Kategori: Nostalgi

Summera mera!

Av , , 7 kommentarer 17

Jag tror att detta möjligtvis kan bli det sista blogginlägget för 2014! Så jag gör väl en liten summering helt enkelt… En liten blixtvisit bakåt under året som varit i mitt fantastiskt spännande och grymt glamourösa liv (nåja.. nog finns det väl en och annan stund som varit lite extra glansig åtminstone?!) 😀

Januari gled förbi utan att jag knappt märkte det! Februari likaså. I Mars smällde ju lille B´s födelsedag ganska högt förstås, men i övrigt så var det ganska lugnt och skönt! Mars var också den månad då kreativiteten vaknade på allvar och jag filurade på massor med hemmaprojekt och förbättringar i min lilla boning!

I Mars firade även jag och Jimmie elva år tillsammans och vi bestämde oss för att sikta på elva år till. (Försöka i alla fall) 😀

helenajimpa

”Shiny happy people”..?1

😀

Kring månadsskiftet april/ maj blev det stor dramatik när Svärmor och Svärfars bil brann upp tio minuter efter godkänd besiktning. Änglar vakade över kära svärmor som i sista sekunden tog sig ut ur bilen.

IMG_1123

Min mormor inspekterar den utbrunna Volvon med stor bestörtning!

Och TACK till högre makter som såg till att inte barnen var med i bilen!!

I Maj blev jag adopterad av en ny pappa som egentligen inte är så himla ny… Jag har ju haft honom i över trettio år och han har gjort det otacksamma jobbet som pappa åt mig trots att han egentligen hade kunnat dra vidare så hemsk som jag var! Men han gillade mig trots allt i alla fall och i Maj blev det officiellt. Den första pappan fick ju sparken för flera år sedan så platsen var ju ledig. På köpte fick barnen en perfekt morfar så det blev årets största win-win kan man säga! 🙂

IMG_2429

Min farsa är lik Harrison Ford 😀 hihi..

Och sedan hände det som jag aldrig trodde skulle inträffa: Jag fyllde fyrtio!! Chock.. med tanke på att jag trodde och tyckte och kände mig som… tjugofem… typ..?! Men fyrtio bast blev jag och det var helt okej! Jag är mig lik inifrån och ut och jag är stolt över mig själv, mitt liv och min fantastiska familj!

015

40 + funkar 🙂

Juni var en månad som blev ganska tuff på många sätt. Inte för mig, men för människor runt omkring mig. Självklart påverkas man mer än vad man tror, men i slutändan så vinner man en hel del på att bära andra då de inte alltid orkar bära sig själva. Man lär sig en hel del om sig själv och även om relationen man har till vänner och bekanta! I vissa fall är det en av de bästa investeringarna man kan göra och i somliga fall blir det rent av en förlustaffär. Men likafullt så har man lärt sig något!

IMG_1314

Juni månad visade sig från sin bästa sida varje kväll och närvaron av högre väsen visade sig mer än ofta denna månad!

Livet hos oss var oerhört spännande men ändå väldigt harmoniskt!

Juli blev ju den varmaste Juli på många år och alla njöt vi i fulla drag av kärlek, gemenskap, värme, långa sommarnätter och en enorm känsla av inre frid… vilket jag inte riktigt haft på länge. Många bitar föll på plats vad gäller både bra och dåliga saker. En person som funnits i min närhet visade sitt rätta ansikte på fler än ett sätt och kulmen kom väl när h*n försökte lägga sina egna värderingar och åsikter på mig trots att jag inte har något med något att göra. En bra insikt och några skrattretande erfarenheter rikare. Falska, lismande och Jag-svaga människor som går i andras ledband och som har låg självkänsla går inte att kombinera med något alls i mitt liv. Fri sikt och full fart måste det vara för att jag ska trivas! 🙂

Juli var också den månad då mina barn fick sin första kusin! En liten bebisflicka föddes som numera lystrar till det vackra namnet Eleonore!

I Juli anammade jag också balsammetoden för mitt hår som snabbt blev helt avprogrammerat av kemikalier och andra trista saker som silikoner och sulfater. Jag slutade även helt med gluten och jag lärde mig massor om mat och kosthållning som funkar otroligt bra för mig!

rosas

I Juli romansade vi en hel del på den inglasade balkongen 😉

Juli bjöd även på en hel del spökerier och oförklarliga händelser. Men ingen obehaglig närvaro, snarare tvärtom. Hunden som bor hos oss vissa nätter väljer i alla fall att sova med minstingen i det rum som det spökar mest i. Intressant och spännande!

