Etikett: kusin Anna

Jag tvår mina händer 👐

Av , , Bli först att kommentera 12

Knäppte några bilder på Audin igår, slängde ut annons på Blocket. Skrev ärligt om den, älskat den bilen, men…

 

15 minuter senare får jag sms och ett samtal innan jag hinner svara på det. ”Kan jag komma och kolla på den?” Han var här på 15 minuter och ytterligare en stund senare, we sealed the deal. Och jag tvår mina händer.

Kändes skönt med snabb affär, en sak mindre på gården och en sak färre att grunna på. Jag hade väl en tanke på att bara skrota den, få igen skatten och sälja sommardäcken vid sidan om.

Det är svårt med begagnade bilar. I den bästa av alla världar säljer man en bra bil till ett bra pris enbart för att man vill förnya sig och köpa nåt annat. Fast själv tänker jag att alla säljer av en endaste anledning. Nåt är inte som det ska vara. Annars hade man väl haft kvar den?

En som jag har på fejjan (en vän till Åke), skrev att Hyundai Santa Fe, hade han haft själv och numer kör hans barnbarn den bilen. Det kändes som ett bra betyg på bilen vi köpte. Inte samma, men att dom kanske, förhoppningsvis, håller ett tag. Han skrev också att bilen är tacksam att ta sig in och ur. Jo, svarade jag, det är nästan, men bara nästan så att jag kan ramla ur den, haha. Jo den är hög alltså. Man har bra överblick på omgivningen då man sitter i den.

Apropå bilar, den här killen fick ett jobbigt samtal, jösses, hahaa…

Jag hade förmodligen låtit likadant om jag fått ett sånt samtal. Möjligtvis hade jag slängt på luren och bara gett upp. Fast jag hade också krigat för mina rättigheter efter det 😉

Har ni förresten sett hur vissa bilar ändrat utseendet. Jag är ledsen men jag tycker dom ser löjliga ut. Kolla folkabussen, haha, som en leksaksbil

 

La ut en bild från mormors klippbok i en Malå grupp igår. Ingo hade affärer ihop med en man i Springliden. En liten by 2-3 kilometer från vår stuga i Lainejaur

Min morfar var ju en hejare på träarbeten. Fast i mindre skalor. Han gjorde ju paltslevar, kåsor, träleksaker, och andra mindre ting. Min pappa var inte sämre. Han gjorde denna byrå med tillhörande spegel, i ungdomens dagar. Ett gediget arbete som han fick mycket beröm för, av en lärare han hade. Min mamma har dom i sitt sovrum idag.

 

Han gillade också att göra storleks anpassade saker. Lillebror Lars ville ha ett bord där han kunde äta sin fil frukost, så pappa byggde ett ”filimon” bord. Alltså ett litet barnbord. Han snickrade även ihop ett köksbord som dom hade hemma i köket. Ett stort, anpassat efter dåtidens storlek på VKs papperstidning. Han var finurlig, minsann! Apropå VK, min kusin Anna har ju en koppling till Ingvar Näslund (jo dom är gift med varandra). Och han har en del kopplingar till just VK. Nu får man gratulera honom till nytt jobb och nya äventyr. Vilka driftiga människor man känner 🤘👌

Ha en fin dag, allihop!

Våra mammor 👩‍👧‍👦, sockor 🧦 och falsk fläskfilé 🥩

Av , , Bli först att kommentera 15

Delade en liten filmsnutt på fejjan i förrgår. Handlar om dagens användande av våra mobiler. Jag tycker ändå att det är tänkvärt, och jag skrev att jag skulle anamma det med att stänga av ljudet då jag hänger på kaffedejter och sådant. Jag gillar inte att det ska tas för givet att man är anträffbar, alla timmar på dygnet.

Han säger ju i filmsnutten att det inte hjälper att vända mobilen upp och ner. Du lägger ändå upp den på bordet och du kommer att svara om det ringer eller vända på den och titta vad det var som lät. Där tog jag till mig det han sa. För det är precis vad jag har gjort. Vänt på den…och gjort det för att jag trott att det varit för att visa respekt inför den som sitter mitt emot 🫣

Mm, vidare så vet vi ju allihop, att vi klarade oss förut med en fast telefon. Så varför har vi gjort oss så här tillgängliga? Kan det vara en del i, varför människor idag, känner stress?

