Etikett: bok

Grannen

Av , , 4 kommentarer 9

Som tur var är de flesta grannar trevliga och vänliga människor. Läser man boken "Grannen" av Buthler och Öhrlund så uppskattar man sina grannar ännu mer. Burr….. jag blev tvungen att vända boken upp och ned  när jag inte läste den, bara för att till och med bokomslaget var fruktansvärt. Läs den och bjud sedan över din granne på kaffe (om du törs…).

Minskningen av garnrester fortsätter. Mera sockar på gång.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Skön överraskning

Av , , 4 kommentarer 8

Ibland väljer man bort saker utan att riktigt gjort klart för sig varför. Ett sådant bortväljande har jag haft, nämligen när det gäller Elisabeth Gilberts bok  "Lyckan, kärleken och meningen med livet". Jag tror att det är bilden av Julia Roberts på omslaget som gett mig känslan av att detta är en banal må-gott-bok (de är inte att förakta, men jag har inte varit lockad av denna).

Men så skickade en arbetskamrat med mig boken på resan till Dubai, "att läsa på flyget". Jag lade ner den i resväskan och där låg den. Men efter hemkomsten så plockade jag fram den i alla fall. En bok kan inte lämnas åt sitt öde, den måste läsas.

Vilken glad överraskning! En bok om en människas inre resa, skriven på ett mycket lättläst, "flytande" sätt. Jag ska inte se filmen för jag tror inte att man kan filma den typen av inre verklighet. Så bra var den att nu har jag köpt efterföljaren, få se om den är lika bra.

4 kommentarer
Etiketter: , ,

Tantvarning

Av , , 4 kommentarer 9

I går läste jag boken Tantvarning av Anna Eriksson. Där, i kapitlet Bestyr kunde jag läsa om några av de saker som visar att man nått tantstadiet.

Kreativt anfall  –  även känt som textilofili, stadiet kännetecknas av att man inte kan gå in i en tygaffär utan att börja planera för att göra ett lapptäcke, klä om soffan, sy kuddar m.m, m.m. Gissa vem som har beställt skärmatta och rullkniv för att kunna göra ett lapptäcke av alla tyger som jag samlat på mig?

Blomsterspråket – att inte kunna svara i telefon därför att man är fullt upptagen med att prata med sina pelargoner. Gissa vem som nu har börjat öka vattningen av pelargonerna och mumla uppmuntrande fraser av typen; skynda dig och väx nu så ska jag föröka dig med många, många skott i år?

Handarbete – om jag virkar 38,3 mormorsrutor om dagen så har jag en stor fin filt lagom till jul? Gissa vem som både virkat och stickat barntäcke de senaste veckorna, för att inte tala om handlat garn, 100 kr för 10 nystan på Rusta, för att göra en större filt?

Samla damm – samlingar av allehanda slag. Gissa vem som just funderat på att byta ut några av kannorna ur samlingen så att några andra kan få komma fram och lufta sig?

Aaaaahhhh, jag visste det! Jag är en TANT! Så underbart! Nu ska jag skaffa mig en stor bredbrättad hatt, jag ska börja säga vad jag tycker i alla sammanhang, jag ska strunta i att man börjar se ut som ett russin för att jag är ju russinet i kakan!

Att vara tant är att göra vad fan man vill.
Marit Paulsen

Så inspirerad kan man bli av en bok!

4 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Veckans boktips

Av , , 4 kommentarer 7


Jag säger bara burr! Jag blev tvungen att läsa ut boken innan jag kunde lägga bort den, klockan blev närmare 03, aj, aj, aj, Det blir en tung dag i morgon! Ruskig bok, tur att inte Colleen McCullough ägnar sig åt kriminalitet!

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Lånarna

Av , , 4 kommentarer 8

Är det någon som minns böckerna om Pod, Hemmely och lilla Arietty, dvs Lånarna som bor hemma hos oss och som "lånar" små saker som de kan använda!
 

