Etikett: relationer

The crazy cat lady…

Av , , Bli först att kommentera 25

Jag har haft en riktigt bra lördagkväll…

…hela vägen tills det slog mig, där jag låg på mattan och lekte med en prisma med katten, att jag kanske.. hemska tanke… kommer sluta som en sådan där crazy catlady… Ni vet en sådan som vill göra lampor av kirremickens fossiler! Absolut, visst människor får göra precis vad dom vill med sin kreativitet (i synnerhet i ÅR när Umeå är Capital of Culture) men tro mig… JAG vill inte bli DEN ladyn!

Därför registrerade jag mig på en dejting-sajt… Sedan tänkte jag… Nej men va fan, jag måste ha en plan alltså! Jag tror inte på dejting via nätet -Nixpix been there done that. Med åldern konstaterar jag att jag blivit überkonstervativ och tror på det ”gamla hederliga sättet” att träffa någon dvs att man ”bara” snubblar på varandra och på så sätt lär känna en person! En annan sak som slagit mig är att jag sjukt trött på relationer! Där har jag således en ekvation som inte går helt jämt ut!

Konsulterade 08:an som lugnt njöt av livet som crazy catlady och som i nuläget inte önskade sig något annat av tillvaron! Vi får göra våran resa till Rom denna sommar och slå våra kloka huvuden ihop och lösa ekvationen!

Själv stirrade jag och katten på varandra när jag skulle borsta tänderna! Han hade tagit plats i handtvättfatet och bäddat ner sig för kvällen,, HAN tänkte då verkligen inte flytta på sig för min skull! Icket! Måste säga att det dock är väldigt skönt med klara besked från katten, jag behöver liksom inte gissa mig till något som man brukat fått göra med män!

Jag och katten camperar vidare och några kirremickfossilslampor kommer det aldrig bli, men kanske är det värsta som kan hända långt ifrån att bli en crazy catlady när man verkligen tänker på saken!

//a

 

I’ve loved…

Av , , 4 kommentarer 19

OMG vad jag har älskat!! Jag har älskat olika män, vissa passionerat, vissa djupt innerligt och själsligt så in i märgen!

Igår 19 november var det tydligen internationella MANSDAGEN och det passerade mig tämligen obemärkt förbi! Igår på självaste MANSDAGEN fick jag faktiskt två riktigt intressanta sms som innehöll allt annat än romantiska undertoner när det gäller män. Temat handlade om ”Vad ska man HA män till?” och ”Allvarligt vad SKA man HA män till?” Den som sms:ade konstaterade att till sex var det då inte alls nödvändigt då det finns rabbitar att ta till som alltid är redo och aldrig är trötta!

Sedan kom svaret på vad man tydligen skulle ha män till: ”Att dom skall lätta på lädret” -Alltså att män skall strö pengar över en… Ja den inställningen kan man ju ha om man vill leva UNDER en man.

Slutligen kom återigen frågan till MiG om vad JAG ansåg att vi skulle ha en man till… Svaret kom till mig när jag körde hem sent om kvällen från mitt jobb. Vad ska man ha en man till -För kärleken så klart!

Reaktionen på mitt svar: ”Va’då kärleken? Det finns ingen kärlek!”

Spontant kändes det som en dialog mellan en romantisk dåre och en bitterfitta. Men jag står för mitt ord. För kärleken och inget annat. Allt annat blir trams och lögner! Å personligen har jag ju fyllt 40 så jag orkar inte med några andra alternativ!

Jag är så innerligt tacksam att jag upplevt kärleken på så många olika sätt i relation till olika män. Min son, min far, min bror, min vackra vän och männen jag haft en nära relation till. KÄRLEKEN är den gemensamma tråden men i olika former.

Fy fan vad man kan känna sig stark och oslagbar när man älskar och är älskad! Å samtidigt så naken och sårbar. Att uppleva den starka, brinnande känslan som får en att kunna flytta berg och den avgrundsdjupa smärtan när man inser att kärleken inte alls är besvarad!

Jag kan enbart, så här dagen efter såväl internationella mansdagen som sms-dialogen, tacka dom män som jag fått komma nära! Oavsett vad har dom gett mig en bit av livet och en bit av att förstår kärleken.

 

”Kärleken är en rar liten blomma” -Nikolaj Berdjajev

 

//a

 

 

Ligga i charken?!

Av , , 2 kommentarer 12
The Untouchables, 1987

The Untouchables, 1987

När jag fyllde 40 år höll jag ett tal. Det talet riktade jag till mina föräldrar. Jag inledde med att jag skulle kunna ta tillfället i akt och tacka för att dom alltid finns och att jag älskar dem… Men se den sentimentala vägen hade jag ingen lust att gå den dagen. I stället konstaterade jag i mitt tal att mina päron skulle tacka MIG!

För utan mig, hur lugnt och tråkigt skulle inte deras liv vara då? Det är ju jag som rör om i grytan i vår familj, det är jag som står för underhållningen åt alla håll och kanter. Utan mig skulle dom aldrig fått Apple-Tv och aldrig hålla sig a’jour med alla nya termer. Utan mig skulle dom gå runt i en rosa illusion att alla män och kvinnor är finfina och trevliga och att det är hur enkelt som helst att hitta en partner.

Nej tacka vet jag verkligheten!

Har man en gång fått hjärtat nerknövlat i en obarmhärtig köttkvarn och kommit ut på andra sidan som en blödande massa då blir man lite… Hur skall jag formulera mig… Skeptisk?! Mindre naiv är ett annat sätt att utrycka det hela.

Min vän går just igenom den där processen och har just skrapat upp sig från marken. Jag har själv varit där så jag vet precis hur jävla ont och bisarr det kan vara. Känslorna som en gång var kärlek blir till sorg, ilska, skam och det är bara att rida ut dem en efter en tills intet finns kvar. För med tiden känner man inte dom där häftiga affekterna åt något håll. Vi läker om vi vårdar oss själva.

Alla kan laga och limma ihop sina brustna hjärtan och jag tror på att ta den tiden innan man kastar sig hals över huvud till en ny famn. Bagage -Sure, men var klar tack!

Igår låg min kompis i min soffa när vi matade dom sista avsnitten av Homeland. Under tiden satt jag på golvet och petade med ett nytt pussel. När serien var slut betraktade hon mig där jag satt på golvet.

Hon sa: ”-Du oåtkomlig Anna!”

Ja, så kanske det är! Oåtkomlig… Vilket fantastiskt ord.

Mitt hjärta är inte längre ett 2.000 bitars pussel som måste läggas. Jag har lagt mitt pusselhjärta och jag är lycklig över motivet som växt fram. Det är Jag!

Jag har således inget hjärta som behöver läkas men å andra sidan vet jag inte om jag i nuläget har lust att slänga ut det i charken igen! Kanske kan vi alla behöva stå stilla en stund och bara vara lyckliga med oss själva?! Vara en aning oåtkomlig, en smula onåbar eller oberörd av alla stormande känslor som involveras i en relation?!

Om jag ändrar uppfattning har jag ju den stora glädjen att få gå på lokal i helgen och dra upp medelåldern…

//a

 

 

Vill du träffas för lite bus?

Av , , 14 kommentarer 7

 Igår skrev jag inlägg om Sex mot huvudvärk som handlade om Aftonbladets artikelserie "Sverige Ligger". Om sexnöden som råder i Sverige.

Jag och min väninna hade diskuterat sex och relationer tidigare under dagen och vi konstaterade som vanligt en hel del saker.

I artikelserien står det mycket om hur nätet "förstör" förhållanden och att tiden framför datorn också ingår i problemet kring sex-folkhälsa och fenomenet att sex blivit en konsumtionsvara idag.

Resolut registrerade jag in mig på en dejtingsida. Jag skrev ingen presentation, jag gjorde bara det absolut minsta man var tvungen för att "ta sig in på sidan". Absolut ingen bild. Jag ville SE själv hur det ser ut. 

Det tog ca 15 minuter så hade jag ett meddelande från en man som undrade om jag ville ta en träff för lite bus! 15 minuter…. Det är ju väldigt effektivt måste jag säga… Den människan… Vad vill han mig?

Han har ingen aning om vem jag är, hur jag ser ut, vart jag kommer ifrån, nada om min bakgrund. Men ändå… det var ju bara sex han ville ha. Jag tror jag börjar hålla med aftonbladet att det råder sexnöd i Sverige år 2013!

Är det verkligen ingen annan som saknar romantik? Äkta kärlek? Dom fina små beröringarna med känsla? Med det i bakhuvudet är det kanske inte så konstigt att modeikonen Karl Lagerfeld vill gifta sig med sin katt

//a

PS: Behöver jag tillägga att sidan är deletad?!

 

First time…

Av , , 2 kommentarer 7

Det finns en första gång för det mesta här i livet… Första andetaget, första steget, första cykeln… sånna grejer man som förälder står redo med kameran för att föreviga. Sådana bilder ens egna päron tog när man själv var liten.

Sedan växer vi och livet utvidgas. 

Sista veckan har varit dags för många "Första…" för min egen del. Som årets första regn, decenniumets första joggingpass och årets första cykeltur.

…å denna lördags kväll avrundas med årets första flock med gäss som just flög över taken och lät på deras extremt speciella vis… Jag vet ju att fåglar flyger om natten.. men har aldrig hört dom kvacka så frenetiskt :-)

Imorgon kommer en kompis på besök för första gången till min lilla lya vilket skall bli riktigt skoj! 

Nya människor, nya bekanskaper, nya relationer… Så många "första" vi kan få uppleva och vara med om så länge vi är öppna och närvarande i nuet…

Själv älskar jag dom där nervpirrande "första" i livet :-)

//a

Happy -Vägra NÖJD!

Av , , Bli först att kommentera 9

”-Happy?” frågar kusinen A
”-Happy!” svarar kiddo

Så kommunicerar man som barn när man byter pokémonkort mellan varandra. Man stämmer av så att båda är överens med bytet. För mig är det ett roligt ord man väljer… Å jag är oerhört tacksam över valet. Det finns nämligen ett annat tänktbart alternativ och det är ordet NÖJD!

Nöjd är inte bra. Usch, jag tror jag har en allergi mot ”nöjd”.

Nöjd -då är det varken mer eller mindre
Nöjd – då kunde det ha varit bättre
Nöjd – det kunde ha varit sämre

Nöjd är liksom en ”flatline”, onyanserat och intetsägande.

Många är nöjda med sina liv/hem/arbeten -inte tacksamma, inte glada, inte besvikna….utan nöjda!
Många är nöjd med sin relation/sexliv -inte lycklig, inte tillfredställda, inte förtvivlade… Utan nöjd punkt slut och ”så talar vi inte ord till om saken”.

Tänk om vi vuxna i våra liv kunde använda termen Happy i stället! Det kräver i allafall lite reflektion och ställningstagande.

Jag är HAPPY denna morgon i stugan. Gick ut runt 7 för att titta på solen över isen medan killarna vaknade till i stugan. Vi har skrattat och busat och nu väntar dom på en skoter-raid innan vi vänder kosan tillbaks mot vardagen!

Be HAPPY -Vägra nöjd!

//a

Fifty shades of Grey…

Av , , 2 kommentarer 5

E L James bok ”Fifty shades of Grey” har fått kvinnor världen över att flämta. Det fnissas generat och boken lånas ut till höger och vänster. Det finns dom som a) aldrig hört talas om boken b) dom som hört talas om boken c) dom som läst boken. Boken kan läsas som klassiskt ”tantsnusk” och så är det nog med det.

Jag blev ”informerad” om att boken via min svägerska som kan det mesta inom den litterära världen, som håller sig a’jour och som läser såväl Nobellpristagare till EL James. Det är av henne jag får alla klockrena boktips på böcker jag aldrig annars skulle ha trillat över. Jag beställde Fifty Shades of Grey och tänkte ge den till mig själv i julklapp. När jag satt där och fnissade och tänkte skriva God Jul Anna önskar Lönekontot, bestämde jag mig för att istället ta och läsa den. Jag läste hela boken på en dag. Jag blev totalt absorberad av den. Det var inte på grund av alla ekivoka, smått bisarra scener som målades upp (och dom är MÅNGA i boken!!) utan på grund av den omöjliga relationen.

Det var så uppenbart från början. Den vackre mannen -rotskadad så in i märgen, oförmögen att älska. Den naiva oskulden -som älskade mannen djupt och försökte anpassa sig för att passa. Tillslut insikt att även kärleken har sina begränsningar…

Detta är en triologi Fifty shades Darker Fifty shades Freed är fortsättningen på historien om Grey & Steel. Själv är jag ambivalent om jag skall fortsätta läsa. Första boken slutade på det enda sätt jag själv såg som möjligt. Så vad skulle kunna hända i två hela böcker? Någon som läst? Ja? Nej?

Ja ja lönekontot har ju några dagar på sig att bestämma det hela! Önskar alla en trevlig helg! I synnerhet er som får nöjet att röjja med Refused imorgon!

//a

Lycka är…

Av , , 8 kommentarer 9

Satt och funderade på det  här med affekter… Det som är rent biologiskt och inte psykologiskt. Då slog det mig att just GLÄDJE är en svindlande kort affekt. När det gäller affekter är dom ju även smittsamma och det tror jag alla vet om. Är någon sur och vresig blir man lätt sur och vresig själv. Är någon glad och bubblig drar man lätt på smilbanden själv.

Just GLÄDJEN fyller ju ingen livsavgörande funktion (den har inget överlevnadsvärde)  kanske just därför den är så mikroskopiskt kort!? Glädjen är viktig i våra liv för relatoner och inlärning. Glädjen får oss att känna lust och får oss att må bra och glädjen får oss att hålla uppe ett intresse för något eller en ny person.

Jag kan ibland drabbas av en glädjevåg och det slår mig att det är över mycket små saker. Som att se mitt barn sova lugnt i sin säng! Att se ett vackert rönnbärsträd i höstsolen. Att jag engagerat mig i något nytt i arbetslivet som är rysligt intressant. Att veta att jag har människor i mitt liv som jag älskar och som älskar mig -då kommer den där vågen och sveper in.

När jag var liten gick ett barnprogram, kan det ha hetat Lördagsgodis? Där hade dom en sekvens som hette just "Lycka är…" och så kom bilder på en god tårta, ett kalas, en kattunge, en lillebror etc.. Det var lycka ur barnsperspektiv. Å det slår mig att det är exakt så det är för mig -än idag! Små saker -enorm känsla.

Vad snackar vi för tid man känner glädje-affekten (rent biologiskt)? 

4 sekunder

Underbart är kort! Allt annat är skuggor och minnen

//a