Så, från och med igår, införde jag för min egna del, avstängande av ljudet om jag är ute och fikar eller äter med någon. Jag börjar där, och ser om jag utökar mitt frånvarande av mobilanvändandet. Enda förbehållet eller brytandet av det löftet, är om jag väntar ett viktigt samtal, som är lättast att jag svarar på för att till exempel slippa telefonköer.

Jag plockade upp Anna igår och vi åkte ut på Nybro där vi gårdagen till ära, firade den där, salladsdagen som är världsomfattande. Jodå, jag kom ihåg att stänga av mobilen ☺️

Vi pratade bland annat om boken, ”Är mor död” av Vigdis Hjort, som skulle tas upp på kvällens bokklubbsträff. Jag har som vanligt saker jag stör mig på i böckerna. Men efter att vi resonerat, och analyserat så höjde jag ändå mitt betyg på den. Viktig att tillägga är återigen, att läsa boken rent handgripligen är förmodligen det som ger mest i utbyte. Lyssnar man, kan det direkt bli fel om du inte gillar uppläsaren eller uttalet av vissa ord. I den där boken var det ett upprepande av mamma/mor, så vid jämna mellanrum hade man lust att bara stänga av.

Nu jobbar jag ikväll så jag skulle inte delta i träffen. Däremot har jag skrivit ner mina tankar och åsikter som jag sedan skulle skicka på messenger till gruppen idag. Jag hade på förslag att vi skulle skriva en bok (kanske en novellsamling) om våra mammor. Jag skulle döpa boken till Min morsa och inom parantes (och era mammor).

Vi har allihop en historia att berätta om våra föräldrar. Allt från bullmammor, dom som alltid fanns där och fångade upp sina barn, hårt arbetande, alla på sina sätt, närvarande och frånvarande, och varsevarande (för att använda Björn Natthikos ord). Spännande, sorliga och absolut vardagliga storys.

Hur den boken ens skulle sammanställas och bli i slutändan, har jag ingen aning om, men jag skulle absolut INTE, upprepa ordet mamma, morsa eller mor, 17 gånger per sida 🙃

Jag hann inte mer än skriva ner mina tankar så ställdes träffen in, och vi ska ändra datumet. Nå, då tar jag ändå med mig mina skrivna ord och kör högläsning på dom. Om vi får till en kväll då jag inte jobbar.

Gjorde nåt så enkelt och så gott, till middag igår. Man bör dock ha framförhållning. Den ska ligga i frysen, 2-3 timmar innan man gör den klar. Falsk fläskfilé fick det bli, med en supergod sås till. Jag skulle ha kroketter, eller Rösti, alternativt lyx potatismos till, men det bidde pommes. Mest på grund av mitt dåliga planerande av tillagningen.

Idag är det den årliga, världskända ”Rocka sockor” dagen. Har jag två udda sockor på mig? Oh ja…köpte till och med nya och för att få lite färg så valde jag barnsockor. Och tänk, jag som har 39 på mina skor, visste att jag skulle kunna ta storlek 32-35, dom passar perfekt. Till Winstone…mjaee

Men han ställer upp, i vanlig ordning ❤️

Och med det önskar jag er alla en fin torsdag och Rocka på med sockorna 🤘🧦🤟

Satte mig själv på pottan…fast med lite stil 😁

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag åkte upp till mamma i förrgår och drack lite kaffe och lämnade några matlådor. Vi kom in på ämnet kakor och hastbullar. Min mormor gjorde nåt som hon kallade för Rökåtöppa (töppa betyder då toppar). Det var nåt som i konsistens påminde lite om en grövre Kubbe fast utan smak från bittermandel. Här en bild på henne in action. Inte med bakning men vävning.

Nån typ av hastbulle var det. Enligt mamma, så gjorde även farmor nåt liknade fast där gjorde hon degen på ett annat sätt och hennes bullar fick ett mer vulkanaktigt utseende. Nå, recept finns nog i flera tusen olika varianter. Ofta utgår man från ett och justerar själv, efter tycke och smak.

Sen kom vi in på Kungsörnens sockerkaksmix, som finns att köpa lite överallt. Inte alls fel, om man vill ha något lite snabbt. Perfekt att hitta i stugan där man oftast inte har lika många valmöjligheter i skafferiet. Så mindes jag natten, jag och kusin Anna tillbringade i storstugan, uppe i Malå.

