Etikett: middag

Idag är det inte bara Hallongrottans dag, nopp, det är mera…

Av , , 4 kommentarer 15

Idag är det inte bara Hallongrottans dag. Jag har redan förberett mig för den, hahaa…

Visste inte ens att dom hade en syltfabrik i Lycksele men tydligen

Det är faktiskt Kollektivavtalets dag också. Klicka på bild för att läsa mer om det.

Något som är jätteviktigt att arbetsgivaren har. Alla erfarenheter visar att kollektivavtal ger högre lön och bättre förmåner i arbetet än andra jämförbara modeller. Kollektivavtal är ett skriftligt som främst reglerar löner men även anställningsvillkor och förhållandet i övrigt mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Saknar en arbetsgivare kollektivavtal så är du inte garanterad en viss lön, utan det du avtalar med arbetsgivaren gäller. Du är inte heller garanterad en löneförhöjning.

Om du inte vet, ifall din arbetsgivare har detta kollektivavtal, så kan du börja med att Googla. Det mesta går att hitta. Annars kan du faktiskt fråga din arbetsgivare 👍

Åke kom just in i rummet och frågar i luften vad det är i kyrkan idag. Mja, sa jag dom kanske firar Hallongrot… så klicka det till i skallen och jag sa, det är ju naturligtvis ”kollekt” dagen dom firar. Så där, apropå kollektivavtal, hehe… (fast dom riggar nog för Gudstjänst först *nickar*).

Tiden gick så fort på jobbet igår. Med tanke på hur mina arbetstider har varit dom sista åren känns det även bakvänt att åka hem, medan det ännu är ljust och innan middags tid. Det är ju inte alls så fel, det heller. Men kvällar kan också vara underbart fina. Till och med lite extra fin om man som Annelie Wallmark, råkar bo på ett magiskt ställe. Titta vilken fin bin bild hon tog igår

For iväg med Winstone i morse, helt inställd på den längre svängen. Men nopp, han satt sig på bakhasorna vid industrivägens början, han ville inte. Det var bara att vända om. Det innebär att jag kommer att gå iväg själv, på en promenad i lite snabbare tempo, nån gång under dagen. Jag har även köpt ett par skor som ser ut som gympadojor men med lite räfflor under, gjorda för promenader, ska testa dom en runda med. Ful färg…jag vet inte varför jag inte gillar det. Inte så att jag skulle haja till om nån annan har det. Utan det är jag, som inte vill gå runt med vissa färger.

Nå, jag gillar märket áhkká, skorna är skön, dom var på halva priset och dom kanske mister sin forna glans dom man använt dom ett tag. Och det är förmodligen bara jag, som bryr mig, ingen annan. Dom här skorna så värre ut, dom hade jag inte heller gillat att gå runt med.

Vem vill betala för skor som ser skitiga ut innan man ens använt dom? Knepigt!

Ikväll är det Farmen final 20.00 och Robinson start 21.00. Blir 2 timmar framför tvn då. Jag vill inte spara det till imorgon. Då kommer nån att spoila vinnaren, innan jag hunnit se det.

Idag skiner då solen, tänk om man kunde grilla en parisare till lunch, hm…ska klura på den. Här får ni klura på nåt annat, vad ser ni? Skrolla sedan lite så får ni svaret. Önskar er alla en fin söndag!

 

 

 

 

 

 

Snurrigt så det förslår

Åke frågade om han skulle bjuda mig på lunch på Ullas igår. Ja vem tackar nej till det, tänkte jag, så vi larvade iväg där strax efter 12 snåret. Hade tänkt fråga ifall vi skulle höra med Brälla och Lena om dom skulle joina oss men…asch, så tänker man att det ändå är sällan det kanske passar då man kommer med spontanfråga så snart inpå.

Vi hann inte mer än jussepass sätta oss, så kommer, tadaa…Lena och Hanna in genom dörren. Brälla kommer några steg senare. Dom skulle också luncha. Jag berättade för Lena vad jag tänkt, och hon hade tänkt exakt samma sak. Där ser man, vi sparade in ett samtal men det blev ändå som det vi hade filurat på.

