Kategori: Viktigheter

Ensamhushåll…

Av , , Bli först att kommentera 24

Söndagar är ju bästa dagen att samla på sig skratt för veckan! Mammas Nya Kille levererar skratt i radion. Agneta (skvallertanten) är min nya absoluta favorit!

Lyssnade på Parlamentet igår (TV4 30/8-2015) medan jag gjorde annat och hörde ett klockrent svar i omgången ”Klart man hänger med”. Frågan löd något i stil med hur man definierar ensamhushåll och David Batras svar var: Chips, pizza och näthat!

Det ligger mycket i det svaret.

För är det något som varit på tapeten senaste tiden så är det allt hat, inte längre diskret näthat utan öppet hat som plötsligt legitimerar vem som helst att bli primater, grabba påkarna (golfklubbor etc.) och bara frikking go anarki!

Jag tänker på det Jonas Gardell sa på en av sina shower (möjligtvis Livet) att det är skönt att skratta för då glömmer man bort att vara rädd! Jag tror det var därför jag skrattade gott, för jag blir rädd av den mörka utvecklingen som sker.

På riktigt!

//a

 

Min egen följetong…

Av , , 12 kommentarer 14

VK erbjuder sina läsare följetong under sommaren (i papperstidningen) och då jag nu bloggar här på VK portalen tänkte jag att jag måste följa med i sommarläsningsformatet -Håll till godo! (PLUS krävs iNTE!) 😀

Detta har hänt:

I början av MAJ påbörjade jag processen med att skicka in handlingar till Unionens a-kassa för att kunna få ut en ersättning under tre månader som utförsäkrad från försäkringskassan. Första luntan var knappt ivägskickad innan breven från Unionen började dyka upp där mera intyg, kompletteringar, förtydliganden etc krävdes för att dom skulle kunna beräkna någon ersättning.

Jag har bloggat om saken och här kommer senaste uppdateringen -TROTS att det inte är jul ännu!

Den 23 juni ringde en lönehandläggare till Unionens a-kassa för att direkt kunna förtydliga det som Unionen hakat upp sig på och skickat krav på förtydliganden (18 juni). Jag i min tur ringde sedan upp Unionens a-kassa för att kontrollera om allt var i sin ordning eller om det var något mer dom önskade! NEJ, allt var klart och ett beräkningsunderlag var påbörjat.

Väldigt dumt av mig så tänkte jag ”WOW this is it -Det är done!”

I måndags tog jag och ringde till försäkringskassan som VÄNTAR på underlaget från Unionens a-kassa (om någon har svårt att hänga med kan ni själva läsa vidare om hur det går till när man blir utförsäkrad från försäkringskassan i dagens Sverige där ALLA sjukdomar liksom har ett ”slutdatum” -Konstigt nog är jag inte mirakulöst frisk men det var ju dock inte DET politikerna lovade….). Eftersom f-kassan saknade underlaget tog då jag och ringde Unionen. Det var ju liksom ett tag sedan jag höll på med ”vampyren”.

Jag ringde på eftermiddagen, och ringer man efter klockan 11:00 kan man inte få tala med sin handläggare. Nu ville ju bara jag veta vad det var som satt FAST och tänkte att ”vem som helst” där borde kunna svara. Tjejen jag pratade med hänvisade att hon inte kunde se NÅGOT alls, utan att jag skulle återkomma dagen efter för att tala med min handläggare. Jag frågade -eftersom jag faktiskt känner mig seriöst oroad- OM det kunde vara så att min handläggare var på SEMESTER och att det var DÄRFÖR inget händer?!

Jag blev då tämligen idiotförklarad och fick höra att det självfallet var en annan handläggare som tog över ärendet -Dahhhh och ring i morgon! Despicable Me!

Okej, tisdag roddade jag min mor på NUS mellan telefontiden 9:00-11:00 då man har möjlighet att kopplas till sin handläggare. Så jag ringde igår, onsdag. Detta innebär att man petar in sitt personnummer på telefonen och sedan säger en röst ”Du kopplas nu till din handläggare”, men sedan skedde ett hopp och ett nytt meddelande förkunnades ”Din handläggare är inte tillgänglig, pröva att ring senare eller dröj kvar så får du tala med en annan handläggare”. Så jag hängde kvar.

