Skogen en kapitalplacering?

Av , , Bli först att kommentera 5

Skogen är en viktig del av många människors liv. En plats att vila, andas och förundras. En givmild plats som ger både mat och mening. En tidlös plats med spår från miljoner år. För den mindre skogsägaren är det ofta allt detta, men också en del av ens ekonomi, och ofta ens historia.

Skogsägare med denna koppling till skogen blir dock färre och färre. Ett inslag i Sveriges Radio berättar att alltmer av den Västerbottniska skogen ägs av människor som bor utanför länet. De lokala skogsägarna minskar stadigt. Skog är numera i huvudsak en kapitalplacering precis som aktier, konvertibler eller fonder.

På senare år har trycket på den svenska skogen ökat och mycket av debatten har polariserats och vulgariserats. De ekonomiska intressena är starka och det långsiktiga och hållbara perspektivet tappas lätt bort. Något som den lokala brukaren tidigare var garant för. I vår föränderliga tid behövs en mycket större tydlighet från statligt håll hur båda målen för vårt skogsbruk ska kunna nås, och ett större ekonomiskt ansvar för detta.

När en del krafter nu vill  ”stärka äganderätten” så handlar det alltså mindre och mindre om den lokala skogsbrukaren som hamnar i kläm mellan skogsbolag och stelbenta statliga regelverk. Det handlar främst om att underlätta exploatering för avlägsna skogsägare med främst, och ofta enbart, ekonomiska intressen av skogen.

För oss som bor i Västerbotten har skogen ett mycket större värde än så. Koloniseringen av vårt län pågår alltjämt och en ”stärkt äganderätt” skulle driva på den utvecklingen ytterligare. Vi behöver istället åtgärder för att minska utförsäljningen av lokalägd mark och regler för att återföra ekonomiska värden till den bygd som skapat dem.

Bli först att kommentera