Åke följde med Brälla bort på verkstan då dom var klar, men vi, Lena, Hanna och jag satt kvar till strax innan stängning. Pratade om det ena och det andra, livet här och nu och nåt roligt som ska hända i sommar. Det ser vi fram emot, på riktigt

Vet inte riktigt hur vi hamnade i samtal om barn med diagnoser. Jag visade i alla fall en kort filmsnutt som Anna delat till mig, en pojke som snurrar helt galet hemma på köksgolvet. Jag följer honom på TikTok så därför hade jag sett det förut. Och skrev till Anna att han är autistisk, och jag hade fått för mig att det på nåt sätt har gjort att dom kan göra sånt här utan att bli så påverkad som till exempel jag skulle bli. Jag hade knappt klarat ett varv utan att tippa. Klicka på bild så får ni se killen

Hittade även en tjej, även hon, autistisk och snurrar som värsta proffset. Klicka även här på bilden

Att snurra på saker eller vicka på fingrar eller göra andra repetitiva rörelser är något man kan förknippa med autism. Sen vet jag inte vad det är som gör att dom inte blir yr i huvudet. Om det har med att dom kan stänga av den delen som gör att det händer, för att det är deras sätt att hantera omgivningen eller om dom gör precis som konståknings proffsen, ska jag ha osagt. Men jag fascineras av hur dom gör detta, helt makalöst!

Kan även tillägga, apropå autism, att det finns ett stort spann med hur man fungerar med autism. Många vuxna lär sig att dölja sina begränsade och repetitiva beteenden. Men intensiva specialintressen kan också vara en källa till glädje. De kan också ge positiva möjligheter i utbildning och senare yrkesliv för en del individer. Det är vanligt att de som visat tydliga svårigheter inom dessa områden som barn inte längre gör det som vuxna.

Åkte upp till mamma efter middagen. Hade några middagslådor till henne som tog plats i vårt kylskåp. Drack kaffe och surrade bort en stund. Dimman låg tät över Mariehem

Borde egentligen servera blåbärssoppa idag, fast…nä, det är ingen favorit, jag klarar mig utan både soppan och skidorna. Får se vad jag hittar på. Nu har startskottet gått och även jag ska gå…i alla fall ut med Winstone och sen får det bli frukost efter det. Apropå Winstone ja.

Första söndagen i mars är det inte bara Vasaloppet utan även Världsdagen för japansk spets. Det är en dag som tillägnas dom fluffiga, vita hundarna! 🐾

Om du är ägare eller uppfödare av japansk spets kan du delta i firandet så här:

Dela ett foto av din japanska spets på din profil/grupp/sida på Facebook eller Instagram. Bifoga fotot med följande text (du kan också lägga till ett eget tilläggsmeddelande):

”Världsdagen för japanska spetsar 2022! 🐶🎉 ” Glöm inte att inkludera dessa hashtags: #WorldJapaneseSpitzDay, #JapaneseSpitz och #Всемирныйденьяпонскогошпица.

Låt oss sprida kärleken till dessa vita, fluffiga följeslagare och göra World Japanese Spitz Day till en årlig tradition! 🐕❤️

Önskar er alla en fin söndag och avslutar med denna text jag hittat i nån grupp på fejjan (förstås) 😁😜

Söker ni spänning, ring mig, så gör vi affär!

Av , , Bli först att kommentera 13

Det var absolut fruktansvärt efter vägarna igår. Jag hämtade både Ingegerd och Birgitta med bilen. Att gå var förenat med livsfara. Fast Monica tog sig dit, men inte utan att det var halv knöligt och blött. Vet inte om det kändes så säkert att köra bil heller. Det var nästan så jag var rädd att vattnet skulle tränga in genom dörrarna då man skulle igenom dom mindre sjöarna som bildats.

Då jag pratade med Annika på morgonen sa hon att Håkan köpt en ny bil. Och nu var det spännande för dom skulle se hur långt dom tog sig på en laddning. Jag replikerade att om det var spänning dom sökte, kunde dom väl köpa av mig min bil. Det vore väl höjden av spänning, kommer man fram överhuvudtaget eller inte alls. Fast det var inte den typen av spänning dom sökte.

Nå, 2 timmar på Ullas gick fort. Vi avhandlade vad som hänt sedan sist och uppdaterade oss till dagsläget. Vi ska väl nu se till att det inte dröjer lika länge innan nästa kaffedejt. Men det är väl ofta det man säger, så kommer det tusen saker emellan.

SHRA:s årsmöte igår, gick av stapeln i Nailheads klubblokal. Här hoppar Jeppe upp och påminner om SHRA som kommer att bli 50 år, nästa år. Och att man kanske redan nu, ska börja planera för att få till en jättefest.

Jag tänker också att man skulle försöka få med yngre förmågor i föreningen, ju fler, desto mer kan man få att hända. Fast svårt att veta hur man ska få med dom. Det ser ju inte likadant ut idag, som det gjorde för 40-50 år sedan. Man gör inte samma saker.

Sen bjöds det på middag. Vi fick sällskap av Ola Åbergh, hans sambo Eva och deras vän Kristina. Ola har jag tävlat mot i Dragracing. Det var även han som tog den här bilden av jag och Åke. Det var nån gång i mitten-slutet av 80 talet.

Vi kom på den goda iden att han skulle ta en bild igår med. Samma bord och samma positioner. Fast bordet var upptaget, tiden gick och vi glömde som bort vad vi hade tänkt.

Jag hade missuppfattat en del av infon om mötet igår. Jag utläste livemusik, som att det skulle vara ett band och spela. Jodå, det spelades och sjöngs men det var ett enmans band. Han var inte alls dålig även om inte all musik kanske föll alla i smaken. Men vi dansade och det var ändå riktigt roligt. Så länge sen man gjorde det.

En trevlig kväll överlag

Och vilken tur att Nicco inte hade hunnit somna, så hon kom faktiskt och körde hem oss. Problem med halka och eller blöta, löst.

Tog en tidig morgon prommis med Winstone. Och självklart var det isigt och ojämnt fast det grusades ju igår, så vi tog oss fram ändå

Avslutar med att dela bild och text som en man jag inte känner, har lagt ut på fejjan. Viktig information om hur man ska bete sig om man möter en hund i arbete. Läs och ta till er av det han skriver och ber om. Med det önskar jag er alla en fin söndag!

Smaken av Lovika vantar i munnen…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag for och tränade igår i värsta slaskvädret. Stora insjöar längst med vägarna, översvämningar så pass att man skulle haft vadarbrallorna på sig om man skulle ut och gå.

Tyvärr är det väl allmänt känt, att gummistövlar bör undvikas då det förekommer kombinerat is och vatten där du ska sätta ner fötterna.

Åkte till Myrorna, hade dock inte med mig en påse fylld med sånt vi inte behöver. Kom på att jag redan lämnat en sån på PMU och hade inte förberett en ny. Men det kommer!

Köpte en endaste sak, nånting vi absolut INTE var i behov av, men det är skillnad på villhöver och behöver. Jag fick nämligen den här pepparkaksburken av Mats o Susanne Hedin, för några år sedan.

Jag gillar stuket och den står på kökshyllan. Så föll jag då över den här burken. Aningens nyare och fin invändigt så jag kan faktiskt använda den som pepparkaksburk om jag vill. Matchar dom gula hyllplanen också, haha..

Så kom äntligen dom efterlängtade mandarinerna. Inte en enda som var skämd. Söt och god är dom också. Kan väl dock inte säga det om allihop, vi har ju några att beta av. Winstone formligen älskar apelsiner, clementiner… och mandariner, nu då.

Spelar ingen roll hur mycket vi smyger och försöker skala en apelsin eller clementin, han kan till och med ligga i ett annat rum. Så fort du sätter fingrarna i skalet är han där. Klicka på bild för att se en liten filmsnutt

Pratade med Annika Collén på morgonen. Vi pratade om att vara på fel plats vid fel tillfällen och hon berättade en liten anekdot från en gången tid. Hon var på en Hockeymatch i Skellefteå, och av någon outgrundlig anledning hade hon hamnat på Skellefteåläktaren. Jag kommer inte ihåg vilka dom mötte men antar att det var Björklöven.

Annika som har idrott i ryggmärgen och är en fotbollsmorsa ut i fingerspetsarna, kan låta på matcher, det vet jag av erfarenheterna då jag följt med henne på nån av hennes döttrars matcher. Hon berättade om det fatala misstaget på läktaren och att hon än idag kan känna smaken av Lovika vantar i munnen. Om det var från hennes egna eller om det var AIK anhängarnas, ska jag låta vara osagt. Fast jag gissar att det var hennes egna och hon var tvungen att försöka hålla sin entusiasm väldigt tyst och för sig själv. Att hon satt på fel läktare, var då absolut säkert.

