Är det något fel på mig?

Har jag svårt att acceptera min ålder? Jag tycker att jag är ganska nöjd med mitt liv och hur jag har det i min tillvaro. Men en sak har jag tydligen tappat helt. Det är förmågan att uppskatta folks ålder.

Deltog i ett seminarium som leddes av en äldre engelsk gentleman, lite lagom rundnätt, glasögonprydd, tunnhårig herre. Samtliga deltagare fick berätta lite om sig själv och jag pratade om att jag arbetade halvtid fram till dess att barnen blev större.
– Är de stora nu, frågade den äldre gentlemannen. Visst, sade jag, jag har ju sex barnbarn nu. Då började han prata om sin son, 14 år gammal. 14 år!!!! men jag har ju sex barnbarn…..hur går det ihop; den äldre gentlemannen???? Hur gammal blir då jag?

Dagen efter pratade jag med ytterligare en äldre herre, i mina ögon äldre alltså. Det visade sig att han var 4 år äldre än min Livskamrat!! Va; denne äldre herre – hur är det möjligt? Lever jag alltså med en "äldre herre"???

Så märkligt det har blivit, detta med ålder. Förut så visste man att en äldre människa hade rejäla skor och handväska eller hatt. Nu vet man ingenting längre. Inga riktmärken finns. Eller är det något i utstrålningen som gör att man upplever vissa som så mycket äldre? Måste fundera på detta, vet inte riktigt vad jag ska tro…..