Etikett: middag

1200 på 2 miljoner, det är tufft 🙃

Maskrosorna tar över vår gräsmatta. Var det mycket ifjol, så är det mer i år. Tillfredsställelsen då man får tag i en knippe och faktiskt kan dra upp hela alltet med en lång, morotsliknande rot i slutet, är som att vinna på triss.

Tyvärr är det ungefär lika stor vinstchans på 180 kronor, som att få upp en hel sådan växt. Med andra ord får man upp 1200 stycken på 2 miljoner plantor.

Mja, så där vi satt och drack kaffe och pratade om dessa fina blommor men ack så besvärliga så berättade jag att det finns en speciell maskrosupptagare. Och då kom Åke på att han kunde åka och köpa en sån. Why not!

Visserligen bor vi på Blomstervägen, men det ska ju inte bytas ut, mot Maskrosvägen. Den är effektiv, den där saken, kolla bara.

Ehh, nä, det var inte roten till maskrosen, haha, utan roten från den fällda tallen. Jisses, vad långa dom rötterna är. Det var inte enda stället jag drog i dom rötterna. En av dom, precis vid husknuten.

Jag åkte ju på Blomsterlandet och införskaffade nya blommor där jordgubbsplantorna la ner. Och den här byttan hoppas jag ska växa till sig under sommaren.

Eller med min tur så dör några av dom för att jag säkert har köpt nån som bara står några veckor. Jaja, thats life, i så fall, eller thats my life.

Plingade i alla fall till i min mobil på kvällen, och jag såg att jag fått 500 kronor att handla mer blommor för, på Blomsterlandet. Ehh, bluff, tänkte jag, vilka jädra sätt, nu får alla som varit där idag ett sånt där sms, men det är bara lurendrejerier. Fast innan jag raderade kastade jag iväg en fråga till Nicco, om det kunde ha varit en mors dags present från henne, och japp, det var det.

Så det finns ekonomi att köpa mer, om dom där skulle gå hädan. Tack Nicco 😍

Gårdagen till ära så bjöd vi hit mamma och Bosse på grillmiddag. Vi hamnade i hörnet bakom huset. Det vägrade sluta blåsa, men därbak, gick det att sitta. Och givetvis kan man då inte undvika att spekulera i om det kunde vara värt att göra en liten altan, där med.

Middagssol finns det då, och framförallt lä. Det är inte kul att sitta och äta ute med några större vindar. Man blir ju bara elak…eller ja, kränkt är väl det rätta ordet. Jaja, vi får se, det finns annat vi borde göra innan det kommer upp på ”the to do list”.

Såg finalen på Robinson och det var absolut en värdig vinnare. Satt och var förbannad då man ett tag trodde att han var lost. Men han kom igen och fick vara den som tände facklan. Jag önskar ju, att dom kunde göra om Robinson. Där utröstning, inte var en del i detta tävlande. Utan man åker ut om man kommer sist i tävlingarna, och man vinner utefter prestation, punkt slut.

Då är det inte på taktik och skitsnack, man kan gå vidare på, utan den som faktiskt är bäst av dom som är där (bäst med viss modifikation), är dom som tar sig till slutet. Tur ska man väl också ha.

Nåja, det är som det är, och nu, mina vänner, ska jag ut med vovven, på en prommis.


Sen får vi se om det är tillräckligt varmt och fint ute för att kunna få till lite altanhäng innan jobbet kallar. Ha en fin måndag, allihop!

Nu har vi ordnat mer space…

Fortsatt städning av gården igår och vi blev med en buske mindre. Spirean som stått på kortsidan, ut mot vägen. Den hade gjort sitt. Och tänk, nu blev det öppet space och när…inte om, man ställer upp det omtalade partytältet, så finns inga hinder där, längre.


En och annan finbil körde förbi där man satt och drack kaffet.


Bor vi på bästa platsen eller *nickar*

Idag för 6 år sedan, var vi ute på raggen med vildkatten.


Hade Camaron varit körklar, så hade vi inte varit hemma, hela dagen.

Det blev middag ute på balkongen, och där vi satt fick jag ett meddelande från Theresé, hon ville upplysa mig om att rött vin, ser ut så här.


Jo så långt hade jag fattat, faktiskt, men jag hann ju spilla upp botten på glaset då jag började fundera på om det verkligen var Rosé jag hanterade vid tillfället  🤪

Theresé, Sally och Bob, var på äventyr igår och kollade in runstenar.


Bob är inte med på bild, han satt i väskan, men han verkar tycka att den är ok. Fast han gillar mest att Theresé, till och från, jobbar hemifrån.


Jag tog en kvällspromenad, utan hunden. Mest för att få känna hur det känns att bara få gå utan att stanna varannan meter. Fin himmel, men ingen sjö som speglade himlen.


Har bjudit hit mamma och Bosse på grillmiddag idag, så vad som ska göras nu, är en potatissallad och marinera kött. Införskaffa grillkol och göra mig en snabbis till Blomsterlandet.
Jordgubbsplantorna ville inte vara med, det är bara 1 som lever…jussepass. Så jag vill ha nåt annat i den jorden. Och jag tror att det kan finnas nåt där. Tror dock inte att jag kommer att vara ensam där. Mors dag idag och det brukar handla om mycket blommor då.

Ha en fin dag allihop, och till alla mammor, som ska uppskattas alla dagar på året, önskar jag en alldeles speciellt fin dag, idag.

 

Är det nån där ☠️😬😅

Av , , 2 kommentarer 15

Bordsdricka, mina vänner, är det något ni vet vad det är? Ofta då läsk kommer upp som samtalsämne, brukar jag säga att bordsdricka, är min absoluta favorit. Om vi snackar dryck till maten.

Aha, nää, det vet jag inte vad det är…eller det är det som är svagdricka, va? Brukar då oftast folk svara. Nopp, det är inte svagdricka, så här ser den ut, i alla fall.


Och Vasa bryggerier brukar ha den i sortimentet, inte alla butiker, med andra ord. Och nu, även nyckelbryggerier. Min farmor, hade alltid Bordsdricka hemma till jul och andra högtider. Den påminner om julmusten, men är inte fullt så kolsyrad, och har en rundare smak.

Söt, mja…precis som alla andra drickor, men den här till en söndagsmiddag, det är något extra. Och nu förstår ni att det var precis vad vi drack igår, till middagen. Jag fascinerades över att jag tyckte den var så god. Men det kan ha sin förklaring till att jag inte dricker läsk, om det inte är light, och har nog egentligen, mest vatten, till maten. Så det var jätte längesedan jag drack nåt sånt här.

Haha, lite som Robinson deltagarna, som dör en smula över att få en potatis eller ett äpple att gnaga på. Nu är inte Robinson som den var från början. Lite synd, om det nu ska anspelas på att man klarar sig själv på en öde Ö.

Årets Robinson deltagare har fått ett litet hugg av programledaren. Han talade om för dom att det gnälls över hur lite mat det finns, men mat finns det…om man letar tillräckligt bra och kanske lämnar lägret för att söka.

Jaja, man ska inte uttala sig om det man inte vet, jag lär ju inte delta i nåt Robinson under detta liv, så vad vet jag hur man skulle gjort. Om jag däremot var strandad på en Ö, mol allena, så skulle jag nog inte bara sitta där och vänta på att maten skulle dimpa ner från himlen.

Och ja, jag vet att det vinklas i teve, så mycket vi inte får se, och händelser som tas ur sitt kontext och plötsligt får vi se nåt annat som egentligen inte alls, hörde till saken. Nå, nu håller det på vara finalvecka så snart är mitt tevetittande på morgonen, över. Och jag kan göra något annat. Då behöver jag inte sitta här och skriva om hur jag ”tror” att det skulle kunnat se ut i verkligheten.

Det här är då verklighet. I fredags, gick Winstone plötsligt fram och luktade på dörrstoppen. Det har jag aldrig sett honom göra förut.


Och sedan går han till springan och tittar in…nedifrån och upp. Alltså, lite scary, på riktigt 😲 Jag visste inte att han kopplar att det borde vara nån som står där bakom, men han luktade ju på foten.


Eller… var det nåt på riktigt, som stod där bakom, och han fattade inte varför foten luktade plast, fast det var nåt annat han kände av 🥶👻 Hehee…

Fotnot, bilderna är arrangerade.

Apropå Winstone, så körde han lite parkour här hemma. Eller så var det ett erbjudande om godis, som drog upp fjädern på honom. Haha, ni måste ha på ljudet.

Önskar er alla en fin måndag!

Jobbar på i 120 🏃‍♀️

Somliga kommer aldrig att lära sig, inte vissa saker i alla fall. Och jag är en av dom som alltid tänker, att det där hinner jag, och det där, och det… nähä.


Detta utspelades igår och jag citerar mitt inlägg på fejjan: ”Åke skulle få stekt kyckling med ris och currysås till middag…det bidde ingen jäkla kyckling med tillbehör, det bidde potatisbullar och bacon.

Let me tell you why! Jag slog på stort och gjorde en ballerinakladdkakekex cheesecake. Hade full koll på alla byttor, rubbet. Tills jag var klar, sprang ner i källaren med cheesecaken som nu ska stå orörd till i morgon.

Kommer upp och känner att det ändå var nåt som inte stämde 🤔 3 byttor, 1 med äggulor, 1 med äggvitor och …den tredje med grädden…😱 Den stod kvar, orörd i kylskåpet. HELVE… nerför trappen i 120, upp med allt, i med det andra och plötsligt har jag faktiskt inte tid med nån stekning av kyckling.

Jag börjar jobba om 45 minuter, så… Undrar varför jag ALLTID ska göra nåt sånt där 🤪 Ha en fin lördag, allihop!” Slutcitat

Även om det var slutciterat där så tog det inte slut på tabbarna. Tiden som inte räckte till, gjorde att jag rafsade ihop en macka, och tog sallad som blev över från förra dagen, och tänkte att då äter jag lunchen på jobbet.

Kommer dit, och när jag äntligen ska få i mig lite energi, så hittar jag inte salladen. Alltså jag smäller av. Mackan har jag då, och kaffe. Så det blir min lunch. Som tur är, har jag då med mig en middagslåda. Yrhjärna! Det har ju till och med hänt att jag tagit med termosen men glömt fylla den med kaffet. Inte igår, dock, så lite tur, där med.

Nicco gjorde en annan TikTok igår, även denna med mig i huvudrollen. Och jag som inte ens hunnit klura på revanschen.

Tråkigt väder idag, men kollar man väderkartan så ser det ut att klarna upp, på eftermiddagen. Låter bra tycker jag. Önskar er alla en fin söndag!

Grattis, grattis till höger och vänster!

Av , , 2 kommentarer 12

Grattis på namnsdagen, alla Åke, men speciellt min Åke då!


Och jag fick en grattis hälsning från FB, jag och Tina har nu varit vänner där, i 8 år idag. Lite längre i verkligheten. Kul att dom gjort en filmsnutt där vi sitter i en berg o dalbana. Jag som förklarade för henne vad, ”nu spårar det”, betydde 😁 Inte bara ”det” kan spåra, utan även vi, ibland.


Och vi fortsätter spåra…och diskutera, skratta och dela saker med varandra ❤️🧡💛

 


Annelie skickade 2 bilder igår, tagna från en altandel på deras hus. Den där utsikten som jag glömde bort att fota.


Vilken lycka att få vakna och kunna se dessa vyer. Hon brukar simma över till den där lilla ön. Men hon får verkligen se upp, ibland kommer det motorbåtar i 120 och dom har knappast koll på vattenytan. Dom ska väl kanske sätta ut nån typ av varningsbojor, så båtentusiasterna är förvarnade.

Jag fick en bild av min vän, vadslagar Elisabeth, nämligen den här.


Hahaa… den skickade jag sedan till just Annelie och skrev att det var synd att dom inte hade ett staket.

Apropå Elisabeth, så träffades vi igår, hon bjöd på vinnarmiddag (sista vadslagningen) och en rundtur i hennes bil. Där hon visade upp vart hon ska flytta och vilket kanongarage hon köpt. Så coolt!

Nu måste jag då klura ut nästa vad, och sedan räkna ut om hon vinner, vad jag ska toppa detta med 🤔

Theresé lilla djurpark har nu utökats med en till ekorre. Och plötsligt har det dessutom, flyttat in en hare i lagården. Sally tyckte den skulle heta Harriet. Bra där, Sally!


Idag blir det hembaketunnbrödsinköp i Hissjö. Mamma ska följa med och håller vädret i sig så blir det en kaffe hos syrran, som så påpassligt bor i Hissjö.

Önskar er alla en fin lördag!

Till ett paradis över dagen…

Av , , 4 kommentarer 12

Spruttagningen gick som på räls. In och ut på 20 minuter. Inga konstigheter förutom en ond arm. Såpass att jag inte kunnat sova på den sidan. Känns ungefär som en träningsvärk, typ lyft med 3 kilos hantel under 10 minuter utan att ha gjort det förut.