Jag gissar att jag var runt 12 år och Anna 14. Vi hängde ofta i storstugan för där bodde ingen. Men där fanns teven, telefonen, dusch och toalett. Nå, vi var ofta på jakt efter nåt att äta och där fanns set sällan något gångbart. Men…så hittade vi precis ett sånt där paket med sockerkaksmix. Det var med pepparkakssmak. Vi kastade oss över paketet, stoppade ner matskedar i pulvret och försökte äta det som det var. Gissa att det dammade om oss, där vi stod och försökte få smak på det.

Tror nog att vi provade med lite vatten i också, men jag vet inte, det kommer jag inte ihåg. Mamma sa att hon och Monika (Annas mamma), hade bakat just en sån sockerkaka, plockat fram picknickkorg och laddat den med kaffe och kaka. Plockat fram stegen och klättrat upp på vedboden och där hade dom njutit av fikat, solen och att få vara alldeles för dom själva ett tag.

Det gjorde dom alldeles rätt i. Kan ju tänka mig att som mamma med flera barn så var det mycket ryck och slit i kjolarna och påkallande av uppmärksamhet. Här fick dom en liten fri zon. Fast jag har svårt att tänka mig att vi bara lät dom vara… Nog kan vi väl tro att även vi ville upp på det där taket. Om inte annat för att få klättra på stege och kolla in utsikten.

Apropå recept… Jag stod och kokade palt förra veckan. Medan kastrullen stod på spisplattan skickade min kusin Torgny, ett recept han hittat i sin mammas (min fasters) gömmor. Det var skrivet med snirklig skrivstil, ”Recept Sigrid 1961 Fläskpalt”

Vad glad jag blev, ett faktiskt recept, på min farmors palt. Han undrade dock om det kunde vara korrekta mått, och njae, 6kg mjöl till 4dl vätska, ska nog snarare vara 6hg mjöl haha. Hade blivit nalta torra paltar annars.

Sen stämmer nog inte namnet palt heller. I receptet var det inte rå potatis, utan enbart kokt, fast det spelar ingen roll för mig, jag kommer att göra efter detta och se vart vi landar. Flatpalt´n gjorde hon också, helt underbart goda.

Ja, Torgny hade namnsdag i förrgår och idag står det faktiskt, tadaa…Maria i almanackan. Så Grattis till Sally som har Maria i andranamn 🧡

Grattis till Theresé, även hon heter Maria i andranamn 🧡

Och moi, som faktisk ”bara” heter Maria och inget annat. Eftersom tidigare bilder varit från småbarns tiden, och i olika sittpositioner, så får även min bild bli en sådan, haha. Jag satt då på pottan med stil, tycker jag

Med allt spark prat så sa jag till Åke igår att vi inte har nån bild då vi stått på nån spark. Inte ens min pappa fotade då jag åkte spark, inte vad jag vet i alla fall. Men se, då jag letade fram bilden på Theresé så fanns där 3 bilder på henne med en spark. Och nu undrar jag vart den sparken tagit vägen Eller var det bara nån hon fått låna, månntro 🤔

Jobbet gick bra igår, känns ju knappast som ett jobb utan mer som att man är ett sällskap. Hur bra är inte det, så säg Och mitt Tradera köp hade landat i brevlådan. Jag var ju lätt avis på Elisabeth som har en nyckelring av samma Barbafan… Min är utan nyckelring men den är lika gullig, haha.

Önskar er alla en fin onsdag!

Karaktärer kan man hitta lite varstans, det är bara att titta upp

Av , , Bli först att kommentera 10

Kusin Anna frågade för några dagar sedan om vi skulle åka till Ålidhems biblioteket. Dit skulle Annika Norlin, författaren till boken Stacken, som vi läste sist.

Så det gjorde vi igår. Det blev fullsatt med en gång, extra stolar fick tas in och slutligen stängdes dörren. Det fick inte plats en till därinne. Cornelia, en av tjejerna som är med i vår bokklubb, var också där.

Annika fick frågor av en kvinna som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, det står inte heller i inbjudan. Men hon skrev akademiska texter, så hon är en van skrivare fast inte vad det gäller romaner eller noveller. Här lyssnar hon intresserat då Annika svarar på en av hennes frågor

Hon tvekade aldrig i hennes svar, hon fick till exempel berätta om hur hon hittat sina karaktärer, upplägget på boken, tankar på både det ena och det andra.

