Som skrivet förut, allt är inte alltid, vad du tror. Vi blev omkörda av en Mini Cooper (hundkoja) igår, och jag satt i 5 minuter och tyckte att dom borde fixa till den där bak. Såg sliten ut

Fast, den var lackad så

Nåväl, smaken är ju inte alltid likadan för alla heller, så man ska väl inte säga så mycket.

Under långpromenaden igår, kom vi in på hur vi är som människor, + bästa tiden i livet. Och här kommer ett sånt här: ”Tänk om”.

Ponera (annat ord för tänk om) att du fick välja att gå tillbaka i livet och starta om därifrån. Men med allt du vet idag. Här kan inte alla tänka så, ni måste nog ha kommit upp lite i ålder före det. Vilken ålder hamnar du då i? Är det verkligen något du i så fall velat göra?

Här kommer i så fall några saker att fundera över.

Om du är den enda som får backa bandet med all du vet idag, skulle du då trivas med andra i din ”nya” ålder? Tror vi att man skulle göra allt det där man gjorde på den tiden, eller skulle man ändå, nånstans, känna sig nöjd med att redan ha gått igenom det? Vad skulle vara det mest positiva med en sån transformation, förutom att ens krämpor, förmodligen blev lite mindre?

När du funderat över det, skulle du fortfarande önska dig tillbaka?

Och ponera, att du fick göra samma sak men utan att veta allt du vet idag. Skulle du vilja gå tillbaka i tiden även då, och leva om ditt liv med allt det inneburit?

Själv är jag rätt övertygad om att jag skulle tacka nej till det. Mest för att jag tror att livet är som våra årstider. Alla årstider har sin charm. Vi växer (inte rent kroppsligt då, eftersom det verkar som om man blir kortare i strumplästen), som människor. Vi lär så länge vi lever. Vi får guldkanter på oss, vi har lärt oss hur man smidigast kommer fram. Hur man beter sig och visar väg. Vi kan ge andra, saker som dom söker men inte finner.

Det enda man kanske hade önskat, var att slippa bli äldre rent kroppsligt. Att man hade ork och driv. Dom som är ung tror ju nånstans att man är odödlig. Man kommer undan med allt man gör mot sig själv… fast man gör inte det, inte i slutändan. Men det kanske också är en fas man ska igenom, precis som årstiden, för att se och lära. Vad annars!

Allting skiftar och förändras. Naturen, människan, årstiderna och åren. Händelser, erfarenheter, vänner och bekanta. Värme och kyla, regn, vatten och snö.

Apropå nåt helt annat, eller jag vet inte, det hör nog ihop, ändå. Min fina vän, Annelie, i Renbergsvattnet, fick upp 2 fina abborrar igår. Tydligen hör det till ovanligheterna att dom ens nappar på det drag hon använde. Men inte bara det, dom var fyllda med rom. Äckelmagade får skrolla.

Googlar man ser man lite olika svar. Vissa skriver att dom kan bilda romsäck på hösten för att det går åt så mycket energi att bilda dom. Andra skriver att inget är sig likt. Ja, vem idag, kan säga att allt är sig likt?

Dom som är födda in på 2000 talet kanske. Men ingen kan säga att som det ser ut idag, så har det alltid varit. Tiden är ruckad ur led, och det är förmodligen vi, som måste rucka den tillbaka, om det ens är möjligt. Lär och lev, lev och lär och lär så länge du lever…jisses!

Avslutar med underbara bilder på Norrskenet som Annelie Wallmark tog igår, på deras Rote. Och med dom önskar jag er en underbar dag!