Ikväll blir det utgång för oss. SHRA har årsmöte på Klubben och efter det är avklarat bjuds det på middag för medlemmarna och sen fortsätter kvällen med ett inhyrt band och säkert en eller annan öl, kan jag tänka. Får se hur vi löser logistiken kring hemgången. Att ta oss dit har vi löst, men att ta sig hem…upprätt och utan skrapsår på knäna, hm. Kändes kymigt att boka en Taxi för 500 meter…ish. Sparken är framplockad men nu har dom tydligen sandat, så…

Nåja, det löser sig säkert! Här får alla nykterister och troende hålla för ögonen, men den var för rolig för att strunta i

Jag ska hämta upp några kvinnor om mindre än 2 timmar. Fikat på Ullas hägrar men jag tänkte att vi riskerar inga benbrott så jag skjutsar dom istället. Blir en trevlig fortsättning på morgonen och sedan ökar vi väl bara på med trevligheterna. Ha en fin lördag, allihop!

Jag överlevde i alla fall…puh, haha

Av , , 2 kommentarer 11

Hälsade på en vän som ligger på lasarettet igår. Fick fin fina instruktioner om hur jag skulle hitta igen henne. ”Du ska till trapphus E. Passera trapphus A, sen ska du in i en tunnel med plast runt väggarna, ja, dom håller på med ombyggnationer så man måste igenom där…”

Jag kommer dit, passerar trapphus A, läser en skylt med en pil, att här är vägen till Södra ingången. Jag skrattar lite inombords och tänker att vad tusan håller dom nu på med. Varför ska man gå åt det hållet för att ta sig dit, och med det i tanken så passerar jag bara. Jag går rätt fram, kommer till trapphus D och där man tidigare kommit till den långa korridoren som leder mot E, satt en igenbommad dörr.

Och vad gör jag då, tror ni? Nä, jag gör inte som normala människor gör, går tillbaka. Nej nej, jag öppnar dörr till trapphus D och går upp en trappa. Jamen VARFÖR, jag VET ju att det är E jag ska till

Skärper till mig och går ner igen samt tillbaka. Bestämmer mig för att gå till informationen istället. Men så kommer jag till den där pilen med riktning mot Södra in och utgång, slänger ett getöga åt det hållet och ja, varför gjorde jag inte det första gången?? Det är ju där den där inplastade korridoren är.

Halleluja moment och därifrån är det snudd på, ingen match. E trapphuset ligger precis där det alltid varit, och jag kommer upp och fram. Behövde bara fråga en människa inne på avdelningen om jag var på rätt sida, och det var jag, WOW!!

3 timmar small bara till och det var dags att åka hem och fixa middag. Vilken tur att man parkerat nedanför Östra Station och passerar Nybro fiket inne på stationen. Dom råkade ha en kyckling och en räksallad kvar så dom fick följa med hem och middagen var klar att ätas.

Apropå att äta så är det just idag nånting som kommer att ätas i mängder, runt om i Sverige. Behöver nog inte utlysa nån tävling i vem som ska gissa vad det är som väldigt många älskar att äta.

Jag hittade en semla som jag tycker låter jättegod och framförallt intressant och annorlunda. Umeå semlan ”Guldfrost” gjord på en norrskensbulle fylld med en västerbottensost blandning med mandelmassa och tips på andra godsaker, samt toppas med en isgrädde smaksatt med bland annat, Brännlands fatlagrade iscider. Låter ju som en semmeldröm. Klicka på bild för historien och receptet.

 

Sen kommer jag förmodligen inte att göra den själv, men hade den gått att köpa så hade jag nog testat. Why not…

För 7 år sedan testade jag prinsessemlan på Finas, då jag och Helena Springare hade en fikadejt

Skrev att jag tyckte den var god men way too sweet. Kan tänka mig det. Men då hade man testat i alla fall, och jag överlevde då…

 

 

Gick med Winstone i morse och ville se om jag såg det där mönstret på husväggen. Men vi var för tidiga. Det var på gång för korset syntes men bara halva och jag kunde inte se vart mönstret kommer ifrån. Borde rimligtvis vara huset på motsatt sida men det ena huset har fönster och balkongdörr, det andra huset har bara 2 fönster, så hur kan det reflektera samma mönster?? Nä, jag måste gå till botten (höjden) med detta. Jag är ju nyfiken för tusan… (fast jag är glömsk ibland också, så det kan hända att jag kommer att glömma bort det).

