Etikett: livet

”RÖR INTE”

Av , , Bli först att kommentera 10

Delade detta inlägg på FB igår. Det är vår hyresgästs bror, det handlar om. Det har ingen betydelse, vem det är, och man kan inte dela det tillräckligt många gånger.  Klicka på bild för att komma till sändningen på SVT

 

Jag la till denna text till min delning och det är bara en liten liten del, av allt jag hade kunnat säga om detta.

”Blir så sjukt förbannad… Vad tänker dom ens med? Det finns, tyvärr, ytterst få, som sätter sig in i andras situationer. Man gör bedömningar utifrån mallar. Det ska räknas på sekunder och minuter, och där ingår bara sånt som ska vara livsuppehållande.

Livskvalité, däremot, det där som gör att man orkar, vill, och kan fortsätta ha nån typ av glädje över att stiga upp ur sängen, det finns inte. Har dom som avgör såna här beslut, någonsin reflekterat över hur deras egen tillvaro hade kunnat se ut. Och hade dom då, suttit där och varit nöjd över sin situation som är allt annat än människovärdig? Jag bara undrar… och lär inte få svar.

Vad hände med människors lika värde?”

Jag vet att dom flesta jag känner, tänker samma som jag, och kan relatera till hur det hade varit, om man suttit där. Fast det är skrämmande att se och uppleva hur många som är rätt känslokalla, och väldigt ego, i sitt sätt att vara. Jag har mött väldigt många människor genom åren som personlig assistent och jag lovar, inte alla har haft empatin och medkänsla för andra människor. Men ändå, söker dom sig till yrken där man arbetar väldigt nära andra personer.

Och då kan man ju fundera hur det ser ut bland dom som sitter och gör bedömningar och sedan spikar beslut som mest verkar komma från nåt rouletthjul med bara en, högsta vinst och alla andra får du betala för, om du landar där.

Steg upp på morgonen, kollade in himlen och tänkte att det såg snölikt ut. 1½ timme senare, skådade jag den första snön här på Västerslätt. Vet inte om jag kan kalla det för snöflingor, liknar mer små hagelkorn.

Men nu ser det ut att komma lite mer, man vet aldrig vart det kan bära hän…

Jag och Nicco var hos mamma förra veckan. PÅ väg till parkeringen noterar Nicco ett väldigt fint exemplar av ett fult träd. Vad kan det ha varit utsatt för? Påminde onekligen om en så kallad helikopterplatta…

Vad man kan se om man tittar sig omkring, på riktigt. I trapphuset där jag jobbar, såg jag den här skylten igår kväll

Kan ni gissa att det kliade i fingrarna. Vad kan liksom hända om man petar på den

Nopp, jag tordes inte, haha. Rädd att man kanske skulle bli elektrifierad. Det ska sitta en skärm där. Å andra sidan kan dom ju knappast lämna nåt öppet så där om det skulle vara förenat med livsfara att komma åt den. Det handlar nog snarare om att man inte ska fippla till det så nåt inte connectar sedan, då skärmen ska upp igen. Eller är det kvartersvärden man ska låta bli 🤔😄

Men varför är vi så där? ”RÖR INTE”…och då vill man röra där. Jösses!

Önskar er alla en fin dag!

Lev och lär, lär och lev

Av , , 2 kommentarer 10

Som skrivet förut, allt är inte alltid, vad du tror. Vi blev omkörda av en Mini Cooper (hundkoja) igår, och jag satt i 5 minuter och tyckte att dom borde fixa till den där bak. Såg sliten ut

Fast, den var lackad så

Nåväl, smaken är ju inte alltid likadan för alla heller, så man ska väl inte säga så mycket.

Under långpromenaden igår, kom vi in på hur vi är som människor, + bästa tiden i livet. Och här kommer ett sånt här: ”Tänk om”.

Ponera (annat ord för tänk om) att du fick välja att gå tillbaka i livet och starta om därifrån. Men med allt du vet idag. Här kan inte alla tänka så, ni måste nog ha kommit upp lite i ålder före det. Vilken ålder hamnar du då i? Är det verkligen något du i så fall velat göra?

Här kommer i så fall några saker att fundera över.

