Det är hårt…
Det blev ingen bastu i den rätta meningen, Kerstin är borta och så även Laila, och därför ställdes själva bastun in, men vi, dom resterande, träffades hemma hos Monika istället. Nog så trevligt, faktiskt.
På dessa träffar så avhandlas det alltid en massa saker, vad som hänt sedan sist, vad nyheterna handlar om i dagsläget, och mycket om hur det var förr. Alla har vi olika tankar och idéer men en sak som vi alla håller med om, är att samhället blivit hårt, och ingen vet riktigt varför.
Tänk er dom här gängen som nära på, och ibland, dräper en annan människa för en mobiltelefon, och det är ju inte ens alla gånger det handlar om en sak, det kan komma som en blixt från klarblå himmel. Det är skrämmande, man behöver bara befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt och då är det kört.
Varför tänker dom inte heller på sig själva, vilket liv får en 15-16 åring, efter att ha misshandlat eller tagit livet av en annan människa? Dom har inte bara förstört för andra, utan även för sig själv.
Än värre är kanske också dessa, oftast tjejer, som dras till dom här killarna som gjort detta straffbara… man förstår inte själv, hur eller vad dom tänker med. Tror dom att dom ska kunna hjälpa och förändra livet hos förövaren, eller vad är det frågan om? Kanhända att många av förövarna är manipulativa och därför ger sken av att kunna råda på bot och bättring. Ja, jag har då inget svar och jag är lika vis, som många andra.
Det var en liten avhandling så här på tisdags morgonen, som förövrigt inte känns riktigt hundra. Det är inte ofta min väckare ringer och jag tycker att det är jobbigt som sjutton att stiga upp, men den här morgonen var det så, usch! Men jag vet också att dagen kommer att gå och sedan kommer jag att sitta här ikväll med kaffe i koppen och tänka att dagen gick i alla fall, konstigt nog.
Jag önskar er alla en fin tisdag, jag ska själv försöka få till en bra dag, jag med, även om jag kanske måste jobba lite på det 🙂
Senaste kommentarerna