Etikett: tårar

Åter

Av , , 6 kommentarer 11

I maj gjorde jag ett uppehåll i mitt bloggande. Inte ett ord har jag skrivit sedan dess, ingen ny blogg har jag startat, allt har legat nere.

Varför? Helt enkelt för att en närstående drabbats av sjukdom och världen började gunga runtom mig. Hur skulle jag kunna skriva om livets vardagligheter när allt jag önskade var att ett mirakel skulle ske?

Historien bakom sjukdomen är lång, men det är inte min historia så därför berättar jag den inte heller. Med hjälp av effektiv sjukvård och individens egen personlighet och kraft, så är miraklet på gång….tack och lov!

Jag brukar skoja ibland och säga att "min" kirurg gjorde en specialkoppling mellan mitt hjärta och tårkanalen så att det ibland är ett fritt flöde av tårar som jag inte kan stoppa. Sanningen är förstås att efter hjärnoperationer så är man lite extra emotionell. För min del är det inte depressioner eller överdriven glädje utan just detta tårflöde som ibland kan vara lite störande. Så mycket kan jag säga att det har varit ett konstant tårflöde denna vårvinter och sommar.

En morgon grät jag från det jag steg upp på morgonen, grät under morgonfikat, grät när jag satte mig i bilen, räknade kallt med att tårflödet skulle vara avslutat innan jag kom till arbetsplatsen, men icke. Tårarna rann så jag fick svänga in till Företagshälsovården och gråta färdigt innan jag kunde ta mig till kontoret. Så kan det vara ibland.

Nåja, nu börjar det kännas bättre i alla fall och nu har lusten att skriva återkommit. Vill gärna visa en del av vad vi åstadkommit på SpanskaVillan också, lite kul och kanske lite fåniga grejor.

Tidig söndag morgon

Av , , Bli först att kommentera 5

Solen strålar denna tidiga morgon.  I går var min syster här och vi plockade ihop pappas tillhörigheter och tömde lägenheten. Han var så tacksam och glad över den hjälp han fick från serviceboendet, men han pratade ofta om att han tänkte flytta någon annanstans. Någon skulle ta hand om honom och hjälpa honom att flytta. Nu har någon hjälpt honom, nu är han borta.

Det är konstigt vilka saker som väcker starka känslor inombords när man går igenom tillhörigheter som man alltid sett. Ibland är det de mest bisarra småsaker som kan locka fram ett formligt Niagara-fall av tårar, saker som man egentligen aldrig tycker sig ha lagt märke till, men som när man ska fatta avgörandet – kasta bort eller behålla – verkligen står som en symbol för dess ägare. I går var det pappas fickur som nästan fick mig att rasa ihop. Min syster ska få behålla det, men det ligger här hos mig nu för att jag ska få "känna" färdigt innan jag lämnar från mig det.

I dag hoppas jag på fint väder så man kan få vara ute och njuta av trädgården, känner mig lite sadistisk i dag och känner verkligen för att få klämma ihjäl ett antal liljebaggar, dessa röda, vackra men ack så irriterade småkryp.