Etikett: saft saft hallonsaft

En smurf i tuben

Jag är lite så där, att om jag ska köpa en sak, som vi behöver, till exempel tvättmedel, och dom har en nyhet och ett erbjudande på affären, så kan jag visst prova på, varför inte. Man ser på slanten och vad är det som säger att man inte skulle kunna börja gilla ett annat märke.

Så var det för några dagar sedan, jag passerade en skyltning med en ny tandkräm, såg flashig ut i sin förpackning, jag läste snabbt något om att man skulle få vitare tänder…med en gång. Jaja, jag går normalt inte på sånt där, och det gjorde jag inte då heller, men jag köpte i alla fall, det var ett normalt pris och det är kul att testa andra smaker.

Kvällen anlände och det blev dags att göra sig klar för natten. Jag sprättade den nya tandkrämen och tyckte den såg god ut, det var den också, inget fel på smaken men ni skulle se färgen!!! Knallblå, det såg ut som om jag käkat upp en smurf…seriöst. Alltså inte bara på tandborsten utan även då man spottade ut den.

Men så tänkte jag på det här med färger, blått är en rätt så fräsch färg, många tandkrämer har ju den färgen också, undrar varför? Tänk om den hade varit knallgul i stället, man hade ju fått hurven om man borstat sina tänder och det blivit alldeles gult i munnen, usch…

Fast grejen är ju då, måste den vara färgad överhuvudtaget, varför? Den kunde ju lika gärna få vara vit, eller genomskinlig, men vill vi ha färgen för at det ska se gott ut, eller vad beror det på. Är tandkräm i grunden, gul eller grå, och det är för att dölja det, som den ska färgas, eller beror allt på vår egen fåfänga, ja man kan ju undra över mindre.

Apropå smurfar, dom kommer för mig alltid att förknippas med min kusin Anna. Vi hade så mycket kul ihop då vi var yngre, jag hade en bandspelare, ni vet, en sån där stenålders sak, som man kunde spela in på, utan mikrofon till och med. Vi hade trängt ner oss mellan spisen och skafferiet i stugan, och där satt vi och spelade in.

Nu råkade jag trycka ner play-knappen, rec-knappen OCH spolknappen, då vi satt och sjöng, och det lät ju exakt som smurfarna då vi spelade upp den, så givetvis var vi tvungna att spela in deras sång, saft, saft hallonsaft, och vi garvade så vi tog oss inte därifrån, min kusin Robin kom in och undrade vad tusan vi höll på med, vi skrattade väl så vi började gråta…haha, litet minne så där, från ungdomen. Kul bandspelare, synd att den havererade till slut, kunde det ha berott på våra galna inspelningar, mm, det får vi inte veta :)

Hoppas på en bra dag, för er alla!