Ha en fin tisdag, allihop!

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Jag är diskvalificerad med råge

Av , , 6 kommentarer 12

Började skriva detta i morse:

Gick fint fint med stötvågsbehandlingen igår. Vi konstaterade att den hjälpt och jag idag kan gå och springa i trappor som jag gjort förut. Så av den anledningen kom vi bägge två fram till att det inte är nödvändigt med fortsatt behandling. Fantastiskt att nåt så enkelt, kan vara så funktionellt!

Hittade ett 3 årigt minne på FB och jag småler. Hade nämligen förträngt att jag inte bara blev, årets assistent för 4 år sedan, utan jag blev även nominerad till det, året efteråt. Hur mycket värmer inte det hjärtat, så säg 🧡

Hittade en annan rolig grej jag hade lagt ut. Hur man på ett enkelt sätt, kan göra en djurbädd. Tror dessutom att din katt, hund eller vad det nu kan vara, skulle älska bädden än mer, ifall du tog en tröja du använt själv.

Sen ringde jag Tina, fixade lunch till Åke, kopplade Winstone och drog iväg till hundbadet hos Dogman. Lämnade in honom och fortsatte upp på Crosta och fikade med Helena Springare

Hon hade the dog med sig, som är aningens olik Winstone. Han hade ALDRIG lagt sig på golvet vid ett mat/fika bord, som hon gjorde. Chill hund 😀

Hem och pratade med Nicco i nån timme. Jag kom på ett bra ord för att beskriva en ”diskare”. Det kom sig av att hennes diskmaskin gått sönder. Jag ser inte behovet av en maskin, jag diskar ju för hand och har gjort så i många år. Alltså en femstjärnig diskare. Fast finns det inte ett finare ord för det, undrade Nicco. Jag klurade och BAAM, klart at en diskare med erfarenhet ska heta Diskvalificerad.

Presentera dig som det och nån frågar vad sa du, vadå diskvalificerad. Ja… kvalificerad för diskning, vad annars. Hehee…

Tjopp tjopp så var det dags att göra sig klar för kvällens bokklubb. Vi gjorde en specialare för denna gång och tog bord uppe på Tonka. Passade bra då några av oss inte ätit middag. Jag tog en Caesarsallad, mycket god, må jag säga.

Nu är jag hemma igen och kom på att mitt inlägg aldrig blev färdigt…jösses!

Och lika intressant som tidigare att höra andras åsikter om boken vi läst/lyssnat på. Här delades verkligen gruppen i två delar. Fast ändå inte… man kan alltid diskutera och resonera, det roliga blir väl hur man tolkar olika saker. En hund som kunde prata, var med i boken, det tyckte nog dom flesta var over the top.

Jag hann inte säga vad jag tänkte då jag läste om den. Men jag vet att man inte behöver inte ge kommando åt alla hundar, utan man kan prata som man pratar med sina vänner. Hunden kan ändå förstå. Winstone vet vad jag säger då jag till exempel säger typ, ”men snälla Winstone kan du gå in i skuggan, det är så varmt här!” Han suckar och går långsamt in i skuggan och lägger sig. I boken tror jag att det är det som åsyftas. En hund kan förstå ord, en massa ord. Godis är en MYYCKET lätt ord att förstå 😂

Tänkte också på dom här ”pratplattorna” dom köper till djur. Det är ord som läses högt då hunden trampar på knapparna. Här kan dom själv, bilda enkla meningar. Finns en mycket populär hund som är extremt duktig på det. Bunny, här kan ni se ett klipp med henne

En trevlig dag och en trevlig kväll med vänner och bekanta. Tog 2 bilder då jag och Winstone kom hem från hundbadet, himlen lyste verkligen i min favvofärg.