Författare Mary Norton

Jag älskade dessa böcker! Jag samlade på mig tändsticksaskar, olika typer av korkar, vävde små mattor på min leksaksvävstol, gjorde små små blomkrukor m.m, m.m…. Livet var härligt och dessa små Lånare kunde verkligen ta vara på allt.

Kul period i mitt liv kan tyckas, men det är just det som är problemet. Perioden har inte tagit slut. Jag älskar allt som är smått, små miniatyrer. Jag kan inte förmå mig att slänga reklambladen från bokföretagen; ni vet där man ska klistra små böcker på angiven plats för att få två böcker för 9;-/st. De små böckerna är ju perfekta att göra små miniatyrböcker av!

Jag kan inte slänga små olikformade skruvkorkar till diverse förpackningar; de kan ju bli jättefina nattygsbord! Små tygbitar som blir över efter att man sytt något, speciellt dem med litet mönster på; kan bli toppengardiner, mattor, möbeltyger…..!

Champagnekorken från nyårets champagneflaska – nej kasta inte den, den kan bli stommen till en underbar kristallkrona!

Ni har väl också boken "Dockskåp & miniatyrer" i er bokhylla? Inte det; men det kan du ge dig på att jag har! Älskar att bläddra i den och gotta mig i allt man kan göra.

För att inte tala om ovanför garderoberna i min lilla walk-in-closet, vad tror ni att jag har där? Skolådor? Lådor med scarves? Nej, bättre upp, där har jag mina små miniatyrer; möbler, krukor, små små saker som "kan vara bra att ha".

Visst är ni med i Kottes lilla förening där man kan prenumerera på små miniatyrmöbler, små möbler i trä som man får montera ihop och måla alldeles själv? Inte det heller; men det är jag!

MEN i dag har jag sorterat lite i arbetsrummet och jag inser en sak; jag kommer aldrig att använda alla dessa små små saker! De kommer att bli liggande, väl förpackade, ända tills den dag mina barn ska röja upp efter mig. Ska jag verkligen fortsätta att samla på mig? Ska jag lämna allt detta "skräp" åt dem?

Bör jag inte vara mogen nog att slänga, åtminstone lite, av det jag samlat på mig?

Svaret är naturligtvis nej, nej, nej!!!!!! Jag fortsätter att samla. Jag har alltid haft i bakhuvudet att jag skulle bli en gullig liten mormor/farmor som skulle sitta och pyssla med mina barnbarn. Nu får jag nog inse att jag är för ung (JA) mormor/farmor för detta. Möjligen kan det bli att jag kan sitta som liten gumma med mina barnbarnsbarn och pyssla med alla dessa småsaker. Ja, så får det bli. Jag gör som Lånarna och fortsätter att samla på mig små användbara saker! Tror att jag ska gå på Systemet och se om jag hittar någon verkligt vacker kork…….

 

 

 

4 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Tredje advent

Av , , 2 kommentarer 6

Vaknade halv tio i dag, det tillhör inte vanligheterna att jag sover så länge. Kan bara skylla på en bok. Vi lade oss tidigt i går, Livskamraten har väldigt ont i hela kroppen pga det kalla vädret så han ville bara "fly från verkligheten". Sömn är ett bra flyktmedel så jag lade mig också tidigt, men började läsa en bok från biblioteket. Tro mig eller ej, men jag blev tvungen att läsa ut boken, hela boken, innan jag kunde släcka lampan.

Det var debutboken av Louise Anderson och fortsätter hon att skriva på detta sätt så kommer hon att bli en "stor" deckarförfattare. Jag gillade henne i alla fall och hoppas att hon kommer ut med fler böcker. En förutsättning för att man ska tycka om boken är förstås att man gillar deckare, boken skulle bli en utmärkt film.  Skulle man välja att filma alla otäckheter så skulle jag inte vilja se den faktiskt för det fanns underlag för riktiga ruskiga scener. Skulle man filma den utan detaljer så skulle den kunna bli jättebra. 

Känner mig alltså lite "under the weather" så här på morgonen, kämpar mot en förkylning som finns i kroppen, men som inte bryter ut och kämpar nu även mot tröttheten efter i natt. Men en mysig adventsmiddag med vers och småttingarna ska väl kunna råda bot på det. Njut av tredje advent!

 

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Allhelgona

Av , , 2 kommentarer 8

Tänk så kloka vi ändå är. Tänk att vi inte anammat Halloween-firandet fullt ut utan faktiskt skiljt den i tid från Allhelgona och att vi dragit ned på inköpen av spindelväv, pumpor, svarta ljus och annat.

Jag kan inte påstå att Allhelgona har betytt något för mig tidigare, det har mest varit en trevlig helg med många tända ljus. Nu, sedan mamma och pappa gått bort, så betyder den något. Det är en fantastisk upplevelse att besöka kyrkogården och se alla dessa vackra ljus som glimmar i mörkret. Det känns varmt, tryggt och vackert. Det är bra att vi fått behålla den helgen som en lugnets helg.

Detta med "bus eller godis" är väl heller inte fel. Jag tycker egentligen inte om när barn/ungdomar går runt och ringer på dörrarna, men….. Detta år hade jag missat Halloween-helgen helt så när det ringde på dörren hade jag inget godis hemma. Vad göra? Jag ville inte ha något "bus" heller så jag sade som det var, jag har inget godis men kom tillbaka nästa helg så ska jag ha hemma.

Sagt och gjort, jag köpte hem en massa godis, 3 stora påsar, inte en unge har kommit förbi, så nu har jag själv ätit hur mycket godis som helst!

I dag är det stora "packardagen", nu ska kläder läggas fram och provas. Jag måste tänka genom: det här kan jag ha på den första gemensamma middagen, detta kan jag ha på team-building-aktiviteten, detta under flygresan och det måste passa till första dagen, detta får bli onsdagens klädsel, detta kan jag ha kvällen med "fri aktivitet" (den kväll jag helst vill ligga på hotellrummet med en bra bok och bara slappa, men det brukar jag vara ensam om att vilja, så det blir säkert någon middag inne i Bryssel, elände, elände).

Är jag "osocial", varför tycker jag att det är så skönt att få ta en promenad i lugn och ro, duscha eller bada, slänga mig på sängen, njuta av tystnaden, kanske ha en liten belgisk chokladbit bredvid mig och bara zappa mellan TV-kanalerna, lösa Sudoku, läsa ett par kapitel i min bok? Varför längtar inte jag efter att, återigen, slänga på mig ytterkläderna och ta en taxi ut någonstans för att ta en öl eller två tillsammans med alla dessa människor som man tillbringar dagarna tillsammans med – från hotellfrukosten tills dagens aktivitet är avslutad vid 18 – 18.30-tiden? Jag tycker om människor, men ibland är det bara så skönt att få vara "sig själv en stund. Är jag ensam om att tycka det?

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Regnet det bara öser ned……

Av , , 4 kommentarer 9

Är hemma från jobbet i dag, är det inte ryggen så är det en ihärdig förkylning som kommer och går. Nu har den satt sig på stämbanden igen så rösten börjar ge vika. Det har hänt för många gånger nu så nu tänker jag gå till farbror doktorn och se om det finns någon orsak till varför rösten drabbas gång på gång.

Så, ledigt har jag tagit. Mysigt har jag, det är grått och regnigt så ingen människa kan begära att man ska vara ute och vara aktiv. Istället sitter jag hopkrupen i mysdress och planerar för hur jag ska tillbringa eftermiddagen. Liggande åt vänster på soffan kanske, läsa lite mer i boken Mörka strömmar av Arnaldur Indridason, efter ett par kapitel kan jag kanske lägga mig åt höger och ropa på Livskamraten för att höra om han vill ha kaffe. Eller göra upp en brasa kanske och sitta i den nya moderna, jättesköna gungstolen från IKEA, bara stirra in i brasan och låta tankarna ströva fritt omkring. Eller kanske ta på regnstället och ta en promenad….. val, val, val. Hela livet består av val. Det är inte lätt att vara människa (skojar bara, tänk på alternativen). Hade Livskamraten sett vad jag skrev så hade han sagt:  nej, det är inte lätt, man skulle vara fruntimmer. Haha, så rolig är han!

