Färg-TV (60-talet)

Kom nu barn, ska mormor/farmor ta på sig raggsockorna, ta fram stickningen och sätta sig framför brasan, så ska ni få höra hur det var en gång för länge sedan….på 50-talet. Ni vet att när jag föddes fanns ingen TV i Sverige.

Ja, jag vet, det låter hemskt, men så var det. Vi köpte vår första TV i slutet av  50-kanske början av 60-talet. Vad vi gjorde på kvällarna då? Ja, vi spelade mycket spel, ganska mycket tid gick åt till att göra egna spel faktiskt för man hade inte råd att handla så mycket. Vi lekte med klippdockor och ritade den ena underbara dressen efter den andra och fantiserade om vad dessa lyxiga dockor gjorde, härligt. De som var vuxna gick och hälsade på andra vuxna, javisst, man ringde inte ens före utan man bara gick in i lägenheten/huset och ropade "hallå, är det någon hemma?" Låst? nej låste gjorde man bara när man gick och lade sig, om man ens brydde sig om att göra det då.

Jag minns med vilken spänning vi satt och tittade på testbilden, det tjutande ljudet i TVn var underbart, för att inte tala om "myrornas krig". Nej, det var inte någon tecknad film utan det var när det flimrade och … bry er inte om det, det är svårt att förklara men spännande var det.

Men det fanns otäckheter också, tänk bara när vi, ett antal kusiner, var ensamma hemma och de större barnen skulle se en skräckfilm. Ni som har sett "Alla helgons blodiga natt och andra hemskheter, skulle nog inte bry er, men jag minns den filmen med fasa! Det handlade om ett par som var på väg någonstans ombord på ett skepp och på något sätt hamnade de i ett väldigt dimmigt, otäckt hörn av havet där allt var täckt av en svamp av något slag. Efter en lång tid kom ett annat fartyg och detta par kom roende ut ut dimman och berättade sin historia om vad som hänt. Den sista scenen i filmen var när de rodde iväg från skeppet, dimman lyfte för ett ögonblick och man fick se dem, alldeles övervuxna av detta äckliga…….usch och fy och fasa! Va, tyckte ni inte att det var hemskt?!  Ja, ja man vet aldrig vad som fastnar i huvudet när man är barn. Ni kan nog också få uppleva små flashbacks av era hemska skräckfilmer en vacker dag.

Tänk bara 1962 när en man berättade att för att få färg-TV skulle man trä en nylonstrumpa över TVn. Gissa om jag kämpade….ända tills syrran dök upp och frågade vad jag gjorde. "Jag gör en färg-TV" ropade jag glatt, men den glädjen dog när syrran sa "April, april, hur dum får man vara?"

Ett annat minnesvärt ögonblick var när jag låg på golvet hos min moster och morbror i Myrheden. Vi gjorde som alla andra på den tiden på lördagarna, vi såg på Hylands Hörna, och tro det eller ej, en farbror, Per Oscarsson, ställde sig upp och började plocka av sig kläderna medan han berättade om hur man gör barn. VA, vi bara gapade, de vuxna blev väl lite upprörda men vi barn tyckte att det var skoj….Nej, det var nog inte riktigt som Big Brother…vad vi blev upprörda över? Oj oj, tiderna har förändrats, vi går inte in på det något mer.

Men hallå barn, gå inte, jag tänkte just berätta om när vi satt med röd-gröna glasögon på oss för att se 3D, hallå, gå inte, lyssna…..