Tillfälligt hjärnsläpp
Dagen på Nolia måste ha gjort sitt för min del. Nicco åkte hem med mig i Camaron, jag gick och handlade lite till middagen (Nailheads bjöd på middag men vi kändes oss slut i skallen så därför skippade vi den) och när jag sedan höll på att laga till den så sms:ade jag till Nicco.
Middag om femton minuter, du får kyckling och potatisklyftor. Hon svarar: Yeaay
Melissa frågar om Nicco är hemma, nono, säger jag, she could be in the city or wherever. Sedan frågar Åke vart hon är och jag säger samma sak, men nu på svenska 🙂
När sedan middagen står på bordet kommer Theresé, även hon undrar över Nicco, då har dessutom den där kvarten blivit tjugofem minuter, så jag känner mig lite lite smått irriterad över att hon inte pallrat sig hem…än. Ja säger jag, och gestikulerar med armen, hon är väl på stan eller med någon kompis, hon skulle ha varit hemma för tio minuter sedan, i alla fall.
Sedan, från ingenstans, så dyker hon upp, sätter sig vid bordet och börjar äta. Jag hade tänkt fråga vart hon smugit sig in för vi såg henne inte i fönstret, men frågar istället vart hon har varit. Hon sneglar under lugg på mig och säger: Hemma?!!!
Vadå hemma säger jag, har du varit hemma hela tiden? Ja, vart annars, hur skulle jag ha hunnit fara någonstans? Och då kommer jag plötsligt ihåg att hon åkte med mig hem…snacka om att känna sig lite skum i huvudet.
Hon hade tyckt att jag var knäppt som sms:ade, dessutom femton minuter innan maten, då jag annars, då hon är hemma, bara ropar i trappen, men vad visste jag…ingenting 🙂
Jag och Åke körde varsitt varv på stan, vid sjutiden. Sedan åkte vi hem och njöt av att bara få sitta och vara. Gick en sväng på klubben och köpte en öl, och under den lilla tiden vi var borta, hade vi tydligen haft celebert besök, en jan A, men han missade oss med några minuter.
När vi kom tillbaka så for Theresé och Anders med Brälla, Lena och Hanno, vi tog över barnpassningen då Melissa gick i säng. Det var Wheels helgen det, lugnt och fridfullt. Ifjol bjöd vi Jan A, Inge-Gerd, Sören och Gun-Britt på en irish coffée ute på vår ”gamla” gård, innan Ricky kom och hämtade oss för en crusing sväng. Och nu är det ett år kvar innan nästa gång. Ni får ha en fin söndag, allihop!
Senaste kommentarerna