Stå på er alla människor som vill vara lata idag, det är vår rätt och låt ingen säga något annat!

4 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Fåglar

Av , , 7 kommentarer 7

Vad är det som händer när man blir något äldre? Jag minns att var man ute och körde bil med mamma så kunde hon utbrista – titta, en grönsiska, bofinken Knut, tranan eller orren. Jag drar till med lite olika fåglar för då var jag inte ett dugg intresserad och brydde mig inte ett dugg om vad det var för fågel. Om hon inte kände igen fågeln så kunde hon t o m slå upp den i sin fågelbok. Tala om onödigt och lite löjligt tyckte jag.

Nu ligger jag här, fortarande tyst, kan inte ens viska så irriterad är jag i halsen, tittar ut genom fönstret, ser den ena fågeln efter den andra och har inte den blekaste aning om VAD det är för fågel. Nu skulle jag haft en fågelbok. Tänk ändå när vi rensade ut bland mammas böcker så ville varken syrran eller jag ha den. Men nu, nu vill jag ha! Jag vill t o m ha en CD-skiva med fågelläten så jag vet vilka fåglar det är som kvittrar så vacker. Skatan och kråkan känner jag ju igen, till det behöver man inte ingen CD, men de andra, vackra kvittrarna.

Jag får väl önska mig en fågelbok när jag fyller år.

7 kommentarer
Etiketter: , , ,

Trygghet

Av , , 2 kommentarer 5

I dessa dagar med blåst och snö så är vi kanske en del som känner oss lite trötta till sinnes ibland. Själv känner jag ibland att jag inte är riktigt den människa jag var för några år sedan, före hjärnblödningen. Jag blir lättare trött, orkar inte med att ha både mycket på arbetet och "mycket"  hemma. Som tur är så har jag ändå möjlighet att när jag kommer hem så kan jag lägga mig en stund i det egna sovrummet, ha alldeles tyst omkring mig och bara slappa – det är något att vara tacksam för!

Idag var en sådan där trött dag, på lunchen kom vi underfund med att tre av oss damer kring bordet hade haft en dålig natt med lite sömn. Vi funderade på om det kunde vara fullmåne på gång (man sover ju lite oroligt när man känner håret växa på ryggen, naglarna växer ut och man egentligen helst vill vara ute och yla i skogen!) men så var inte fallet denna gång. Vad än orsaken var så var jag trött idag efter arbetet och lade mig en stund.

Först avslutade jag den ruskiga boken jag läst, Peter James Ett snyggt lik och sedan började jag tänka på saker som framkallar en känsla av trygghet. När jag ligger i vårt trevliga sovrum, med alla kuddar, så känner jag trygghet. En annan signal till trygghet är signalen till Dagens Eko och Sjörapporten. Det är förstås minnen från barndomen; när pappa satt och lyssnade på radion på morgonen innan han for iväg på jobbet. Själv fick man ligga kvar under det varma täcket en stund till och bara må gott. Det är märkligt hur en del saker man upplevde som barn finns kvar och att känslan så lätt väcks till liv även i vuxen ålder.

Till och med ljudet från kaffeperkulatorn framkallar en känsla från barndomen. Jag minns så väl när vi hade köpt den första perkulatorn och jag vaknade på morgonen och tänkte; men vad är det som låter? Är det avloppet i köket som gurglar så?

Men avloppet var ju inte mitt ansvar så jag bara kurade ihop mig och lyssnade lite slött till ljudet. Sedan kom den härliga kaffedoften smygande in i mitt rum och då förstod jag varifrån ljudet kommit. Även det gurglande ljudet väcker en känsla av trygghet märkligt nog. Jag minns hur det kändes att misstänka att något var fel, och samtidigt ha den känslan – det är inte mitt problem, det får någon annan ta hand om. Skönt!

 

2 kommentarer
Etiketter: , ,