I lördags då Åke varit i verkstaden för att fixa bilen, så mötte han ett par som var ute med deras hund. Mannen berättade att dom sett att vi haft besök för 2 veckor sedan. Det var rådjuret som verkade ha velat komma in till oss. Den var uppe på vår bro

Winstone är ju spattig och kan reagera på bildörrar som smäller igen utanför kyrkan, eller folk som går förbi och pratar högt. Han skäller inte nödvändigtvis, men markerar att han hör nåt. Ställer sig och boffar eller står bara och tittar på ytterdörren. Det gjorde han garanterat då med. Vi är väl dock inte så säkra på att vi var hemma just då.

Jag och Nicco gick ju på en promenad och Åke hängde i garaget, innan rådjuret faktiskt försvann. Förvånad hade man då blivit om man öppnat dörren och stirrat in i ögonen på ett rådjur.

Åke har ett pussel projekt inne på matrums bordet. Jag hoppade in på tillfälligt besök och la 15-bitar…ish, vid sidan om, som han sedan kunde flytta över till röran av bitar på själva lägg planen/pusselskivan. Han må ju bli färdig med det där innan jul, tänker jag.

Visst är det ändå fascinerande att man från början, då man kikar ner på alla bitar, bara ser bitar i ett virrvarr av mönster. Men efter ett tag, då man fått ihop 4-5 stycken och kollat ner på virrvarret, ett antal gånger, så ser man plötsligt bitar som man vet, ska passa ihop nånstans. Däruppe i hörnet eller där nere, vid dom stojande sjömännen

eller bredvid sjöjungfrun

Ehh, NEJ, där spårade du, Maria, sjöjungfrun på pussel bilden såklart

hm…jomen den här firren har jag sett

Yees, där ska den in 🤘

Eller så är det inte så fascinerande som jag vill påstå, utan handlar mer om in nötning. Precis som då man lyssnar på musik på ett gammalt kassettband. Hur länge sen det än må vara, som du lyssnade på det bandet, så vet du spelordningen.

Att vi sedan har olika längd på minnena, eller hur vi minns, det är ju en annan femma. Såg en kort intervju nånstans (minns inte vart) på en man som kom ihåg ALLT han läste. Hans hjärna kunde inte göra sig av med den informationen, och därför kunde han inte heller läsa, till exempel böcker. Jobbigt!

Min vän Ulla, la ut en bra och intressant länk på FB igår. Här kan du gå in och fylla i hur mycket du druckit, under hur många timmar, ålder, vikt och längd, så får du veta på ett ungefär, när du kan göra saker som kräver att du ska vara nykter.  Klicka på bild för att komma till sidan.

Vill understryka att det ändå må vara högst individuellt, och man kanske inte ska gå efter minuter du har kvar tills du är nykter, utan lägg på lite till för att vara säker. Jag kör den absoluta säkra metoden. Jag kör INTE bil, dagen efter en större fest. Och numer dricker jag inte om det inte är ”fest”, med några få undantag, kan jag tillägga. Alkohol kan dessutom, absolut, påverka ditt minne, det är inga tvivel om det.

Avrundar med en bild som också kan visa, utan att ha kontrollerat nykterheten, att människan inte ska köra bil, och ska nog vänta ett tag med det 😵‍💫

Och en bonusbild, hur det kan se ut efter too much to drink. Fast…haha, här är väl kanske ett bra exempel på förutfattade meningar. Nicco var inte full, hon skulle visa Sally en bra dansposition hon kunde öva på 😁 Och ja, det är sanningen.

Önskar er alla en fin måndag!