Hon hämtar mycket av sin inspiration till karaktärer från fikastunder på Espresso house. Haha, det var ju också roligt att hon nämnde det. Jag tycker själv att det är kul att sitta och iaktta andra människor. Rörelsemönster, vilka dom hänger med, och kanske som Annika sa: Varför hänger dom där med varandra. Kan dom där vara ett par, eller är det där kollegor, en mor och son, eller kan det vara en farmor. Hur har ens dom där en connection? Sen kan man utifrån det sitta och spåna och måla upp egna storys. Och är man driven och duktig, kan det hända att dom hamnar på papper i en Roman eller Novell.

Skrivandet har hon redan i sig, då hon är med i ett band och skriver låtar. Fast en låt ska ju inte vara en roman, men orden måste vara kraftfulla om du vill få fram ett budskap under längden på en låt.

Den enda bilden jag fick till med någorlunda skärpa, var denna, då hon förstås blundar 🫣

Tur att jag fick låna en bättre bild av Cornelia Gustavsson 👌

Sedan fick man ställa frågor, och det var det några som ville. Vi sa efteråt att det var ändå roligt att det vi fick höra av Annika, och av frågeställarna, var precis vad vi i bokklubben redan avhandlat. Lite av samma tankar och funderingar. Man kan ju tolka en bok på sitt egna sätt, och man kan ”tro” eller välja att ”tro”, att vissa saker i en historia, kommer sig av en viss persons upplevelser. Vi målar upp egna bilder utifrån berättelsen, fast min bild behöver inte vara samma som den du ser.

Därför var det extra roligt att se och höra att vi ändå var rätt eniga i hur och varför, det såg ut som det gjorde.

Apropå böcker och läsning, hörde på nyheterna i morse att skolelever får öva på att skruva upp läshastigheten.  Då man fått upp hastigheten ska det övas på läsförståelse och andra saker. Åke undrade av vilken anledning man måste läsa snabbt. Mja, det undrade jag med, först, men sen mindes jag hur gymnasieeleverna på Nolia eventet, inte ens kunde läsa papperet jag skrivit, om hur man skulle göra för att vara med på tävlingen.

Även om jag pekade på papperet med stora bokstäver skriven med fetstil och sa läs, så kliade dom sig i huvudet och förstod ingenting. Är det inte så för er också, att då man läser en text så tar man in hela sidan. Man behöver inte läsa bokstav för bokstav, utan man får in en helhet, eller?

 

Jag förstår ju dock att det kan se annorlunda ut beroende på om man är dyslektiker eller har andra svårigheter att läsa, men då kan ju detta kanske vara ett hjälpmedel. För att få upp hastigheten måste du vänja hjärnan med att se på boksidan på ett speciellt sätt… jaja, jag ska inte skriva mer om det, jag kan hamna ute på djupa vatten, jag gissar ju bara.

Jag var iväg och tränade innan lunch igår. I mina lurar spelade jag musik. Har nyligen börjat lyssna lite på musik med jojk. Det är konstigt ändå hur man rycks med i såna låtar. Dom har en speciell rytm, låter som om naturen talar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag känner. Ni kan ju lyssna på en låt själv. Jag rekommenderar högre volym för att både höra och känna.

Och med dom, mina vänner, avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en fin torsdag!

Vill ni vet, får ni fråga, kan inte skriva det här i alla fall 😂

Av , , 6 kommentarer 18

Blir inte klok på den här rättstavningen som finns i Word. Kolla det här…

 

Nähä min stavning måndag, stämmer inte? Inte allesammans heller. Men då jag flyttar markören så vill den plötsligt byta ut allesammans till, tadaa…

 

 

Vad betyder alles Ammans?? Ibland markerar den med rött, men alternativen jag får, är dom jag skrivit. Är det enbart för att se om jag är på tå och vaken, eller 🤔🙃

Idag är det Siverts riktiga födelsedag, med andra ord är det 60 år sedan han föddes. Han föddes inte, som vi andra barn i flocken i Umeå, utan Lycksele låg närmare till hands. Våra föräldrar var bara 17 år och bodde just då, i Malå.

Så även vi om redan grattat med fina viner och glas (samt lite annat, internt knas)

Slänger vi iväg ett stort GRATTIS även idag. Hipp Hipp Hurra!!

 

Apropå ålder, det där vi aldrig kommer ifrån, så såg jag en kul grej på TikTok. Jag sparade den och la ut på Youtube då jag bara kan dela länkar därifrån. Åtminstone enda sättet jag vet hur jag ska göra.

