Etikett: barn

Trädgård

Av , , 1 kommentar 16

Tänk så bra man mår i sin trädgård! När man går där och påtar så är det som att alla bekymmer försvinner i fjärran. Man (jag) tänker inte på något utan bara pysslar med det jag har för handen, tankarna virvlar iväg och ens största bekymmer är bladlössen och liljebaggarna. Jag kan verkligen förstå tanken bakom de trädgårdar som anläggs som någon form av rehabiliteringsanläggning.

Igår hade kameran laddat ur, men jag tog mobilen och knäppte några bilder i alla fall.


En närbild på en vacker Allium, lilla L hjälper till och håller fram blomman.


Som små soldater i givakt står alla blomknopparna på Finlands vita ros, Plena. Tänk när alla slår ut samtidigt…..wow!


En underbar dillpion har hamnat lite fel inne i den namnlösa klätterrosen, men se så vackert den lyser fram i det gröna.


Dammen är äntligen rengjord och fylld med vatten, så mycket trevligare det blev med rent vatten och fontänen i gång jämfört med det smutsgrå vattnet som fanns tidigare.


Fikahörnor kan man aldrig få för många av….vänta bara när rosorna börjar blomma, så vackert och vilken doft det blir…..


Alliumlökar kostar en hel del i inköp, men dessa har spridit sig alldeles själv precis på tomtgränsen mot allmänningen. Vackert.


Tage Lundell inspärrad i sitt lilla torn. Jag älskar clematis! och är så glad att denna verkar trivas. Undrar om man kan ta en liten stickling……

När tråkigheterna i livet kommer för nära så är jag tacksam att jag har möjlighet att njuta av min trädgård. Skulle jag klara av att bo i en lägenhet överhuvudtaget? Vad skulle jag då göra när det händer saker som jag inte kan rå över? Var hämtar man kraften? En sak är säker, jag kan inte hämta den inifrån mig själv utan jag behöver hjälp, stöd när det händer. Livskamraten; det bästa stödet, mina barn och barnbarn; bara att veta att de har det bra hjälper, den utvidgade familjen, vänner; min älskade trädgård, min längtan efter SpanskaVillan. Där kan jag också hämta kraft.

 

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,

Solens magi

Av , , 6 kommentarer 10

Visst kan höstdagarna vara förunderligt vackra? När det är lite klart och krispigt i luften och solen tittar fram? Titta bara på fönstret i vår mur, ser det inte ut som att någon har tänt en lampa på andra sidan rutan?

För att inte tala om när ljuset leker tafatt i tallens grenar, det ser nästan ut som ett lurvigt ullnystan…..

Skymningen sänker sig över sjön, lugnet sprider sig men solen vill inte gå ned, inte riktigt ännu. Som ett litet barn strålar den – låt mig få vara med bara en stund till….. och en liten stund till……..
 

6 kommentarer
Etiketter: , , ,

Vågar man förändra sitt liv?

Av , , 4 kommentarer 11

Tänker djupa tankar i dag. Har börjat komma till insikt om att jag nog inte klarar av att arbeta ända till 65 år. Men om man måste sluta arbeta tidigare, vad ska man då göra?
Ska man bo kvar i ett hus som jag älskar, men som faktiskt är onödigt stort.

Fördelen med det är ju närheten till barn och barnbarn och att det ligger väldigt bra till med närhet till all tänkbar service man kan tänkas behöva.

Eller ska man satsa på att göra SpanskaVillan till ett året runt-boende, alltså dra in året runt-vatten, göra i ordning badrummet på övervåningen, sätta in en tvättmaskin. Älskar huset, men rent praktiskt så är det kanske inte det bästa alternativet med sin branta tomt och längre avstånd till service.

Eller ska man sälja huset och satsa på att bo i ett varmare land under vintermånaderna? Fördelen med det är att Livskamraten sannolikt får leva med mindre värk, jag har inget emot att leva ett vardagsliv utomlands.

Den stora nackdelen är förstås avståndet till nära och kära. Visst kan man bjuda ner dem under skollov, men ändå…..den nära vardagen förlorar man ju.

