in koden för tredje gången, för vet ni vad, då hade hon fått göra det åt mig istället, eftersom hon nu trodde att jag slog in fel. Jag vet, in facto, att jag hade rätt kod, så skyll på kortläsaren istället. Nå, det är väl bara att ringa då, och få ny kod, fast jag kommer inte att byta ut den, har den hållit så många år så kommer jag fortsätta använda den, jag kommer dock, aldrig mer att knappa in den, en tredje gång, om det står att det är fel, sådeså!

Ha det gott, allihop!

Exklusivt… nåt så otroligt!!!

Av , , 14 kommentarer 9

 

Jag fick ett erbjudande igår, då jag tidigare beställt en sak från en viss sida, följande stod att läsa i mejlet:
Som tack för att du tog din tid skulle vi vilja erbjuda dig 10% rabatt på din nästa beställning hos xxxx.xx. Du kommer att motta en exklusiv rabatt kod inom tre dagar efter att du gjort din recension.
Tack för att du tog din tid.
Nu vet inte jag om jag har fel på mitt huvud då jag alltid ser saker i texter som jag inte riktigt begriper. Det står ju i klartext, på översta raden, att jag ska få 10%, bra, då vet jag, det är ju varken mer eller mindre, det gör tio kronor om jag handlar för hundra, punkt slut.
Men där står sedan något mer, på andra raden, jag kommer att få en exklusiv, rabatt kod…*blingbling*. Jag är alltså utvald på något sätt, kan det vara så att själva koden är neonfärgad, kanske större text på den, eller kan det rent av blänka i guld…oj. Nu blev jag faktiskt så nyfiken, så jag kommer att svara på frågorna så får jag se om det blir en häpnadsväckande kod jag får, eller kan det vara ett rent försäljningstrick… jag tror på det sista, dom vill att man omedvetet ska känna sig utvald, vad annars.
För egentligen lovar dom ju inte mig nåt mer än en kod.
Jag fick en julstjärna av Karin (mamma till Annica, som var min bästis och bundis i skolan) strax efter jul. Dom skulle resa bort och tyckte väl att det var onödigt att den skulle få stå där och vissna ner. Och kolla hur den ser ut idag:
Helt otroligt, om ni frågar mig, hur fasen kan den leva…än, och nu måste ni betänka att det är JAG som sköter om den. Inte ett blad har den tappat, nästan så jag får klämma på den varje dag för att intyga att den inte blivit mumifierad på nåt sätt.
Där dom bor, vilket är på samma gård som min mamma, så får alla pensionärer, som bor inom deras förening, en julstjärna varje år, det är ju en fin gest, och jag vet ingen annan förening som gör så. Tyvärr var det dåligt ett sämre slag av blommor som dom fick i år, inga överlevde mer än någon vecka, så där måste det ha blivit fel i transportkedjan, någonstans på vägen.
Önskar er alla en fin lördag!

Fy för Ica banken

Av , , 4 kommentarer 8

 

Ica banken kan verkligen dra något gammalt över sig, och hade jag haft kamera sladden, upphittad, så hade det här…suttit ett kort på vårt sönderklippta ica/mastercard kort. Det var/är nämligen så här.
 
Jag ringde till dom för ca två veckor sedan och efterlyste fakturan. Jag talade om att vi flyttat och att dom kanske inte fått vår nya adress osv. Fick till svar att dom var försenade med deras utskick så vi var inte ensamma om att inte ha fått faktura samt buffé tidningen.
 
Sen glömmer jag ju givetvis bort det där, tycker väl att det nu ligger an på dom att skicka ut fakturan om dom nu vill ha några pengar. Igår kom den, inte buffé tidningen, men väl en faktura på 162:- som var obetald samt 50:- i påminnelseavgift…med våran nya adress på kuvertet.
 
Jag känner en viss irritation, men greppar luren och sätter mig väl tillrätta i fåtöljen, medveten om att detta kommer att ta tid, innan dom svarar. Får först en massa alternativ att välja mellan, bland annat ett, där dom efterfrågar en kod, men om man inte har den så trycker man på fyrkant, vilket jag gör.
 
20 minuter senare är jag framme. Börjar med att säga att jag knappat in min man Åkes, personnummer eftersom kortet står på honom, men att det spelar väl ingen roll, när jag bara vill fråga av vilken anledning vi ska måsta betala en påminnelse då jag ringt till dom och uppgett vår nya adress etc.
 
Ja, men om ni inte har beställt eftersändning så kommer den ju inte fram, nä, den kommer tillbaka till avsändaren svarar jag innan hon hunnit klart, och jag har uppgett vår nya adress. Jamen vi uppdaterar en gång i veckan…mm säger jag, jag ringde till er för två veckor sedan.
 
Jamen vi skickar ut grejerna den 20 varje månad…aha, men sa hon inte alldeles nyss att det uppdaterades en gång i veckan. Jag känner verkligen hur jag kokar.
 
Nu säger hon att jag ska sätta mig i telefonkö igen och knappa in koden. HALLÅ, säger jag, det vet du ju att jag inte har någon kod, det fick jag ju för f-n knappa in då jag ringde. Jaha, men då får du be din man att han letar fram en faktura och koden (han vet säkert vart en sådan finns, han har aldrig betalat en räknig på 27 år så…) Ähh säger jag, då vill jag veta hur mycket vi är skyldiga så ska jag betala bort skiten så är vi av med den.
 
Nämen det kan jag inte göra, då måste Åke ringa in hit…och där exploderar jag. Du, säger jag, det där är skitsnack och det vet du också. Jag kan hämta hit grannen och han kan säga att han heter Åke, inti f-n vet du om det är det eller inte. Sen drämmer jag ner telefon luren så hårt jag kan och tyvärr, omogen som jag är, så hoppas jag att det kändes också. Sen gjorde jag en förenklad inloggning på ica banken, kollade upp siffrorna, loggade in på Nordea, tog dom gamla uppgifterna och betalade av alltihop, och nu har jag klippt kortet. Ska skicka det till dom med en hälsning från familjen Lundmark/Hällsten och tacka för ingenting.
 
Nå, det var det om en bank med urusel service och knäppa, idiotiska system, där man tydligen kan legitimera sig genom att säga i telefonluren, vem man är. Jag hade ju klarat mig om jag sagt att Åke var hemma, lagt undan luren en sekund, låtsas ropa efter honom, harklat mig och förställt rösten lite lätt… skrattretande!
 
Jag hade ju lunch gäster igår, Fred, Birgitta, Kerstin, Jan A och Ingegerd. Vi satt ute i solen och grillade korv, drack kaffe och surrade, tjopp så hade tre timmar passerat, men det är väl så då man har roligt. Tiden springer iväg. Själv satt jag ute i två timmar till, det var ju helt otroligt fint väder, och hade till och med blivit tillsagd att det fina vädret skulle vara över från och med idag, men det ser ju inte ut att stämma. Fast det vet man ju sen tidigare, mycket kan hända på en timme eller två, det kan vara snabba kast mellan fint molnfritt väder och kyla, regntunga moln och blåst. Nere i Eksjö, hade dom enligt säkra källor, 25 grader igår…nån ska alltid vara värst 🙂
 
Idag ska jag skjutsa ut Nicco på flyget, vid halvtolv tiden, ska bli roligt att höra vad hon tyckte om själva flygturen sedan. Och sen ska jag bara göra vad som faller mig in…tror jag. Ni får ha en fin onsdag, det ska vi ha.
Maria Lundmark Hällsten