Så skulle jag vilja sammanfatta den ”läcka” som kom ifrån Kommunutredningen nu i dagarna. Som först plockade upp av Dagens Samhälle. ”Kommuner som går samman kan bli av med sina skulder!” Ett erbjudande som liknar något man får från maffian som är så bra att man inte kan säga nej till det.

För som det står i artikeln så har Sveriges kommuner en samlad skuldbörda på över 800 miljarder kronor i form av både lån, men även pensionsskulder från tiden innan 1998 och det är klart att det vore attraktivt för många att bli av med skulderna och få en nystart.

Men löser det några problem på sikt? Jag tror inte det!

Sverige om man ser det baserat på geografi eller befolkning

Hur Sverige skall hålla ihop och hur regioner och kommuner skall klara av sitt framtida uppdrag har varit föremål för en mängd utredningar, men det finns ingen enkel lösning på dessa problem. Befolkningsförändringarna och demografin är en komplex materia att hantera samtidigt som de kommuner som har de största utmaningarna knappast blir hjälpta av sammanslagningar. I Västerbotten finns Sveriges fyra befolkningsmässigt minsta kommuner (Bjurholm, Åsele, Sorsele och Dorotea).
Tittar man på kartan så har jag svårt att se hur en sammanslagning skulle kunna skapa möjligheter till något som är mer robust och bättre fungerande.

Faktum är faktiskt att Västerbotten är det län i Sverige som procentuellt sett har fått störst andel nya kommuner av alla län i Sverige sedan -70 talets kommunsammanslagningar. Detta då Bjurholm-Vännäs, Malå-Norsjö och Dorotea-Åsele-Fredrika separerat. (I det sista fallet så är Åsele-Fredrika fortfarande ihop).

Och detta är inte så konstigt då en fungerande kommun som jag ser det oftast behöver en tydlig mittpunkt och dessutom gärna får ha samma namn som mittpunkten. Kommuner med dubbelnamn brukar sällan fungera särdeles bra.

I Umeås fall så är ju Umeå en effekt av samgåendet av Umeå, Sävar, Holmön, Hörnefors och Holmsund-Obbola kommuner. På samma sätt som Skellefteå också är summan av ett antal kommuner som gick samman.

När vi kommer till de stora men befolkningsglesa kommunerna i inlandet så har jag svårt att se vad man skulle vinna på ett samgående, jag tror man behöver komma med andra förslag för att underlätta för dessa kommuner, och inte minst underlätta för dem att vara attraktiva!

Ofta nämns det i debatten att den norska landsbygdspolitiken borde fungera som ett föredöme för oss i Sverige, för det stämmer Norge har en långt mer levande landsbygd och betydligt fler kommuner än Sverige. Det finns de som hyllar den norska modellen. Men även de som påpekar att den kanske inte är genomförbar i Sverige.

Jag tror personligen vi kan lära mycket av Norge, den stora haken för att kunna vara riktigt effektiv är väl att vi inte har någon Oljefond att ösa ur. (Den norska oljefonden innehåller ungefär 10 000 miljarder Kr vilket blir ungefär 12 gånger mer än de samlade skulderna Sveriges kommuner har). Men flera av de saker man gör i Norge kostar inte miljardbelopp.

Om två, tre veckor kommer offentliggörs vad kommunutredningen kommit fram till och jag hoppas verkligen att de kommer med skarpa förslag på hur vi på sikt skall kunna garantera välfärd och service i hela landet och inte bara hoppas kunna ”köpa” kommunsammanslagningar genom skuldavskrivningar, en lösning som påminner i stor utsträckning om att ”kissa i byxorna” det blir varmt och skönt i början! 

