Positivt negativ eller tvärtom

Kom att tänka på det här med alla artiklar och reportage som finns och som man får kommentera. Är det inte konstigt att så fort någon inte håller med, eller säger nej, så är den personen en gnällig typ som bara strävar bakåt? Hur kan det komma sig? 

 Själv har jag en gång varit ganska negativ till saker men jag har sett det som en positiv egenskap, då man kanske ser saker på ett annat sätt än en som alltid spritter omkring en halv meter ovanför jordytan och tror att världsproblemen kommer att lösas om bara alla gör som den personen tycker att saker ska göras. Jag menar att om man är för positiv så kanske man inte ser vad som kan gå galet, eller så struntar man i det för man tror i sin enfald att det kommer att lösa sig i alla fall. Jag kanske har fel, det var bara en tanke.
 
Vi var på Gammlia i onsdags, man får ju passa på nu när man aldrig vet hur onsdags vädret kommer att se ut här framöver. När vi kommer hem och jag har kört in camaron i garaget och ska låsa dörren, så upptäcker jag att mina andra nycklar är borta. Det är nyckeln hem, till capricen, källaren och bussen. Tvär tittar i bilen, alla fickor och i väskan, men icket, nycklarna är borta. Vi tar capricen och skyndar iväg upp på Gammlia för att kolla om dom låg kvar i gräsmattan, jag visste ju när jag hade haft bägge knipporna i handen, men inga nycklar låg där. Vi åker hem och jag tröstar mig med att vi har kopior på allt utom nyckeln till källarlåset.
 
Vi tar en sista titt i camaron, jag ligger och stryker handen i alla skrevor jag kan hitta men ingenting, sen kommer onsdagens hjälte, Åke, och lägger sig ner med en ficklampa och bakom mittkonsolen ligger nycklarna. Se där, visst kan det vara skrattretande, vi drar iväg för att leta efter dom på andra sidan stan, då dom låg där vi egentligen skulle ha checkat ordentligt. Men samtidigt är man ju orolig att nån annan ska hitta dom och kanske hänga upp dom på en gren där dom tror att man ska se dom fast själv letar man ju där man vet att man har varit. Så kan det gå när man har för bråttom.
 
Firar förövrigt 2 år och 7 rökfria månader idag, det ni. Inte ett sug efter en cigarett, inte en saknad av någonting, bara en evig tacksamhet över att jag faktiskt klarade av något som jag trodde var omöjligt. Men apropå att vara positiv så kan det hända att det så småningom började vända då jag slutade röka, jag blev mer positiv, man vet att man kan klara av saker som man inte trott, man mår bättre och man ser mer tillfällen och chanser att kunna förbättra andra saker. Och när jag nu skriver just denna mening så inser jag att det kanske inte bara har med åldern att göra (vilken j-kla tur, då är jag inte så gammal då :D ) att man blivit klokare, utan det kanske man blivit då man tagit bort ett gift som man inte behövde. Ha!

Önskar er alla en mycket trevlig fredag!

Etiketter: , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Lisbet Olofsson

    Hej å hå…

    Men du, jag är specialist på att lägga bort saker och ting men brukar hitta igen dem. Men vissa saker får jag extra hicka över när de kommer bort. Plånbok, som jag hade lagt under ”armstödet” i mitten på framsätet – den går att lyfta upp och ner.

    Man får PULS.

    Ska spana mer nästa fikatillfälle.

    Ha det

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>