IMG_2433

”Jag skrämmer bort alla spöken med min eldfängda blick!!”

*WOFF*

I Augusti hände inte så jättemycket i mitt eget liv förutom att jag fick sörja lite då fantastiske ”Brasse” gick bort. Jag tror att fler än fem myror blev jävligt ledsna över denna insikt och en del av min barndom gick i graven med honom. Min favorit i hela världen som var lika udda och knasig som jag själv var som barn.

September bjöd på öronoperation, den andra i ordningen för min minsting som numera hör precis som han ska. Språket utvecklas mer och mer och jag är så stolt över min lille krabat som kämpat så hårt (och oftast lyckats) för att uttrycka sig på tusen olika sätt! Varje dag dyker nya roliga ord och ibland behöver vi ett eget lexikon haha.. Han fick även glasögon i samma veva så nu är han en som ser & hör ALLT!!

Och i September så blev även jag med glasögon. Jag trivs riktigt bra i dem och jag vande mig snabbt!

brillz

Inte så tokigt!

Oktober smög förbi med mycket tid i skogen. Både ensam och med sällskap, springandes, sittandes och promenerandes. Oktober var en fantastisk månad på många sätt.

November var en tuff och seg månad. Mörkret kom med en förlamande känsla som fick mig att sova bort så mycket tid att jag knappt minns November. Det var mörkt när jag gick till jobbet, det var mörkt när jag gick hem och det enda jag minns är mörkret. Men under all min lediga tid så har jag hunnit hänga med mina vänner och jag har prioriterat hemmet en hel del. Även om projekten tog sin lilla tid så fick jag ändå en del gjort! Jag trivs bättre och bättre hemma och November var en riktig hemma-kura-inne-månad!

December då? Vojvoj.. Denna månad har gått så snabbt och jag kan knappt fatta att både året och månaden är på sluttampen! Äldsta sonen gjorde otäck vurpa och vi fick snällt stanna hemma i stillhet under några decemberdagar! Ändå rätt mysigt och vi hade det ganska mysigt under våra dagar i stillhet och alla som känner Viggo fattar nog hur svårt det faktiskt var att hålla han och hans huvud ”lugnt och stilla” haha..

Tur vi har en mysa-i-soffan-kompis:

IMG_2289

Oförskämt mysigt!!

Jag var också till Norrbotten en sväng och tankade upp mig på ljus och värme. Ljuset från himlen och snön och värmen från min mormor och morfar!

1417685210971Mitt barndoms paradis!

Sedan så kulminerade ju December i en fantastisk jul @myplace och det faktum att min äldste son fyllde hela TIO år! Och imorgon då? Jaa.. det BLEV ju så turligt att vi fick barnvakt så det blir fest hos en av min mans pojkvänner… Det blir förhoppningsvis hur lajbans som helst! 😉

Passar på att önska Er alla ett superdupigt GOTT nytt år!!

Vi ses & hörs & syns & störs 😉

Ett getöga på…

Av , , Bli först att kommentera 7

…kunskapskanalen där en dokumentär om Metallica rullar i detta NU!

Åh… vilka minnen. Jag ser mig själv som en trasselsuddig och spikig liten svartögd typ klädd i för stora gympadojor och trasiga jeans som spelar Metallica på en kassettbandspelare som stod i ett rum på skolan där jag och några andra spenderade våra raster när jag gick på högstadiet.

fjortis

”En hemsk unge”

Jag och en av mina trasselkompisar brukade både headbanga (med knallila hår) och skråla på låtar som ”fade to black” och ”whiplash”

Haha.. vilken syn alltså 😀 Vi var HUR trashiga och coola som helst (tyckte vi själva iaf) och alla som inte gillade Metallica var självklart töntar. Jag hade alla skivor och jag hade t-shirtar och jag var så frälst som man kan bli som fjortis. Jag hade bilder och flaggor (!) i tyg med Metallicas fula nunor… haha… med en sådan inredning idag skulle man ju få huvudvärk direkt! Men vilka minnen.. Både trevliga och tragiska och vad jag mest tänker på är ju vad som hände med min närmaste Metallicakompis.. Det gick inte bra alls. H*n anammade tyvärr hela Rock’n Roll livsstilen även med medföljande baksida och det gick kort sagt åt H*vete..