Visst känner ni igen allt detta, ni som har några år i bagaget? Jag undrar vad det var vi höll på med. Men känner lätt igen nästan allt. Och nog kan man lägga till fler saker på den listan. Jösses! Kusin Anna påminde mig om allt vi höll på med, och trodde förstås att vi var coola på nåt sätt. Fast då hon påminde mig om alla saker så undrade jag hur vi tänkte där, egentligen, alltså oh my guard.

Jag tänker inte ens nämna det här, utan ni som vill veta, får fråga mig in real, haha. Men då handlar det inte om dom här klicka på pennan i 120 eller fippla på med olika fingerövningar. Nej nej, det är värre saker 😜😂

Vi pratade lite om dom här sakerna som visas i klippet, och ja, det är nog så att en del av sakerna har ersatts med annat. Fidget spinners var ju väldigt poppis, det finns sociala medier man kan skrolla runt på, TikTok, och gummifigurer det ska klämmas på. Ja, så det kanske inte är så annorlunda idag, det används bara andra redskap.

Var på kall morgonpromenad med Winstone

Kolla vilket ljus det var på ett hus

Det roligaste var att det såg exakt likadant ut 2 hus innan. Måste vara solen som lyser in i fönstren på övervåningen och sedan reflekterar tillbaka ett mönster på husen mitt emot. Måste gå åt andra hållet imorgon och se vad dom har i fönstren som gör detta mönster.

Gick en kall sväng även igår, solen inger falska förhoppningar om värme, men snart så.. då är vi ändå där. Varmare tider kommer 🧡

Önskar er alla en fin måndag!

Man kan fastna i lite vad som helst..

Av , , 2 kommentarer 10

Theresé kom ihåg Lucky Luke tröjans vara eller inte vara och kommenterade inlägget på FB:

” Ni hade sett tröjan på stan, men inte köpt den för att Lucky Luke hade cigg i munnen och tyckte inte att de var PK… men nån dag senare ändrade nån sig när de gick förbi igen, och då hade han helt plötsligt ingen cigg i munnen utan ett grässtrå..! Så då inhandlandes den. Sally hade den ofta. Den kanske ligger här nånstans…” slutcitat

Då var mitt minne ändå där i periferin. När jag läste grässtrå så kom jag ihåg att dom faktiskt bytt ut ciggen. Men att vår första tanke var att vi inte kunde köpa den med en cigg i munnen. Men ett grässtrå funkade fint

Ja, och då det handlar om riktigt små barn, så kanske man hittar andra saker dom kan skylta med. Det är ju knappast så att man drar med sig en 6 åring till Puben heller…eller? Ja den här lill tjejen fick då inte lov men hon gjorde verkligen allt, för att få till, åtminstone en pubafton, haha

Ny ljudbok är påbörjad och jag absolut ogillar hur den läses upp, så den här kan bli tuff. Jätte mjäkig röst, det händer inget, inga skiftningar, jag fattar inte ens om det handlar om samma person eller om det är flera. Känner att jag måste läsa vad den ska handla om, innan jag fortsätter.

Och nu, efter en snabb googling fattar jag mer. Haha..

Boken Stacken

Skriven av Annika Norlin och uppläst av Ingrid Elam handlar om följande:

”De är sju som har valt att leva utanför samhället, långt in i ödemarken, bortom skola, vård och omsorg. De har kommit från alternativrörelser och anstalter, institutioner och sångkörer, och alla är de på sitt vis kantstötta. De är olika men passar ihop, delar på sysslorna, och så lever de som myror i en stack.

Och där är hon som iakttar dem på håll. Hon som ensam har dragit till skogs med tält och spritkök, utbränd efter många stressiga år som ständig vikarie.” slutcitat

Efter 1 timme och 21 minuter, borde man ju ändå ha glidit in i berättelsen tänker jag. Fast hos mig har den hittills inte, fastnat nånstans. Lite som för den här killen 😄

Men jag ger inte upp. Kusin Anna hade kämpat sig igenom den förra boken även fast hon inte gillade den på så många ställen. Hon ville förstå och det vill jag med. Nu är jag åtminstone mer införstådd i handlingen. Kan tänka mig att man kanske tar till sig mer om man läser böcker istället. Där krävs i alla fall lite mer delaktighet, kan jag tro. Fast att läsa boken är inte ett option för mig, inte idag.

Avrundar dagens inlägg med 2 minnesbilder om hur det såg ut för 3 år sedan, denna dag, apropå att fastna. Nicco skulle iväg till jobbet och vi väntade en leverans av kylskåp dit upp. Många bilar hade svårt att ta sig fram. Hoppas ni alla får en fin, ”städa undan julen dag” tjolahopp och här var det redan gjort.

Laid-back och bekymmerslös

Av , , Bli först att kommentera 11

Sökte efter en bild i ett gammalt album för några dagar sedan. På sidan som kom upp då jag öppnade albumet, satt ju jag. Reagerade på att jag såg lite laid-back (chill) ut. Svårt att se men i mina ögon kan det vara lite raggarstuk på den, hahaa

Skrattade till då jag vet av 2 andra bilder i liknande stil. Idag dök dom 2 bilderna upp som minne, snopet 

Mja, det är väl lite så där jag är. Inte av så jätte stressad natur. Det mesta löser sig och vet ni vad. Det som inte går att lösa, det får ju vara. Move on!!

Har kvar 2 timmar av ljudboken, Skilsmässan. Den är bra på sitt sätt. Själv har jag tänkt att man lätt kunnat kapa av 3 timmar utan att ha missat så mycket. Det bästa med den är väl att man blir medveten om hur dom flesta är, och hur livet kan te sig.

Man hör en sida av en händelse och berättaren är den som får sympati och medhåll. Där utgår man från att det är den enda sanningen, fast… Här svänger det rejält då man plötsligt får höra den andres sida, tankar och upplevelser. Det behöver inte betyda att någon har fel, men upplevelser är personliga och svåra att förklara. Speciellt för dom som inte vill lyssna.

Apropå böcker och läsning, så berättade jag på vår lilla bokklubbs träff att jag försökte mig på att läsa för Nicco då hon var liten. Men jag tyckte det var jobbigt. Jag gick in med stora intentioner att läsa och låta peppande, men det slutade alltid med att jag blev less och trodde inte heller att hon lyssnade. Så jag bytte ut första bokstaven i orden med ett F.

Nej, hon lyssnade visst och jag fick bannor för att jag inte läste korrekt. Jag sa att jag fick ont i tungan och inte kunde läsa längre. Här trodde hon att jag ljög, men ska jag vara helt ärlig, så låg den en sanning i det jag sa. Att högläsa är inte som att prata som man gör normalt. Man ändrar röstläge, byter styrka och understryker ord i meningar. Är man ovan, så blir det till slut ansträngande.

Gissa om jag skrattade till då den här bilden dök upp i FB flödet igår, då

Gjorde vissa förberedelser inför kvällen middag, redan igår. Och efterrätt ska det också serveras. Tror det kommer att bli magiskt gott. Men jag avslöjar inget idag. Det får väl komma bilder på det hela imorgon. Fast ett kan jag säga, hemmalagad halloncurd med hallon från Renbergsvattnet…UNDERBART!!

Kusin Anna och jag ska ju på föreställningen Barrikad, i eftermiddag. Och sen bjuder jag hon och Ingvar på söndagsmiddag. Äta ska vi ju oavsett och det kan väl vara trevligt att ha sällskap vid middagsbordet ibland. Bara så där för att vi kan.

Nicco skickade ett årsminne på messenger, på hennes Sambo. Han var inte så stor alls, den lille killen Sambo

Kontra nu då…

Ha en fin söndag, allihop!

Vart månde detta sluta, litteratur och föreställningar 😯😁

Av , , Bli först att kommentera 13

Vår hyresgäst Josephine, är i Umeå med ett uppdrag. Hon medverkar i en föreställning som heter Barrikad, som har premiär den 29 september. Här kan ni läsa lite av det som står i VK under Kultur.

Det är den jag och kusin Anna, ska gå på. Jag tror inte att jag varit på nån föreställning alls, eller jo, på den tiden Theresé var med i en teatergrupp. Men det var längesedan, hon var väl 6 år, då det begav sig.

Det blir något nytt för mig, och kanske man blir lite mer bevandrad i den världen, med. Litteratur och nu teater. Vart ska detta månde sluta 🤨😄

Om ni är intresserade kan man beställa biljetter här, klicka på bilden.

Jo förresten, jag blev så pass kränkt av det lilla fönstret. Att jag tvättade det innan jobbet. Nu ska jag se om jag ska fästa fast ett tyg där bredvid, hm… mest för att en tavla på den lilla väggen inte syns alls, eftersom man aldrig står vänd åt det hållet. Bäst hade det varit att måla på tapeten också. Syns att vi haft katter här.

