Är med i en grupp på FB (ja jag vet, det finns många grupper där, faktiskt *nickar) Denna heter Köttkoma och handlar om kött i största allmänhet, men även mat överlag. Hur man kan tillaga mat och vad man har bredvid.

Christer Åsén, är en av administratörerna för sidan och igår la han ut en sommarutmaning till oss alla. Med hans medgivande kopierar jag hans text och här kommer den.
”Sommarutmaningen

För några år sedan blev jag rent ut sagt förbannad när jag förstod att vårt lokala äldreboende inte hade någon grill eller några planer på att bjuda vårdtagarna på något grillat. Vanligt hyggligt folk som bara råkat bli äldre utan den möjligheten längre som man tycker är det minsta av livets goda.

Nu lyckades jag fixa en grill till boendet. Tänkte köpa en grill åt dem själv och många erbjöd sig då det råkade uppmärksammas i alla tänkbara medier som en löpeld.
Hade ett samtal med Weber som hade sett detta inslag och två dagar senare hade äldreboendet en stor schysst Webergrill som man skänkte.

Det blev några uppskattade grillningar där.

Vi hade även Surströmmingsskiva med en ensam man som inte hade någon att äta med.

Vi fick en massa respons runt om i landet som inspirerades och ordnade fina event på äldreboenden.

Nu händer det då och då att det grillas lite på det lokala äldreboendet här vilket känns hoppfullt.

Jag kommer själv se till att det anordnas minst en grillning för dem nu i sommar där jag ska närvara.

Min utmaning är att se om vi kan få fler runt om i landet att inspireras och slå ett slag för sitt lokala äldreboende. Se till att dem får minst en minnesvärd god grillmåltid.
Vi vill se fina initiativ som inspirerar.”

Jag tänker att vi kan utmana oss själva och andra, på fler än ett sätt. Det behöver som han skriver, inte handla enbart om en grill. Vi kan väl göra andra saker också, för att ge dom som inte har något, en extra guldkant i tillvaron. Det behöver inte alls kosta oss något mer än lite drivkraft, och denna text kan också inspirera till idéer och sluta i lite aktion. Att vi faktiskt gör det vi tänkte att vi skulle ha gjort.

Dessutom, behöver man inte ens gå ut och starta upp något, om man tycker att det känns jobbigt. Ser man att någon har nåt på gång, så lovar jag att man säkert kan bidra på ett eller annat sätt. Med en slant eller kanske till och med ett tips, på hur det skulle kunna rulla på. Om man nu sitter på ett sådant.

Jag lovar, det brukar kännas gott i hjärtat efter att ha fått göra gott, för någon annan.

Vi fick en kaffe gäst här ute igår. En granne på gatan bredvid, som råkar ha en bror som är vår granne i stugan. Mycket prat och kaffe drickandet blev det. Trevligt med oplanerade saker!

Sen fick jag hem middagsgäster. Elisabeth och Nicco fick komma och joina oss på en kycklingsallad. Kylan i luften var inte så inbjudande så vi satt inne istället. En trevlig fredagskväll, med andra ord.

Jag följde Nicco på vägen hem och sen fortsatte jag en mindre promenad själv. Må ju få röra på mig även om det tar emot, ibland. Vaknade i natt med kramp ovanpå foten och i vaden. Sjukt ont och irriterande, man kan som inte göra nåt för att det ska släppa. Kan känna en liten knöl på insidan knäet, i det ben som gör ont. Kanske menisken som sitter där…

Och slutligen NEJ, jag fick minsann inget samtal från vårdcentralen igår. Hon i receptionen som sa i torsdags, att det enda som fanns på mig var ett bokat telefonsamtal igår…snopet…njaeee, faktiskt INTE. Dom är absolut inte världens bästa hälsocentral, tyvärr.

Ha en fin lördag, allihop!