Och det kom inte med en gång utan efter 10 timmar, ungefär. Nå, jag är nöjd och ser fram emot nästa tillfälle, och hoppas att det går lika smidigt.

Sen åkte jag till Renbergsvattnet på en mini utflykt. Och nej, ni kan vara lugna, detta var ingen random resa och träff med 20 okända personer. Utan planerad och säker tripp för möte med Annelie, och sedan fick jag träffa hennes fina familj, då vi åt middag ihop.

Ni kan vara lugna för att jag hade vägbeskrivningen med mig.

Trots detta, så passerar jag deras hus, men kör inte så långt innan jag ringer upp henne och undrar om jag kört för långt. Detta var en miss i beskrivningen, jag gjorde en feltolkning.
Annelie missade också en sak, och skrev högersida då det skulle vara vänster, men där klurade jag ut att hon hade fel.

Fick lunch med deras specialare, en biff, som får mosas ut på ett stekt bröd. Och på den läggs en ananasskiva och sedan valfritt tillbehör, typ ketchup eller nån starkare sås. Det enkla är det godaste, på riktigt. Och att dom kan laga mat i det huset, det förstår jag. Inte alla som kan göra en biff, till perfektion!

Till middag, fick vi underbart goda renbergsburgare, som jag och Annelie åkte och införskaffade på Lill Einars.

Haha, coolt place. Ingen personal, en frys i rummet, med burgare och annat. Ett swishnummer, papper och penna. Och dom har till och med en öl jour, hur cool är inte det, jämarns!

Och vilket drömställe dom har. Svårt att beskriva, ett foto kan inte, i det här fallet, visa hälften, utan man måste uppleva det.

Jag fotade i alla fall lite av den världen. Nåt djur, här och där.

Nej, Mattis morrar inte, han var så himla go, och ville helst sitta som en knähund. Lite jobbig mot dom andra hundarna, han ville nämligen ha all uppmärksamhet för sig själv.

Deras hus som ligger på bättersia, och deras spahus, nedanför.

Bägge husen med utsikt över vattnet. Här undrar jag varför jag inte knäppte en endaste bild från den vinkeln Altan har dom förstås, så jag fattar att sommaren kan man inte annat än älska på den platsen.

Huset, invändigt…wow. Dom bor verkligen på ett ställe som överträffar många andra. Här tog jag inte mer än 2 bilder, lite privacy, kan dom få ha… tänker jag, hahaa…

Kollade in orrarna som spelade ute på isen. Dom har ett rikt djurliv inpå knuten här också, precis som familjen Söderberg- Hällsten i Järlåsa. Tackar Annelie för en dag som gick alldeles för fort, jag fattar nada. Lika snabbt som ett överljudsplan flyger, så hade 8 timmar passerat.

Hemvägen hade jag 100% säker, i min skalle. Jag visste exakt hur det såg ut efter vägen. Sitter och tänker på just det, och läser skyltar lite så där, random. Susar förbi en sjö på högersida, läser Ånäset i 80 kilometer/timmen. Ånäset, upprepar jag…hm, ÅNÄSET, what the…, Jo, det var ju där jag skulle svänga, haha.

Jaja, 2 missar får jag ju vara nöjd med, jag räknade kallt med en timmes försening för att jag skulle ha hamnat i Skellefteå på gamla grusvägar. Men det gjorde jag inte. Dock var det grusigt och dammigt efter E4:an då jag inte slapp vägomläggningen.

Här kommer en liten sång om specifika bilister, haha. Jo, det finns såna, också.

Nu ska ni få höra, nåt helt annat. Min gammboss, Annika Collén, har brödförsäljning imorgon, på tunnbrödets dag, i Hissjö. Så bege er dit, ni som är sugna på tunnbröd, får se om jag tar mig en tripp dit också.

Nu får ni ha en underbar fredag, allihop. Här ska vi ut på morgonprommis inom kort.

Skrattade så jag dog…en smula 🤣

Av , , 2 kommentarer 13

Och då hälsar vi sköna maj välkommen, igen. 1 år sedan förra gången men för mig känns det som 4 månader och 3 dagar sedan….typ.

Fint väder bjuds vi på, och det bådar gott för själen och växtligheten. Hade lust att börja tvätta fönster igår, eller lust, det var då ett jäkla ord i sammanhanget. Vem har lust att tvätta fönster, på riktigt? Det är väl resultatet man längtar efter.