När jag kom hem efter jobbet, drack jag en kaffe och slängde mig över köksfönstret, som nu blivit tvättat och fått höstgardiner. Jädrar vad jag kan då jag sätter den sidan till. Man betar av lite i taget så blir det då gjort till slut.

Har beställt en ramp till Winstone. Tanken är att han ska få komma sig upp i soffan igen, utan att hoppa. Men han är inte så lätt övertalad. Fast trägen kanske vinner. Vi får köra med lock och pock. Tyvärr är inte vårt tv rum så stort heller, så först får han lära sig att gå upp här. Men där kan vi ju inte ha rampen. Fast jag tänker att då han är bekväm med att använda den, får jag flytta den till kortsidan av divanen. Där kan den få stå.

Umeå Cruising har Ford onsdag på FB sidan. Jag letade upp 2 gamla bilder på Brällas Ford, som jag fotat uppe i Maltträsk. Dom 2 bilderna får avrunda dagens inlägg, och jag önskar er alla en fin onsdag med dom. Brällas son John, sitter bakom ratten och gör tumme upp

Och här är förbereder barnbarnet en roadtrip med dockvagnen, hahaa…

2 Cola och 1 Fanta= 2 Pepsi+ 1 Zingo 😜😒😁

Av , , Bli först att kommentera 13

Nu sitter jag med min nya dator

Behöver inte sparkas igång och tar inte 10 minuter för att vakna, här är det tjopp tj..och klar. Men det är ju ändå nya vanor som ska in. Plötsligt har jag inte mina dokument som jag skrivit mina bloggar i. Suck… laddar ner ett gratis program, men nu vet jag inte vart jag hittar det.

Så för att lösa det lite snabbt, tar jag Microsofts, 5 dagars gratis trial, så får vi se hur det blir sedan.

Lite surt också att jag inte tänkte på att min gamm dator var vit. Även tangentbordet. På den nya är det svart och därför syns inte tangenterna lika bra i skymning.  Jaja, jag vet, man vänjer sig så småningom.

 

Idag är det exakt på dagen 38 år, och lägg på cirka 3 timmar sedan, Theresé föddes. Så härifrån till Järlåsa: Grattis på födelsedagen (ha tårtan klar då vi kommer)!!

Letade egentligen efter nån bild som var från längesen som man kanske inte sett förut, annat än vid just det tillfället. Men jag gick bet. Hittade dock dessa två, små episoder från oktober 2014, och vi var nere och hälsade på i Järlåsa. Theresé hade bland annat bokat in ett tea party på Salsta slott. Sally känner man ju knappt igen… hon är några år äldre idag. Ja, Theresé också, förstås 😂 Och alla vi andra.

Nåväl, på vägen dit ner, stannade vi på en grillkiosk för att äta en liten lunch. Och jag citerar:

”Inte nog med att stället var litet, halva byn hade just idag, bestämt sig för en lördags lunch, därför var kön på hela, 5 stycken personer, före oss.

Vi beställde 2 kebab tallrikar och en lövbit, att dricka till, 2 Fanta och 1 Cola. Åke betalar, 10 minuter senare tittade han på oss och frågade vad vi skulle dricka? Ehh, 1 Fanta och 2 Cola svarar jag, ”.

Han tittar och säger: 2 Pepsi och 1 Zingo?

Nää, säger jag, och upprepar och nu det rätta: 2 Fanta och 1 Cola.

Han stirrar tillbaka och säger. 2 Zingo och 1 Pepsi.

Jaja, säger jag och vänder mig till Nicco, pressar ihop mina läppar och säger att han tydligen, inte har Cola eller Fanta, men varför stå där och dryga sig, haha, kan ju lätt uppfattas så då han inte säger med en gång att han inte har just Fanta och Cola.


Nå, sedan ropas det upp Lövbit…2 stycken och 1 kebebtallrik. Ja, det var ju inte beställt så, och eftersom vi nu redan väntat 30 minuter på att maten ska bli färdig så säger jag att jag kan acceptera en Lövbit. Och det skulle jag väl inte gjort, en torr skosula, med den tunnaste skiva persiljesmör han kunde hitta, eller rättare sagt han skar så nära kanten han kunde.

Stripsen som serverades till var så hård att Åkes gaffel, tappade sina tänder, men det var väl tur att det var plastgaffelns tänder som rykte och ingen annans 😀” slutcitat

Sen skrev jag detta och jag går bet på vem denne person kan vara, möjligtvis…tadaa. Sally.