Tankar, tankar – det måste nog mogna fram, än är det inte aktuellt med någon förändring. Kanske skulle kolla om det finns några regler för om man väljer att göra ett fritidsboende till ett året-runt-boende, det kan vara en start. Det är ju inte fel att ha vintervatten så man lättare kan vara där på vintern. Tur att man inte behöver bestämma sig redan i alla fall.

4 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Ordet för dagen – kärlek

Av , , 3 kommentarer 9

Har just varit ute i solen på en lång, lång promenad. Känner mig lite filosofisk just nu och vill inte störa Livskamraten som sitter och bläddrar i sms:en han har i sin telefon.
Skriver lite i min blogg istället.

Har ni tänkt på så många olika sorters kärlek det finns? Den sorten man upplever när man ligger på golvet med lilla L och leker med bilar, när hon kommer och kryper upp tätt intill och pratar och berättar om sitt. Hennes underbara min av "ledsen" när man säger att nu måste jag fara.

Den sorten man känner när man håller de allra yngsta barnbarnen i famnen, ännu är de "oskrivna kort", man vet inget om hur de kommer att utvecklas, men hjärtat hoppar till i bröstet varje gång man får ett stort leende från dem.

Den sorten man känner när man tittar på sin Livskamrat och minns alla upplevelser vi delat under snart 40 år, all glädje men även sorger och besvikelser. Den respekt man känner för den människa man lever tillsammans med, det är en gåva att få uppleva.

Den sorten man känner (kände) när man hjälpte pappa att ansa håret i nacken och kring öronen och han lutade huvudet mot min axel. Tack mamma och pappa för det ni var och det ni gav.

Den känsla man känner för sin syster, hur gärna man skulle vilja göra allt för att hjälpa till i stunder av oro och sorg.

Den sortens kärlek man känner för sina barn, en kärlek som är ovillkorlig, glädje men alltid en liten oro. I en förälders ögon så är barn alltid barn och oron släpper aldrig helt.

Den kärlek man känner när ens 80-åriga morbror ringer och är jätteglad över det brev man skickat med nytagna bilder på familj, hus och stugor. Att höra hans röst för mig tillbaka till alla somrar han fanns närvarande under mina sommarlov hos mormor.

Den känsla av "kärlek" som fyller en när man får gå ut och solen glittrar på den vita snön, fåglarna sjunger och man får svettas lite i den varma vinterjackan.

Visst finns det mycket att glädjas åt, och vara tacksam över! Ta hand om varandra!

 

Svårt att hinna…

Av , , 4 kommentarer 11

Ibland hinner man inte skriva i bloggen. Det kanske är ett bra tecken; man har fullt upp omkring och hinner inte med datorn. Kanske positivt… Men lite abstinens får man så nu är det dags.

Vi har haft glädjen att få ha sonen med barn och blomma på besök. "Barn och blomma" är ett uttryck som jag minns från min barndom, har aldrig använt det förr men nu kändes det rätt.

Så fort man glömmer allt stök som följer med när spädbarn kommer in i bilden, alla flaskor, alla blöjor, alla droppar, alla…….. mycket packning blir det, speciellt när det är två stycken under 3 år. Lilla L var lika underbar som alltid, pratar oavbrutet och är alltid aktiv, hon är det mest lättsamma barn jag träffat. Ändå var hon lite förkyld nu. Hennes lillebror, lille J, verkar också vara lättsam, men han tar ändå mycket av föräldrarnas tid. Tur de har fantastiska föräldrar de små!

I helgen hade jag turen att få träffa en kvinna som kände stugbyggaren Knutte. Hon kunde intyga att han var en mycket speciell människa – "gammeldags rar och artig" var uttrycket hon använde. Hon berättade att när hon var barn så brukade hon simma längs stranden och då brukade Knut med hustru Birgit sitta och dricka kaffe och vinka åt henne.

Jag fick också höra varför stugan är byggd i spansk stil. Knutte hade köpt ett hus i Spanien där han och hustrun skulle tillbringa vinterhalvåret. Men frun blev blind så de sålde huset i Spanien och byggde upp det utanför Sundsvall istället. Så tråkigt att de inte kunde förverkliga sin dröm… men så fint att de ändå förverkligade den på ett annat sätt.