Jag gjorde då som jag tänkt, igår, och nu är det bara finlir kvar av städprojektet. Synd att det inte håller sig städat och fint, mer än några dagar. Då hittar man plötsligt andra ställen, vinklar och vrår, som man förträngt. Never ending story!

Åke bjöd på gårdagens största skratt, jag började nästan grina. Nu handlar det om hans nya bil, the ”SAAB”.

Lampan i taket lyste, och han skulle fixa problemet. Inte från framsätet, utan han bytte till baksätet, han nådde bättre därifrån. Och för att nu kolla om lampan skulle slockna, så stängde han dörren.Och han hade då förträngt att det var barnlås på bakdörrarna.


Nicco var ute och fixade i The VAN, hon noterade att han satt i bilen och att han sedan bytte plats. Hon funderade tvärt på vad han höll på med, men hon känner sin pappa. Det kan vara vad som helst han sitter och funderar på, och det kan han göra, lite överallt.

Hon går in och vi står och surrar, förmodligen om hur hon ska fixa matta till bilen och andra saker. Då hon kommer ut möter hon Åke som väser nåt om…-Jaha, det är dags att komma nu!!!

Hon förstår ingenting, men igår till middagen, fick hon ju höra om situationen. Hur Åke låser in sig själv i baksätet på bilen. Inte nog med att han gör allt för att påkalla uppmärksamheten, genom att busvissla, det han kan. Han har inte mobilen med sig heller. Utan där blir han tvungen att mjuka upp sina leder och utöva akrobatik för en vig 20 åring, för att ta sig till framsätet. Min kusin Jenny, är dock mer imponerande än en vig 20 åring, hon är lite äldre än så, men still going on strong.


Alltså jag skrattade så jag dog en smula. Sedan tänkte jag, vilken mardröm, om han varit ensam nånstans i vildmarken, och faktiskt inte, hade dugt till att ta sig över sätet… oh my…
Vi hade ju i alla fall saknat honom efter ett tag, åtminstone till middagstid. Ojoj!

Nu önskar jag er alla en underbar, första maj! Jag gissar på lite utehäng efter jag finlirat klart, härinne.

Onaturligt obegåvat, eller?

Av , , Bli först att kommentera 13

Mary i Duluth, delade bilder från en skola eller om det kan vara flera skolor. Jag tycker det var coolt. Tänk om alla skolor gjorde så här.


Det du ser varje dag, har en tendens att fastna. Så jag tror absolut, att ser du dessa siffror fem dagar i veckan i flera års tid, så fastnar det i tinningsloben. Ett enkelt sätt att få till grunderna.

Pratar man matematik, så är det lite mer än enbart siffror. Det handlar också om konsekvens tänk. Så där borde det egentligen kunna vara en skriven text som matas in. Hur man ska vara mot sina medmänniskor kanske, eller hur vi ska behandla våra djur eller vår planet.

Det ska ju böjas i tid, det som böjt ska bli!

Sen är väl människan väldigt komplex och ibland, onaturligt obegåvad. För 1 år sedan, och Coronan, hade inte varit igång så länge, så tog jag den här bilden på morgonprommisen.


Tina i Torrevieja, undrade om vi höll avstånd, och om det var mindre trafik ute. Jodå, man fick gå ganska långt för att möta nån stackare på avstånd.

Idag, då allt eskalerat, och denna smitta har muterat och då vi egentligen skulle vara betydligt hårdare med att hålla oss på vår kant. Så ser det inte lika folktomt ut, längre. Har ingen dags bild att visa upp då jag inte varit utanför dörren än, men ni vet ju själv, hur det ser ut på gator och torg.

Hur tänker vi där?


En egen teori är att vi lätt faller in i det där…det händer andra, man måste få unna sig, hur farligt kan det vara… och vissa, som fortfarande frågar, är ni friska. Ja en rätt så irrelevant fråga eftersom man kan smitta innan det bryter ut. Det är ju inte så att man kanske, med blotta ögat, kan se vem som bär på detta.

En tröst kan ju vara att nu håller en del på vara vaccinerade, men det är ingen tröst till alla som ännu inte fått vaccinet. Enda gången man är safe, är väl kanske den dagen alla är vaccinerade. Och det lär ju aldrig hända. Nåja, lite vet vi om framtiden och det kanske är det bästa, i dagsläget är det ingen som vet, som i VET, vad som gäller.

Avrundar med ett gäng, underbart fina vovvar.

Det är Annelies hundar som hon fotat, och hon skrev följande text till bilden.