Det är så nyligt jag fick veta vad som hänt och det kommer i framtiden alltid att smärta lite extra när jag hör Metallica.. ”Jag kommer att sakna det som var när Du var Du..”

Life it seems will fade away
Drifting further everyday
Getting lost within myself
Nothing matters no one else
I have lost the will to live 
Simply nothing more to give
There is nothing more for me
Need the end to set me freeThings not what they used to be 
Missing one inside of me
Deathly loss this can’t be real
Can’t stand this hell I feel
Emptiness is filling me 
To the point of agony
Growing darkness taking dawn
I was me but now, he’s gone

No one but me can save myself, but it’s too late
Now I can’t think, think why I should even try

Yesterday seems as though it never existed
Death greets me warm, now I will just say goodbye
Goodbye

 
Knallrosa… som den stickade tröjan Du alltid hade på Dig!
Minns Du?
Jag minns…
 
metallica-metallica-32589523-800-613
 
Bild knyckt från ”fanpop”
 

Creepy feelings..

Av , , 5 kommentarer 11

…kan dyka upp när man städar ut saker ur diverse skåp, lådor och garderober.

 

Talk about a walk down the memory lane…

 

Jag har senaste tiden gått igenom alla mina ägodelar nu och jag har lämnat bort väldigt många saker. Ett par lådor har jag sparat till sist eftersom jag förstod att de med sitt innehåll skulle väcka många minnen och antagligen röra upp en hel del känslor. Dagböcker där jag under nittiotalet skrivit v-a-r-en-d-a-s-t-e dag… Fotoalbum med de mest hårresande bilder, gamla smäktande kärleksbrev som jag tagit emot av tidigare kärlekar skrivna på papper! Med penna! (Jodå, före internet så gjorde vi allt manuellt kan man säga haha…) och lite annat diverse skrot i form av små och stora minnen!

Jag tänkte att jag måste gå igenom allt bråte en gång till för att till slut bestämma vad jag vågar lämna kvar för eftervärldens ögon och vad jag måste bränna upp och gräva ner för att slutligen lägga STORA stenar över så att inte mina barn behöver skämmas alltför mycket över sin gamla mamma den dagen det är dags för dem att kika in bland mina minnen som jag skapat många år innan deras ankomst.

Jag hittade ett fotoalbum fullt av bilder från resor, fest och glam… När jag kom till mitten av albumet så fanns där tre foton efter varandra på tre helt olika personer. Alla tre är de döda idag och det fick håret att resa sig lite på armarna faktiskt. Sorgligt och faktiskt lite otäckt.

Sedan hittade jag ett fotoalbum från 1992. Året då jag blev tillsammans med en av mitt livs stora kärlekar på en speciell finlandsfärja som på den tiden hette MS Wasa King och gick mellan Umeå-Vasa och som sjönk 2 år senare… Då hette den MS Estonia. Jag fick gåshud över hela kroppen och tänkte på något jag läste en dag: ”Känslan av att befinna sig på en särskild plats där något ofattbart hänt eller kommer att hända med bara tiden som en barriär mellan oss och dem som var där”

Att Estonia sjönk bara två år efter att jag träffat någon jag en gång älskat precis just DÄR känns egentligen ganska kusligt att tänka på. Ordet katastrof får en dubbel betydelse när jag hör talas om förlisningen av Estonia.

Alla vet exakt vad de gjorde när de fick höra talas om Estoniakatastrofen och själv var jag den dagen hemma hos en ny vän och den personen är också död idag. Otroligt obehagligt när man tänker efter..

