Förvirring råder

Av , , Bli först att kommentera 6

Nu försöker jag gå väldigt strukturerat tillväga när det gäller släktforskningen. Just nu håller jag på och verifierar att de uppgifter jag har verkligen är sanna, dvs. det finns uppgifter i kyrkoböckerna som styrker uppgifterna.

Men så många människor det blir! Jag håller mig inte till en släktlinje utan jag följer alla allt eftersom de dyker upp. Men ibland kan det bli förvirring, speciellt när sonen heter samma som fadern som kommer från Anders Johansson som kommer från Johan Andersson som kommer från Anders Johansson som……..

För att råda bot på förvirringen så har jag gjort ett system i dag. En förteckning där varje generation fått en egen färg, rosa för mammas sida och blå för pappas sida (så konstigt, var fick jag de färgvalen från, hmmm?) samt naturligtvis romersk siffra för varje generation. Jag skriver även in vad jag har för ”bevis” för varje person; födelsebevis, vigselbevis, husförhör etc.

Nu har jag provat att lägga in uppgifterna för en linje på mammas sida och har kommit till Mormors farfars farfars morfars farfar och det verkar hålla. Nu är jag så less att jag vill spy…….. tänk om jag skulle ta bilen och fara och köpa lite godis och inte tänka en enda tanke på datorn eller släktforskning….. Ja, sagt och gjort.  Ha en trevlig kväll!

Ancestry

Av , , Bli först att kommentera 8

I går var det en skön dag med luciafirande på förskolan på morgonen, ljuvligt. Sedan blev det lite handlande, bra att få det gjort. En smörgås, kaffe och lite småprat med grannarna, trevligt. Därefter dök de två äldsta barnbarnen upp för att prata en stund, underbart och sedan avslutades kvällen med en Jane Austen-film, kan det bli bättre?

Enda som störde var ett mejl från närmaste grannarna vid Spanska Villan; ett av våra få återstående träd hade fallit alldeles bredvid deras hus. Aaaaah, dessa stormar, när tar det slut?

IMG_2007

I morse satte jag mig vid datorn och fortsatte släktforska. Det alldeles utmärkta programmet Ancestry hittade raskt ett antal anfäder så jag fick skriva in en helt ny generation på en enda gång, komplett med barn och deras respektive, jättekul. Det vill säga, jättekul ända till dess att jag konstaterade att den nya generationen startade ett antal år efter att den föregående dött. Det blev till att ”deleta” och börja om igen den lite långsammare och krångligare vägen via kyrkböcker och husförhör istället. Suck, ingenting är gratis här i livet (nästan).

Trevlig helg önskar jag er alla!

Hänt en hel del idag!

Av , , Bli först att kommentera 6

Vaknade pigg som en mört i dag. Hoppade ur sängen likt en galen känguru. Kollade bankkontot lika noga som Joakim von Anka. Kastade mig in i bilen och körde likt Fred Flinta in till stan, brum, brum. Handlade julklappar på löpande band och körde sedan hem lika triumferande som Cruella deVil när hon trodde sig ha de 101 dalmatinerna i tryggt förvar.

Nu är jag mig själv igen, de nyinköpta julklapparna ligger kvar i sina påsar. Jag har satt mig framför datorn och tänker kolla lite mer på mina släktingar på mammas sida. Vad gjorde de egentligen där i slutet av 1600-talet? Jag såg en koppling till Spinnel Annas släkt igår, det måste jag kolla upp. Skön dag!

Dåligt läge

Av , , 2 kommentarer 7

Julbaket väntar på att bli knådad och jäst. Julgranen väntar på att att jag ska plocka upp julgransbollarna från dess låda och klä den i sina finaste kläder. Julgodiset väntar på att chokladen ska smältas, att pralinerna ska bli rullade. Julklapparna väntar på att bli hämtade från affären och inslagna i vackra paket.

Vad gör jag åt det då? Absolut ingenting! I dag har jag också suttit framför datorn, inte med fotoböcker men väl med släktforskning. Väldigt roligt, men kanske inte vad jag borde prioritera.

Vad har hänt? Geisten har kommit bort helt enkelt. Jag vill bara vara i fred och stöka för mig själv ett tag. Får väl sätta upp en skylt

images

Suck……..