Dagens Nyheter har en väldigt intressant artikelserie nu där de skriver om småkommunernas villkor och förutsättningar och exemplifierar med besök i Västerbotten, hittills har man varit både i Dorotea och Malå. Och artiklarna är både välskrivna och intressanta: Uppenbart att Stockholm har blivit norm, Storstäderna har växtvärk landsbygden avfolkas, Akut läge för välfärden, Bokslut över ett långt liv. Verkligen intressanta artiklar, läs dem gärna för de tar faktisk död på några av de myter som finns runt läget i länet.

Arbetslösheten är rekordlåg i Västerbotten

Den första är ju den om att folk flyttar för att det inte finns jobb. Västerbotten har lägst arbetslöshet i landet.
Problemet vi har är snarare att det är svårt att rekrytera personal. Och att jobb man önskar sig som individ kanske inte finns där man bor och det kan vara ett skäl att man flyttar.

Men även detta med flyttning är också en sanning med modifikation, eller som Länsrådet Lars Lustig säger i en av artiklarna:

” Det är en felaktig föreställning att det går en massa flyttlass till storstäderna, den typen av omflyttning har vi i stort sett inte haft i Sverige sedan 1980-talet, säger Lars Lustig.

Av 15 kommuner i Västerbotten hade elva i fjol fler invånare som flyttade till kommunen än bort från den.”

Utan problemet ligger ju i demografin, det föds färre än det dör, och om man bryter ner statistiken så är det så att de som flyttar från de mindre kommunerna generellt sett är yngre och de som flyttar dit generellt sett är äldre.

Så utmaningen som vi står inför är jättesvår, hur gör vi för att få fler människor att vilja bo i de mindre kommunerna, vad måste vi göra för att människor aktivt skall välja Malå eller Dorotea? Finns det några incitament man kan fundera på som gör Västerbottens mindre kommuner än intressantare att välja att leva i?

Nu låter det ibland i den svenska debatten som att det bara är i Sverige som befolkningen minskar i de mindre kommunerna, så är det ju inte utan detta är en global trend städerna växer i hela världen men befolkningen på landsbygd/landsort står still eller viker sakta.

Så det är ju lite en tröst att våra utmaningar är gemensamma med resten av världen, men det visar samtidigt hur komplex och svår denna fråga är. Men inte desto mindre viktig!  

Idag beslutade landstingsstyrelsen att förklara ockupationen av sjukstugan i Dorotea för olovlig.

Ett beslut som jag tycker är riktigt konstigt, här finns beslutet refererat till hos Radio Västerbotten jag har all respekt och förståelse för resonemangen om att det kan inverka menligt på patientintegriteten när det sitter ockupanter i foajen till sjukstugan.

Men problemet är ju i sådana fall att det tydligen inte varit problematiskt under de dryga 1000 dagar man ockuperat sjukstugan hittills, eller har det varit det och landstinget har blundat.

Sedan blir det ju konstigt att förklara ockupationen för olovlig…. det är väl just det den måste vara för att vara en ockupation, eller har jag missat något? Wikipedia ger i alla fall denna definition av begreppet ockupation:
”I vardagsspråk kan ockupation också syfta på att civilpersoner utan tillstånd besätter en byggnad eller annan plats. Detta kan göras för att skaffa en bostad i till exempel kåkstäder eller som politisk manifestation. Se bland annat husockupation, Reclaim the City och kårhusockupationen.”

Som jag ser det så finns det åtminstone två beslut landstinget kan ta i denna fråga som vore bättre än dagens konstiga ickebeslut.

1. Varför inte säga att det är helt OK för ockupanterna att vara i sjukstugan, så skulle ju ockupationen per definition upphöra omedelbart, eftersom det ju inte går att säga att man ockuperar något om man har tillstånd att vara där.
2. Det kan endast handla om prestige nu och inte ekonomi, för visst vore det enkelt att återställa vårdplatserna i Dorotea och därigenom lyssna på den breda folkopinionen som kom till uttryck i folkomröstningen om vården i Västerbotten.

Men dagens beslut att säga att något som sker olovandes är olovligt är ju bara löjligt……