Om du är den enda som får backa bandet med all du vet idag, skulle du då trivas med andra i din ”nya” ålder? Tror vi att man skulle göra allt det där man gjorde på den tiden, eller skulle man ändå, nånstans, känna sig nöjd med att redan ha gått igenom det? Vad skulle vara det mest positiva med en sån transformation, förutom att ens krämpor, förmodligen blev lite mindre?

När du funderat över det, skulle du fortfarande önska dig tillbaka?

Och ponera, att du fick göra samma sak men utan att veta allt du vet idag. Skulle du vilja gå tillbaka i tiden även då, och leva om ditt liv med allt det inneburit?

Själv är jag rätt övertygad om att jag skulle tacka nej till det. Mest för att jag tror att livet är som våra årstider. Alla årstider har sin charm. Vi växer (inte rent kroppsligt då, eftersom det verkar som om man blir kortare i strumplästen), som människor. Vi lär så länge vi lever. Vi får guldkanter på oss, vi har lärt oss hur man smidigast kommer fram. Hur man beter sig och visar väg. Vi kan ge andra, saker som dom söker men inte finner.

Det enda man kanske hade önskat, var att slippa bli äldre rent kroppsligt. Att man hade ork och driv. Dom som är ung tror ju nånstans att man är odödlig. Man kommer undan med allt man gör mot sig själv… fast man gör inte det, inte i slutändan. Men det kanske också är en fas man ska igenom, precis som årstiden, för att se och lära. Vad annars!

Allting skiftar och förändras. Naturen, människan, årstiderna och åren. Händelser, erfarenheter, vänner och bekanta. Värme och kyla, regn, vatten och snö.

Apropå nåt helt annat, eller jag vet inte, det hör nog ihop, ändå. Min fina vän, Annelie, i Renbergsvattnet, fick upp 2 fina abborrar igår. Tydligen hör det till ovanligheterna att dom ens nappar på det drag hon använde. Men inte bara det, dom var fyllda med rom. Äckelmagade får skrolla.

Googlar man ser man lite olika svar. Vissa skriver att dom kan bilda romsäck på hösten för att det går åt så mycket energi att bilda dom. Andra skriver att inget är sig likt. Ja, vem idag, kan säga att allt är sig likt?

Dom som är födda in på 2000 talet kanske. Men ingen kan säga att som det ser ut idag, så har det alltid varit. Tiden är ruckad ur led, och det är förmodligen vi, som måste rucka den tillbaka, om det ens är möjligt. Lär och lev, lev och lär och lär så länge du lever…jisses!

Avslutar med underbara bilder på Norrskenet som Annelie Wallmark tog igår, på deras Rote. Och med dom önskar jag er en underbar dag!

Hellvetans…lät bättre än…

Av , , Bli först att kommentera 14

Ja det var inte många som gissade vikten på strykjärnet, hahaa… här har ni en bild på mitt strykjärn samt järnklumpen, för att ni ska få en uppfattning om storleken.


Och låt mig säga att jag vet inte ens om man kan använda järnet som potentiellt mordvapen, det krävs lite armmuskler för det 💪

Vikten är nämligen, modiga…tadaaa…


Fattar ni vilket gympass man måste ha gått igenom för att stryka lakan med det där? Helt obegripligt. Ligger ens tyget still? Jag tycker att tyngden borde göra att man bara knölar ihop det som ska strykas. Eller punktströk man bara, typ, la ner det och lyfte igen… hellvetans också (hellvetans lät bättre än det andra ordet, haha) vilket jobb.

Då kan man relatera till, att ALLT, var faktiskt inte bättre förr. Och nej nej, glöm det ni tänker säga, jag ska inte testa, jag fortsätter gissa hur dom gjorde istället, och besparar mina armar. Åkes farmor Tyra, använde det som motvikt i hennes vävstol, haha, finurligt, tycker jag.

Jag var upp till mamma en sväng efter jobbet igår. Vattentornet är verkligen coolt med belysningen som skiftar.


På nåt konstigt sätt, har ju vattentornet blivit ett riktmärke för hem. Inte konstigt, då man vuxit upp där. Och tornet syns vida omkring. Alla gånger då vi var barn, som vi åkte till stugan, vinter som sommar, då man äntligen skymtade vattentornet, så sa man säkert högt ibland, och andra gånger tyst i huvudet…nu är vi hemma.

