Etikett: behov

Hur klarade man sig utan bil, förr i tidn, ni vet då man var…

Av , , Bli först att kommentera 16

Fick en sån där fundering som kan komma från ingenstans. Kan man kalla det för, ”får egentligen inga svar men undrar hur det ändå kan ha blivit så.” Den dök upp i söndags då vi var på väg till Rödåsel.

Vi var inte ensamma efter vägen utan det kom en jämn ström med bilar, från bägge håll. I slutet av 2021 fanns det 4 986 750 personbilar i trafik, och av dom ägs cirka 80% av privatpersoner. Med andra ord, 3989400 stycken. I Sverige är vi 10 350 000 invånare så det blir ett snitt på 0,38 dels bil/skalle.

Jag hittade ingen siffra på hur många över 18 år, det finns, utan bara över 20 upp till 65, vilket blir rätt ointressant. Jaja, det jag klurar på, kanske inte heller är så intressant, utan det är bara mina tankar 🙈

Vi VET väl i alla fall, att det finns en jädrans massa bilar även om alla inte äger en. Det var det jag tyckte var lustigt, för att behovet av en bil, finns ju definitivt. Inte ett behov för alla, men för väldigt många.
Men hur klarade man sig då utan bil, förr i tidn´, ni vet, då folk var dum i huvve nå så jävulskt 😬😅

Vi behöver inte gå så långt tillbaka till en tid då en bil, inte alls var alla förunnat att äga. För 122 år sedan, fanns det 15 bilar i Sverige. Så där och då, fanns inga såna behov, som vi skapat idag.

Men vad är det som gör att vi idag, vidgat våra vyer såpass att vi måste ta oss från A till B, om det är för att ta oss till arbetet som ligger några mil bort. Man kan väl knappast säga att det är ett behov om man har en stuga, 20 mil bort, utan då blir det ett lyxproblem, att ta sig dit. Har man ingen bil så åker man ju inte. Fast ett arbete utom stadsgränsen och på obekväma tider, då är en bil ett måste.

Och där satt vi och körde 3,6 mil till Rödåsel, för att titta på gamla prylar och roa oss en söndagseftermiddag…bara för att vi kunde. Alla bilar vi såg, och folket i dom, kunde ju knappast allihop, vara ute för att dom var tvungna. Där var säkert 90% ute för att köra hem från stuga eller andra utflykter dom gjort.

Jag undrade nog mest, vad dom som var födda i slutet av 1800 talet hade tänkt om dom sett oss idag. Och hur vi färdas i våra bilar på väg både uppåt, nedåt i landet. Ut på grusvägar, stora motorvägar och i stadstrafiken. Ofog, är ett ord som poppar upp i huvudet. Jodå, jag vet att jag gör en massa ofog, då vi är ute och cruisar, bara för att. Fast det kanske är som en lisa för själen.

Mats Alfredsson fotade

Andra flyger till utlandet, går på bio, långpromenader i skog och mark. Hänger i stallet eller umgås med vänner. Vi skapar nog själva behov utifrån vilka vi är och vad vi vill göra med våra liv. Eller vad vi blir tvingade till. Det kan ju komma en dag då man INTE får köra bil längre. Det kanske inte är mitt val, men att det blir ett måste. Den dagen så får man hitta andra vägar och lösningar.

Jag hoppas att det dröjer, kan jag ju säga 🙏🤘

Mats Alfredsson bakom kameran, här med

Solen skiner in genom plissé gardinerna, så det kanske blir en fin dag, idag med. Ha det fint, allihop!

Jag röjde i porslinet…

Av , , Bli först att kommentera 15

När vi gifte oss, 2005, fick vi av ”gammbossen” i bröllops present, svarta tallrikar, lite lätt trekantiga. Jag älskade dom där, absolut enda felet på dom, var detta skrapljud, då man förde gaffel eller kvniv på tallriken.

Så jag hade som börjat leta efter några andra, svarta tallrikar, och mitt enda krav var att dom inte, skulle vara runda. Jag tog med 3 stycken som vi haft i stugan, dom är varken, rund, trekantig eller fyrkantig. Lite ojämn, på nåt sätt. Men lätta och inget skrapljud, däremot något nötta.

24293928_10155853567051585_8720080629951306554_nMen så dök det upp ett tillfälle, jag hade fått 100:- att handla för, via webben på Ikea. Dessutom, i samma veva, fick jag ett erbjudande om gratis frakt från samma företag, och av den anledningen gick jag in på deras hemsida och röjde lite i porslinet och se…dom hade svarta, fyrkantiga tallrikar:

24210452_10155853566801585_1404341381232208047_oJag beställde 8 stycken och betalade sammanlagt 52 svenska enkronor, som hittat!

