Etikett: Östra station

Fränt med bilder i hissen på Östra Station

Av , , Bli först att kommentera 13

Vad förvånad jag blev då jag klev in i hissen på Östra Station igår. Dom har dekorerat väggarna inne i hissen med en fototapet. Det var ju fränt

Apropå Östra Station. Innan du går in, står det klart och tydligt med bild och text, att cyklar är förbjudna därinne. Ändå ser jag cyklar därinne, 7 gånger av 10. Jag struntar fullkomligt i att folk i gemen är lat. Dom orkar inte cykla uppför Svingen, inte ens utför ibland, så dom genar via Stationen.

Så står du där och väntar på hissen, för ibland är det tvunget om man till exempel har en barnvagn eller rullstol med sig. Och det kommer nån med en cykel. Det är tillfällen då jag biter mig själv i läppen, och vänder bort blicken. Har lust att kommentera nåt i stil med att jag tycker dom gör det fantastiskt bra som kan cykla även fast dom är blind. Vilka skills, liksom

Något man kan ta för givet, eftersom dom inte sett skyltarna, tänker jag.

Om jag själv skulle göra samma sak om jag hade cyklat? Nopp, skulle aldrig hända, jag skulle nämligen skämmas då jag vet vad jag själv tänker då det kommer folk där och drar sina cyklar. Om jag hade gjort det som tonåring? Mm, där blir jag osäker, för i dom åren var man inte så noga. Man gjorde det man ville utan närmare eftertanke. Kan vara därför jag tycker att det är mer patetiskt då det kommer vuxna människor med sina cyklar. Nåväl… jag ska fortsätta hålla truten, och titta åt nåt annat håll. Det är väl lika bra.

Idag är det inbokat bad till Winstone. Medan han är därinne ska jag passa på att kolla Glögg lagret inne hos Bo-Lage. 9 november 2019, valde jag dessa flaskor. Tycks minnas att blåbär smakade bra

Sen ska jag shoppa loss lite inne på Ica Maxi inför lördags eventet och blir det tid över, kanske jag rätt och slätt sätter mig där och dricker en kaffe. Känns inte värt att åka hem där emellan.

Inte så mycket mer att förtälja. Ska försöka komma på nåt att bjuda på till glöggen… så jag får notera det på inköpslistan. Saffran och pepparkakor, är nog ett måste, hehe. Önskar er alla en fin torsdag!

 

Armar uppåt sträck!!

Av , , 2 kommentarer 12

Världens finaste hund blev aningens ännu finare igår, efter hundbadet. Hur är det ens möjligt, haha.

Istället för att åka hem, då jag lämnat in honom, så for jag till mamma. Kaffe och småprat. Efteråt fick han följa med till jobbet en kortis och Åke fick komma och hämta honom där.

Själv tog vi en långpromenad på 6 kilometer i solsken. Min stegmätare visade på nytt rekord, över 10 000 steg, fast det är ju en lögn. Nytt rekord sedan jag köpte min nya mobil, ja. Min historik följde inte med, jag förde inte ens över nåt sånt från min gamla. Men det spelar då rakt ingen roll.

Vilket fantastiskt jobb man har va? Betalda promenader, är inte alla förunnat.

Fotade lite från bygget vid Östra Station. Här får dom betalt för styrketräning. Armar uppåt sträck

Så fort man glömmer hur det såg ut, en gång i tiden. Och undrar hur det ser ut då detta står klart

Hur saker och byggnader ser ut. Är inte det enda man kan glömma, bara så där. Jag glömde bort att jag inte ätit min lunch igår, det kom jag på efter 15, då jag sedan intagit den blev det aldrig att jag åt någon middag. Det kändes ju lite för tätt inpå. Well well, det är ju knappast så man svälter ändå, men…

Jag tror att jag egentligen skulle ha fått haft min semester kvar, att få ta ut nu som i nu. Det har varit halvsnurrigt ett tag. Pratar mer om händelser än att jag glömmer äta min lunch. Men det är väl en del av livet. Ibland går vi i uppförsbackar och andra gånger går det utför, i 120. Den här viktiga egen tiden, känns som ett minne blott. Den där tiden då man bara är själv, mol allena. Och man kan reda ut saker i huvudet, i lugn och ro. Det har förmodligen hänt lite för mycket på sistone. Är det inte stormar in real, så stormar det på andra ställen.

Jag vill fortfarande mer än jag hinner. Då hjälper det inte att viljan finns, på riktigt. Utan man lägger saker på hyllan i väntan på… ja i väntan på vad då?

Ska ha chill/kvalitets tid med Tina om 1 månad, ser verkligen fram emot det.

Vår vita fluffhund ska få gå ut på morgon prommis. Så jag önskar er alla en fin onsdag!

 

Jag skulle behöva en PR 🤔😂

Av , , 2 kommentarer 10

På måndag lämnar Theresé landet, för en tripp till Kina. Hon reser i arbetet och ska närvara vid en invigningsceremoni av bygget av en ny fabrik. Där kommer bland annat deras borgmästare att närvara. En av projektledare ska bära någon hörnsten och Theresé har blivit tillfrågad om hon och en från Kina kan vara presentatörer. Dessutom vill dom att hon ska bära kolt. Wow, säger jag, vilken resa hon får göra 🤩

Enda jobbrelaterade resor jag gör, är till och från arbetet… en resa på 5 kilometer enkel väg 😅

Fast, å andra sidan, ska jag vara glad för det. Hur många gånger tror ni annars att Polisen får ta emot orosanmälningar då jag försvunnit från alla radarfrekvenser. Ska jag resa får jag anlita en PR (personlig reseguide). Såg en nostalgibild på fejjan igår, där barnet hade en sele. Inte så ovanligt på 60-70 talet. Här lånar jag en bild från wikipedia. Barnselar används ju även idag, fast kanske mest i skidbackar. Jag har själv, aldrig sett någon gå med ett barn i sele, men… 👀

 

Mja, det kanske min PR skulle få ha på mig med. Så jag inte helt plötsligt gör en avvikelse från den, minutiöst planerade resrutten, och hamnar i en mörk återvändsgränd, fast därinne hittar jag ändå en utgång, som ingen annan människa hittar efter mig. Här åsyftar jag givetvis det där tipset jag fick då jag klev av planet på Arlanda.

-Ta rygg på folket! Och det gjorde jag ju, fast ”folket” gick in på toan, och då var jag lost. Men… jag hittade till sist, en vanlig trappa, som det sedan hördes, inte ens skulle finnas där. Vilka talanger besitter inte jag!!

Åke for och shoppade loss på en ny brevlåda, våran ser nalta misshandlad ut. Den ska upp då nya brädor på staketet, kommit på plats. Han köpte även en mjukare järnkratta så man får upp stenarna från gräsmattan och en skurborste för altanen.

Tittar man nu på väderprognoserna får man vara glad om det blir en fin dag inom närmsta 2 veckorna. Regn och snö är att förvänta sig. Men men… bättre dagar kommer. Nu undrar jag om jag vid tillfälle, skulle kunna smeta in altanen med ättika, som jag läste nånstans, och det ska då lösa upp en hel del smuts. Ja man ska ju blanda ut ättikan förstås, det har jag koll på.

Det kan ju inte hänga på vädret i alla fall. Sen kan man vänta med såpskurningen till en soligare dag.

Snö soffan är i alla fall ett minne blott.


Det går verkligen undan då det sätter fart med snösmältningen. Såg att tjälen inte varit speciellt djup i vinter och då rinner det ju undan bättre. Nånting som då blev positivt med snömängden vi fick, och att den kom så fort. För då hann inte backen frysa.

Fotade lite av fortskridandet av bygget vid Östra Station. Här för 1 år sedan…


Och igår…


Det går undan, lika snabbt som man brukar glömma hur det en gång såg ut. En av mina vänner som jag hängde med, bodde i en av träkåkarna där nere på Sågargatan. Det känns som en annan del av världen om man idag, tänker på hur det såg ut då, på 80 talet.

Planen idag är att åka på Avion och köpa ett par bra skor att gå i. Det lär jag ju göra innan lunch, eftersom jag jobbar idag. Man hinner inte så mycket på förmiddagarna då man har tider att passa.

Avslutar med en fantastiskt fin bild som Annelie Wallmark tagit från deras altan på Rote, i Renbergsvattnet…wowfaktor på den!! Och en fin dag till er!

Helt vanlig tia…eller 😁

Av , , 2 kommentarer 18

Äntligen kommer Östra Station att få lite mer liv igen. Nybro Konditori kommer att öppna på stationen, under februari.

 

Fotnot: Jag följer Västerbottens-kuriren på Instagram och det var där jag hittade artikeln. Finns även att läsa på vk.se.

Sen Ullas flyttade ut från den lokalen, har det stått, ekande tomt och övergivet. Jag hyste dock små förhoppningar om att det skulle komma ett gulligt lite Café, till nybyggnationerna runt Östra Station. Fast det ska stå klart nån gång under 2024, så då hade man fått vänta ännu längre.

Hade ju en trevlig lunchdejt på Nybro igår. Med en kvinna i sina bästa år som jag haft ynnesten att jobba med under 8 år. Inte en assistent, utan en av alla kundansvariga vi haft genom mina 12 år.

Gjorde en snabbrunda inne på Expo innan jag åkte hem igen. Hade hunnit fråga ifall Nicco skulle med till Rosendahls efter middagen. Hon tog med Lotta och efter en sväng därinne där jag även fick med Annelies pryl, som hon betalat men av förståeliga skäl, inte hämtat upp.

Såg faktiskt mer än en tavla där, målade av Åkes farbror Jean Ragnar. Men den här stack ut lite från hans mer, sedvanliga motiv. Kul att det var ett sparkande par. Men den fick stå kvar. Vi kan ju inte köpa alla hans tavlor som vi stöter på. Då må vi ju bygga ut först 😅

Jag gjorde 1 inköp, en öppnare, why not. Det är lite med öppnare som andra saker man inte alltid använder. När man ska ha dom, så ligger dom nånstans där dom inte ska vara eller så har man stordukning och en öppnare sa skickas runt på bordet. Nej, då är det bättre att gardera upp lite. 10 kronor kan den absolut vara värd.

 

Apropå 10 kronor, såg den här fina annonsen som nån lagt ut på Klotterplanket.


Haha, jodå, fast det är förmodligen en av dom där feltryckta tio kronorna som hade huvudet upp och ner, som kan vara värda en slant.

När det moderna tiokronorsmyntet präglades första gången i maj 1991, lossnade en stamp och vred sig vilket resulterade i en serie felpräglade mynt där bak- och framsidan av myntet är vridna jämfört med varandra. Dessa mynt är samlarobjekt som är värda mer än det nominella värdet på den öppna marknaden.

Gissa om man förträngt det där. För gissa hur många gånger jag kollat tio kronorna…jo, senast igår, då jag visste att det låg en inne på kökshyllan.Inga konstigheter med den, eller 🤔


Fast dessförinnan, njae, det var nog väldigt längesen jag satt och vred och vände på en tia. Å andra sidan, använder åtminstone inte jag kontanter, om jag kan undvika det. Så oddsen att jag haft en, är väl liten, snudd på, obefintlig.

Min arbetsdag börjar 11 idag, därför hade jag ställt klockan på morgonen. Jag tillhör inte dom som kan kliva upp och bara ge sig iväg. Nä, aldrig, nån typ av startbana vill man väl ha. Kaffe ska hinnas med, morgon promenad, frukost och sånt. Kanske går över på Ullas och köper med en lunchmacka….hm Ingen dum idé…kanske. Apropå morgonpromenad. Det där molnet jag fotade igår, följde med oss på turen. Växte på sig lite, men ändå.

Annan färg på himlen just nu.

Nåväl, jag avslutar med en bild på amaryllisen som står i full blom, för tredje gången. Fantastiskt Men jag vet att det kanske inte är så ovanligt, mer ovanligt att det sker i mitt hem, tänker jag 😏 Ha en fin fredag, allihop!

Livet är väl inte som en chokladask, utan hellre som en tallrik tomtegröt

Av , , Bli först att kommentera 13

För ett år sedan satt jag med Sally på Alvik, eller mer internationellt, Umeå Airport. Hon skulle hem efter att ha varit här en vecka. Men inte utan att… det här la jag ut på fejjan. Samt min kommentar under den, efter att vi fått tips om vad vi skulle göra.


Theresé kommenterade att det var tur, att flygplatsen här, inte är så våldsamt stor, så vi behövde inte plöja igenom så mycket.

Och, precis av den anledningen, storleken alltså. Så bestämde jag igår, att vi åkte till Östra Station, där jag visste att det inte var så stort. Utan jag trodde mig vara rätt så säker på att vi skulle hitta rätt. Dessutom kunde vi sitta inomhus i väntan på tåget.


Det absolut enda som hände, värt att notera till nästa gång, var att vi stod i fel ände av perrongen. Hur kunde vi ens komma fram till att fjärde vagn, skulle vara först?


Men hon kom tryggt och säkert med. Jag kände mig superstolt över uppdrag slutfört. Kanske man skulle kunna bli ambulerande tågguide värdinna på Östra Station. Antingen anställd av Norrbotnia Banan, alternativt som konsult, ska suga på den karamellen.


“Life is like a box of chocolates, you never know what you’re going to get” som Forrest mamma sa. Fast det är väl ändå en liten lögn, eller?

Bokstavligt talat, alltså. För visst finns det en innehålls deklaration och oftast, vad jag vet, en beskrivning av vad du kan hitta i chokladen.

Ska vi vara sanna och ta Forrest mamma på orden, skulle hon hellre sagt. Life is like a bowl of porridge or to be more correct, Swedish rice pudding, you never know who will get the almond. För det vet man ju verkligen inte, hehe…

Nåja, rent filosofiskt, kan en chokladbit vara som sammet för själen, för en person, som älskar just den smaken. Och för en annan, som kanske inte ens tål choklad, kan den vara förödande. Kanske var det det, som mamman menade. Jag vet faktiskt inte, men mina tankar här, kom bara neddimpande i skallen igår kväll, vid middagsbordet.

Snodde ihop en tekaksdeg på havremjölk igår kväll. Dom blev absolut godkända. Brödbaket kontrollerades från början till slut, av ytterst köksansvarige, Winstone.


Idag är det i alla fall kladdkakans dag, vilken tur att vi har kvar av citronkladdkakan. Men inte bara det, nu råkar jag vet att Ingegerd har namnsdag denna dag. Så grattis på namnsdagen Ingegerd! Och till er andra, ha en fin måndag!

I lost it, lite i alla fall…

Av , , 2 kommentarer 15

Mina planer för gårdagen var att dammsuga lite innan jag skulle iväg och kolla in Höstljus. Det sprack… det blev både dammtorkning, torka köksfönster och teverumsfönster, dammsög, och baka bullar. Så… I lost it, lite i alla fall 😜

Det var bitigt i luften, men lyckades ändå knäppa några bilder. Några skarpare än andra. Svårt med nattläge då man ska hålla mobilen absolut still, och man förlorat känseln i fingrarna.
Älskar då lysen speglas i vattnet, stadskänslan. Månen var otroligt fin, men pytt, på bild, gjordes den ingen rättvisa. Nåja, det ser ju ut att regna framöver, så det blev den perfekta kvällen att kolla in ljusen, i alla fall.


Sally kom på utsatt tid. Eftersom jag ändå var vid Östra Station då hon skulle komma, så passade den utmärkt att jag plockade upp henne där. Och tänk, jag behövde inte leta vart jag skulle gå, det blev rätt med en gång. Hahaa… En alldeles lagom station, för mig.

Resan hade gått bra, lite långsamt förstås. Det blir några timmar att slå ihjäl på tåget. Vi hämtade upp Åke och Nicco och for ner på klubben som hade sin första fika kväll för säsongen.
Blev inga fler bilder därifrån, man utanför, haha. Himlen lyste på ett skumt sätt. Men som sagt tidigare, svårt att återskapa det jag såg.

Fast ändå 🤩

Nu ska jag avslöja vem, eller rättare sagt vad, som stod utanför dörren igår. Ni som inte läste inlägget igår, här kommer dom bilderna igen…


Och detta var vad som skuggade fönsterglaset och rörde sig med solens vandring på himlen. Oh my, det var ju nästan scary, men bara nästan 😆


Jobbar i eftermiddag. Sally ska hänga med Nicco och Sambo. Apropå Nicco, och det jag skrev för några dagar sedan, om slöseriet då man förpackar saker i kartonger. Fast det hade rymts i en liten ask…typ.

Nicco hade beställt en sak. Får sms att paketet anlänt. Hämtar ut det och allt är som det ska. Hon får till och med en liten godis i paketet, som tack för beställningen. Får ett nytt sms, med en ny kod, och nytt paket att hämta, från samma avsändare. Hon förstår inte vad det kan vara, då hon redan fått det hon beställt. Nå, hon hämtar ut paketet. Här ligger det hemma på hennes köksbord.


Och gissa nu, vad som låg däri…. NÄÄÄ jag vet, det kan ni inte men håll i er. Det var detta.


Någon skämta med henne aprillo. Det kan ju för fasen inte vara en levande varelse som förpackar sakerna man beställer 🤯 Hade jag ett sånt jobb så hade jag blivit deprimerad av att packa in små saker i stora paket, på riktigt.

Hon har förövrigt, efter att ha slutat skratta så tårarna rann, lagt ut bilden på Insta och taggat företaget hon shoppade av. Får se om dom reagerar på det eller.

Ha en fin dag, allihop, vädret till trots!

Hamrinsberget var den säkra vägen hem…

Av , , 2 kommentarer 15

Jan A kommenterade mitt inlägg på FB igår, angående skräp sms. Han har fått några liknande sms, och det var folk som fått sitt Facebook-konto hackat. Jaha, det kunde man ju räknat ut.

Sorry, där spårade jag lite, men det handlade om att hacka i alla fall.

Tina kommenterade också, men då var det ifall det verkligen heter miniorer, eller juniorer…möjligtvis…minioner, hahaa…

Inte lätt att hålla reda på. Men jag tror att juniorer heter det då man kommer upp lite i ålder. Jag mindes ju plötsligt kyrkans barntimme, som jag fick gå på. Inte så mycket för det kristna innehållets skull, men det var ju något att göra. Pyssel och lekar. Har dock nåt annat minne om att jag inte var där så ofta, man fick väl gå lite som man ville. Ingen plikt, direkt.

Dokumenterade lite över bygget vid Östra Station igår. Måste bara komma ihåg att gå den där vägen med jämna mellanrum. Har en aning om att det kan gå fort då dom väl håller på.

Och den lilla tjejen står fortfarande kvar och tittar ut genom fönstret.

Perrongen har också blivit längre.

Nu kommer man knappt ihåg hur det såg ut då man var i 15-16 års åldern och hade en kompis som bodde nere på Sågargatan, tror jag det hette. Där nu Storgatan går runt höghusen ut mot dom nybyggda höghusen, längst älven.

Många gånger hoppade man över järnvägsspåret och kämpade uppför den gräsbeklädda backen upp mot NUS. Det var den kortaste vägen hem. Annars kunde man runda Hamrinsberget upp till Berghem. Det var den säkra vägen.

Ska dricka upp kaffe i koppen, sen tror jag att jag drar iväg med Winstone en runda. Så får man känna lite på vädret. Tänk om man fick grilla sig en korv, till lunch Innan man åker och gör sista passet den här veckan.

Ha en fin påskdag, allihop!

Före och efter 📷😶

Av , , 2 kommentarer 12

Kan väl inte ha undgått någon att dom bygger nere på Östra Station. Ska bli en liten Konsumbutik, kontor och nåt gym, där på parkeringen. Så här ser framtidsbilden ut. Jösses vad byggnader. Klicka på bilden för mer info.


Bygget lockar nyfikna åskådare…tydligen. Den där mannen stod på det där sättet, utan att röra en fena, i tio minuter. Gissa om jag vid första anblicken, trodde att han stod och pinkade. No hands 👐


Synd att man är dålig på att dokumentera, ett före och ett efter. Man glömmer ju bort, så himla fort, hur det såg ut förut. Och det skapar en väldans massa diskussioner. Jomen visst var det ett hus där Näää, det var en stor sten, huset du pratar om stod borta vid rondellen och det var inte gult, det var vitt.

Som huset dom rev uppe vid NUS. Jag fotade då det var rivet…tooo late Maria.


Och idag.


Ska ha nån bild då dom höll på också, men vart är den där before bilden…mm. Finns väl säkerligen andra som fotat, men ändå. Varför tänkte inte jag på det 🤔

Då jag åkte från jobbet igår, var det jättecoola färgskiftningar på himlen. Påminde om Emmas tavlor, på riktigt. Mörk blå, mot ljust och sedan svart.

Jag svängde in mot stan, för att se om det såg likadant ut, vid stadskyrkan. Hade varit fränt, tänker jag, om man fått en bild där, på kyrktoppen och himlen ovanför. Men nopp, där var det bara svart.

Så jag fortsatte ut till cykelbron, men tyvärr, inte alls vad jag såg från början. Fast nån bild tog jag i alla fall.


Winstone förändras inte så mycket, idag ångrar jag mest att man inte fotade mer då han var lill liten. Nåja, han fastnar då på bilden i alla fall.


Även n´Åke, här med klotis, som han nu satt ihop. I love it 😍


Önskar er alla en fin torsdag!

Så var det dags…igen..

Av , , Bli först att kommentera 15

2 september, 2020, så fotade jag detta.


Det blev sedan till en vadslagning mellan jag och Elisabeth, som handlade om, hur länge det skulle dröja, innan dom fixat till bokstäverna. Jag förlorade vadet, trodde väl att det skulle fixas omgående. Folk som reser och ska ut och resa vill väl mötas av nåt som ser fräscht ut. Men tydligen är eller var, inte det prio ett.
I förrgår, var det dags igen. Nu med en annan bokstav borta, nämligen ett A.

Elisabeth är en hårding, hon tror att det kommer att ta 5 månader innan dom fått ut tummen. Jag som ibland, lite motvilligt, vill ställa mig positiv till allt, skrev att det där är lagat om 1 månad. Hahaa, jag börjar nu tro att det var optimisten i mig som talade, men, det är bara att stå sitt kast och hoppas att jag har tumme med nån, i alla fall.


Sebastian Klausen, mina vänner, håller på att bli bloggkändis, här på mina sidor. Igår var det en annan som kommenterade ett äldre inlägg om den fejkade figuren. Och i Spanien kan man tydligen stöta på hans eller hennes, annonser.


Jag blir glad, varje gång jag får en sån här kommentar, för det innebär att dom googlat och hittat det jag skrivit. Så nån typ av nytta gör jag ju ändå. Det sorgliga är väl att det ens ska behövas. Och tänk, onda tanke, om det är nån som betalat dyra pengar i hopp om att ha gjort världens klipp.

Från det ena till nåt heeelt annat. Hälsa och lungkapacitet. Vet nu inte om detta är en riktig test. Men om jag väljer att tro på det så är mina lungor i superbra skick, haha. Det roliga är väl att jag inte är en atlet, eller idrottskvinna. Men, däremot har jag, trots 28 år som före detta rökare, rejält med luft i lungorna. Jag har satt åldersgräns på klippet, kanske löjligt, men jag vill inte att barn testar att hålla andan så där.

Fråga mina barn, dom var nämligen på plats då jag skulle pumpa upp en liten hoppborg som Nicco fick. Jag blev så less på den tid det tog, så jag slängde pumpen och blåste upp den själv. Det är träning, på riktigt.

Samma sak har jag gjort då det gäller uppblåsbara madrasser, stora badsaker annat. Dom som stått bredvid, får svårt att andas och ont i huvudet, bara genom att tänka tanken på att dom skulle göra samma sak…

Jaja, vi har väl alla våra dolda, talanger, i guess.


Ha en superbra tisdag, allihop!

Full pott 💰

Av , , Bli först att kommentera 13

Körde etapp nummer 2 i Glädjeruset igår. Och efter det blev det medaljer för jag och min medföljare:


Firade också med blåbärskladdkakan, som förövrigt smakade alldeles utmärkt.

Apropå att smaka gott. Fick en påse med äpplen av Ingegerd, och jag frågade min syster Emma, om tips på vad man kunde göra.

Äppelvatten, tyckte hon. Vilket jag gjorde och oh ja, den smakade precis som MER äppelfestis. Och idag slår jag igång kylskåpet ute i bussen så får jag göra en större sats. Man kan också frysa in vattnet, läste jag. Och gör man det så behövs inga konserveringsmedel eller annat.

Hur man gör? Jo, man sköljer av äpplena, grovskär dom och lägger ner i bunke eller kastrull. Kokar upp vatten som man slår över. 6dl vatten till 5 liter kluvna äpplen, ungefär. Lägg på en tallrik som håller ner äpplena i vattnet och låt stå i kylskåp eller kallt, i 3 dagar.

Sockra efter smak, och drick den sedan, välkyld, gott som tusan 😀

Var vid Östra Station igår vad tusan har hänt där:


Ser ut som om bokstäverna hänger på insidan av byggnaden, men har dom bara rasat ner då, och varför bara delar av dom 🧐

Och en fråga, har ni gått strandpromenaden mot Strömpilsplatsen på sista tiden? Vad håller dom på med där, en sandhög inramad med björkstockar:


Det finns åtminstone 2 stycken innan man svänger av upp mot Sofiehem.

Frågade Tina, lite försynt igår, om dom skulle slänga in en V86 på ATG. Hon frågade sin käre make, och han slog till och gjorde en bong. Jag köpte in mig där på 2 andelar, och köpte en andel av min kusin André, som även han, lägger ut spel i tillsammans, som det heter.

Vi fick in 8 rätt av 8, på bägge spellagen, WOHOOO!!!


Synd bara att det var urusel utdelning…hahaa, fast jag gick då plus ändå, så jag är glad. Det är ändå en speciell känsla då det bara rullar på och blir rätt efter rätt.

Nu har jag skapat ett konto på youtube, johodå. Mest för att jag då kan dela filmsnuttar som jag tagit, här på min blogg. Och här kommer ett första test, den har jag även på TikTok:

Och med det önskar jag er alla en fin torsdag!

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 53 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.