Jag visade chefen mitt lilla myggbett igår, av en alldeles speciell anledning, faktiskt. Hon har nämligen berättat om en liten, blek, svag, mygga, som var så illa däran att hans vingslag, inte ens hördes. Han fick lova att bita henne, hon tyckte att han såg så blodfattig och eländig ut. Skillnaden mellan henne och mig, var att hon lät den stackaren överleva 🙂
Ni som hängt med här vet att jag inte är ett stort fan, av fjärilar. Igår, då jag och Åke var på jakt efter växthuset, så hade vi fått tips om att dom hade funnits på Jula, så vi åkte dit. Utanför satt det några utspridda människor och vad tror ni kommer mig till mötes utanför dörren? Jo, en stor fjäril. Jag sa ingenting, jag vek bara huvudet liiite åt sidan, när vi sedan kommer in så klappar jag mig själv på axeln och säger till Åke, såg du behärskningen? Ehhh, vaddå, säger han. Han har alltså inte ens lagt märke till händelsen och hur jag tacklade den på ett moget, behärskat sätt. Fast…hade det inte suttit folk därutanför, så hade jag skrikit, viftat med händerna och antingen duckat samtidigt som det hade kommit några svordomar över mina läppar, eller så hade jag sprungit. Hahaa…så är det, tyvärr.
Något annat som var synd är att jag inte tog ett kort på Lenas rödlök som hon hade beställt från en lokal grönsakshandlare. Hon hade den med sig till Maltträsk i helgen och hon visade fram den då vi höll på grilla. Hon hade alltså beställt ett halv kilo rödlök och hon fick…1 stycke lök, vägandes ett halv kilo. Jag har då aldrig sett en sån stor lök någon gång.
Idag ska jag först och främst, passa på att dammsuga innan solen har hunnit bli för het, typ om en stund, sedan vet jag faktiskt inte. Jag är ledig, så jag gör väl vad jag vill. Kanske jag ringer till mamma och hör vad hon ska göra idag, ja, vi får se. Ni får ha en bra dag, allihop!
Senaste kommentarerna