Etikett: skrapa

🙉🍌 Bananas 🍌🙉

Det är aningens okul att få deklarationen, numer. Det enda som jag förbereder mig mentalt på, är hur många tusenlappar det ska röra sig om. Det här året blev det, KABOOM, 9 stycken hela nypressade tusingar och 7 stycken hundralappar.

Men jag har varit förberedd, så jag har inte tömt skattekontot, utan där finns nån tusing eller 3. Och vilken glädje ändå, att min kusin André, ringde i förrgår kväll. Jag visste lustigt nog vad han ville, då jag såg namnet på displayen.

Han hade förmodligen sett Åkes gipspaket och skulle kolla om han hade nån medlemsförsäkring, liggandes och skräpa. Vi surrade ett tag, och jag var rätt säker på att jag redan kollat villkoren. Fast då vi la på, tycktes jag minnas, att jag bett Åke ringa och fråga, det kunde ligga nåt där som skulle kunna vara nåt.

Jag sätter mig ner, tar ett djupt andetag, och loggar in på deras sida. Läser högt för Åke, dividerar och ja, jag tror faktiskt att du har en sådan, och den kan också ge en liten slant för sjukskrivningen också. Den han haft sedan semestern.

Fyller i uppgifterna och igår fick han ett mejl att det kommer in några tusenlappar till honom, på några dagar. TACK André för sparken i baken och TACK Maria, för att du bara gjorde det.


Tillägger att jag VET, att skattepengarna jag ska betala tillbaka, har vi ju redan förbrukat. Så inget konstigt egentligen. Och jag vet vart felet ligger. Arvodet jag får som kontaktperson och stödfamilj, dras det nätt och jämnt ingen skatt på. Så jag får skylla mig själv för att jag inte ber min arbetsgivare att dra mer skatt.

Nu över till nåt helt annat. Gröna bananer Åke äter det till frukostfilen, men då jag gick in på Ica Nära, fanns där bara ett stort, grönt, bananberg. Jag köpte inga, dom är ju jättedåliga. Några dagar senare är jag uppe på Kvantum, samma sak där, ett ännu större berg, nästan en fjäll liknande skapelse av, tadaa.. gröna bananer.

Där köpte jag 3 stycken men dom är, än idag, hård som sten.


Sprang in tvärt på Konsum Grisbacka, tittade runt på frukt och grönt, och gissa vad, där hade dom inga bananer alls. Vad händer? Är det nu vi möts av den stora banankrisen? Har det varit haveri i leveranserna eller har jag bara otur?


Igår då jag och W gick över träbron till Rödäng, noterade jag väldigt konstiga spår i snön. Tankar på detta?


Hur han nån tagit sig dit och hur tog den eller det, sig därifrån? Nåt att klura på under dagen. Eller så struntar man i det och lämnar hjärnan fri till andra klurigheter. Till exempel, hur jag ska lägga upp förmiddagen och vad jag ska börja med.

Ni får ha en fin torsdag, allihop! Detta var från prommisen går, 22.30…

Vann vi kosing, eller?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Vi påbörjade vårstädning av gården igår…tre dagar tidigare än ifjol, faktiskt. Krattade lite, jag vände eller rörde om lite i all jord i rabatten, och rensade bort gamla löv och barr från smultronen, Åke tyckte att det genast började bli grönare då man gjort det.
Plockade upp gräsklippare, mossrivare och krattor från källaren och tog fram utemöblerna, så nu står även dom på plats, nyputsade och röda.
Dagen till ära grillade jag entrecote, och hade ren skär tur att jag hittade av att göra det mellan regnet och haglet.
Sedan tog jag fram en lott jag köpt för säkert över 2 veckor sedan som bara legat och väntat på att jag skulle komma ihåg den, kosing heter den och ser ut så här:
Notera det nedre fältet, där det står, vip rummet, skrapa fram 21 och man vinner. Jag har nämligen köpt en sån här lott förut, och då skrapade vi den markerade mörka rutan, och fick fram 3 tärningar, det blev inte 21.
Men kolla nu vår lott vi skrapade igår, och då gjorde vi exakt som förra gången, skrapade det mörka fältet men sedan blev jag lite nyfiken och skrapade ännu mer och vips, så blev det 5 tärningar som skulle blottas.
Vi vann inte men man kan ju bli lite sur över den dåliga informationen. En 21 lott man köper på tivoli, brukar vara 3 luckor man ska öppna, så därför trodde nog jag att det var likadant nu. Vem vet, vi kanske hade vunnit storkosingen på förra lotten om vi skrapat fram all 5 tärningar, men det får vi nu aldrig veta.
Nicco ska på kurs idag också, 4 timmar och sen är teorin avklarad, förutom provet då, och kvar återstår, körning, men det klarar hon säkert utan problem. Nu ska jag upp och hämta Winstone, lika spännande varje gång, om vi ska klara trappan ner, han går nämligen inte själv, härinne, han tycker nog trappstegen är för halkiga, och han är så ivrig på att få komma ner så det är som att hålla i en blöt tvål, som dessutom ska upp i ansiktet vartannat trappsteg.
Önskar er alla en fin söndag!
Maria Lundmark Hällsten