Men hem på riktigt, är där man bor, och där man känner att man vill vara. Där hela atmosfären andas trygghet, trivsel och är ett ställe man längtar hem till. Sen är det absolut inte alla förunnat, att ha ett sånt ställe. Men det behöver inte heller betyda, att man inte kan få det.

Jag är då absolut på den plats jag vill vara, både vad det gäller boende, arbete och livet. Och jag är också glad, att vi inte vet ett skvatt om morgondagen. Vi får leva precis här, och nu.

Önskar er alla en fin torsdag!

En annan tid och på en annan plats…

75 år, hade du blivit idag, och vi hade firat dig om du hade varit här. Det är inte bara jag som saknar dig. Man undrar hur det hade sett ut, om den där dagen i september 2012, hade varit annorlunda.

Är det slumpen, eller är det förutbestämt. Har livets händelser en mening eller händer saker för att andra ska lära sig. Det är det ingen som vet, utan det är vad vi gör det till. Det enda vi vet, med säkerhet, är att bra människor, som ger till andra, dom lever kvar i våra hjärtan. Även om det alltid finns ett tomrum av saknad, så kan man fylla det med fina minnen, skratt vi haft, och lärdomar vi gått igenom, tillsammans.

Jag firar dig idag, för att just du var vår pappa, och att vi ändå fick dom åren vi hade med dig. Och jag vet också att vi möts igen, i en annan tid och på en annan plats ❤️🧡💛

 


Minnen har vi gott om, och Facebook hjälper också till att påminna om just minnen man haft. 5 år sedan och vi var nere i Järlåsa. Vi gjorde en utflykt i omgivningarna, med Anders och Theresé, lilla bil.


Och det var på den resan, kanske inte just den dagen, men ändå…som en kille inne på ett mathak, kom och frågade om inte Åke var gitarristen i Lasse Stefanz. Hahaa….vad vi tyckte det lät roligt.

Lika roligt som det lät då jag för många år sedan, fick ett sms till mobilen. Jo jag fick ju överta Åkes så numret stod även på honom. Och i smset fick jag frågan om det möjligtvis kunde vara Åke som varit korggosse, en gång i tiden. Hihi…njae, jag trodde inte det.

Men vem vet, han kan ju leva ett dubbelliv eller så kan han ju ha en look alike. Det har vi säkert, allihop.

Hade ju gärna haft en här nu, min look alike, som kunde ha åkt och jobbat åt mig eller gjort allt stök här hemma, så blev det lite avlastning, haha…

För 3 år sedan var jag och väninnan Ulla, nere vid Umeälven där jag lyckades fota fiskmåsen, på väg upp. Tillägnar den bilden till min pappa, dagen till ära. Och önskar er andra en underbar dag.

Inom loppet av 10 år

Av , , 2 kommentarer 11

För idag är det Sallys födelsedag, och då hurrar vi HURRA!!!

10 år sedan man blev mormor, och å ena sidan känns det som det inte var så längesedan, samtidigt som det känns som en evighet sen.

Kan vara för att det hänt så mycket på dom åren. Vi har flyttat från lägenhet till hus. Vi skaffade Winstone, bara så där, för att:

Vi har inom loppet av dom tio åren, förlorat Åkes pappa, min pappa, min moster och ingifte morbror, och min ingifta faster, samt 2 farbröder. Så tiderna förändras konstant, människor dör och föds. Nya människor kommer in i la familia. Man knyter ju även nya kontakter och vänner.

Så vi är i ständig förändring och förnyelse. Men det är väl det, som gör livet spännande, på både gott och ont, och det sätter krydda på tillvaron.

Sally ska vi alla fall fira då hon och Theresé kommer upp om 10-12 dagar. Så jag har lite tid att fixa present på. Här har ni Sallys, egenhändigt gjorda önskelista:

Hm…undrar just vad jag ska hitta på att köpa, av allt detta. En ren, kan ju bli tufft, undrar om dom rymmer den i skuffen på bilen. Hahaa, ja jag vet, man må få önska vad man vill, önska kostar ingenting, och rätt var det är, slår en önskning in, det vet man aldrig.

