Etikett: personligt brev

I värsta fall så får det bli…skratt 😁

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag har inte varit på så många arbetsintervjuer i mitt liv, inte heller lämnat ifrån mig så många CV:s heller. Förr var det nog mer att man hade en skriven rekommendation från en arbetsgivare man haft. Där det allt som oftast stod uppstaplat att man varit plikttrogen, noggrann, lalallaaalla… Lätt intetsägandes, redan på den tiden upplevde jag orden som lätt ålderdomliga, eller militäriska, hårda på nåt sätt.

Nå, nu har jag skrivit ett CV och ett personligt brev. Efter tips från vänner och då man läser tips på nätet, så ska man hålla det kort. Svårt för en som vill skriva små noveller hela tiden, haha. Men jag måste ju ha lyckats i alla fall. Kvinnan jag träffade igår, började med att säga att hon läst mitt personliga brev och hon älskade det.

Jag blev så glad att hon sa det, för då vet man att man gjort rätt nånstans. Vi pratade om allt möjligt och vi bestämde på slutet att jag skulle ringa henne då jag fått svar från andra stället, om hur det blir därifrån. Ja sa jag, dom kan ju kapa mig helt. Då skrattade hon och sa att det kommer dom absolut inte att göra. Fast jag kontrade med att det sitter ju främst hos brukaren. Vi måste ju matcha på några ställen i alla fall, och det är ju sant.

Innan jag gick in dit så skulle jag smsa parkera bilen och såg att jag fått ett sms från Sally. Det var så så hjärtligt att jag frågade kvinnan om jag fick läsa upp det för henne, och det fick jag.

Hon skrattade och sa att det stämde ju på pricken. Fick berätta för Sally sedan att jag läst upp det och att det blev ju faktiskt lite som en referens/betyg från henne. Hur bra var inte det, liksom 🧡

 

Jag är fortfarande inte orolig över att jag inte ska få ett jobb. Det handlar nog mer om hur mycket jag själv kan välja. Annelie säger att jag alltid svarar med ett skratt, så jag tänker, worst case scenario, får det bli så här då. Jag kan bli skratt konsulent, give me a call…😁

 

 

Theresé kom och satte sig vid bordet i förrgår och det var något som luktade så himla gott. Jag frågade förstås vad det var hon hade satt på sig. Det var en handkräm. Moringa från Body Shop. Inte så billig om man kollar på nätet. Vilket jag gjorde. Men så hittade jag några tuber på Åhléns, som låg i en mer acceptabel kurs och dom innehöll 100ml istället för 30.

Knappade in värdecheckar jag kunde ta ut från Norstats panelen jag är med i och svängde ner på stan efter min intervju. Ännu gladare blev jag då dom hade satt ner dessa tuber till 98 kronor mot utlovade 140, så jag köpte 2 stycken samt en liten flaska hår mist. Betalade 53 kronor från egen ficka, för allt. Perfekt!

Fick en bukett blommor av hyresgästerna för att vi stått ut med deras spring 🧡

Fast man kan knappast flytta in eller ut, utan spring. Tjejen var så förvånad över hur mycket saker man har. Jadu sa jag, vänta 40 år så ska du få se hur mycket det kan bli. Dom skrattade och hon berättade att Eriks bror som hjälpte till att bära hade sagt att han ALDRIG i livet skulle ha mer saker än vad som ryms i en kasch. Jag tillåter mig dock att tvivla. Man kanske tänkte så då man var ofyllda 17 och inte hade barn eller ens nån plan över framtiden

Men vi är alla olika, vissa är mer ordentlig än jag… eller det kanske är fel ord. Andra är mindre spontana än jag. Fast i vuxen ålder fallerar mycket av det spontana då folk i gemen vill ha en start och landningsbana. För mig räcker det att veta nån dag innan, så får man ta det som det kommer. Vill man göra något tillräckligt mycket, så löser man det på ett eller annat sätt.

Önskar er alla en trevlig fredag och ett lycka till för Björklöven ikväll.

Vem är du, vem är jag…

Av , , Bli först att kommentera 6

Pratade med Tina igår, och vi kom in på ämnet presentation, hur man i korta ordalag, ska berätta vem just du är. Typ ett personligt brev, och det har man ju hört tidigare, att dom ska hållas kort, och det ska vara power, för ingen ids läsa en novell om vem du är, men visst är det svårt?

För 25-30 år sedan skulle orden noggrann och pliktrogen ingå, dom var som givna, men det skrev ju alla så vad sa det egentligen, om just dig…att du gjorde som alla andra eller det kanske var sant.

Att berätta att man är mamma och 47 år och bor i hus, säger heller ingenting om vem man är, utan man får nog stryka allt sånt och istället berätta vad man gillar att göra, åsikter får man nog passa sig för, dom har vi alla rätt till, men man skyltar inte med allihop, så är det bara.

Att sitta på ett möte eller då man går en kurs, där en kort presentation ingår, är alltid kul. Den första att börja brukar sätta taket, säger den personen att dom har barn, bor i hus och har djur, så kommer garanterat nästa person att berätta om samma sak, fast dom kanske inte har barn, men då säger dom det (inte att dom har barn, men att dom är utan), och berättar vart dom bor och om dom har djur.

Jag brukar försöka säga nåt helt annat, då det är min tur, kanske att jag är mormor istället för mamma, och ta upp ett av mina intressen, det kan faktiskt bjuda till skratt, för att det blir något oväntat.

Nåja, lättast är väl att ta saker som dom kommer, inte som då man gick i skolan och skulle ha en redovisning, man gruvade flera dagar innan och var mest rädd för att man skulle fastna någonstans.

9789174015133_large_vem-ar-jag-bondgardsdjur_kartonnageBild lånad från Bokus

Jag gick en handelskurs för 17 år sedan, där skulle vi hålla ett föredrag på minst 5 minuter utan att titta ner i ett papper…det var svårt, fy fasen, men jag fixade det, kanhända det var då det lossnade och man slutade ta livet på så stort allvar 😀

Här och nu, tar vi då saker dom kommer, vad annat kan man göra, på kvällen kan man städa och dona, dagtid tar man det lugnt och chillar. Mamma och Bosse kom förbi igår kväll med en bullängd och jag kokade kaffe, då var det riktigt skönt ute, snudd på lite småkyligt, härligt att få uppleva den känslan igen. Önskar er alla en toppen dag!

 

Maria Lundmark Hällsten