Våran bröllopspresent tog Nicco hand om, så dom är inte borta från huset utan får leva vidare men med en annan ägare 😀

2 arbetsdagar kvar sedan jular jag, eller vad man kan kalla det. Jobbar dock både juldagen och annandagen, men det gör ju inte så mycket. Vi är ändå bara hemma, och sovmorgon får jag eftersom jag jobbar eftermiddagar. Härligt!

Jag var så trött i morse då alarmet gick igång, och det var bara på håret att jag skulle ha slocknat igen, farligt, jag vet. Man ligger där och låtsas att man bara testar att blunda, en liten liten stund. Det brukar inte funka så bra, så jag gjorde ett tvärryck och hoppade upp, innan det var försent.

Nu ligger Winstone och väntar på att få sina behov tillgodosedda, och katten jamar från källaren, tycker att det är dags för frukost, så det är väl bara att sätta igång. Önskar er alla en bra tisdag!

25508076_10155896142661585_8328424770258697556_n

Det kanske ska vara så?

Av , , 2 kommentarer 13

Åke hade med sig tre amaryllis lökar, för någon månad sedan. Jag har aldrig haft en amaryllis, tänker nog att mina illgröna fingrar, inte fixar såna schabrak. Jo, jag har visst haft och har fortfarande en amaryllis, fast i tyg 😀 Nå, jag köpte jord, hittade krukor, gjorde enligt konstens alla regler, det vill säga, följde anvisningarna på påsarna, och se, dom tog sig:

IMG_2768 IMG_2770Men inte utan att jag är lätt oroad över att den ena kommer med superfart, den andra, vet i tusan vad den håller på med, och den tredje har inte så bråttom. Men det kanske ska vara så?

Och novemberkaktusen blommar plötsligt:

IMG_2773The big one, den jag fick av Birgitta, har också blommor, dock bara två stycken, så det ser lite fjompigt ut, i förhållande till själva växten:

IMG_2771Jaja, att saker blommar, har jag fått lära mig way back in time, beror på att dom håller på att dö…haha, om det då stämmer, så borde rimligtvis vi, alltid bo i ett blommande paradis, fast det gör vi inte. Men teorin kan säkert stämma in på vissa plantor, den skriker efter vård och blommar för brinnande livet, ser man dom inte då, så kommer dom förmodligen att gå under.
Vi har rätt så tomtefritt, här hemma, röda saker, visst, julblommor, ljusstakar och andra gardiner, för att det är jul, men just tomtarna tänkte jag slippa. Men så kom jag plötsligt ihåg en skrutt, som måste fram…då tänker jag på Torrevieja, Tina, värme och ljus:

Skärmklipp 2016-12-14 08.29.18Bilden lånade jag från Tinas blogg.

Jag hittade ju en tomte som sitter på en toalett, på myrorna, och den köpte Tina, jag ville inte ha den. Hon tog med sig den till Torre/Spanien, och har den framme till jul. Så ramlade jag över den här figuren, och då kunde jag ju inte låta bli…av förståeliga skäl 😀

IMG_2756 IMG_2758Med denna vill jag också säga att tomtar, minsann, kanske bara är vanliga människor med behov, dom också, och med det skrivet så kommer jag ju osökt att tänka på detta klipp, hahaa…jag skrattar varje gång, och det är väl dagens sanning, det hon säger 😀

Önskar er alla en trevlig onsdag!

IMG_2761 IMG_2767Bilderna tog jag igår…och nej, Nicco, vi har bara den här vyn från vårt fönster, svårt att inte få med delar av klocktornet.

Dom skulle prova på, själva…

Av , , 2 kommentarer 12

Ska tacka även här för alla hälsningar och ”krya på dig” jag fått via sms, FB, samtal och kommentarer, Tack, det värmer!

Nu, apropå värme, något som man hade kunnat hoppas på att politikerna hade brunnit för, men det verkar knappast så…sjukvården. Jag hamnade i samma rum som en kvinna och igår, började vi på prata lite smått med varandra.

Vi låg ju inte på hjärtavdelningen, utan på Medicin 2 (njure), och detta beror ju givetvis på att det inte finns plats. Hon skulle själv på hud, och väntade bara på att få åka dit. Det här känner jag så väl igen då det var samma sak för pappa, inskriven på en avdelning, ligger på en annan och hamnar på en tredje, nästan så att man knappt skulle vara säker på vart han fanns överhuvudtaget.

Problemet blir ju då en patient med ett speciellt behov, kommer där det inte finns professionell hjälp att tillgå. Min rumskamrat berättade att hon varit inlagd tidigare, på just hud, sedan blev hon akut opererad, då hennes tarm sprack av all medicin. Hon fick en stomipåse inopererad.