Jag agerade kontaktperson igår, och personen jag träffar, hade hittat denna aktivitet. Vi åkte till Berga, mot Obbola, där det var öppet hus för Tusen trädgårdar.
En dag, vartannat år, öppnar en privat familj upp sin tomt och trädgård, för besökare. Vilket ställe dom har. Jag tänker att bilderna får tala för sig:

Den här sista bilden, tror jag, är en ”jord”gubbe, eftersom det är jordgubbsplantor i lådan 😀

Vilket otroligt jobb dom lägger ner och tänk att man öppnar upp så vem som helst får komma och titta runt. Det fanns bänkar och altaner, sittplatser och utsikter, överallt.

En tjej satt där och hade ett litet loppisbord. Hon hörde inte till huset, men berättade att hon bodde alldeles bredvid och hon var ofta där och hälsade på. Jag trivs så mycket här, sa hon, och vi brukar ta flotten och åka ut på vattnet för att bada. Och ja, att hon trivs där, det förstår jag, alla gånger.

Åke roade sig kungligt igår med att slipa bordet som jag ska göra ommålning på. Och sen fortsatte han med soffan vi har härute. Nu ska även dom möblerna få ny färg. Jag tänker att dom får matcha den orangea möbeln, men utan det svarta runt om, det blev lite väl mycket jobb. Kanske jag hittar på nåt annat streck med svart, man vet aldrig med mig.

Avslutade söndagen med en liten sväng med Camaron, och här kommer en bild som Mats Alfredsson tog, då jag svängde ut från ÖK:

Förstår ni vad dåligt lokalsinne jag har. Fick nämligen fråga Åke, efter 5 minuters funderingar om vart detta var taget, om han visste. För han tog det 1 sekund. I min skalle var detta nåt helt annat men det stämde ändå inte. Hahaa…jaja, huvudsaken är att jag vet vart jag bor, tänker jag 😀

Ha en underbar dag, allihop!

Du såg vad jag såg eller tvärsom!

Av , , Bli först att kommentera 16

Träffade vår granne härom dagen och hon undrade om jag hade VK, för i annat fall så hade hon sparat tidningen där Winstone var med. Vi pratade om bilder och hon undrade om jag fotade mycket.

Mja, det har ju blivit en del bilder, men det är ju också för enkelheten, man har kameran, läs mobilen, i fickan, och sen är det som det faller sig, precis som att det är tillfället som gör tjuven, så är det tillfället som gör bilden.

Fotograf Krister Lundström (min pappa, och Niklas, min brorson på bilden)

129-768x1024

Fotograf Maria Lundmark Hällsten (Nicco på bilden)

0143-1024x1024Fotograf Niccolina Lundmark Hällsten (jag på bilden, skriker sällan så…)

thumbnail_Lystra-tatuering-001-1024x682Fotograf Ingvar Näslund (Åke Lundmark på bilden)

26793966_10156145693597608_475086066_nFotograf Theresé Hällsten (Sally Hällsten på bilden)

0301-1024x768Fotograf Maria Lundmark Hällsten (Åke Lundmark och Anders Söderberg på bilden)

62004343_10157181694406585_4920649919703810048_n

Fotograf Krister Lundström (på bilden Nicco, jag och Theresé, kolla in näsorna och munnarna, kan vi vara släkt? :D)

DSC00047

Ena dagen man går förbi ett ställe, så är det inget speciellt, och nästa dag, samma plats, så råkar ljuset falla exakt på rätt sätt och du ser nåt från en annan synvinkel.

Tänker på alla bilder man knäppt på Gammlia. Många duktiga som är ute och fotar däruppe och lägger ut i Umeå cruising gruppen. Och roligt att se hur dom fotat. Vissa bilder är nästan identiska och då tänker jag: ”coolt, hon eller han såg det jag såg, eller tvärsom”.

Nästa bild är på samma bil, men nu är den plötsligt tagen från andra hållet och bilen görs sig kanske till och med bättre på det sättet, eller kanske inte, här ligger ju allt i betraktarens ögon.

