Etikett: kladdkakans dag

Livet är väl inte som en chokladask, utan hellre som en tallrik tomtegröt

Av , , Bli först att kommentera 13

För ett år sedan satt jag med Sally på Alvik, eller mer internationellt, Umeå Airport. Hon skulle hem efter att ha varit här en vecka. Men inte utan att… det här la jag ut på fejjan. Samt min kommentar under den, efter att vi fått tips om vad vi skulle göra.


Theresé kommenterade att det var tur, att flygplatsen här, inte är så våldsamt stor, så vi behövde inte plöja igenom så mycket.

Och, precis av den anledningen, storleken alltså. Så bestämde jag igår, att vi åkte till Östra Station, där jag visste att det inte var så stort. Utan jag trodde mig vara rätt så säker på att vi skulle hitta rätt. Dessutom kunde vi sitta inomhus i väntan på tåget.


Det absolut enda som hände, värt att notera till nästa gång, var att vi stod i fel ände av perrongen. Hur kunde vi ens komma fram till att fjärde vagn, skulle vara först?


Men hon kom tryggt och säkert med. Jag kände mig superstolt över uppdrag slutfört. Kanske man skulle kunna bli ambulerande tågguide värdinna på Östra Station. Antingen anställd av Norrbotnia Banan, alternativt som konsult, ska suga på den karamellen.


“Life is like a box of chocolates, you never know what you’re going to get” som Forrest mamma sa. Fast det är väl ändå en liten lögn, eller?

Bokstavligt talat, alltså. För visst finns det en innehålls deklaration och oftast, vad jag vet, en beskrivning av vad du kan hitta i chokladen.

Ska vi vara sanna och ta Forrest mamma på orden, skulle hon hellre sagt. Life is like a bowl of porridge or to be more correct, Swedish rice pudding, you never know who will get the almond. För det vet man ju verkligen inte, hehe…

Nåja, rent filosofiskt, kan en chokladbit vara som sammet för själen, för en person, som älskar just den smaken. Och för en annan, som kanske inte ens tål choklad, kan den vara förödande. Kanske var det det, som mamman menade. Jag vet faktiskt inte, men mina tankar här, kom bara neddimpande i skallen igår kväll, vid middagsbordet.

Snodde ihop en tekaksdeg på havremjölk igår kväll. Dom blev absolut godkända. Brödbaket kontrollerades från början till slut, av ytterst köksansvarige, Winstone.


Idag är det i alla fall kladdkakans dag, vilken tur att vi har kvar av citronkladdkakan. Men inte bara det, nu råkar jag vet att Ingegerd har namnsdag denna dag. Så grattis på namnsdagen Ingegerd! Och till er andra, ha en fin måndag!

Ska sluta väcka den 🐞 stackarn…

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi, jag och Sally, åkte ut till flyget med god marginal. När vi kom fram var det en timme kvar innan flyget skulle lätta från marken. Men, sedan var det inte helt enkelt, fast det hade jag inte trott heller.


Vi fick stå vid informationsdisken i 20 minuter innan det var klart att gå vidare. Dom hade problem med ett sällskap på 5-6 personer som packat med sig alldeles för mycket i väskorna. Så det tarvade 2 ur personalen för att ta hand om. Till slut kom en men hon skulle först hjälpa en kollega, och det var inte gjort på 5 minuter.

Nå, här har du anledningen, Sally, till varför man ska ha tid på sig, även inne på flygplatsen, sa jag och log lite lätt. Jag log givetvis, för att den här gången var det då inte jag som orsakade nåt stopp eller att nån annan fick vänta.

Sen vidare till nästa station. Tjejen pekade dit vi skulle… gå in där, sa hon, och jag trodde exakt att jag visste vart det var. Genom incheckningen förstås. Sally först, tryckte dit boardingkortet och det gick smidigt, men inte för mig. Det lyste rött…

Killen som satt därinne var till slut tvungen att komma och kolla vad felet kunde vara, och då insåg jag att jag förmodligen inte, skulle in den vägen, utan jag skulle in genom en annan grind, bredvid killen. Det var dit, tjejen hade pekat, att jag skulle…suck.

Sen löpte det på bra, av med jackorna, slängde ner mobiler och annat i backarna och vi var igenom. Började kika på boardingkorten och där stod det ingenting om vilken gate vi skulle till. Dubbelsuck..

Vi satt oss på en bänk, jag fotade skickade till Theresé, och la ut på fejjan förstås, haha.


Nä, sa jag till Sally, vi måste gå och fråga nån som jobbar här, vad dom menar. Det fanns en man som syntes på, bakom en utchecknings disk, så dit gick vi. Jag harklade mig lite lätt och frågade om han möjligtvis kunde tala om för oss vart vi skulle gå.

Jo, sa han, ni ska vara här, vi har väntat på er Ehh, ok, hm… ja ni kan sätta er här. Jag fattade ingenting. Hur kan han utan att ens se på boardingkortet, säga att dom väntat på just oss. 5 minuter tickade iväg han tar tag i micken och gör ett utrop… -Kan Sally Haellsten komma till blablabla… Sally Haellsten… Haha, sa inte han alldeles nyss, att han väntat på oss. Vilken luring..


Nåja, då var vi, sent omsider på rätt plats och behövde väl inte sitta mer än 15 minuter innan det var dags för dom att borda planet. Jag gick runt för att se då planet lyfte, för att vara säker på att jag kunde lämna flygplatsen utan att nåt annat skulle inträffat innan dess.


Kom på att det var kladdkakans dag igår så jag drog till med en päronkladdkaka, till eftermiddagskaffet.


Checkade om nyckelpigan var vid liv. Japp, den låg gömd bakom ett salladsblad i förrgår, som jag sedan bytte ut till en äppelbit, igår.

Men nu har jag googlat. Nyckelpigor går i ide, så jag ska sluta väcka den och tvinga i den mat. Istället ska jag bära ut den till tallarna och låta den komma in bakom barken. Där kan den övervintra.

Har kollat om det är en harlekinpiga, men dom ska tydligen vara större och ha ett mönster av ett M i ansiktet. Dom ska man, hör och häpna, ta ihjäl. Klicka på bild för att läsa mer om det.


Kvällen ägnades till vis del av puts och dammtorkning i trappen ner till källaren. Gissa om det ligger slipdamm, överallt… Arbete, oavsett vad det handlar om, är ett never ending syssla. Klar med ett så vidare till nästa, det finns ALLTID nåt som ska göras.

Nu är det hundrastning, minsann. Så jag önskar er alla en fin måndag!