Jag hamnade hos en annan handläggare som inte kunde se NÅGONTING i mitt ärende. Jag förklarade att mitt ärende enbart var att få veta varför Unionens a-kassa inte skickat vidare underlag till f-kassan och att JAG undrade varför mitt ärende sitter fast. Det kunde ju absolut inte den här tjejen svara på (vilket jag tydligen skulle fatta!). Jag förklarade att jag försökt få tag i min handläggare men att denne inte var tillgänglig. Jag upplevde att tjejen tyckte att jag var en klassiskt ”besvärlig kund” så hon sa att hon skulle koppla mig till min handläggares slinga igen och att jag bara skulle vänta! Toppen och tack sa jag.

Så då hamnade jag tillbaks på meddelandet att min handläggare inte var tillgänglig och att jag kunde pröva senare eller dröja kvar. Då la jag på. Så ringde jag lite senare, men fick samma besked att handläggaren inte var tillgänglig. Crap!

Så satt jag och tänkte och kände att men NÄ nu är det telefontiden för ”handläggarärenden” OCH den FÖRSTA handläggaren som jag talade med kallande ju faktiskt mig för ”lilla vän” när jag sa att jag inte gillade att höra att hon skulle ha semester from måndagen (detta var alltså i början av juni!). Hon förklarade då för lilla vännen (moi) att det s.j.ä.l.v.k.l.a.r.t skulle finnas andra som tog vid när hon gick på semester. Så jag ringde igen.

Och fick tala med en annan handläggare, en som jag talat med vid två tillfällen i juni (hade noterat ner namnet ty det var denne person som förkunnade för mig per telefon att underlaget var på G!). Förklarade då för denne ärendet och att jag ville veta vad det sitter fast i hos DOM. Handläggaren kunde se och rapportera till mig att dom skickat en begäran och förtydligande 18 juni och att joo… 23 juni hade ju faktiskt den där människan ringt och klargjort från min arbetsgivares sida det a-kassan undrat över… Så det var ju inget som saknades…

MEN ahhhhhhhhhh!!!!!! Deras system var inställt att signalera 9 JULI.… Det vill säga att idag, torsdag 9 juli kommer det alltså ”pinga till” i en dator hos Unionen som gör att handläggaren (som absolut inte är på semester) kollar och FATTAR BESLUTET!

Jag tackade för mig. Sedan satt jag och kände att jag blev lite upprörd. För jag har ju ringt in och dom har ju tagit upp mitt ärende och sett att alla miljarder intyg, underlag och kalkyler som dom begärt ÄR inskickade där runt 23 JUNI… Varför i hela friden lägger man då hela skiten åt sidan för att invänta datans pingande?! Det kanske bara är jag som tycker det är märkligt och snudd på ineffektivt!

Konkret innebär detta förhalande att jag får en ersättning på ungefär 4.000kr/månad efter skatt. Det är alltså i stället för lön och i stället för sjukpenning. OM ens a-kassa får in sina papper till försäkringskassan kan det istället innebära en ersättning runt 10.000kr/ månad efter skatt.

Call me crazy men jag tänker på andra i min situation: ensamstående, med barn, i sommartid (eller jultid, eller skolstarstid…)! Jag har jag en ödmjuk och förskräckt förståelse för människor som blir förtvivlade, frustrerade och arga när ersättningar sitter fast -Som i detta fall av en inlagd ping i systemet. Det liknar MADNESS på hög nivå. Jag kan inte sätta mig in i förtvivlan och desperationen man måste känna OM man inte har en ekonomisk buffert eller om man inte har någon som kan hjälpa en ekonomiskt tills pengarna kommer. Typ make/maka, sambo, föräldrar, andra anhöriga etc.