Av , , 2 kommentarer 7

Nu har jag två julklappar färdiga. Nja, färdiga och färdiga, de ska ju tryckas också, få se om det blir färdigt i tid till julafton. Jag har gjort fotoböcker åt två av barnbarnen. Hela dagen har jag suttit framför datorn och jobbat med bilderna och med texterna, det var skönt att få trycka på färdig-knappen. Nu är det bara resten kvar, suck…

Julklappsbekymmer

Av , , 2 kommentarer 9

Idag är det tankegång på stället, ja ibland tänker jag nog tillbaka, sedan försöker jag tänka framåt, men nej det är tankegång på stället. Jag tar i ordentligt och försöker göra ett tankesprång framåt, men icke. Kort sagt, jag vet inte vad jag ska köpa för julklappar i år.

Andra advent

Av , , Bli först att kommentera 6

I natt var det svårt att sova, jag vet inte varför, men jag fick tända lampan och läsa en stund tre gånger under natten bara för att skingra mina tankar. I gengäld vaknade jag först 09.30 då Livskamratens telefon ringde. Det känns som att något har hänt i natt, något obehagligt……… Men om det var så att det hänt något som jag har beröring med så borde väl någon ha ringt? Det måste vara en mardröm som efterlämnat känslan.

Nej, ruska bort alla sådana känslor. I dag får vi tända det andra ljuset. Detta ska vara glada, förväntansfulla dagar. I dag måste julklappslistan skrivas. Listan som ska skrivas med de julklappar som sedan ska köpas till veckan, snabbt och effektivt hade jag tänkt. Eller tänk om jag ska glömma effektiviteten och istället satsa på ett långsamt handlande. Kanske be dottern komma till stan så vi gemensamt kan handla klapparna till hennes familj, ta en fika och koppla av lite tillsammans…. det kanske kan vara något.

Sedan kan jag hämta sonens småttingar från dagis någon dag och vi kan handla små klappar från dem till sonen och sonahustrun, det vore väl kul…..

Nu börjar det kännas lite bättre, nu kanske jag är redo för den nya dagen.

DSC_0049Undrar hur det går att dra släden utan snö?

 

Tillbaka i vardagen

Av , , 2 kommentarer 7

Ja, då tänkte jag inte skriva mer om tiden på Cypern utan nu är det NU som gäller. Vad är nuet då? Vilken typ av vardag ska jag ha? Hela sista halvåret har varit en enda lång semester tycker jag. I stugan, nere på Österlen, på Cypern, en enda lång semesterperiod. Nu är det dags att hitta en vardag, suck………

Det gick i alla fall bra för Jocke, nymfparakiten, att vara borta i sex veckor. Han blev väl omhändertagen (tack M). Nu är han hemma igen och först var han lite avvaktande, lite tyst, men nu är det samma väsen (oväsen) som tidigare.

I går var det tjejmiddag här hemma och det var roligt som vanligt. Jocke satt igång och skrek som en galning, kanske för att överrösta oss…….. Livskamraten som var hemma menade att vi alla verkar tala samtidigt. -Är det någon som lyssnar på någon annan, frågade han…….

Just nu är det julklappsfrågan som är aktuell. I år ska vi bara ge ”nyttiga” julklappar, det får vara slut med att köpa klappar ”bara för att”. Med sju barnbarn så blir det alldeles för dyrt förutom att det känns meningslöst att ge leksaker åt barn som redan har massor med fina grejor.

En sak har jag handlat; broddar. Jag lyckades nämligen göra en riktig saltomortal i onsdags när vi skulle ut och promenera i solen. Pang, så låg jag raklång och slog mig riktigt ordentligt i höger axel, väldigt onödigt så nu blir det broddar hädanefter.
broddar

isfläckIsfläcken som fällde mig!

Ha en riktigt bra lördag! Det ska jag ha.

Summering

Av , , Bli först att kommentera 8

Om vi summerar våra intryck av vår tid här, vad var bra, bäst, mindre bra?

Det bästa var förstås vädret, underbart varmt såväl i luften som i havet. Sista veckan var det några molniga, regniga dagar, men för övrigt har det varit 6 veckor av sol och värme.

Det andra ”bästa” och självklart det allra bästa, var givetvis att Livskamraten varit smärtfri. Det tog faktiskt 2,5 vecka för honom att bli av med alla krämpor och smärta, men efter det har han mått utmärkt och varit som ”ny”. Den lyckan går inte att beskriva i ord.

