Fick en sån där fundering som kan komma från ingenstans. Kan man kalla det för, ”får egentligen inga svar men undrar hur det ändå kan ha blivit så.” Den dök upp i söndags då vi var på väg till Rödåsel.
Vi var inte ensamma efter vägen utan det kom en jämn ström med bilar, från bägge håll. I slutet av 2021 fanns det 4 986 750 personbilar i trafik, och av dom ägs cirka 80% av privatpersoner. Med andra ord, 3989400 stycken. I Sverige är vi 10 350 000 invånare så det blir ett snitt på 0,38 dels bil/skalle.
Jag hittade ingen siffra på hur många över 18 år, det finns, utan bara över 20 upp till 65, vilket blir rätt ointressant. Jaja, det jag klurar på, kanske inte heller är så intressant, utan det är bara mina tankar 
Vi VET väl i alla fall, att det finns en jädrans massa bilar även om alla inte äger en. Det var det jag tyckte var lustigt, för att behovet av en bil, finns ju definitivt. Inte ett behov för alla, men för väldigt många.
Men hur klarade man sig då utan bil, förr i tidn´, ni vet, då folk var dum i huvve nå så jävulskt 
Vi behöver inte gå så långt tillbaka till en tid då en bil, inte alls var alla förunnat att äga. För 122 år sedan, fanns det 15 bilar i Sverige. Så där och då, fanns inga såna behov, som vi skapat idag.
Men vad är det som gör att vi idag, vidgat våra vyer såpass att vi måste ta oss från A till B, om det är för att ta oss till arbetet som ligger några mil bort. Man kan väl knappast säga att det är ett behov om man har en stuga, 20 mil bort, utan då blir det ett lyxproblem, att ta sig dit. Har man ingen bil så åker man ju inte. Fast ett arbete utom stadsgränsen och på obekväma tider, då är en bil ett måste.
Och där satt vi och körde 3,6 mil till Rödåsel, för att titta på gamla prylar och roa oss en söndagseftermiddag…bara för att vi kunde. Alla bilar vi såg, och folket i dom, kunde ju knappast allihop, vara ute för att dom var tvungna. Där var säkert 90% ute för att köra hem från stuga eller andra utflykter dom gjort.
Jag undrade nog mest, vad dom som var födda i slutet av 1800 talet hade tänkt om dom sett oss idag. Och hur vi färdas i våra bilar på väg både uppåt, nedåt i landet. Ut på grusvägar, stora motorvägar och i stadstrafiken. Ofog, är ett ord som poppar upp i huvudet. Jodå, jag vet att jag gör en massa ofog, då vi är ute och cruisar, bara för att. Fast det kanske är som en lisa för själen.
Andra flyger till utlandet, går på bio, långpromenader i skog och mark. Hänger i stallet eller umgås med vänner. Vi skapar nog själva behov utifrån vilka vi är och vad vi vill göra med våra liv. Eller vad vi blir tvingade till. Det kan ju komma en dag då man INTE får köra bil längre. Det kanske inte är mitt val, men att det blir ett måste. Den dagen så får man hitta andra vägar och lösningar.
Jag hoppas att det dröjer, kan jag ju säga 
Mats Alfredsson bakom kameran, här med
Solen skiner in genom plissé gardinerna, så det kanske blir en fin dag, idag med. Ha det fint, allihop!
Senaste kommentarerna