Jag tycker det är fullkomligt bisarr med mängden papper, intyg, samtal, kontroller, porto och stressen av nya brev som helt maniskt trillat in dag efter dag. Detta har jag gjort under den tid då jag varit som absolut sämst och under en tid då jag mest av allt behövt vila. Detta har pågått samtidigt som jag hanterat sjunde ingreppet i mina gallgångar på Karolinska. Noll pardon, noll förståelse och noll effektivitet. Jag har besvarat varje begäran inom några ynka dagar -Dom har inte ens ÖPPNAT och sett att allt är i sin ordning! Det tycker jag är besynnerligt. Faktiskt!

DÅ utbetalningarna sker via f-kassan kan jag för mitt liv inte begripa varför inte en a-kassa kan beräkna ersättning på exakt samma sätt som försäkringskassan gör! i Sverige, i trygghetsnarkomanernas land, där vi har våra personnummer, där vi betalar skatt och frikking allt finns i register -Hur svårt kan det vara?! Kanske är bidragsfusket så galet utbrett att unionens a-kassa gjort det så krångligt och förtvivlat ”goddagyxskaft” att man ger upp försöken att få ut ersättning som man faktiskt har rätt till?!

Å när tjejen som tyckte att jag var en idiot som inte fattade att en annan handläggare SJÄLVFALLET tagit vid mitt ärende sa att ”hon förstod” situationen kände jag rent spontant… ”-Nej, du har inte en susning hur det är i verkligheten.!”

//a

PS: Någon som vill lämna in tips på NÄR beslut kan tänkas fattas?! Före eller efter årsskiftet?! För mig, som är krass, känns det som att det garanterat kommer dröja tills jag är tillbaks hos f-kassan igen i augusti….

PS2: Jag försöker tacka Unionens a-kassa varje gång jag talar med dom för att dom ger mig nya inlägg till min blogg! Men jag säger väl tack här också… För att jag får processa och lyfta fram det här i ljuset -Förhoppningsvis behöver långt ifrån alla vara med om inkvisitionen!

Kortare sommarlov!

Av , , 4 kommentarer 21

Läser på Aftonbladet att Moderaterna vill lägga fram ett förslag att förändra skolan -Genom att införa tre terminer och ett aningen kortare sommarlov!

Prisa gudarna säger jag!!!

Det är få som har slåtter att tänka på numera och med tanke på skolans fallande resultat känns det på sin plats att bli mera ”ett med tiden”.

Kidz gillar säkert inte tanken men jag tycker detta var det bästa jag hört på länge! På så många olika nivåer och sätt.

Djärvt säger jag och hoppas fler kan se det positiva för barn, deras utveckling, kunskapsinhämtning, föräldrars arbeten, ensamståendes armsvett att finna sysselsättning åt barn under det monsterlånga lovet som nu existerar.

Känns lite som ”Välkommen till nutiden svenska skolsystemet”!

Just det… Midsommar var det!

//a

Reta snuten?

Av , , Bli först att kommentera 21

Skräcken (i min värld) skulle vara att bli tillsagd av polis att byta däck på bilen! Å eftersom det stått så övertydligt i VK ”Byt eller böta” så kände jag mig manad!

Däckbyte! Av ren skräck att göra något fel 🙂

 

Klart inom 30 minuter trots att jag åkte dit utan att ha bokat tid -En lucka! Hurra! Däcken är dessutom kontrollerade så jag vet att jag kör med bra däck på! 

Snacka om action i verkstaden!!! Annat är det med Mäster Skräddaren som ringde… Och meddelade att dom ringer imorgon…. Är det ”Hedgehog week” eller vad? 

Med däcken skiftad kan jag i alla fall skippa nojjan över polisen! 🙂 

Alltid något! Älskar när något -rent KONKRET- händer!

//a

Bara bröst…

Av , , 4 kommentarer 31

IMG_5064

Mina bröst var normala.

När allt var klart -Insåg jag hur rädd jag varit de senaste dagarna. Inte urflippad och i tårar, men rädd -Seriöst livrädd! Jag har inte känt en sentimental tanke kring brösten per se, utan snarare ”skär bort rubb och stubb” om något växer!

Jag tog med mig sällskap för två par öron hör mer än ett. Jag tänkte som så att blir det dåliga nyheter ville jag ha någon där. Jag gick själv in och gjorde första röntgen, därefter skulle en läkare se bilderna och då skulle beslut fattas om ultraljud -Oavsett vad skulle jag få besked! När den fantastiskt fina sköterskan kom för att hämta mig för andra gången, till ultraljudet, sade hon även åt Ugglan att följa med.

Då kände jag en iskall avgrund öppnas inom mig. Jag vet att jag bet ihop, jag kände hur jag gick mot ultraljudet som i en tunnel och tänkte att ”NU förändras livet”. Väl inne förklarade hon att dom ville göra det hela noga och att läkare skulle komma och göra genomföra undersökningen. Mina alarmklockor klämtade i öronen. Jag drog av mig kläderna som i ett vakuum. Jag rapade fram mitt personnummer och satt som förstelnad. Det var overkligt till max!

Läkaren var fantastisk. Vilken kvinna! Hon visade och förklarade varför jag kallats tillbaks, jag hade gott om tid att ställa frågor samt hann även spamprata hysteriskt om stadier, hårda knölar och epileringsförsök i armhålan. Det var liksom bubblande lättnad samtidigt som rädslan ändå satt kvar där i halsgropen…

Jag kunde inte fått bättre bemötande. Läkaren ville att jag skulle komma ihåg att jag även i framtiden skulle kunna komma att kallas tillbaks efter dom obligatoriska kontrollerna samt att hon hoppades att jag kunde komma ihåg att det gick bra idag. Jag fick broschyrer om hur vi kvinnor bör kolla våra bröst varje månad -Det där jag alltid tänker att jag SKA göra men så ofta glömmer bort! Jag fick även tipset om appen ”Kolla brösten” som finns att ladda hem gratis från såväl app store som google play! Den påminner en varje månad att checka av läget! (Tydligen är den sponsrad av ett stort flingmärke -men jag bryr mig föga efter denna dag!).

När jag lämnade NUS och Mammografin tänkte jag… ”Jag kunde ha varit en av dom tjugo kvinnor som fick besked idag”. Jag tänkte: hur många andra skall hit idag och kommer få ett helt annat besked ? Säga vad man vill, men cancer is a bitch! Och det angår oss alla.

Bara bröst?! Det är SÅ mycket mera!

Det handlar om liv!

//a

 

Earth hour…

Av , , Bli först att kommentera 19

  

Jag ska inte hyckla… Efter bilden togs tände jag några lampor. För det är tokmörkt ute! Å jag tycker det är liiite läskigt.

MEN jag vet att det är Earth hour idag och att det pågår just nu….

Elda med björkved är inte det bästa för miljön men det känns i alla fall väldigt naturligt.

//a

SOS tips….

Av , , 2 kommentarer 16

Japp, jag kan inte låta bli att reagera på nyheten om killen som ringt SOS Alarm i höstas.

16-åringens” samtal till SOS

Han uppger att han är skjuten (han var även knivhuggen), hans kompis var död (också skjuten) och samtalet som P4 Jönköping (Sveriges Radio) publicerat ger i alla fall mig smärre panik och ångest att lyssna på.

Jag tänker om JAG vore 16-år, blivit skjuten flera gånger OCH knivskuren SAMT att polaren ligger död så är jag inte helt säker på att jag skulle kunna vara riktigt lika tålmodig som killen faktiskt ÄR. Han blir ju dock tillsagd på skarpen att skärpa sig OM han vill ha hjälp… Jisses.. bara att hålla i hatten so to speak!

Jag har lyssnat EN gång och det räcker. Jag har, som invånare i trygghetsnarkomanernas land därför lagt några saker på minnet OM jag skulle bli tvungen att ringa.

1. Nummer ett måste vara att vara rätt trevlig, vänlig liksom

2. Ha alla uppgifter längst fram i minnesbanken som personnummer, mobilnummer, namn, adress och jag tänker att EXAKT GPS-lokalisation kontinuerligt bör hållas pinfärskt.

3. Komma i håg att kunna motivera VARFÖR jag kan göra si fast Så har hänt (gärna medicinska kunskaper, jag tänker att neurologiska, kirurgiska och anatomiska kunskaper är A-O så att man kan MOTiVERA varför man kan göra si fast så hänt OM den som tar emot samtalet har bestämt sig för att ha spärrvaktskostymen på sig!

SOS Alarms presstjänstansvarige Anders Klarström säger i Aftonbladet att ”-Bemötandet kunde ha varit bättre”. Jag är ingen expert men det håller jag faktiskt med om!

Som motvikt till detta vill jag samtidigt tacka SOS Alarm den gång jag själv blev tvungen att slå dom där darriga siffrorna. Min son var 7 månader och 19 dagar när han i ett ögonblicksverk åkte rakt ner för källartrappan i sin gåstol… TROTS grindar och alla säkerhetsanordningar man som småbarnsförälder kan ha så GLÖMDE jag det EN gång… Och då hände det.

Jag minns att jag fattade omedelbart vad som hände så fort dom där skrangliga plasthjulen började låta mot trätrappan, jag formligen stod på hälarna ner för trappan. Sonen skrek, jag skrek. Så kom smällen när ekipaget välte mot golvet längst ner. Jag hann inte fånga den skenande stolen. Jag var nere samma ögonblick som smällen kom, huvudet mot golvet. Jag lyfte upp honom. Han blödde inte och han var vid medvetande.

Jag flög upp för trappan och kastade mig över en telefon och ringde Ugglan. Jag skrek och skrek och hon hörde inte ett ord jag sa. Jag var fan redo att kasta telefonen i golvet. Jag upprepade gång på gång vad som hänt men hon HÖRDE icke vad jag sa. Frustrationen och paniken, skräcken och den totala maktlösheten vällde över mig så jag tänkte ”-Jaha, nu spyr jag”. Hon sa ”-Jag kommer”

Då var det som att jag kvicknade till och insåg att det inte var min morsa jag skulle ringa utan 112. Totalt ologiskt i katastrofen. Jag slog med fruktansvärd koncentration, med darrande fingrar som bara ville slå fel gång på gång…

En lugn kvinna svarade och jag tror hon sade ”-SOS Vad har hänt”

Jag minns att jag rabblade, som en robot, mitt namn, adress, berättade att min son åkt utför trappan och sedan sade jag ”-Jag hanterar inte situationen”. Hon sade direkt att hjälp var på väg och lugnade MiG med att säga att det var ett gott tecken att sonen skrek. Hon sade säkert mera men jag har inget minne.

Morsan kom kutandes (tackålov bodde dom nära!!!). Hon tog direkt sonen och tanken var att jag skulle klä på mig. Jag drog på joggingbyxor och en fleecejacka. Jag försökte få tag i sonens pappa, som just denna dag GLÖMT mobilen hemma! SÅ mitt i kaoset kom jag på att han skulle och KLIPPA sig så jag ringde frisören och förklarade i panik vad som hänt och OM han skulle dyka upp så skulle han upp på akuten a.s.a.p! Frisören lät lika förskräckt som jag kände mig när jag avslutade samtalet.

När jag kom in i köket såg jag min son i min mors famn. Han hade inte längre färg i ansiktet. Han var GRÅ. Han var tyst. Då kutade jag ut på gatan för jag insåg att jag kanske måste hjälpa ambulansen att hitta in i myllret av hus. Dom kom. Dessa män som kom in i min hall. Den första tog tag i mina armar och sade ”-Nu måste mamman andas”. Jag har inget minne av hur dessa män såg ut, men dom är verkligen sanna mänskliga änglar med sitt lugn. Snacka om SUPERHJÄLTAR i min värld!!!

Dom kollade på fallhöjden som beräknades till 2,5 meter, jag hade uppgett 10 till SOS -Som sagt… Det fanns ingen logik, det var panik.

Jag fick klättra in i ambulansen och sonen fick åka i min famn. Ambulanspersonalen satte på mig säkerhetsbältet. Så rullade vi ut från gården. Jag fick frågan vad sonen hade för personnummer. ”-Jag vet inte” svarade jag totalt tom. För jag hade ingen aning vad han hade för personnummer. För jag var en USEL mamma som låtit denna olycka hända. Det var mitt FEL. Det var JAG som var ansvarig och det var JAG som GLÖMT grinden.

Halvvägs in till NUS började sonen tuppa av. Jag uppmanades att tala med honom, mjuka honom. Jag gjorde som dom sa, men hela jag var någon annanstans. Jag var, i tanken, hemma. Där julgranen stod klädd. Där julklapparna låg framme. Det var den 21 december. Där och då bestämde jag mig för att om sonen skulle dö, så skulle jag aldrig sätta min fot i huset igen. Det var allt jag tänkte på. Julklapparna. Dom där jädra julklapparna. Tänk om han aldrig skulle få öppna sitt fisherprisetåg?!

Vi rullade in på akuten. Människor. Så många människor jag låg på britsen sonen låg på mig. Sladdar, blodtryck. Läkare. Sköterskor. Undersköterskor. Frågor. Alla frågor. Hur har det hänt? Vem var ansvarig för barnet? Hur kunde det hända? Hur länge sedan? Hur högt? Jag låg och gav alla svar som dom behövde, jag förklarade utan omsvep att det var mitt fel, att det var jag som varit ansvarig och att jag brustit för ett ögonblick. Om och om igen, samma frågor, nya läkare. Alla var helt fantastiska!

Jag minns ambulanspersonalen som sa ”-Kommer gå bra det där” innan dom försvann och jag låg där med min tomma blick, allt stod liksom stilla och hände samtidigt i supersonicspeed. Sonens pappa kom in i traumarummet. Då brast det för mig. DÅ kom tårarna. När han kunde ”ta över” kunde jag gråta mina tårar av skräck och skam. Jag som tyckte att jag var en BRA mamma. Bra mammor stänger ALLTiD grinden, dom glömmer minsann ALDRiG… Men jag… en helt vanlig krass kvinna med skavanker… JAG glömde! En gång. Det räckte. Jag minns ljudet av skramlande plast mot trätrappor, jag hörde det så fort jag slöt mina ögon i flera veckor efteråt. Helt klart trauma!

Jag skrev en insändare/krönika om denna händelse på ett föräldrar forum. Jag kallade texten för ”Nuet är allt vi har”… Därför är allt så glasklart i mitt minne än i dag… Så många år senare!

Vad jag ville säga är bara att NÄR det händer -DÅ är det inte helt säkert att man är logiskt, rationell, trevlig eller ens talbar. Det bara HÄNDER massor runt ens huvud och man bara ÄR mitt i det hela. Jag har den djupaste respekt för killen som ringer in till SOS Alarm. Jag tycker han gör det fantastiskt bra, som till och med säger ”Snälla” flera gånger. Han var skjuten flera gånger och knivskuren. Han kompis var ihjälskjuten.

Alla kan ha dåliga dagar och jag är väldigt tacksam för att kvinnan vid SOS Alarm hade tålamod med mig den gång jag ringde och skrek… Tack! Jag är glad att jag inte behövde motivera varför jag trodde att sonen åkt utför trappan. Jag är glad att jag inte blev tillsagd på skarpen. Jag är glad att jag inte behövde upprepa min adress flera gånger, eller bokstavera den -Det hade jag aldrig klarat av i det värsta av ögonblick, när jag trodde att mitt barn skulle dö i mina armar.

 

//a

PS: Sonen fick komma hem efter ett dygn på sjukhus. Han fick en bula i pannan, inget annat. Gåstolen hade fungerat som ett skydd trots allt…. Så vi firade julen med tacksamhet och en nyvunnen ödmjukhet för det som heter livet!

 

 

Hackad lök…

Av , , 2 kommentarer 20

Igår när det äntligen blev helg gjorde jag slag i saken och begav mig mot träningsanläggningen för att inhandla årskort (som är FRYSBART!). Det varr en obehaglig promenad med tanke på halkan som rådde. Stundtals kände jag mig som en skidåkare med bakhala skidor… fast UTAN skidor. Ni vet mina fötter liksom flattrade bakåt när jag gick i brist på fäste.