Samtidigt så kan jag känna att trots att det gått tjugo år sedan allt hände så kan jag fortfarande plocka fram mina minnesbilder och minnas det som att det vore igår. Jag minns lukter, smaker och jag minns röster och jag minns sinnesstämningar och jag minns detaljer i det mest betydelselösa såsom mönster på ett duschdraperi, schampot jag använde, smaken av cigaretterna jag rökte, känslan av att få sluta tidigare i skolan, alla brokiga saker jag fyllde min första egna lägenhet med, min pojkväns knepiga familj, bilarna jag körde, vännerna jag umgicks med, osv osv…

Jaa, nog rörde det upp en hel del och egentligen så borde väl ett och annat bildbevis vara på sin plats i ett sådant här inlägg, men det går inte. Främst på grund av respekt för alla som var med på den tiden och även på grund av att det förflutna kanske inte alltid gör sig så bra på bild.

Men jag kan i alla fall säga att de senaste tjugo åren har gått snabbt. För snabbt kanske? Men.. jag har lärt mig massor.

Jag har gått på tusen nitar, jag har sårat folk, jag har blivit sårad, jag har skrattat och jag har gråtit, Jag har också älskat och jag har hatat, Jag har längtat, saknat, väntat och jagat… Jag har flyttat land och rike runt och jag hittade efter många om och men min plats i livet. Tre barn har jag också lyckats baka till under mitt hjärta och fött till denna värld. Wow alltså.. När man tänker efter så blir man ju helt svettig *skrattar*

Den senare hälften av mitt liv som gått sedan dess.. TJUGO år…?! Det tog sin tid och jag är ändå glad över allt jag upplevt. Jag skulle inte vilja vara utan en enda av mina upplevelser. Inte ens de som gjorde ont och som slutade i sorger och bedrövelser. Allt jag hittills upplevt har blivit till suveräna erfarenheter som jag inte skulle vilja vara utan. För det är ju dem som gjort mig till den jag är idag.

Lite visare…

Lite klokare…

Lite äldre…

Lite lugnare…

Lite mer eftertänksam…

Lite mer realistisk…

Lite mer härdad…

Lite mer laidback…

Lite coolare…

Lite mera… Vuxen…? 😀

Jaa.. *nickar*

VUXEN är ordet!

IMG_1549

Rumsren partybild anno 2014

Vuxen… med fiiiint vin i glaset..?! 😉

Annat var det för tjugo år sen… *phew* Tur det! För då var då och nu är NU!

NU är för övrigt ett av mina favoritord!

Godnajt!

Min första vän….

Av , , 3 kommentarer 17

…har gått bort!

Vad ledsamt det var imorse när jag läste att han gått bort. Han som lärde mig så mycket. Han som lät mig förstå att det var okej att vara annorlunda. Han som alltid hade en sprudlande glädje. Han som alltid var okuvligt entusiastisk och han som alltid trodde på sig själv.

Vilken sjuttiotalist minns inte när han glatt ropar på Magnus och Eva som skall gissa ”vilket djur som ska bort”? De gissade ju alltid fel eftersom hans egna infallsvinklar med klurig logik alltid var det enda rätta i slutändan. Magnus och Eva tittar trumpet in i kameran och säger missnöjt:

”Tycker HAN ja”

Jag förstod alltid hans logik och jag kände så mycket just för Brasse. Han kändes som en riktig vän och jag tilltalades av hans sätt att vara lite eljest. Mina tjejkompisar tyckte alltid mest om söta Eva. Hon var förvisso fin, rar och mjuk och var alltid vänlig mot både Magnus och Brasse som bägge kivades om hennes gunst. Magnus var mest lite korrekt och ville gärna göra vad som krävdes för att få Evas uppmärksamhet. Lite aningens gnällig var han också då och då den käre Magnus..

Men Brasse.. Han var alltid spontan, lite oborstad, kunde inte alltid föra sig ordentligt med de andra och kanske hade han en släng av vad man idag skulle sätta etiketten: ”ADHD” på..? Vad vet jag. Men en sak vet jag och det är att han berörde mig på djupet. Han hade inte alltid kläderna i ordning, han hade alltid stökigt på sitt rum och han var inte så välkammad. Inte var han heller så brydd om vad andra tyckte och kanske var det därför som just HAN blev min favorit och min vän i rutan? Jag tror det! Jag var ju likadan.

Dessa tre individer kompletterade varandra på ett fantastiskt sätt och det fanns egenskaper hos dem alla tre som jag tror att de flesta barn kunde identifiera sig med. Men… Brasse är och förblir den som höll mitt hjärta på ett speciellt sätt för första gången. Jag väntade alltid så förväntansfullt på att ” 5 myror är fler än 4 elefanter” skulle börja och när jag såg Brasse i rutan så kändes det alltid som att återse en gammal vän.