Inte nog då med detta trauma, då allt händer innan man själv hunnit svälja allt, så placeras hon tillbaka på den avdelning där hon låg från början. Dom inte kunde lära henne på ett proffsigt sätt, hur hon skulle sköta om denna stomipåse, hon sa att hon låg och grät…hon upplevde inte att hon fick det stöd hon hade behövt och i efterhand har dom sagt att inte ens dom var riktigt säker på varför dom hade propsat på att hon skulle dit, hon ”tillhörde” den avdelning hon blivit inskriven på, från början, oavsett vad som sedan inträffade.

Hon tycker att dom som bestämt att det ska se ut så här, själva skulle få prova på att vara inlagd och jag håller med, dessutom tycker jag att dom sedan ska få arbeta ett tag på en avdelning efteråt, för att verkligen få veta hur det ser ut och vilka resurser det finns att tillhandahålla, kanske dom inte tyckte att det är tillräckligt då, eller? Sen är det ju inte personalen, som jag tycker gör fel, dom springer ju skjortan av sig för att göra ett bra jobb, så det är inte dom, det hänger på, utan tiden dom har och antalet anställda.

Det här med att ”prova” på, gäller även andra saker. Hur lätt är det inte för en arbetsterapeut att tala om vad man kan använda för hjälpmedel på en arbetsplats, men det, utan att själv ha provat på hur patienten fungerar, vilket utrymme det finns eller om det ens funkar på just den personen. Om du inte varit där och testat, så kan du inte veta, så är det bara. Jaja, nog om detta, tror att många redan vet att det är så här det ser ut och ännu fler vill ha en förändring.

Min ”gammboss”, Annika Collén, kände sig nödbedd att komma förbi igår, hon ville se med egna ögon att jag var vid liv 😀 Även fast Tina redan lagt ut en bild där jag sitter med en kaffekopp som bevis på att jag var utskriven. Och nu är hon på väg söderut, till Ullared där det ska vara en tävling som hon ska delta i, och vi håller allt vi har på att hon lyckas gå vidare och vinna hela alltet.

Idag ska det ringas och bokas tider, jag ska också köpa hundmat, planera lite för imorgon kväll, då jag och Åke tänkte dra till Malå med en ny fönsterruta, så den kommer på plats innan vintern. Vi åker bara fredag till lördag, i det här kallvädret är det inte så mycket att göra där heller.

079

Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Upplevdes lätt obehagligt

Av , , 2 kommentarer 10

Jag hittade en oxbringa på Maxi igår så jag kokade den, och sista 25 minuter fick en lök, morötter, kålrot och potatis, koka med i kastrullen. Sen gjorde jag en kall sås på crème fraiche och stark, söt, grovkorning senap, det blev jättegott.  Och buljongen som blev kvar frös jag ner och sedan ska jag använda den då jag kokar köttsoppa, mjodå!

I lördags då vi var ner på Telia butiken, så noterade vi det nya stället Utopia, då vi gick där på gatan. Så passerade vi köpcentret i 120. Jag blev inte impad överhuvudtaget. Upplevde det lätt obehagligt då golvet lutar utför och uppför, utan att du är förvarnad om det. Och jag är glad att vi hittade ut, man såg ju inte först vart sjutton dörrarna i glasväggarna fanns.

Sen ska jag villigt erkänna att jag inte kan se eller förstå vad det blev för skillnad mot för tidigare? Du har en övervåning, men sen då? Det blev nytt, och kanske det ska föreställa att bli flashigare, men som sagt, för mig var det då detsamma. Jag är inte heller så ofta på stan så något behov av det där finns inte hos mig, men kanske hos andra. Fiket däruppe kanske man ska testa innan man dömer ut stället, men det får bli en annan dag.

Jag städade i en skåp vi har i köket, igår kväll, och det fanns saker där som jag aldrig sett förut, fast det borde jag ju rimligtvis ha gjort då jag haft det där tomt, vid ett tillfälle och sedan plockat in grejer där. Nu vet jag i alla fall vad som är därinne, gamla kok och receptböcker, ljus i en stor uppsjö, lite sladdar och pinaler, servetter och sårförband… och sist men inte minst, Winstones mat och belöningslåda.

Det är i alla fall överskådligt och nu VET jag att jag INTE behöver köpa ljus, på ett tag, inte heller tuggben och godis till vovven.

Idag ska jag och Tina ut på turné, vi åker till returmarknaden i Vännäsby, och sedan blir det lite oplanerat så där, lite beroende på tid och om vi kommer på nåt annat. Vi får med andra ord vara lite spontana, och det är ju så man vill ha det. Önskar er allihopa en toppendag!