En parisare utan korv…
Jag satt på ”gammgården” igår och berättade för Kerstin, hur mycket vi skrattat åt henne i helgen. Ja, vi kunde ju inte annat, eftersom hon själv inte var med, för hade hon suttit med oss uppe i Piteå, hade vi inte skrattat åt henne, utan med henne.
Nå, det var när vi var hos Kerstin och Janne i Åheden som Kerstin skulle bjuda på middag, hon frågade mig om hon skulle laga till något annat till Nicco och Olivia, och jag svarade att jag inte tyckte att hon skulle skämma bort dom, dom får väl äta av det dom vill, sa jag. Men det tyckte inte Kerstin.
Hon tog ett litet middagsmöte med Nicco och Olivia och frågade om dom ville ha en parisare…utan korv. Ehhhh…ok? Svarade dom lite lätt frågande. Parisare utan korv hade dom inte hört talas om. Ja, eller så är det hamburgare, sa Kerstin, hon förklarade då att hon inte kunde skilja på dom två sakerna, därav den konstiga frågan.
När Nicco berättade detta uppe i Piteå lät det så knäppt att jag skrattade så jag fick ont i magen. På vägen hem, stannade vi, som så många andra på krysset i Skellefteå, hamburgare stod på matsedeln. Saga, som nu var med Niccolina, är vegetarian så jag kunde inte annat än säga, men du Saga, du kan ju ta en hamburgare utan kött!!! Haha…
Men nu Kerstin, vet du nog skillnaden på hamburgare och parisare, eller hur? Värre var det ju nu i helgen då du skulle bjuda på rabarberpaj med vaniljvisp (till hennes svägerska och svåger) och hon vispade så svetten lackade men det blev aldrig nåt fluff i byttan. Svägerskan tog då upp paketet från sophinken och kunde snabbt konstatera att vaniljvispen inte var något annat än mat grädde. Ja, Kerstin, det är tur att du kan roa oss alla 🙂 Men jag ska ju också villigt tala om att det hade lika gärna kunnat vara jag, och säkert en hel drös med andra.
Idag ska gipsskenan bort, guu´ se skönt, jag är så less på det här dyngpaketet och inte vart det vitare och fräschare efter en helg med bil och buss. Det ska bli så skönt att få tvätta av handen ordentligt och att få börja använda den på ett normalt sätt igen. Så får vi se efter någon vecka hur det börjar på att kännas. Mina fingrar ömmar fortfarande och det sliter inne i handflatan, men det kan ju gå relativt fort att det känns bättre när man fått ta bort det här.
Sen ska bussen fyllas igen, med sängkläder, lite mat, kaffe och dylikt för ikväll påbörjar vi vår resa till Järlåsa. Vi kör väl till närheten av Sundsvall och sover över längst vägen så har vi inte hela vägen kvar imorgon, Åke jobbar ju idag, och att sitta 60 mil i en buss, är inte att eftersträva, då är detta upplägget bättre.
Önskar er alla en fin dag!
Senaste kommentarerna