En vän som alltid var på MIN sida och en vän som alltid förstod mig och en vän som alltid tyckte som jag. En vän som förstod när alla andra missnöjt sa:

”Tycker HON ja…”

Jag blev riktigt ledsen när jag läste om att han gått bort och det känns så tråkigt. Men samtidigt så är jag glad över allt han gav mig och jag vågar påstå att han, tillsammans med Magnus och Eva har hjälpt till att forma mig till den Helena som sitter här idag. 40 år gammal och med egna barn som fått ta del av alla myror och elefanter. Dock via video och dvd. Fantastiskt!

Jag lärde mig att både läsa och skriva redan när jag var fyra år och det har jag till stor del ”Magnus å Brasse å Eva” att tacka för.

Men mest av allt vill jag tacka Brasse för den speciella vänskap som han gav till mig genom den stora, fyrkantiga lådan med knappar att trycka på när man skulle växla mellan kanal 1 och 2. Det var magiskt på alla sätt och jag kommer aldrig att glömma känslan.

Jag ser honom för sista gången lyfta på sin fula skinnhatt och säga ”Hejsan Hejsan” och jag svarar ”Hej och Tack för alla fina stunder”

Vila i frid, fantastiska Brasse!

heart

brass

Jag och Brasse hade många likheter. Ungefär tre av fyra…

Vilken skulle bort..? Egentligen ingen av dem nu när jag tänker efter…

Tant e-lack 40 år!

Av , , 18 kommentarer 12

Några milstolpar under mina år som bloggare på vk kan ju vara på sin plats en dag som denna! Jag fyller ju faktiskt hela 40 år så jag ville liksom bläddra lite i bloggen för att studera mig själv och vad som hänt under de senaste fem åren som jag hängt här i detta hörn av sajberspäjs så idag blir det en snabb preview i min e-lacka blogg:
demonpinuppan

2009

Nyss fyllda 35 och nybliven bloggare på vk. Försökte tatuera över gamla ungdomssynder med tveksamt resultat. Insåg att jag faktiskt BLIR äldre… vare sig jag vill eller inte! Jag lovade mig själv att bli gravid med underverk nummer tre detta år efter två trista missfall. Kroppen blev min kompis och skärpte sig till slut. En bebis flyttade in i mig för att äntligen stanna!

mammaobastian

2010

Mitt ”Bäst-före-datum” är 35. Jag hann PRECIS få lille B så fyllde jag 36 år 1,5 månad senare *phew-jag-hann* En av de bästa milstolparna under dessa år! Min minsta son besitter en enorm integritet som jag avundas honom ibland. Han är en stor människa i ett litet format och framtiden har något stort på G för just honom. Han är verkligen one of a kind och jag är stolt över att just jag blev hans mor. Han lägger ett behagligt lugn över hela familjen och förändrar allas våra liv. Till det bättre!

raggartema

2011

Jag fyllde 37 år och den bästa milstolpen detta år var att vi sålde huset och köpte vår lägenhet. Under detta år hände det MASSOR med saker som varit helt nödvändiga för min personliga utveckling. Jag drabbades av en enorm förlust som jag tack och lov överlevde. Jag lärde mig en hel del om mig själv OCH…

Jag gifte mig med världens bästa man

1320424821467365

4/11-2011

En av de bästa dagarna i mitt liv!

norrbotten 015

2012

Jag fyllde 38 år och under det här året landar jag BIG tajm i mig själv. Det mesta kretsar kring barnen och jag stortrivs i mitt nya hem. Inser att det är första gången jag trivs där jag bor(!!) Det händer en hel del oförklarliga ting kring mig som inte går att förklara, men som ändå känns bra. Några människor försvann ur mitt liv och exakt samma antal nya kom in i min tillvaro.

selfie2013

Detta år blev jag hela 39 år och åldersnojade över diverse förändringar som skrynkligt skinn, gråa hårstrån, rynkor och töntig visdom som endast kan komma med ÅLDER! Speglade mig alltför ofta, men intalade mig att åtminstone min frisyr är ungefär som när jag var ”ung” *host* (nåja)

Det här året fick jag några av de största käftsmällar jag upplevt i hela mitt liv men som ändå slutade bra! Det onda ledde mig till bättre saker på alla områden i livet och jag fick avsluta det hemska året på varmare breddgrader med min älskade familj. Min hälsa sviktade ordentligt, men jag hade underbara människor omkring mig som bar mig på alla sätt som jag behövde just då. Jag hittade några fantastiska människor som jag lade i min ”spara-för-alltid-mapp”.

Jag gjorde mig även av med ALLT och alla som genererade dåliga energier i mitt liv. Jag stängde många dörrar, låste dem och slängde åtskilliga nycklar.

IMG_1160

Maj 2014

Jag blir alltså 40 år. Jag inser att det inte är så jobbigt att bli äldre. Ett cirkulerande ålderstest på internet talar för övrigt om för mig att min mentala ålder är 29 år och jag mår bättre än någonsin i livet. Jag har det mesta jag behöver, jag mår bra och jag är frisk. Mina prioriteringar har uppdaterats BIG tajm och jag känner mig tillfreds med det mesta. Jag bryr mig inte så mycket om små skitsaker och jag har hittat något som tydligen kallas ”inre frid”. Och så fick jag ju en riktig pappa i 40 års present också och det är ju rätt svårslaget.

Jag avslutar med att helt enkelt konstatera att jag inte förändrats så mycket till det yttre. Min autistiska sida gillar mig själv i samma kläder, samma frisyr och samma kroppsform. Däremot har jag förändrats massor på insidan och det är väl det som räknas?!

Jag gillar i alla fall 40 års versionen av mig själv!

🙂

Grattis mäj schälv på 40 årsdagen!!

*Hurra*

Den glada påsken

Av , , 6 kommentarer 13

Påsken på Sagovägen har stillsamt glidit förbi. Godis, fjädrar och påskägg har såklart varit i fokus. Och idag blir det påskmiddag hos en fin familj i andra änden av stan. Det ska bli mysigt!

Annars händer det inte så mycket hos oss annat än att jag huxflux blivit åldersnojig DeLuxe och ojar mig en hel del över att jag alldeles snart blir hela fyrtio år!! (Naae… de kan fasn int va SANT!!) *slår mig för pannan*

Nojan har under den sista tiden visat sig på det sättet att jag totalt tömt hela min garderob som förvisso är nog så liten och jag har rensat ut sisådär 30 plagg som jag fått för mig att jag ICKET kan ha på mig längre *host* Saker får inte vara för kort å inte för tajt å inte heller för urringat eller på andra sätt anstötliga när man ska visa upp sin tantkropp offentligt haha…

Men det känns i alla fall bra.. För jag har köpt en ny jacka, ett par nya skor, ett par nya jeans och en och annan ny tröja. Jeansen köpte jag på kappahls barnavdelning (joho.. för det är helt sant!!) och dem ska jag visa en annan gång… och på kappahls barnavdelning hittade jag även påskens finaste fjädrar för 29 riksdaler.. Kolla bara vilka söta örhängen:

IMG_1042

”Äre påsk så ska man gå ALL-IN”

En av mina nya tröjor är köpta i en sån ”tant”affär som jag aldrig trodde att jag skulle gå in i, men jag gjorde faktiskt det och hittade denna:

IMG_1048Rätt schysst ändå…

(Dagens outfit var ju ett tag sen…)

På ryggen är det söta angelwings i form av små nitar:

IMG_1045

Ängel? Jag? Ja.. med ett B framför= Bängel…

Och jaa.. det var väl det! Jag antar att min åldersnoja kommer att göra sig påmind lite nu och då framöver och folk har redan börjat fråga mig vad jag önskar mig när jag fyller år, men som alla vet så har  jag redan allt och lite till. Det enda som jag faktiskt längtat lite efter under de senaste åren är ett RIKTIGT duntäcke som väger lite tyngre och som är i en bättre kvalité än det jag har, som för övrigt är typ hundra år gammalt och numera trasigt med hål där det läcker ut dun.

Sen hade jag nog inte så mycket annat att dela av mig denna påsklördag… Nu har jag lättat på min åldersnoja och delat den med Er kära läsare, så nu blir den kanske lättare att bära? Haha… kanske lite i alla fall.

Nåväl, just nu ser vi på denna hemma hos oss:

IMG_1069

Kalles klätterträd!