Då kom jag att tänka på broddar. Det finns ju många sorters broddar och det är faktiskt vid ganska många tillfällen jag önskat att jag ägde ett par. Har ingen aning om vad som anses bäst, att ha fäste under främre delen av foten eller bak på hälen. Av dom jag studerat känns dom som man spänner på på hälen mest gedigen och vettiga. Inköp har det inte blivit.

Jag börjar alltid fnissa när jag tänker på broddar då Ugglan hade införskaffat ett par. Hon var mycket irriterad då det var ett gissel att ens få på sig dom där sakerna över skorna. Hon hade varit ute och gått och hade mitt på vägen upptäckt att hon bara hade EN på sig. Den andra hade bevisligen lossnat längst vägen. Hon lackade ur, slet av sig brodden och hivade iväg den. Jag skrattade gott när hon berättade om hur hon surnat till.  Alltså stolpade jag, broddlös, ytterst försiktigt upp för branta backen och valde en mindre brant backe på hemvägen. Var glad att jag var utrustad med reflexer då jag stapplade bredbent längst en väg.

En annan sak jag gjorde igår, i lugn och ro, var att titta på SVT:s serie ”Rakt in i hjärtat”. Jag såg avsnittet och kände enbart djup empati för föräldrar till barn med medfött hjärtfel och en enorm kärlek till barnen som deltog. Att se programmet väckte många känslor och jag är så tacksam för den fina och kvalificerade barnhjärtkirurgin vi har i detta land. Kan varmt rekommendera ALLA att se programmet. I synnerhet skulle jag önska att alla som tycker att familjer/föräldrar med hjärtebarn är ”konstiga” tog en titt. Isoleringen, att inte vilja umgås med andra familjer, inte kunna åka på leos lekland pga smittorisk, inte gå på dagis, massiva mängder vab-dagar är liksom den verklighet många får brottas med.

När jag sett detta avsnitt och tänkte börja roa mig med mera lättsam underhållning a’la Sherlock visade mitt internet vart skåpet skulle stå -Uppspelningen hackade så förtvivlat att tankarna drog mig till hackad lök… Hack, hack, hack i fina små bitar. Tillslut visste jag inte längre vad jag väntade på utan klev upp och började epilera benen i stället (-Goda nyheter -Det gjorde inte ont för fem öre denna gång! Nu var det inte heller frågan om någon urskog som skulle skövlas utan något enstaka strå -Tack för det! Väl värd investering alltså!)

Mitt internet fortsätter bråka, alltså tar jag det som ett uppenbart tecken att det är dags att blåsa av taggen till träningsanläggningen och faktiskt börja använda saken.

Tvätten rullar. Snön faller. Det vankas således en fin lördag!

//a

 

 

På tal om budget…

Av , , 2 kommentarer 20

Det är ju onekligen mycket snack om budget i Sverige just nu…

Idag har jag legat i min kolsvarta lya och sovit. Det har inte varit en nådig vecka för min gamla håriga kropp! När jag kvicknade till och efter stor möda lyckats peta i mig mat tog jag fram kollegieblock, miniräknare och paddan -Det är dags att göra budget för 2015!

Det är rätt intressant att kolla på konsumentverkets hemsida för privatekonomi och se hur man kan beräkna och budgetera för utgifterna.

Parallellt med detta började jag tänka på allt ”onödigt” som finns som enbart tar plats/är i vägen -Här finns till exempel en gigantisk låda med Duplo-lego (finns faktisk en hel duplo-tågbana också!) som definitivt inte används längre.

Allt sådant skall säljas. Var, när och hur har jag ingen aning om men bort skall det.

IMG_5191

Jag tror detta tänk måste kvala in som en balans och nyans till jul…

…å på tal om utgifter och saker kan jag berätta att jag beställt min egen julklapp till mig själv (dock inte epilatorn för morrhåren eftersom det är min önskan till jultomten!). Det blir en ring med ett budskap. 149 spänn. Punkt.

//a

 

PS: Om någon undrar kan jag meddela att 2015 års budget (i detta hem) kommer att godkännas utan reservationer! Enväldigt. 🙂