Vad är det som händer när man blir något äldre? Jag minns att var man ute och körde bil med mamma så kunde hon utbrista – titta, en grönsiska, bofinken Knut, tranan eller orren. Jag drar till med lite olika fåglar för då var jag inte ett dugg intresserad och brydde mig inte ett dugg om vad det var för fågel. Om hon inte kände igen fågeln så kunde hon t o m slå upp den i sin fågelbok. Tala om onödigt och lite löjligt tyckte jag.

Nu ligger jag här, fortarande tyst, kan inte ens viska så irriterad är jag i halsen, tittar ut genom fönstret, ser den ena fågeln efter den andra och har inte den blekaste aning om VAD det är för fågel. Nu skulle jag haft en fågelbok. Tänk ändå när vi rensade ut bland mammas böcker så ville varken syrran eller jag ha den. Men nu, nu vill jag ha! Jag vill t o m ha en CD-skiva med fågelläten så jag vet vilka fåglar det är som kvittrar så vacker. Skatan och kråkan känner jag ju igen, till det behöver man inte ingen CD, men de andra, vackra kvittrarna.

Jag får väl önska mig en fågelbok när jag fyller år.