Kärnkraft. Nej tack!

Kärnkraften är inte hållbar. Den är en ändlig resurs som kan ge energi till några få generationer, samtidigt som det lämnar ett avfall som är livsfarligt för tusentals generationer framöver. Det är fullständigt orimligt att en generation tar sig rätten att lämna över avfall som tusen generationer framöver måste ta hänsyn till. Tänk om varje generation framöver skulle lämna över sina problem till de tusen kommande.

Inget alternativ för energiproduktion är utan påverkan. Tvärtom så är påverkan på natur och miljö avsevärd. Vattenkraft förändrar ekosystem i grunden och för evigt. Vindkraft orsakar störningar i större eller mindre grad. Alla energikällor kräver råvaror som också har en stor miljöpåverkan. Det är därför viktigt att våra råvarusystem blir cirkulära och effektiva, men allra viktigast är att vi använder energin så effektivt som möjligt oavsett om det handlar om produktion, uppvärmning eller transport.

1980 röstade svenska folket för att avveckla kärnkraft. I folkomröstningen gavs inga andra alternativ. De tre möjliga valen skulle leda till avveckling, av den enkla anledningen att alternativen var politiskt omöjliga. Kärnkraften hade diskuterats i samhället under lång tid och såväl fördelar som brister var väl belysta. Trots att ingen av de stora katastroferna i Tjernobyl eller Fukushima inträffat såg opinionen ingen långsiktig framtid för kärnkraft i Sverige. Riskerna med var alldeles för stora. Någon fungerande lösning för det livsfarliga avfallet fanns inte, brytning av uran innebar väldigt stor miljöpåverkan och kärnkraftens direkta koppling till fler kärnvapen var uppenbar.

Drygt fyrtio år senare har inte mycket i sak förändrats. Någon fungerande lösning för avfallet har inte kommit igång någonstans i världen. Uranbrytningens miljökonsekvenser beror på den mycket låga halten i berggrunden och kan därför inte minskas i någon större utsträckning och kärnvapen är allt mer åtråvärda för allt fler stater.

Vi behöver prata om kärnkraftens stora risker för att kunna fatta bra beslut. Den generation som sade nej till kärnkraft för fyrtio år sedan hade sina barns och barnbarns framtid i tankarna. Man kan undra vem dagens generation tänker på?