En skräckfylld upplevelse

 

Jag satt på ”gammgården” i tisdags, med några av grannarna vi hade förut. Bland annat Ingrid, som har sin rullator som stöd på sina promenader samt ett väldigt behändigt fordon att få hem saker i.
Nå, då hon gick iväg, kändes hon sig lite instabil och hon uttalade då en önskan om en hund, det hade varit något för henne. Nu fick hon inte riktigt medhåll, då vi alla vet hur en hund kan rycka och dra.
Nä, sa Jan A, en vandrade pinne kan du ha, den gör inte så mycket väsen av sig och drar nog inte omkull dig heller. Vilken syn hade inte det varit :) Om man fått tag i en bauta stor vandrande pinne som fått sitta fram i korgen.
Nä, usch, jag tyckte ju inte om spindlar förut och dom där är snubblande nära att påminna om en sådan. Min gamle kompis Urban, som jag alltid hängde med förut, hade just vandrade pinnar, och jag gillade dom inte speciellt, nämnbart mycket. Han försökte nog vara snäll och ville ge mig en drös med ägg i tron om att jag skulle vilja ha ett gäng, men inte då, dom fick vara.
En av hans pinnar var rätt så stor (fråga mig inte heller vad man egentligen har dom till) och han satt och hade den på handen. Jag höll mig på stort avstånd, sen satte han ner den på sin säng och gissa vem som vände sig om mot mig, där jag stod, precis som om det inte räckte med att jag var i samma rum, sen stegrade han, upp på sina bakersta ben och det såg ut som om han hade tänkt hoppa, och det var det, då åkte han in i glasburen igen annars hade Maria gått hem :)
Och det, mina vänner, var en skräckinjagande upplevelse!
Vi hade Jan A, Ingegerd, Birgitta och Fred, här på kaffe igår, vi hann innan regnet, så vi satt ute. Men kallt blev det i snålblåsten. Efter middagen åkte vi upp på Gammlia som hade sin första träff, så här är några bilder på det:
Och den här bilen, var så liten att även fast vi bara satt en liten bit ifrån och jag hade zoomat in det jag kunde på kameran, så rymdes hela bilen i rutan, otroligt :)

Och som om det inte räckte med fordon, så var det också stadsrally igår och en del bilar passerade utanför oss:

Önskar er alla en fin torsdag!

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Marja Granqvist

    Vilken fin bild på drsken och kråkan (kajan?).
    Jag visste inte att vandrande pinnar kunde röra sig så där mycket… har alltid föreställt mig dem som… just pinnar. Skulle nog inte heller tycka om att en sådan kom på mig.:) Kram

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Marja Granqvist (2012-06-07 11:47)
    Hahaa… nä, jag tror inte att den vandrande pinnen hade kapacitet att hoppa på mig, men det kändes ju som att det var tänkbart…i alla fall just då :) Dom är nog rätt så stillsamma med ett svajande sätt att gå på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>