Vi vet redan att hustrun tydligen blev ordentligt sjuk, så sjuk att hon inte kunde ta sig uppför trappan till sovrummet. Knutte tänkte då bygga en hiss, men hon blev väl för sjuk för att vara hemma. Vi har hittat materialet som han samlat ihop för att bygga hissen av. Tänk vad människor kan göra för varandra. Det är det som känns när vi är i stugan – grunden är lagd med kärlek. Det är nog därför jag mår så bra där!

4 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Färg-TV (60-talet)

Av , , 2 kommentarer 6

Kom nu barn, ska mormor/farmor ta på sig raggsockorna, ta fram stickningen och sätta sig framför brasan, så ska ni få höra hur det var en gång för länge sedan….på 50-talet. Ni vet att när jag föddes fanns ingen TV i Sverige.

Ja, jag vet, det låter hemskt, men så var det. Vi köpte vår första TV i slutet av  50-kanske början av 60-talet. Vad vi gjorde på kvällarna då? Ja, vi spelade mycket spel, ganska mycket tid gick åt till att göra egna spel faktiskt för man hade inte råd att handla så mycket. Vi lekte med klippdockor och ritade den ena underbara dressen efter den andra och fantiserade om vad dessa lyxiga dockor gjorde, härligt. De som var vuxna gick och hälsade på andra vuxna, javisst, man ringde inte ens före utan man bara gick in i lägenheten/huset och ropade "hallå, är det någon hemma?" Låst? nej låste gjorde man bara när man gick och lade sig, om man ens brydde sig om att göra det då.

Jag minns med vilken spänning vi satt och tittade på testbilden, det tjutande ljudet i TVn var underbart, för att inte tala om "myrornas krig". Nej, det var inte någon tecknad film utan det var när det flimrade och … bry er inte om det, det är svårt att förklara men spännande var det.

Men det fanns otäckheter också, tänk bara när vi, ett antal kusiner, var ensamma hemma och de större barnen skulle se en skräckfilm. Ni som har sett "Alla helgons blodiga natt och andra hemskheter, skulle nog inte bry er, men jag minns den filmen med fasa! Det handlade om ett par som var på väg någonstans ombord på ett skepp och på något sätt hamnade de i ett väldigt dimmigt, otäckt hörn av havet där allt var täckt av en svamp av något slag. Efter en lång tid kom ett annat fartyg och detta par kom roende ut ut dimman och berättade sin historia om vad som hänt. Den sista scenen i filmen var när de rodde iväg från skeppet, dimman lyfte för ett ögonblick och man fick se dem, alldeles övervuxna av detta äckliga…….usch och fy och fasa! Va, tyckte ni inte att det var hemskt?!  Ja, ja man vet aldrig vad som fastnar i huvudet när man är barn. Ni kan nog också få uppleva små flashbacks av era hemska skräckfilmer en vacker dag.

Tänk bara 1962 när en man berättade att för att få färg-TV skulle man trä en nylonstrumpa över TVn. Gissa om jag kämpade….ända tills syrran dök upp och frågade vad jag gjorde. "Jag gör en färg-TV" ropade jag glatt, men den glädjen dog när syrran sa "April, april, hur dum får man vara?"

Ett annat minnesvärt ögonblick var när jag låg på golvet hos min moster och morbror i Myrheden. Vi gjorde som alla andra på den tiden på lördagarna, vi såg på Hylands Hörna, och tro det eller ej, en farbror, Per Oscarsson, ställde sig upp och började plocka av sig kläderna medan han berättade om hur man gör barn. VA, vi bara gapade, de vuxna blev väl lite upprörda men vi barn tyckte att det var skoj….Nej, det var nog inte riktigt som Big Brother…vad vi blev upprörda över? Oj oj, tiderna har förändrats, vi går inte in på det något mer.

Men hallå barn, gå inte, jag tänkte just berätta om när vi satt med röd-gröna glasögon på oss för att se 3D, hallå, gå inte, lyssna…..

 

2 kommentarer
Etiketter: , ,