Här kommer inget i-lands problem, utan mitt, alldeles egna problem. Jag är och har varit såld på Läkerol i flera flera år. Började nog med den röda asken fylld med saltlakrits. Idag har jag 2 absoluta favoriter, nämligen salty caramel och kaktus. Så nu undrar jag om övervägande del av alla som äter Läkerol, har samma favoriter? Och i så fall…

Det är nämligen så att jag inte kan hitta 2-pack av Kaktus längre. Inte heller Salty Caramel förutom i dessa stora påsar som är blandade med Salmiak

Och ibland på nåt enstaka ställe, typ Rusta, så kan jag hitta en stor ask med det sistnämnda, men vart har alla dom små askarna x 2, tagit vägen? Katastrof!!

Inte nog med det. När jag nu kostade på och köpte den där påsen för att jag längtade efter Salty Caramel, ja då såg innehållet i påsen ut så här…

Inte ett spår efter en ljusbrun med rätt smak. Det är ju lika illa som den gången vi köpte en chokladkaka med kinapuffar 

Vi skulle dela på den i bussen men döm om vår förvåning då den saknade puffar, fanns inte en endaste puff i hela kakan. Men hallå, då kan den ju inte ens heta Kina med krispiga puffar, eller hur. Besvikelsen kände inga gränser!

Nåja, det var då det, och nu är nu!

Jag kände då ingen besvikelsen utan jag blev snarare glatt överraskad, då jag tvär kikade in i blåbärsbuskarna igår. Jag trodde väl att den levererat klart för i år, fast nä, det fanns kvar några riktigt stora blåbär. Storleken är nästan vindruvsstora. Fantastico! Söta var dom också.

Åke har hållit på med bromsarna till sin Saab i snudd på, en vecka. Det har jäklats med läckage av bromsolja. Som vanligt är det trångt om utrymme då man ska mecka med små pryttlar, inte tvärenkelt. Men nu verkar det vara fixat och bromsarna är luftade.

Vi satt ute och drack kaffe på eftermiddagen. Så kom plötsligt en man på en åkgräsklippare körandes. Det var samma man som klippt gräset här utanför i sommar. Vi trodde nog bägge två att det redan var gjort för sista gången i år, fast tydligen inte. Så stannar mannen maskinen utanför oss, hoppar av och kliver in på gården. Säger nåt till Åke och sen frågar Åke om han vill ha kaffe. Jodå, det vill han.

Han kommer och sätter sig och surrar hit och dit om lite av allt möjligt. När han sen tackat för sig och startat upp maskinen igen, så frågar jag om Åke kände honom.

-Näe, jag känner inte honom alls, har aldrig pratat med han, möjligtvis hejat med hela handen då han passerat med åkgräsklipparen

Jag tvärtänkte att han släktar på sin mor och far, dom hade gjort likadant. Det vet jag, av egen erfarenhet.

Lyckades gå nästan 7 kilometer igår. En sväng innan lunch och den andra efter middagen. Dom har klätt en lyftkran med blinkande lampor

Nere vid Tvärån var det lugnt och stilla

 När man vilar, då vilar man och då vilar man rejält! Ha en underbar fredag, allihop!