Winstone lyser inte i orange men hans vita päls då han är nytvättad och fin

Med det önskar jag er en fortsatt fin kväll!

Nu är det blia!

Av , , Bli först att kommentera 12

Vk.se hade ute en liten lista på vart det är kallast i länet, nu på morgonen

 

Det innebär att det är blia. Såg en som la ut en bild på deras termometer i Malå, från i natt, och där var det då, -41. Jag är glad att vi inte är i Malå, med andra ord. Fast jag kan tillägga att det också kan vara högst lokalt. Det brukar ju oftast diffa några grader mellan Västerslätt och Mariehem, och det är ju inom Umeå, det med.

Jag och Theresé for ut en sväng igår. Solen var stark men låg, innan kyrkbron

På andra sidan

5 minuter efter jag fotat första bilden, var den på nedåtgående. Kort men intensivt dagsljus, haha..

Stadskyrkan från en annan vinkel

Nicco skulle ut på en promenad. Jag undrade om hon visste hur kallt det var ute. Enligt bild hon skickade tillbaka så antar jag att hon visste.

Vi svängde förbi lastbilscentralen dit Theresé beställda apelsiner och Avokados äntligen anlänt efter fler dagars förseningar. Lådan kommer från Spanien och jösses så goda apelsiner

Apropå bilder, så gick jag med i en grupp med absolut ointressant innehåll, igår. Där var det en som tyckte att man skulle slå upp sidan 54 i vilken kokbok man nu hade till hands och laga maten som stod på den sidan. Ehh mja, på den sidan i den kokbok jag valde, fanns inget recept, men en Oxfilé

Nu var det ändå rätt ointressant för vi var nämligen bjudna på middag hos Brälla och Lena igår. Där vankades det en god lasagne med sallad vid sidan om. Och till efterrätt en Gino, så enkel men så fantastiskt god.

En trevlig middag, med små anekdoter från förr, nuet och framtiden

Jag kan inte låta bli att plocka en siffra som poppade upp i huvudet precis nu, nämligen 137. Så den sidan kan ni som vill ha middagstips slå upp i er kokbok. Jag testar min och tadaa…

Mmhum, mjahaa, nä, möjligtvis att en ”vanlig” köttsoppa, skulle gå an, men en torr  😶😯 Eller sköldpaddssoppa, aldrig i livet, dom gör sig bäst i sitt egna habitat, inte i en kastrull 🧐😨

Nu har vi vinkat hej då till Theresé och Sally och dom rullar hemåt till mildare grader. Jag tänker att frukost kanske kan passa. Något sen, men… Hoppas på en fin dag för er alla! Och här kommer ett tips från Theresé, vet inte om det var jag och Åke hon syftade på 😜

Topplocket flög 💥

Av , , Bli först att kommentera 10

Efter samtal med Facket igår, kollade jag upp min uppsägning och insåg att jag inte är arbetslös förrän på måndag, eller imorgon, om man ska vara noga. Så jag chillar till dess då, tänker jag. Men tänker ringa tillbaka till en annan arbetsgivare som jag redan pratat med och som ville att vi skulle höras av idag.

Helgen kommer jag att viga till att städa klart däruppe, då hyresgästerna kommer den 26 december, men Theresé och Sally kommer om en vecka och då vill jag att allt ska vara klart. Även nere i rosa rummet, såklart.

Skulle koka ägg till lunch igår. Winstone älskar ägg, och har han tur kan han få en äggula om det passar sig. Så han stod nedanför mina fötter, vid spisen och sedan satt han kvar där för att vakta kastrullen på plattan så inga ägg skulle rymma. Döm om min förvåning, då ett ägg, helt oväntat exploderade i toppen och en skal bit flög över huvudet på en förvånad Mr W. Har jag aldrig varit med om förut. Det small, på riktigt, haha… man kan väl säga att topplocket flög 💥

Hade Gunilla från Hollywood fruar varit här hade hon nog hävdat att det var mordförsök deluxe. Apropå ägg och ”topp” lock… 😁

Jag och Nicco åkte på uppdrag igår. Tänker inte berätta vad uppdraget i sig, bestod av, men det tarvade en resa till Renbergsvattnet. Sista kilometrarna noterade Nicco hur plog kanterna var hyvlade, så najs.

Jag tyckte först att jag aldrig sett nåt sånt här, men… jo, det handlar nog mer om att det var så jäkla längesen jag var ute på landet en vinter, så jag har förträngt det. Ulf sa att det dels var för bättre sikt men kanske ytterst för att rymma mer snö (få iväg det längre om det blir mycket) och det ska dreva mindre.

Här hemma är det rysk roulette, varje gång vi ska ut på vägen. Man ser absolut inte om det kommer bilar, från vänster. Så bäst är det att köra ut i halvmörker för då kan man gissa sig till att det är en bil som kommer om du lyckas se lysena på vägen.

Då vi passerade Ånäset noterade jag en jättefin julstjärna som hängde ovanför porten till kyrkan. Så på hemväg, stannade jag bilen men fick inte lov att fota själv utan det skulle Nicco göra…så min upplevelse av stjärnan, min idé men hennes bild på min mobil, haha.

Oj vad roligt att få se ett julpyntat hus. Så varmt och trevligt hemma hos Annelie och Ulf. Mina 2 bilder, säger inget om den egentliga atmosfären, men vi hade som annat för oss, så det blev som det vart

Blev bjuden på en god middag, kaffe och hemrullade rån innan vi åkte hemåt igen. Tjopp tjopp så var det gjort.

Ha en fin fredag, allesammans och här, ett tips inför julen 😜

 

Önskade blå 💙 men älskade lila 💜

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag hade 2 saker att göra igår, frissan och hämta handblommorna. Fast jag började med att skotta balkongen däruppe. Och det blev på exakt samma sätt som jag visade att jag gjort för några år sedan. Började med att öppna det stora fönstret för att komma åt att få bort all snö utanför dörren. Åke undrade hur tusan jag fått upp dörren och då jag berättade om fönstret trodde han att jag hoppat över, den vägen.

-Åh nämen aldrig i livet, sa jag. Hade jag gjort det hade jag legat nere på backen. Tur man är smidig och kan jobba med spade och snö trots att man har ett balkongräcke som hinder. Hade vi fått dom balkongdörrar vi velat ha, så hade dom ju gått inåt, men det enda vi fick var 2 som gick utåt samt den där däruppe som var felhängd från början, så man bara tog sig ut för att vända och gå in igen. Men vi är van, sällan vi får det vi önskar 😜😁

Fortsatte ner till Ica Maxi efter klippningen. Handlade, ringde upp Sally på väg hem. Berättar vad jag ska lägga på kistan idag, när jag säger det, kommer jag ihåg att jag förträngt handblommorna.

Får ta en högersväng nere på stan och vända åt andra hållet. Så får jag ett sms om ett paket som ska hämtas ut. Efter middagen, förberedde jag kvällens middag. Kokade potatistärningar, gjorde 1 kebabssås som ska vara till morgondagens lunch, och 1 senapskräm till kvällens middag.

Bakade 2 sorters kakor. En som jag aldrig hört talas om, vet inte vad jag tycker om dom heller, men det kan bero på att jag aldrig kan hålla mig efter recepten Chipskakor, heter dom. Här skulle man smula ner lättsaltade chips i degen.

Jag bytte ut chipsen till salta chips med brynt smör, det lät väl gott. Fast, mjae, jag vet inte… tror att jag smakat en liknande kaka, men godare, och då var det med cornflakes i, inga salta chips. Fast hade jag gått på dom där lövtunna saltade sakerna hade dom kanske blivit godare.

Gjorde även saffrans biscotti. Här bytte jag ut hälften av mjölet till mandelmjöl och körde en blandning av nötter istället för enbart pistage. Dom blev perfekt 👌

En tidig begravning idag så jag ska nu ta min frukost. Och komma ihåg alla små detaljer jag skulle göra innan jag åker, schpännande!! Och avslutningsvis skulle jag då ett kort på handblomman. Det fanns ett önskemål om en viss färg, nämligen blå. Så blå fick det bli. Jag tog en bild i köket

 

Men tog sedan in dom i matrummet för en finare bakgrund och se vad som hände.

Dom blev lila, även fast jag tände lampan i taket. Det som förundrar mig mest, är att personen som blomman tillägnas, valde blå, men älskade faktiskt lila

 

💜

 

Önskar er alla en fin fredag!

Maria Lundmark Hällsten