Men det ska jag ha osagt.

 

”En person sa: Ja, jag älskar lasagne, och det kommer att smaka så bra. Hm…jamen hur kan du veta det, sa jag, om du inte smakat på den än? Jomen det luktar ju så gott! Lukta gott kan det ju göra, men du vet ju fortfarande inte om det smakar bra? Joho, det känner man ju, på doften.

Du sa jag, äppelschampo luktar förbannat gott, men det kan jag tala om för dig, det smakar f(ase)n inte bra. Hahaa…h*n skrattade gott och höll nog med om att så kunde det nog vara. Själv vet jag det, har ju testat 😀

Det fanns ett speciellt schampo då jag var i dom tidiga tonåren och jag och min kusin Anna, älskade doften…så mycket att vi inte kunde låta bli att smaka lite…det var inte gott, men äpple fanns helt klart med som smakämne, rekommenderas dock inte 😀” slutcitat

Ska jobba idag, känns bra att komma igång med verkligheten igen. Ja, inte för att man levt i nån typ av utopi, bara för att man varit ledig. Men jobb betyder oftast lite mer rutiner och falla tillbaka i en vardaglig lunk. Sen är det väl upp till var och en att bryta den lunken om man vill ha lite mer spänning, tänker jag.

Ha en fin onsdag allihop, vädret till trots!

Vad gör du där uppe??

Av , , 4 kommentarer 16

Nicco ringde igår och undrade om jag skulle haka på till träningen. Och ”tjopptjopp”, så var vi där och avverkade några maskiner. Inga konstigheter alls!


Håller på att städa och fixa lite däruppe. Fönstren är snart klar, har bara insidan i köket kvar nu. Det värsta med att vara däruppe är alla små saker jag skulle vilja göra om eller tillföra. Så det blev ett besök på Bauhaus igår kväll.

Köpte dekorplast som Nicco köpt till stugan men som det blev för lite av, och sen…ja, jag hittade nåt jag ska sätta på köksbordet på övervåningen. Där står ett litet bord med Perstorps skiva, och nej, jag behöver inga pekpinnar om vad Perstorps skivor är. Det där bordet får man inga tusingar för. Får se då vad det månde bliva av detta, haha. En jädrans massa färger i alla fall! 


Nån fejkblomma fick också följa med hem. Dom behöver ingen tillsyn förutom, möjligtvis en och annan avsköljning då dom stått ett tag.

Den på toan finns på Ikea och den andra fanns inne på Rusta. På toan hade jag förövrigt en palettblad som trivdes utomordentligt bra, den sträckte sig ända upp till fönstret. Sen kom sommaren och den glömdes bort. Takfönstret ger bra ljus till blommorna. Ingen direkt sol, men ljus. Nå, det får väl bli en riktig blomma där, sedan.


Sen blev det tvätt av gardiner som jag ska roa mig med att fålla upp innan jag sätter dit dom igen. Ni hör, det låter som om man inte får göra allt klart med en gång. Det tillkommer alltid något mer.

Men det är väl som jag sa till min svägerska under vistelsen uppe i stugan. Man ska nästan behöva vara i ett hus, en månad, och leva där, för att se vad som borde göras. På nån dag hit eller dit så hinner man inte ta in allt. Vi är ju aldrig däruppe, i lägenheten på övervåningen, längre stunder. Jag kan sitta där och surra i telefon, ibland. Fast då är jag ju ändå upptagen med annat. Vad hinner jag se då…nada. 

Gissa vem som är nyfiken på vad jag gör, då jag är däruppe


Kusin Anna (en av mina utvalda systrar), har frågat om jag vill komma med i en bokklubb som hon eller nån vän till henne, har startat upp. Jag har tackat ja, beställt boken så jag ska hinna läsa den innan första träffen. Så lite kul var det att den kom till INSTA boxen igår kväll. Namnet på boken, säger jag inget om 🥶


Och idag, fyller faktiskt Anna år. Så ett grattis från oss till dig, och ett HURRA på födelsedagen!!


Skönt att ta Winstone på morgon promenad då det är torrt och alldeles lagom temperatur ute. Så det är avklarat, även frukosten. Återstår att gå ut på gården då, tänker jag, och bara chilla en stund.

Ha en bra lördag allihop!

Maria Lundmark Hällsten