”Rövarkungen som alltid tar plats längst fram. Sedan Lejonkungen som är cool och lite pensionär i sitt sätt och lite bakom Torven som är den som ALDRIG tar plats eller bråkar. Däremot är inte Torven korkad. Han vet att det är han som tyst smyger upp i sängen och får mys.”

Rövarkungen i texten heter Mattis, därav liknelsen. Jag vet inte vad tredje hunden heter, kan det vara Milou, månntro? Nå, jag kommenterade och hon kom med ett hot, kolla själv.

Ja visst är det ett hot, vet inte om jag älskar hönor…än 😂


Önskar er alla en fin lördag!

Att väckas av ett björnvrål, jojo 🐻

Av , , 2 kommentarer 13

Stod i badrummet och målade över skavanker i mitt ansikte…eller nä, så kan jag ju inte säga. Jag ändrar mig och skriver att jag förstärkte min skönhet, med lite ansiktskrämer och mascara.

Nå, det roliga var att jag gjorde detta till ljudet av en gök. Vad jag funderade, men så kom jag ihåg Niccos larm. Jodå, hon har nån sån där uppvaknings lampa med fågelläten. Mja, det kanske inte är så dumt att få vakna till det. OM, man nu vaknar, vill säga.

Jag började tycka att den lät uttråkad och jag förväntade mig nästan att den skulle ge upp till slut och sen skulle det komma in en tupp, på högsta volym, eller varför inte en vrålande björn. Jisses, då vaknade man nog med hjärtat i halsgropen.

Underbart väder ute går, verkligen en försmak på vad vi har framför oss. Tano och Winstone fick hänga med mig på altanen.

Och sedan fick jag kaffebesök. Helena Jonsson, kom förbi, och det var mycket att prata om. Det är väldigt sporadiskt att vi pratar. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan sist. Livet tar sina vändningar, och ibland hinner man inte landa innan det är dags för nästa tur.

Det var i alla fall trevligt och tiden rusade iväg.

Fick ett brev i lådan, det är ju inte ofta, men ack så roligt. Det var från Ulla, som nu har flyttat till annan stad. I alla saker som ska flyttas från ena stället till det andra, hittade hon denna bild, och tänkte på mig. Konstnären heter Jan Davidszoon de Heem

I brevet följde det även med en text som hör till målningen, här kommer delar av den. ”Den är en allegori över livets förgänglighet, och det är föremål där, som ska symbolisera tidens flykt och fåfängan i all mänsklig ambition. Hans målade rosor, sprider ingen förförisk väldoft, men dom kommer aldrig att vissna och dö.”

Jag tycker ju bilden på målningen, är jättesnygg (weird) och den kommer att få en plats i vårt hem. Tack Ulla! 🥰

Nä, lite kaffe på det här och ett avsnitt av Robinson, så kan man ge sig ut med hunden, efter det. Laddar för jobbarhelg, vilket innebär middagsplanering…och lunch. Får se om det är nåt jag kan börja med eller om jag är bekväm, och kikar i frysen istället.

Ha en underbar fredag, allihop!

 

Det hade jag ingen aning om 🤭

Av , , 2 kommentarer 17

Har precis avnjutit frukosten. Det kom lite grejer emellan. Såsom, hundprommis, handla på vår Ica affär, tvätta håret och koka kaffe, såklart.


Snopen blev jag då jag öppnade vår innerdörr och Tano stod där.


Haha, jaja, den där bilden tog jag inte i morse, utan i lördags, han hade förmodligen dammsugit golvet med nosen, och fick lite lila foliepapper från ett chokladägg, i insuget.

Nicco hade nog lämnat dörren öppen, däruppe, kanske trodde hon att han skulle säga till att han ville komma in, men han var absolut tyst.

Soligt ute fast värmen har inte hunnit komma, riktigt än. Men det tar nog inte så lång stund. Då kanske man hinner ut på bron, en kortis.

Läste på FB om nåt som heter Hässingeberget. Och det ska då ligga strax bortanför Röbäck. Hade jag ingen aning om. Men det ser och låter intressant. Kan hända att vi får ta oss en utflykt dit, nån gång i sommar.

Till er som liksom jag, inte visste om detta berg, så kan ni läsa om det här. Klicka på bilden.


Nu ska jag göra ett ryck och fixa till nån middag, kanske se sista minuterna från gårdagens Robinson, och sedan ta en välförtjänt paus, innan arbetet. Önskar er alla en fin onsdag!