Sedan är det förstås taverna-ägaren som berättade om sitt liv. Under sina 60 år hade han varit flykting i sitt eget land tre gånger. Den sista gången som soldat vilket hans skottskadade ansikte vittnade om. Med stolthet hämtade han sin medalj, den förvarade han i tavernan. Han fick oss att inse hur lite vi vet om denna plats, Cypern.

Även hantverkaren vi träffade hittade en plats i vårt hjärta. Han höll på att mura upp en öppen spis i ett hus vi promenerar förbi på vår väg ner till stranden och vi stannade och pratade. Sedan fortsatte han att arbeta inne i grannhuset så vi bara fortsatte prata varje dag vi gick förbi, vardag som helgdag. Även husets ägare, en indisk man som älskade sina statyer, kom med i vårt pratande. Arbetet gick fort, och roligt var det att se hur han jobbade.

Vi träffade också några svenskar i Pafos; Gun-Britt, Sune, Göran och Agneta, glada, utåtriktade människor som mer än gärna delade med sig av sina erfarenheter av boendet i detta främmande land.

Det var faktiskt de enda svenskar vi träffade på sex veckor. Desto fler var engelsmännen. Speciellt Colin och hans hustru Bernadette, Colin som dök upp hos oss bara ett par timmar efter att vi anlänt till huset. Naturligtvis i business-ärenden, han ville hyra ut en bil till oss. Men som sedan bjöd med oss till middagar med hans vänner. Middagar på ställen som vi aldrig haft en chans att hitta på egen hand. Helt tydligt en grupp människor som skapar sina egna möjligheter, som Julie som tillsammans med sin man flyttade till Cypern. Hon blev änka efter några år. Som hon själv beskrev det; där satt jag i mitt stora hus på 400 kvm, hade ärvt en massa pengar och hade tråkigt.

Hon lärde känna en grekisk man och hans danska hustru, köpte in några motorcyklar och fyrhjulingar för uthyrning, lät den grekiske mannen sköta affärerna, sålde det stora huset och skaffade ett mer hanterbart hus. Affären går lysande, hon sköter det administrativa, har träffat en man, lever ett gott liv. Sådant gillar jag.

Det att hon verkar leva i lyx förstår jag väl inte riktigt, hon har städerskor, trädgårdsskötare, ”jag visste inte ens var köket var förrän jag träffade Shaun (den nye mannen). Han gillar att laga mat så ibland äter vi faktiskt hemma nu”. Den livsstilen förstår jag väl inte riktigt, men det är spännande att få en inblick i deras liv. Med dessa människor kommer vi att hålla kontakt, vi kommer att ha gruppsamtal kl 13.00 på juldagen och de har redan planerat vad vi ska göra nästa gång vi träffas. Då blir det norra Cypern som ska besökas.

Kort sagt, jag tycker om vädret, jag tycker om byggnadsstilarna, från de gamla rustika husen till de fullkomligt vansinniga, svulstiga husen av typ Hollywood filmstjärnestil, alla vackra sätt de använder sin sten för att mura fantastiska murar och hus, men vad som är det bästa är; människorna. Så är det, underbara, spännande människor. Några har flyttat för klimatets skull, bara för att det är skönt att bo i värmen. Andra har flyttat för att man har en sjukdom som gör att man lever bättre, mår bättre i värmen.

Vi beklagar verkligen att vi inte lyckades få någon inblick i det vanliga cypriotiska vardagslivet, men inser att då måste vi lämna de ”turistiga” delarna av landet. Det kanske kan bli nästa gång vi åker för vi kommer att åka fler gånger under längre perioder.

De människor vi lärde känna under resan, det är de som satte guldkanten på tillvaron. Det är de som gör att det är så underbart att resa och se andra platser på jorden.

Så människor, krama om varandra och ta hand om varandra. Det är vi som är viktiga!

Drömmen

Av , , Bli först att kommentera 8

Vilken dag! Vi har varit ute med Mark och tittat på lägenheter och hus i Pafos. Träffat några människor som valt att bo på Cypern och som nu bildat en förening för svenskar. En inbjudan till deras julfest har vi fått, jag vill gå men Livskamraten vill inte, så kan det vara ibland.

Jag har i alla fall sett det hus jag vill hyra nästa år, 3 sovrum, 2 badrum, svimmingpool, egen liten trädgård med fina fruktträd, nära till stranden, nära till busshållplatsen, jag vill ha!!!!!! Jätte fint var det. Kul dag hade vi i alla fall.