Honk the horn

 

Eftersom Buicken snart ska in för besiktning så har väl Åke börjat fixa lite småfel, som till exempel tuten, som lagt av… bara så där, under vintern.
 
Igår nämnde Nicco att det minsann var många som hade tutat på pappa under kvällen, hon hade suttit på sin balkong och det tutade titt som tätt.
 
Jag kopplade genast vad det hela handlade om, eftersom jag varit hemma och egentligen var det nog mest Åke själv, som orsakat tutljuden, men det visste ju inte Nicco. Och jag skrattade högt och gott åt hennes förvånade min, över alla som tycktes känna Åke.
 
Sa till honom då vi gick i säng att jag hört att det varit många som tutat åt honom på kvällen och han såg lika förvånad ut som Nicco (ett släktdrag kanske), men då jag påminde honom om vad han sysslat med under kvällen så gick det upp ett ljus för honom med.
 
Men, dagarna som det varit tutfritt här, är lätträknade, fast nu lät det väl extra högt och nära inpå varandra 🙂
 

Etiketter: , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten