Etikett: granne

Vem vill mig nåt, 03:33 på natten 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Vet ju att en brandvarnare kan vara skillnad på liv och död. Men finns det en brandvarnare som med 100% säkerhet, INTE går igång utan vidare?

Vad händer om den sätter igång, ingen är hemma, men folk ringer brandkåren eller slår in dörr och fönster för att rädda liv på nån som inte är hemma. Fast ingen vet ju det förrän dom tagit sig in. Vem tar den kostnaden? Vilka garantier ger en brandvarnare, tänker jag.

Vi har ju varit med om 2 tillfällen då den gått igång utan vidare, mitt i natten. Som tur var har vi varit hemma. Men det har ju också slutat med att jag slitit ner den och sedan kastat bort den. Inte sätter jag tillbaka nåt som uppenbarligen inte fungerar som den ska. Detta dök upp som minne idag, det är därför min hjärna satte igång (tur att den inte tjuter i alla fall).

 

Även grannens brandvarnare höll på göra oss hörselskadade då vi bodde i lägenheten på näckrosvägen. Hon tog sig ju inte upp till den själv, utan stod och försökte hitta nåt nummer till Securitas, då jag ringde på. Paniken

Tar tacksamt emot tips på såna supervarnare som man kan lita på. Dom vi hade på näckrosvägen sålde brandkåren och dom hade batterier som skulle hålla 10 år. Jodå, jag vet att batterierna inte har att göra med att dom går igång, utan den ska bara varna med ett pip ljud då och då, när det är dags att byta.

Apropå pipa och vakna mitt i natten. Det som hände på näckrosvägen var att brandvarnare satte igång klockan 01.00 och det var då varken rök eller brand. Jag dödar varnaren (läs: jag rev sönder den vid nedtagandet så den dog). Men så väcks jag upp om det var natten efter eller en vecka senare, exakt samma tid, fast då var det mikron som tjöt att den var klar, och den slutade inte tjuta. Alltså HALLÅ!! Vad hände? Jag var tvungen att slita ut sladden.

Nej, jag är skeptisk, vill inte vara utan men vill inte ha nåt som ska driva en till vansinne heller. Det är jag så bra på att göra alldeles själv, utan brandvarnare och mikrovågsugnar. Visst skrev jag om den där tiden jag vaknade 2-3 nätter, för ett tag sedan. Vaknar, vänder mig om och tittar på klockradion och tiden är: 03:33.

Det har hänt 7-8 nätter efter det, exakt samma tid och varenda gång tänker jag…halvjäkligt!! Vem vill säga nåt åt mig, och den tiden på natten 🧐😜 Eller är det min inbyggda klocka som nu blivit inställd på den tiden, bara för att jäklas med mig, på riktigt. Sist var väl för 3 nätter sedan, jag vaknar men tänker att jag ska banne mig INTE, titta på klockan. Fast till slut gör jag det per automatik, då stod den på 03:35…tick tack tick tack…TACK SÅ MYCKET, FÖR DET TELEVERKET!!

Gjorde en kalops i slow cockern igår. Sen kom jag på att det hade varit gott med lussebullar till kvälls fikat. Jag gjorde nåt så enkelt som en halv sats deg, rullade 15 bollar och rörde ihop mandelmassa med smör, la in 1 tesked i varje boll, gjorde som när man fyller palten med fläsk, och rullade ihop dom igen. La dom i en lagom stor form så dom fyllde ut den och sedan 15 minuter i ugn. Dom kan med fördel penslas med smält smör och toppas med lite strösocker. Gott!

Nu ligger dom i säkert förvar i frysen, så kanske det finns nå fika till jul. Knäcken får vi ju se om den finns kvar då. Gick ut med en varning på FB igår, att man får passa sig, för Fultomtar kan dyka upp…eller ner, var som helst

Ha en fin måndag, allihop!

Detaljer detaljer…och lite till

Av , , Bli först att kommentera 13

Det bidde en macklunch på Ullas kondis igår. Så enkelt och gott. Och vilken tur att vi har ett Kondis så nära. Inte alla förunnat att få ha både vardag och helg lyx, så nära inpå.

Ska börja med att gratulera Theresé till hennes nya tjänst som Global RP Service OLC manager & team leader på GE HealthCare. Jag betvivlar inte en sekund att våra döttrar är där dom är idag på grund av ett inre driv. Utmaningar och äventyr, utveckling och sedan belöning för det man lägger ner sin tid på. Men visst, oavsett vad du jobbar med, är det A och O, att man trivs.

Lite roligt att jag pratade om mitt yrke, i en Taxibil igår, då jag och min kund skulle en tripp ut på Tegs sidan. Chauffören sa,  direkt då jag klev in i bilen, ”-Du har väl jobbet länge med hmhm nu?” Ja, det blir faktiskt 13 år nu i oktober, svarade jag. Och sedan sa jag, att jag som barn, (när man fick frågan om vad jag ville bli som stor), hade ett önsketänkande om att bli en person som bakade bullar och gick på Posten åt folk. Mja, jag är väl där, med en stor skillnad, jag behöver inte göra det till 10 personer utan åt en enda.

Fast jag började inte där berättade jag. Har väl dom flesta år inom kontor och handel. Han berättade att han börjat jobba på Bank, och blev kvar där i 20 år, innan han bytte bana. Han saknade absolut inte bankjobbet. Vi var stående överens om att det är Guld värt, att få vara där man vill vara, oavsett vart man nu kan tänkas ha sitt arbete.

Teg ja, där är man inte dagligen dags. Rätt fint på sina ställen, men alla områden har väl sin charm. Precis som våra årstider. Jag fotade lite förstås

Vid den här statyn satt ett par på bänken, en bit bort. Jag hade mina teorier om att det var ett brudpar. Hon med vit klänning och en blombukett i handen, han med svart kostym och välkammad.

Jag hade nog rätt…tror jag i alla fall. För då vi kom upp till kyrkan, kom det finklädda människor som gick in där och det dröjde inte länge förrän kyrkklockorna började slå.

Vi satt en stund på en färgglad bänk och pejlade in omgivningen

Då vi var klar med Teg, slog klockorna återigen igång, och ut kom allihop. Nån sa något och sedan blev det jubel och dom kastade…ris, eller vad det nu kan ha varit. Så… ja, inte otroligt att det faktiskt var just dom på bänken, nere vid Umeälven, som väntade på en ny ingång till en gemensam framtid.

Okul då jag skulle hem. Stängde dörren till mitt jobb 20.35, var hemma 21.35…ish. Vi har en tagg som man bland annat öppnar soprum och garage med. Tagg mojängerna, som sitter på väggen, som man ska blippa emot, lyste inte alls

Ja, vad gör man då… inte en bil kom eller for. Men en trevlig äldre herre från huset, försökte sig på att prova med sin nyckel, men gick bet. Han föreslog att jag skulle gå till andra huset där kvartersvärden huserar för att se om jag skulle hitta ett nummer jag kunde ringa. Jag gick dit men kom på att jag lika gärna kunde googla, vilket jag gjorde och ett akut nummer hittade jag.

Tydligen hade någon redan anmält felet så hjälp var på väg. Att den hjälpen sedan, må ha utgått från nån by i obygden, ska jag ha osagt. Allt känns ju att ta evigheter då man väntar men man har ingen hum om hur länge man ska måsta vänta.

Den trevliga grannen kom tillbaka. Han hade kommit på att det finns ju en ingång på andra sidan garaget. Ja, sa, jag kanske skulle gå dit och se om jag kommer in där. Jag lyfte väskan för att gå iväg då han hejdade mig. Nej nej, stå kvar där om dom kommer, jag kan behöva motionera knäna i alla fall.

Han hann försvinna runt hörnet och efter nån minut for porten upp. Då hade dom som skulle fixa porten anlänt…finally!!

Vid 23.30 snåret fick jag veta att det var norrsken lite varstans i Umeå, så jag kunde inte låta bli att ta på ytterkläderna och gå ut i mörkret.

Bilderna blev dock ljusa, haha. Fast inget norrsken såg jag till. Det mest underliga fick jag inte på bild. 3 nanosekunder efter jag tog den här bilden. Blixtrade himlen till åt precis det hållet. Inget ljud, ingenting, förutom ett skarpt, brett ljus.

Jag stod ett tag och filmade åt alla håll, men det kom inte igen. Så jag tog lite fler bilder innan jag gick hem igen.

En sista arbetsdag innan jag gör helg. Känns bra, tycker jag. Det kan vara dags för ett miljöombyte igen. Fast jag kan inte påstå att Ånge, 35 mil söderut, var ett lämpligt ombyte…däremot lååångt bortistan, men men…

Har varit ut med Winstone på morgonen. Ni glömmer väl inte detaljer, mina vänner, detaljerna

Ha en fin söndag!!

Tänk om nån, hade orken…

Av , , 2 kommentarer 10

Vi har en äldre kvinna i vårt kvarter. Hon har passerat 85 strecket, har alltid varit i farten, glad och trevlig. Hon har, trots att hennes man gick bort för flera år sedan, aldrig slutat hålla efter eller gömt sig i huset. Har alltid införskaffat hjälp om det varit saker hon själv, inte orkat eller kunnat göra.

Jag vet att hennes hälsa vacklat under en längre tid. Jag har ringt på, i vintras, och gett henne mitt nummer, ifall det är något hon kan tänkas behöva. Men oh nej, inte kan väl jag… började hon. Jo det kan du, det är väl det vi är till för, vi som bor runt omkring, svarade jag.

När nu sommaren slog till som genom ett slag med trollstaven, så såg jag plötsligt hur det ser ut kring hennes hus. Ojoj, häcken är vildvuxen och det ser inte alls ut som det gjort förut. Då jag sa det till Åke, berättade han att hon ALLTID varit mån om att det ska se snyggt ut. Ingenting skulle sticka ut genom staket eller annat.


På morgon rastningen för en liten stund sedan, kommer jag runt hennes hus och ser hur allt vuxit igen. Man ser inte längre brotrappan, eller köksfönstret, det har vuxit igen. Så sorgligt, tänker jag

Fotnot: bilderna är lånade på nätet, klicka på bild för länk.

Hade jag haft kunskapen i att klippa häckar, resurser på plats, och tiden det tar, så hade jag gjort det…på en gång.

Jag vet att hon har barn och bara för att jag skriver det, så lägger jag inget av detta på dom, i alla fall. Ingen vet väl hur deras relation ser ut eller om dom har nån typ av överenskommelse. Tanken jag fick, var dock att hon kanske inte längre ser, vad som skulle ha varit gjort, och därför anlitar hon inte hjälp längre.

Tänk om nån hade orken att dra ihop ett gäng som gick över och gjorde hennes gård i toppskick. Vad underbart det hade varit Och nej, jag ingår gärna i det gänget men har inte energi just nu att påbörja det.


Varför jag ens kom på att nämna detta, handlade om något jag kom att tänka på i helgen som gick. Apropå vad lite vi vet om varandra. Vi bär allihop på ryggsäckar, packade på olika sätt. Vi säger ofta, då vi får höra en del av någons historia…”-ja jag förstår precis!”

Fast det stämmer inte riktigt med verkligheten. Även om jag tror att dom flesta som får höra detta, VET att det är av omtanke man säger så. Men ett bättre sätt att framföra sitt, ”jag förstår”, kan ersättas med, ”-jag kan relatera till det!” Vilket i min värld betyder att man har en liknande erfarenhet, men inte att jag faktiskt VET, eftersom jag inte går runt i dennes skor.

Vi har ju allihop olika sätt att se på saker. Och det är väl väldigt lätt att sörja och visa empati för dom som har ont eller lider på andra sätt. Men, at the end of the day, så går jag hem till mitt, och den som berättat sin historia går hem till sitt. Jag fortsätter leva mitt liv som jag vill ha det fast det är långt ifrån alla som kan göra det.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta. Ska slå igång den berömda spisen (gott att göra i 27 graders värme inne i huset), och fixa middag till Åke. Tur vi har pelarfläkt i alla fall…puh!!

Ha en fin måndag, allihop! Själv ska jag nu testa att jobba igen och se om knäet och benet håller. Och hey, kom ihåg…man får faktiskt visst klaga på värmen, myggen, blåsten, icke blåsten, regn och sol. Det kommer lik förbenat aldrig att vara exakt såsom alla vill ha det.

Sprids som ringar på vattnet

Av , , Bli först att kommentera 13

Är med i en grupp på FB (ja jag vet, det finns många grupper där, faktiskt *nickar) Denna heter Köttkoma och handlar om kött i största allmänhet, men även mat överlag. Hur man kan tillaga mat och vad man har bredvid.

Christer Åsén, är en av administratörerna för sidan och igår la han ut en sommarutmaning till oss alla. Med hans medgivande kopierar jag hans text och här kommer den.
”Sommarutmaningen 🔥🔥🔥

För några år sedan blev jag rent ut sagt förbannad när jag förstod att vårt lokala äldreboende inte hade någon grill eller några planer på att bjuda vårdtagarna på något grillat. Vanligt hyggligt folk som bara råkat bli äldre utan den möjligheten längre som man tycker är det minsta av livets goda.

Nu lyckades jag fixa en grill till boendet. Tänkte köpa en grill åt dem själv och många erbjöd sig då det råkade uppmärksammas i alla tänkbara medier som en löpeld.
Hade ett samtal med Weber som hade sett detta inslag och två dagar senare hade äldreboendet en stor schysst Webergrill som man skänkte.

Det blev några uppskattade grillningar där.


Vi hade även Surströmmingsskiva med en ensam man som inte hade någon att äta med.

Vi fick en massa respons runt om i landet som inspirerades och ordnade fina event på äldreboenden.

Nu händer det då och då att det grillas lite på det lokala äldreboendet här vilket känns hoppfullt.

Jag kommer själv se till att det anordnas minst en grillning för dem nu i sommar där jag ska närvara.

Min utmaning är att se om vi kan få fler runt om i landet att inspireras och slå ett slag för sitt lokala äldreboende. Se till att dem får minst en minnesvärd god grillmåltid.
Vi vill se fina initiativ som inspirerar.”


Jag tänker att vi kan utmana oss själva och andra, på fler än ett sätt. Det behöver som han skriver, inte handla enbart om en grill. Vi kan väl göra andra saker också, för att ge dom som inte har något, en extra guldkant i tillvaron. Det behöver inte alls kosta oss något mer än lite drivkraft, och denna text kan också inspirera till idéer och sluta i lite aktion. Att vi faktiskt gör det vi tänkte att vi skulle ha gjort.

Dessutom, behöver man inte ens gå ut och starta upp något, om man tycker att det känns jobbigt. Ser man att någon har nåt på gång, så lovar jag att man säkert kan bidra på ett eller annat sätt. Med en slant eller kanske till och med ett tips, på hur det skulle kunna rulla på. Om man nu sitter på ett sådant.

Jag lovar, det brukar kännas gott i hjärtat efter att ha fått göra gott, för någon annan.

Vi fick en kaffe gäst här ute igår. En granne på gatan bredvid, som råkar ha en bror som är vår granne i stugan. Mycket prat och kaffe drickandet blev det. Trevligt med oplanerade saker!

Sen fick jag hem middagsgäster. Elisabeth och Nicco fick komma och joina oss på en kycklingsallad. Kylan i luften var inte så inbjudande så vi satt inne istället. En trevlig fredagskväll, med andra ord.

Jag följde Nicco på vägen hem och sen fortsatte jag en mindre promenad själv. Må ju få röra på mig även om det tar emot, ibland. Vaknade i natt med kramp ovanpå foten och i vaden. Sjukt ont och irriterande, man kan som inte göra nåt för att det ska släppa. Kan känna en liten knöl på insidan knäet, i det ben som gör ont. Kanske menisken som sitter där…

Och slutligen NEJ, jag fick minsann inget samtal från vårdcentralen igår. Hon i receptionen som sa i torsdags, att det enda som fanns på mig var ett bokat telefonsamtal igår…snopet…njaeee, faktiskt INTE. Dom är absolut inte världens bästa hälsocentral, tyvärr.

Ha en fin lördag, allihop!

Ny snödjupsmätare funnen…

Av , , 2 kommentarer 12

Har hittat en ny snödjupsmätare. Trädkramarna nere vid Umeälven. Den här bilden tog jag 10 april, en av snubbarna hade jussepass, hakan över snön.


Och den här tog jag igår, 4 dagar senare och jadå, det händer och sker saker även under kortare perioder.


För 3 år sedan, just idag, upplevde jag något traumatiskt, och jag citerar mitt minne från fejjan: ”Fiii f-n! Kom just på att det är den årstiden nu. Då man ska passa sig jävligt noga för dom där fladdrande vampyrtandade mördar flärparna. Höll nyss på sätta handen på en av dom 😮 Är glad att jag lever…än 😯 slutcitat”

Där blev man minsann påmind om vad som komma skall.

Har inte sett någon än, men jag vet att dom lurpassar därute, nånstans. I will be prepered!! (or not).


Förbereder för uthyrning av vår lägenhet på övervåningen. Det mesta är redan i ordning, men… det finns väl alltid något man kan klura på. Till exempel vart alla dessa fula, klädgalgar kommer ifrån.


Jag har rensat förut, men blir i valet och kvalet över vissa. Gillar dom i trä, men det är ju ingen som är den andra lik. Dessutom finns även dom som tar onödigt stor plats. Nere i källaren hänger garanterat 2 gånger fler, och skulle man räkna ihop dom med alla vi har här…oh my..

Vi har väl bestämt att vi efter sommaren, kommer att hyra ut årsvis, till någon student. Men vi får se, hur vi styr upp det. Det är ju inte så kul att det blir ett måste att hyra ut möblerat. Vi kan inte plocka bort det vi har däruppe.

Tjikka Winstone fick köra framtassdrivet då vi gick ut nu på morgonen.

Det är mycket värt att slippa få upp all dynga på magen. Och han slipper åbäket på två av sina tassar. Ska bli skönt då vi med, slipper ta på dessa saker. Nu återstår det att se om solen börjar värma så kanske man hinner sitta ute en stund innan man går på jobbarpasset. Men först…iväg på Ica Nära, tvärsöver vägen och införskaffa vetemjöl och ägg, till dagens fläskpannkaka till n´Åke.

Apropå att sitta ute, då vi satt där i söndags, tog jag upp att staketet måste åtgärdas. Borde ha varit gjort för 3 år sedan, fult som skam. Åke började säga att han skulle slipa brädorna, men jag avbröt och sa att det blir nya. Vi ska göra det så enkelt som möjligt. Påbörja nåt som tar evigheter har en tendesn att ta alldeles för lång tid.
Nå, dagen efter, kom staketet fram från snön som legat över. Undrar om det hade över hört vårt samtal…


Såg nu på morgonen att även vår grannes staket, gett vika i hörnet. Det har varit extra mycket och extra tung snö i vinter, tror jag.

Ha en fin lördag, allihop!

Man kan hamna mitt i smeten, rent fysiskt, faktiskt..

Jag försöker fylla på med matlista, lunch/middag, vartefter jag får inspiration. Ibland rasslar det bara till på tangenterna och jag har fyllt upp 2-3 veckors mat. Andra gånger sitter jag och stirrar på dagarna och tycker inte att nåt passar in.


Kollade precis av listan för att veta hur jag ska planera mina timmar innan jobbet. Svor till då jag såg vad jag lagt för lunch… VÅFFLOR 🥴 Är inte människan skapt på ett riktigt sätt? Själv undviker jag denna maträtt då jag har en tendens att få ont i magen. Så det blir Åke som får ta dom.

Det gör han säkert gladeligen eftersom det var han som var inspirationen då våfflor hamnade på listan och jag hamnade i smeten. Tur jag fick detta tips av Nicco.


Apropå smet och detta har jag skrivit om förut, det vet jag. Så berättade min moster Linnea om deras granne uppe i Malå, som hade en katt. Denna katt låg ofta ovanpå ett köksskåp, där den hade fin utsikt över köksregionen.

Denna specifika dag skulle det stekas plättar. Och givetvis var katten på skåpet för att kolla in dagens händelse. Fast den här gången, bar det sig inte bättre än att katten blev övertung och ramlade ner från skåpet och landade mitt i plättsmeten.

Ni som är bekanta med katter VET att händelser som en sån där, inte är avkopplande för katten utan det väcker snarare ett flyktbeteende. Även denna gång, let me tell you. Katten for iväg i raketfart 🚀 genom hela huset med plättsmet som flög av lite här och där. Oh my…gissa att jag är glad att jag inte var ägare till det huset eller den katten, just den dagen 😅

Fick en annan bild av Nicco nu i morse, apropå katter.

Hon skrev lite bitter, att han väcker henne mellan 3-5 och varje natt 😬

Jag svarade…kanske lite väl klämkäckt, haha..


Ojoj, fast jag förstår faktiskt irritationen. Vi har ju haft 2 katter, som till slut blev bannlysta från vårt sovrum. Fast Nicco har ju ingen dörr att stänga så hon är lite utlämnad till sin Sambo och dom hyss han har för sig. Fast…. han är ju ändå lite gullig, va 🥰😻

Ha en fin 1 mars, och kom ihåg, gå försiktigt, men inte FÖR sakta, det är halkigt ute och det gäller att hitta en lagom fart.

Hel eller halvår, veckor eller månadsvis..

Av , , Bli först att kommentera 16

Internationella 3,14 dagen, idag. Pi dagen alltså..


Åke träffade på en granne som bor på andra gatan bredvid oss. Hon berättade för honom att hon idag, är 85,5 år, och har bott i sitt hus i 65 år.
Jag tyckte det lät roligt att hon sagt 85,5 och inte bara 85. Så jag sa att det här med åldern kanske kommer igen då man blir ordentligt till åren. Som barn kör man med halvår, men nånstans på vägen slutar man säga det.

Ja, varför ska jag säga att jag är drygt, ja lite mer än drygt, 54 år, då skulle ju alla avrunda uppåt. Vem vill det, liksom. Däremot, kan det hända att jag kommer att säga att jag nyfyllt 55, den dagen jag passerat det strecket. Och det kommer jag i så fall göra enbart för att alla ska veta att jag har lååångt kvar innan jag blir ett år äldre.

Med nyfödda räknar man först veckor, sedan månader och sist år, med månader. Egentligen, om man tänker efter… är det inte inte som, intresseklubben antecknar. Vad har åldern med nåt att göra. Förutom om man ska ha åldern inne för något speciellt 🤓

Letade efter en sprayflaska som jag tycktes ha sett nere i källaren. Hittade inte den men ett kuvert som väckte intresse.


Jojo, ska vi gissa att svärmor Elise köpt ett tryck av Lars Nyman, via Sveriges Dövas Riksförbund. Fast jag vet inte om hon någonsin haft den upp. Jag tvivlar…

Vi satt ute en kort stund igår och jag travade runt husknuten enbart för att se hur landet eller gräset, ligger. Såg ut så här.


Och 2015, för 7 år sedan, såg det ut så här…


Mja, det är då saker på gång och jag är evigt tacksam att vi inte fick den snö vi hade ifjol. Jag hade ju knappast orkat skotta allt det. Åke är ju inte riktigt arbetsför, så att säga.

Apropå arbeta så får jag justera min arbetsdag idag, med. Jag börjar 11 istället för 14, men slutar vid middagstid.

Igår fick det bli kycklingfiléer i ugn, som sedan fick bli till en kycklingsallad med senapsdressing och färgglad pasta. Enkel och god, söndagsmiddag.


Idag har jag skrivit ugnsstekt falukorv på menyn, men det är ju bra. Då vet jag precis vad jag har att göra. Hoppas på en bra måndag, för er alla!

Rappel och hommelkusar…

Av , , 4 kommentarer 16

Gårdagen började fint, lite uteliv. Jag testade något nytt till lunch, en TikTok macka. Så här går den till att göra. Skär ut en fyrkant från en franska.

Lägg ner ramen/brödkanten i varm stekpanna med smör i. Knäck ett ägg i hålet.

Fyll med det du vill ha. Jag använde Jokkmokks grillkorv, den är underbart god. Synd att den kostar därefter. Men den är absolut en köttigare korv, så man får ändå lite för pengarna.

Sen kryddade jag, och toppade med riven ost.

Och slutligen locket på.

Vänd sedan mackan då den tros vara klar på den sidan och fortsätt steka den en stund. Enkelt och gott. Nästa gång blir det nog med skinka och lök, man kan som sagt var, ta det man vill, det ryms dock inte så mycket, eller mja, det beror väl på hur tjocka skivor du skär.

Viktigast är nog att komma ihåg att knäcka i ägget först, det grundar i botten då du sedan ska vända.

Så satt vi därute under parasollen och åt lunchmacka, medan vi tittade på då våra nya grannar, klippte sin häck. Den är inte så låg och liten, utan det krävs höjd på stegen. Killen hade inte så hög stege, så Åke gick dit och frågade om han vill låna en av oss. Det ville han jättegärna. Han använder en såg som är gjord för sånt där, en eldriven sak.

Jag berättade tvärt för honom att vi suttit och kollat då förra grannen klippte häcken och nån granne nedåt gatan, ville jävlas lite. Så när han kom om hörnet på häcken med den eldrivna saken, så drog grannen ur sladden. Och väntade en liten stund.

Innan den klippande grannen hann klättrar ner, så stoppade han in sladden igen. Gjorde om detta 3 gånger, så där lagom att han höll på bli förbannad på sågen som inte ville funka. Haha…ja dom fick sitt ett gott skratt, även vår nya granne då jag berättade.

Och det första han gör, killen, då han glad i hågen och lite högre upp från backen, sätter igång med klippandet, så kör han av sladden…

Han skrattade i alla fall, och sa att det hade varit bättre med nån sladdlös sak. Åke bidrog med ny sladd, så han kunde fortsätta klippa.

Efter lunch började jag förbereda mig för en liten utflykt. Här klipper jag bara ut och klistrar in, vad jag skrev på fejjan igår.

Nån fler än jag som blivit huggen i tån, av snabeldraken? Det låter väl lite mer coolt, än om jag säger sanningen, som är, den som följer.

Hade min dag planerad, skulle ut på äventyr med personen jag är kontaktperson till. I sista stund, kommer jag på att jag kanske skulle städa ur bilen lite. Började med klädvårdsrullen fast…nä, Winstone har ju åkt med nån gång, så det var lite för mycket hundhår därbak.

Går in och hämtar dammsugaren, kommer ut och snubblar på Winstones koppel, och jag kan ju inte göra som dom flesta andra och bara ställa mig på näsan, nej då. Jag vevar runt dammsugaren så den smäller i backen och på en av mina tår. Wohoo…aj.

Hoppade upp som boxarna som fått sig en uppercut, känner ingenting annat än, antingen har jag ont i knäet eller så hände nåt med foten. I ren ilska far jag runt och gör det jag ska, men haltar mer och mer. Kan inte sätta ner foten i framkant, inte heller tån, näst längst ut.

Känns till och med som om det rinner blod mellan tårna. Så jag måste ju ta av mig skon och kolla vad som händer. Ser inget annat än en något fetare tå som inte går ner, ordentligt.
Jag biter ihop, gör det jag ska, vi far på utflykt, som tur är blir det en låååång kaffestund så jag behöver inte gå runt så mycket.

Kommer hem och efter snabb googling, förstår jag att det förmodligen är en fraktur. Jo det känns så, och tån är rundare upptill.

Det står att om man har ett jobb som innebär en del stående och gående, stanna hemma ett par dagar. Ont kommer det att göra men det görs inget åt det, utan man ska straffas för sina dumheter. 🤪 Kan jag nu implicera på Åke, att jag inte ska röra snabeldraken nåt mer, eller kommer han att påstå att det är nåt eget påhitt jag har fått för mig 🤔

Jag sjukskrev mig, för ja, man går en hel del i mitt jobb. Kändes dock jättedumt. Jag hade 2 dagar kvar innan semestern, och jag hade tänkt hinna göra, så mycket, men det är inget jag rår över. Som sagt, nästa gång kommer jag inte att rasta snabeldraken utomhus, om Winstone är där…ett hinder eliminerat. Man lär sig nåt, i alla fall, eller hur.

Sen avslutades ute livet med en sönderblåst parasoll, inte tyget, nej nej, men konstruktionen. Tur att Åke är påhittig, så han ska ge sig på att laga den. Visst är det konstigt att dom gör fina stora parasollet, men använder plast i bärande konstruktioner. Plast…det försämras ju fort i väder och vind. Inte bara det, foten som följer med dessa parasoller kunde dom ju lika gärna strunta i att skicka med. Löjliga, enbart gjorda för inomhusbruk, men andas då för guds skull inte på parasollen för då tippar den.

Ha en underbar fredag, allihop!

 

Finns ingen brottsmisstanke…nähä???

Av , , Bli först att kommentera 19

Jag, som väldigt många andra, är fruktansvärt besviken på rätt systemet vi har i Sverige. Kanske inte på exakt samma saker, men ändå. Ska försöka hålla det kort.

Känner en som blivit lurad på 10 000 svenska enkronor, detta skedde via en person som ringde och utgav sig för att vara en banktjänsteman, ja, jag förstår att ni fattar vart det här barkar.

Personen, är inte hemma vid första tillfället, killen från banken, efterlyser papper som skulle ha varit underskrivna och dom tillhanda, för ett tag sedan. Så han ber personen att leta efter papperen då h*n kommer hem, och sedan ska han ringa upp igen.

Det gör han, och han säger då att h*n kan komma in på banken så fixar han detta eller så kan dom göra det väldans smidigt, med en gång, om h*n loggar in på sitt konto…jo, och det gör h*n och *tjopp* så var 10 000 borta.

ogiltiga-sedlar-kollage-100

Detta är polisanmält, h*n har varit på banken och där kan dom ju se vad som hänt med pengarna, från h*s konto och sedan fördelat på 10 olika konton. Men…banken kan inte ta tillbaka pengarna, inte heller säga vems konton det är.

Polisen kan inte heller göra nånting, och i fredags fick h*n veta att ärendet är nedlagt för det finns ingen misstanke om brott, ingen kan misstänkas för brott, står det i handlingen.