Barnprogram med härlig nostalgifaktor och hög kvalité.

I Love it!

Ha det fint alla som läser och ha en skön påskhelg!

I mitt eget lilla hörn av universum pågår…

Av , , 6 kommentarer 11

I mitt eget lilla hörn av universum pågår...

I mitt eget lilla hörn av universum pågår livet på halvfart denna morgon.
Har sovit tio timmar utan att vakna en enda gång, har ätit frukost med morfar, dragit lakan med mormor och nu sitter jag med morgonkaffet och spanar efter haren och ekorren. Ekorren hann först idag 🙂 Visst ären SÖT?

Annars mår jag faktiskt ganska förträffligt just nu. Mitt sinne har stillat sig rätt bra och mina prioriteringar ligger fortfarande på det som betyder något. För mig i alla fall.

Dagens ord är: Harmoni, prioriteringar, tid, gemenskap och ekorrar såklart!

För längesedan…

Av , , 4 kommentarer 8

…när man mestadels klädde sina små telningar i gult, brunt och orange. Det var tider det! Gärna stickat eller i märkliga polyestermaterial. Men vad sägs om den här stickade klänningen i pippigult?

telen 389

Finest of the seventies

Måste också visa en bit konsthantverk från min barndom som min mormors moster virkade åt mig när jag var en pyttebebis av restgarn. Helt egendesignat:

gammalt 5160

Visst är den fin?

En riktig dyrgrip som alla mina barn har fått mysa med under vintertid i både barnvagn och pulka!

Det lilla som finns kvar sedan jag var liten är inte säkert att man vågar använda eftersom tyget blivit nött men den här filten kommer nog att hålla till både barnbarn och barnbarnsbarn…

Vojvoj, nu inser man hur snabbt tiden går alltså 🙂

Ju äldre man blir, desto snabbare går tiden känns det som.

Någon som håller med?!

😀

November 2010

Av , , Bli först att kommentera 14

..närmare bestämt den 9:e November tog jag denna bild:

telen 220

Stackars lilla fastfrusna kanot i Nydalasjön!

Den här tog jag under en av mina otaliga barnvagnspromenader när Lille B var bebis. Jag minns just denna gång särskilt bra. Vi gick till Mariedal och käkade lunch med Lisa. På väg dit så var det ett otroligt vackert sken över sjön och även om det inte återges jättebra så minns jag det som igår och det är väl huvudsaken 🙂

Nåväl, precis just nu.. så insåg jag just att det aldrig blir fler barnvagnspromenader med något av mina barn i barnvagnen i alla fall. Känns… konstigt!

Jaja.. *suckar* Tiden går och vi med den helt enkelt! Men så länge vi lever här och nu så mår vi allra bäst 🙂

Ha det fint alla som läser. Vi hörs & störs //H

Gamla foton…

Av , , 4 kommentarer 13

…är väl det enda som jag kan dela med mig av just nu. Sitter och rensar bort massor med bilder i datorn och när jag går igenom en mapp så hittar jag denna som jag tog i Maj 2012.

Den ensamma lilla ankan som simmar omkring i dimman kring kärleksviken en morgon när jag sprang runt sjön. Och med tanke på att bilden är tagen med en gammal nokiatelefon så måste jag säga att det ändå är en rätt bra bild.

Jag är ju inte så teknikintresserad och har varken mobil eller kamera i värstingmodeller. Snarare tvärtom så vill jag bara ha små enkla pryttlar som jag snabbt kan hala fram ur fickan och trycka på en knapp för att få önskad effekt. Fånga ögonblicket och fort ska det gå 🙂

Speglar väl mig och min person i enkla drag: Snabb, enkel och effektiv! Haha…

Ankan var ju också rätt lik mig… Ensam, men målmedveten och nöjd över att befinna sig i lugn och ro.

telen 444

”Vaere för dåre där på stranden?! Kan hon sticka så man får va ifred?! *Kvack*”

Fler gamla glimtar ur mitt liv lär ju dyka upp framöver med tanke på att nuet inte är särskilt spännande. Mitt liv är ovanligt ”normalt” at the moment och då är det inte många som intresserar sig för bloggen har jag märkt 😉

Nå, hoppas ni som läser mår bra! För det gör jag.

🙂