Precis som livet som ger oss olika infallsvinklar, vad vi gör med det som serveras på vägen, är upp till var och en. Det jag tycker är guld värt, kanske bara är silver för nån annan. Det nån annan gråter av i ren glädje, kanske en annan skrattar åt, och hur du ser på saken, kan jag kanske se från andra sidan…som när jag skriver och vänder meningen åt ett håll som bara jag fattar 😀

Idag är det skärgårdsträff (bilträff med mera) ute i Holmsund och en annan bilträff i Hörnsjö, veterandagen, närmare bestämt. Jag vet inte jag, men tänker att vi i alla fall kan cruisa ut till Holmsund bara för att vi kan.

Jag hade lånat ut en parkeringsplats på vår gård igår…mäktigt!

69568179_10157382429271585_8208550953633185792_nWinstone hörde aldrig att bilen kom in på gården och han funderade rejält då vi gick ut, vad som stod där. Jag la ut på bilden på FB och skrev ny bil på gården och en funderande emoji. Och nu tror säkert 50% av alla som ser den att vi köpt en ny bil, men näpp, det står redan 6 bilar och en buss här, vi ska INTE ha fler bilar, inte just nu, i alla fall 😀

Ha en fin lördag, allihop!
69561462_10157380936421585_4329910952351760384_n

Husesyn och synvillor :)

Av , , Bli först att kommentera 13

Då blev huset tomt igen, då Theresé och Sally lämnade det igår. Det känns lätt överflödigt att ha en massa tomma rum att strosa runt i, eller gör man det, strosar runt i rummen? Hahaa, jo jag kan faktiskt göra det, då jag till exempel pratar i telefon, och idag är man ju inte längre fastbunden i luren som satt connectad i väggen, utan nu har man fria händer om man har hands free 😀 Och kan med andra ord röra sig, något sånär, fritt i omgivningarna.

Lätt farligt för en sån som jag, när jag går runt och pratar kan jag plocka upp nåt och sedan ställa ner det på ett ställe jag sällan besöker, och hur tusan ska jag sedan komma ihåg det? Och det hade liksom räckt med 3 rum och kök att gå igenom, här har vi faktiskt, tro det eller ej, 11 rum med dörr, plus 2 toaletter och 2 kök och 1 garderob man går in i…och dom är ju inte tomma heller…puh!!!

Kollade runt på hitta igår och på vårt hus, står det att det är ett av dom största på området, men ändå kan inte kvadratmetern som är uppgett där, stämma. Huset är 10×11 meter där vi bor, mindre däruppe, givetvis, men det kan omöjligt bli, 136 kvadrat. Nu räknar dom inte in källaren, men ändå. Nåja, spelar väl ingen roll, vi vet ju vilka ytor vi kan röra oss på 😀

Theresé som by the way, trodde att det slagits upp ett tält ute på Ica parkeringen, vid x antal tillfällen, det här såg hon:

67167065_10157283411981585_8977772453816172544_oOch det här var det:

67248075_10157283412101585_6174655811789258752_nHahaaa…

Jag plockade upp Eva-Marie för vidare färd ut till Berttjärn, dit vi blivit bjudna av Annica och hennes föräldrar, samt Annicas 2 pojkar. Vilket är lika trevligt varje gång, timmar flyger förbi och vi fick tvinga oss därifrån 🙂

Det bjöds på en jättegod hembakad västerbottenspaj, och diverse saker vid sidan om. Och vilken fin dukning:

67171545_10157283408986585_7102907379573850112_nDont mind, dom 2 gafflarna, gissar att det var ett bus streck av killarna i huset 😀 Eva hade 2 knivar 🙂

67416914_10157283410351585_7281588567527129088_nOch som vanligt så kom jag och Eva-Marie överens om att vi ska kaffedejta, om nån månad eller två, det sa vi sist också, och det dröjde ett år, jo det är så, och jag vet att det inte är alltför ovanligt, vi har alla ett liv som är pågående, 24 timmar om dygnet, och ibland är det svårt att hitta en tid som passar.

Man glömmer bort, kommer ihåg, men lägger det åt sidan ett tag och vips, så hade man schabblat bort det igen, och när man sedan kommer till skott, så är det nåt annat i livet som hänt som gör att man måste avvakta. Nåja, vi får vara ihärdiga, och ligga på, så kanske det händer om en månad, eller två 😀

Får kanske kaffebesök idag så jag inväntar den utlovade solen, och i väntan på det så ska jag käka frukost, knata med hunden, och planera inför utflykt imorgon. Då hade vi tänkt dra till Åsele en sväng och kolla in marknaden, sedan fortsätter vi till min ”gammboss” och hennes bageri Vojmån, ska bli kul att kolla hur det ser ut där.

64297915_632448887233628_1654367328780943360_n

Önskar er alla en trevlig fredag!

El grande finale!

Av , , Bli först att kommentera 11

El grande finale på ”fultomte” showen, och det fick inget lyckligt slut!

49767978_10156849314161585_6686231930511294464_nMen vem vet, till nästa jul igen…kommer han vår käre vän…ty det har han lovat!

Apropå jul och tomtar eller andra snälla människor, titta på det här klippet från youtube

Egentligen säger ju detta allt, man blir behandlad som man behandlar andra, man får igen det man ger, inte nödvändigtvis från den du gav till, men ändå. Fast jag ska tillägga lite krasst, att det tyvärr, inte är så, alla gånger.

Skulle man hävda det så blir det otroligt orättvist, då vissa människor har en tendens för att råka ut för allt elände man kan tänka sig, och många gånger är det säkerligen oförtjänt. Det kallas livet…tror jag!

Och det där med rättvisa, existerar inte i just det fallet. Hade ju varit väldigt lätt om det hade funkat precis lika tvärsäkert, som när morsan delade den inköpta godispåsen, mellan jag och min storebror.

1 röd till dig, 1 röd till till Maria, 1 svart till dig, 1 svart till Maria, och blev det kvar 1 gul och 1 blå, fick vi komma överens om vem som skulle ha vad, eller så tog morsan dom, lätt va? 😀

Men jag tänker ändå att livet i sig, blir lite enklare att leva om man går på rätt sida av vägen, försök tro gott om dom flesta, försök hitta det positiva i det som händer och som du inte kan påverka. Gör man inte det så får man betala med sin egna hälsa, först och främst, sedan tror jag att man överlag, blir sur, gnällig och mister gnistan.

Jag kan visst gnälla och muttra, men vet ni vad, det brukar gå över på 5 minuter, då är det over and done with, och man fortsätter med nåt annat. Och kom ihåg, det finns alltid nån som har det värre än en själv, och stackars den människan som har det värst i hela världen!

Försökte knäppa ett kort på den underbart, fina blå himmel som uppenbarade sig på vår lilla morgonpromenad, den stämde inte in med års tiden, men som vanligt, bilden vill inte visa vad jag såg, så…

49947631_10156851206451585_6999393797247336448_nOch här åt andra hållet:

49393593_10156851207941585_6396800260596826112_n 49751045_10156851207791585_7997241908449509376_nHa en underbar fredag, allihop!

Det är ”bara” en känsla!

Av , , 2 kommentarer 14

Nu blir det en repris på ett ämne som man säkert inte kan prata för lite om…känslor, upplevelser, bagage, uppväxt, smärta…livet och döden.

Ni vet, det där som Nicco en gång sa till mig, då jag påstod att hon inte skulle kunna bada, för det var för kallt i vattnet, och jag fick till svar: ”Klart jag kan, det är ju bara en känsla”, och finns det nåt bättre sätt att förklara det på, än så?

Allt vi upplever handlar ju om våra känslor, vad jag känner, kanske inte du känner, det jag tycker är en klackspark, kanske du tycker är en av dom jobbigaste sakerna du dealar med. Min fysiska smärta, ja, psyket likaså, kan ju aldrig jämföras med någon annans. Hur skulle den kunna det?

Mina eller dina upplevelser från födseln till dags datum, är just mina eller dina, mitt bagage, eller min ryggsäck…må kanske väga lika mycket som din, men innehållet lär ju inte vara identiskt.

Man brukar lära sig på vägen, hur man hanterar situationer, men för mig, kanske det tog 30 år, och för dig…25 eller 50, det finns många som gör samma misstag flera gånger innan dom inser, att om utgången blir densamma, kanske det är dags att byta taktik. Se saker från en annan synvinkel.