Här brister jag, vadå INGEN KAN MISSTÄNKAS OM BROTT??? Det är alltså INGET BROTT att utge sig för att vara en banktjänsteman? Det är heller INGET BROTT, att lura av någon pengar???
Nämen ok, då kan väl jag klä ut mig till polis då, och gå till nån och delge en falsk bot, som jag vill att dom betalar med en gång. Swish swosh, så fick jag in lite pengar.

27331694_10156011442081585_296180127597482794_n

För det var ju inget brott att säga att jag är nån annan, inte heller att lura nån på pengar.

Fast jag VET, att jag absolut INTE, får utge mig för att vara just Polis, där skulle jag förmodligen åka på ett dyrbart straff. Så jag får välja att klä ut mig till nåt annat då, så slipper jag undan.

Skamligt! det är vad det är. Sen förstår jag att man kanske inte kan bevisa att detta var lurendrejeri, eftersom h*n själv, loggat in på kontot, däremot kan man ifrågasätta, varför i hela världen, h*n skulle skänka bort 10 000 till nån h*n aldrig haft kontakt med, än heller aldrig ringt eller sms:at.

Det som stör mig mest, förutom att han kommer undan, är nog formuleringen, ”ingen brottsmisstanke”. Skriv istället att det läggs ner i brist på bevis, ring och tala om att ni fattar, jag vet nämligen att poliser kan läsa mellan raderna, men deras händer är ändå bakbundna, men som offer, skulle det kännas bättre att bara få veta, att dom egentligen vet, och att dom är på offrets sida.

Nog om detta, jag vet då vad jag tänker göra om nån ringer hit och vill att jag ska logga in på mitt konto, jag tänker busvissla så nära luren jag kan, och det får bli deras straff, från mig…ont i örat.

stora-oron-pa-diadem-1

Ha en fin dag, allihop!

Ryser in i benmärgen!

Av , , 4 kommentarer 13

Kökets box, finns det nåt som heter, och som man kan prenumerera på. Det var Nicco som tipsade, och när hon fått sitt första paket blev jag sugen på att prova, jag med. För 199:- fick jag detta. Första lagret:

64254080_10157197223401585_4813673262296858624_oAndra lagret:

64246878_10157197222951585_2627075364312055808_oDessutom följde det med nån rabattkupong samt 1 månads gratis C More (den ska man givetvis säga upp om man inte vill fortsätta, efter månadens slut. Likaså med boxarna, som annars kommer att levereras var annan månad.

Man fick också ett häfte med recept och tips på vad man kan använda dessa produkter till. Mja, ja var då nöjd med första boxen så det lutar ju åt att jag vill testa den andra med, så får vi se vad som kommer.

62456501_10157199355946585_3447714748378906624_nOm ni är intresserade kan ni klicka på bilden så kommer ni till deras hemsida.

Apropå mat, så glider vi över till basprodukter, som till exempel vetemjöl. Mamma, bakade bullar härom veckan och i förrgår hade hon en granne över på en swedish bullfika. Grannen tar en tugga men ser ut att finna nåt i den tuggan som hon inte vill ha.

Mamma, blir lätt förskräckt och frågar först om det är en kardemummakärna hon bitit i, men inte det, så undrar hon om hon bitit sönder en bit av tanden eller om det kan vara nåt annat som kommit med i degen. Nej, det är inte en tandbit, inte heller nån plast eller pappersbit, utan en synål. Oh my!!!

Jag ryser ju i benmärgen då ja tänker på hur illa det faktiskt hade kunnat gå. Tänk om den ställt sig upp i munnen eller om hon svalt den. Tänk när mamma knådade degen, om hon nypet ett rejält tag och den hade åkt in i handen…nä fyyy fasen!

Nu till en mer allvarlig sak, mamma använder inte synålar så ofta, och absolut inte i köksregionerna. Så vart kom den då ifrån? Jag skrev i alla fall till dom som producerat/paketerat mjölet, och fick svaret att dom ser allvarligt på detta, och paketet samt nålen ska nu skickas dit. Får se vad utredningen kan visa.

Och nu, apropå mamma, när jag nu var till henne igår, så passade jag på att gå in på partybutiken, hade fått ännu ett tips av Nicco, nåt att använda imorgon, istället för dom vanliga vita, tråkiga papptallrikarna, vad tycks om detta?

64521752_10157199353116585_6076410041211027456_nBlåa snapsglas följde också med, får se om dom nöts ut imorgon 😀

Nu avrundar jag med ännu en ny stjärna, Tyler heter han och jädrar vad jag ändrar mina åsikter om fiolspel! Ha en fin fredag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten