…

Sveriges regering har sagt ja till gasledningen. Jag betraktar dagen som en sorgedag och funderar som bäst över politikens impotens i så enormt stor fråga.

Även om miljöaspekterna är ytterst viktiga finns det saker som är minst lika viktiga. De politiska, energistrategiska och säkerhetsmässiga  konsekvenserna har Sveriges och de flesta andra EU-ländernas regeringar mycket smidigt manövrerat förbi.

Ryssland har inte glömt de detaljerna och har i höst bl.a. haft sin mycket stora militärövning Zapad 09 med temat "Försvar av gasledning". Tydligen ingår landstigning och fällande av pansar i fallskärm som en viktig del av försvaret av ledningen mitt i havet. Om Östersjön under en tid fått mindre militär trängsel så tycks den utvecklingen vända med gasledningen vi idag sagt ja till.

(S) stoppade ner frågan om gasledningen i byrålådan och låtsades glömma den så länge de hade makten. Vi tappade därigenom värdefull tid i ett viktigt skede. Efteråt har man börjat mumla nej eftersom folkopinionen varit tydlig. Ohlyansens antydan om att riva upp Putins ledning vid ett eventuellt maktskifte är nästan det enda som kan få mig att skratta just nu.

Trots det uppenbara uppenbara i vänstersidans populism känns det nästan surrealistiskt att i ekot höra Lars Ohly varna för säkerhetskonsekvenserna av att en borgerlig regering varit för undfallna mot Ryssland. Jag har nypt mig i armen och konstaterat att jag tyvärr är vaken.

Jag ska inte skriva mer, men läs gärna det här. Det är det senaste från Carl Hamilton.

Undrar förresten vem som först väcker frågan om vi inte ska ansluta Sverige till ledningen?

DN SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 Sydsvenskan VK

(Intressant)