611919c6f0f51c6870ea642bb806fc86Att sluta snurra runt i rondellen och inte veta vart man ska svänga av (där kom den Helena 😀 ) ja ni vet ju, man brukar ju oftast tala om vägar och vägskäl, höger, vänster, backa eller köra framåt. Det är inte alltid man vet vilket håll som är det bästa, men varför slösa tid och energi på att försöka klura ut det, istället för att testa, oftast, finns det sätt att lösa det mesta på, om man bara håller sig kall…man går inte under för små saker, om jag missar den där första avfarten i rondellen, som jag hade tänkt ta, jamen då får jag väl ta ett extra varv, men jag kommer tillbaka…I hope!

maxresdefaultRondellen hittade jag HÄR

Att backa, kan däremot vara lite svårare, speciellt i en rondell 😀 Fast här skulle man kunna säga att allting går…allt, utom att lugga en flintskallig! 😀

Vad jag egentligen vill komma fram till är, att man ska aldrig döma en annan människa, för vi vet absolut ingenting, om vad den har varit med om. Att vara dömande, kanske är det lättaste sättet, man kan ju slänga ur sig vad som helst, utan eftertanke, och bara gå vidare, men vad du då har sått, i någon annans hjärta, det vet du inte.

Jag skulle vilja påstå att dom som lever på det sättet, förmodligen inte mår så bra själv, och att trycka ner någon annan, blir deras egna sätt att lyfta sig själv…på ett skruvat sätt. Jag förstår dock att det kan vara väldigt svårt att själv se eller höra hur man låter eller beter sig, om man fastnat i det mönstret.

Nu, mina vänner, ska jag inte gräva ner mig mer i detta ämne…för då riskerar det att bli en romanserie, på x antal böcker…vissa inbundna och tunglästa 😀

Önskar er alla en mycket trevlig fredag…kanske vi se på Nolia, vem vet, jag har inte bestämt mig än, om jag ska dit.

20664512_10155544397906585_2973542584869475405_n

Upp och ner, hit och dit…

Av , , Bli först att kommentera 16

Tänkte på det här med, hur man påverkas av andras känslor. Rätt så tydligt blir det, då man är på en begravning, nånstans tror man att det kommer inte att bli så ledsamt, hon eller han, kanske levt ett långt liv, och då gör det som mindre, det är tidens gång, och inget man kan göra något åt.

Men nej, det spelar ingen roll, då andra gråter, eller talar med bruten röst, då är det svårt, man känner deras sorg och saknad. Och plötsligt påminns man, om andra gånger man suttit där, och hur man kände då.

Samma sak, fast tvärtom, då människor som skrattar och mår gott, och kanske till och med,  fäller en tår av ren glädje, då känner man deras lycka, och man gläds tillsammans med dom. Och här är det ju lite lustigt, det har ingen betydelse om man känner dom eller inte, kanske nåt man ser på tv, och ändå rycks man med 😀
Mja, empati, är väl ordet jag söker, vad eller hur, vore livet utan det? Att kunna känna för andra, glädje, sorg, saknad, eufori, nedstämdhet, hoppfullhet, drömmar och fantasier. Det är väl livet, om inte annat! 😀

Och alla går vi igenom allt detta, plus lite till, under våra år på jorden, det är väl också därför, vi ibland refererar livet, till en berg och dalbana. Vissa har en bana med fruktansvärda höjder och dalar:

2737274333Här, hittade den bilden

Medan andra klarar sig med banor, avsedda för barn, inte så skräckinjagande, fast ändå roliga.

4527364035_a009a8874d_bOch HÄR finns den bilden

Jag var ju på begravning i lördags så det är väl därifrån mina tankar kommer. Prästen följde med på samlingen efteråt, han hade lite bråttom, eftersom han skulle vidare till ett barndop, och där har vi ännu ett av livets ytterligheter, från begravning då en människas liv tagit slut, till ett dop, för ett barn i livets början.

Önskar er alla en fin måndag!
roliga-bilder-antligen-mandagBild...HÄR

Maria Lundmark Hällsten