Etikett: barnbarn

Trädgård

Av , , 1 kommentar 16

Tänk så bra man mår i sin trädgård! När man går där och påtar så är det som att alla bekymmer försvinner i fjärran. Man (jag) tänker inte på något utan bara pysslar med det jag har för handen, tankarna virvlar iväg och ens största bekymmer är bladlössen och liljebaggarna. Jag kan verkligen förstå tanken bakom de trädgårdar som anläggs som någon form av rehabiliteringsanläggning.

Igår hade kameran laddat ur, men jag tog mobilen och knäppte några bilder i alla fall.


En närbild på en vacker Allium, lilla L hjälper till och håller fram blomman.


Som små soldater i givakt står alla blomknopparna på Finlands vita ros, Plena. Tänk när alla slår ut samtidigt…..wow!


En underbar dillpion har hamnat lite fel inne i den namnlösa klätterrosen, men se så vackert den lyser fram i det gröna.


Dammen är äntligen rengjord och fylld med vatten, så mycket trevligare det blev med rent vatten och fontänen i gång jämfört med det smutsgrå vattnet som fanns tidigare.


Fikahörnor kan man aldrig få för många av….vänta bara när rosorna börjar blomma, så vackert och vilken doft det blir…..


Alliumlökar kostar en hel del i inköp, men dessa har spridit sig alldeles själv precis på tomtgränsen mot allmänningen. Vackert.


Tage Lundell inspärrad i sitt lilla torn. Jag älskar clematis! och är så glad att denna verkar trivas. Undrar om man kan ta en liten stickling……

När tråkigheterna i livet kommer för nära så är jag tacksam att jag har möjlighet att njuta av min trädgård. Skulle jag klara av att bo i en lägenhet överhuvudtaget? Vad skulle jag då göra när det händer saker som jag inte kan rå över? Var hämtar man kraften? En sak är säker, jag kan inte hämta den inifrån mig själv utan jag behöver hjälp, stöd när det händer. Livskamraten; det bästa stödet, mina barn och barnbarn; bara att veta att de har det bra hjälper, den utvidgade familjen, vänner; min älskade trädgård, min längtan efter SpanskaVillan. Där kan jag också hämta kraft.

 

Beundrar småbarnsföräldrarna

Av , , 8 kommentarer 15

Igår hade jag nöjet att få hämta två små barnbarn från dagis. De skulle tillbringa natten hos oss och därmed skulle jag också lämna dem på dagis imorse. Kvällen blev mysig, lille J han gick direkt och lade sina två nallar i sängen när han kom hem till oss, så de var färdiga för sänggående.

Men middag måste de ju ha och sedan var det bara att försöka hålla gossen uppe till 18.30. Så nöjd han såg ut när jag frågade om han ville gå i säng. Han pratar ju inte ännu, men nickandet var tydligt. Raska steg i säng, på med musiken och godnatt.

Lilla fröken L ville se Trolltyg i tomteskogen så det gjorde vi, men sedan var det godnatt även för henne. Lugna, lättsamma barn.

I morse steg jag upp lite tidigare för att hinna fika innan barnen vaknade, förberedde vällingen, packade min väska (ska på tjänsteresa till Holland i eftermiddag) och gjorde i ordning barnens kläder och ryggsäckar.

Men, oj så svettigt det blev när de vaknade! Fast vi var två som hjälptes åt så hade vi fullt upp. Inte lyckades jag ta mig till jobbet i tid heller. Jag kände väldigt tydligt att detta är för yngre människor! Nej, en eloge till alla dessa småbarnsföräldrar som hinner med sina små och som dessutom hinner till jobbet i tid.

Skulle behöva en barnstol…

Av , , 4 kommentarer 11

Hade middagsfrämmande av den finare sorten igår, fem av mina sex barnbarn! Det är inte ofta det går att samla så många så det kändes jättekul. Men lilla L var så trött, så trött, hon ville bara lägga sig i den ständigt bäddade resesängen och vila, stackars lilla hon. Hon t o m ramlade baklänges ur stolen när vi satt och åt middag. Jag måste nog skaffa en stol för lite större barn. Lillebror har ju lagt beslag på stolen för mindre barn. Det kanske finns på IKEA eller Blocket.

Har suttit mycket framför datorn idag och känner det faktiskt i nackmuskulaturen. Det är nog bäst att passa sig så inte "gamnacken" blir permanent. Äldre damer måste tänka på att räta ut sina leder allt emellanåt. Ack ja, vad man håller på att samla på sig; gamnacke, gäddhäng och se där; lite kalkonhals också. Evolutionen går viss bakåt tror jag. 

 
  Bilden på damen från http://blogg.aftonbladet.se/506madonnan/2009/02/1109172

 Det är inte lätt att få ihop allt till en helhet!

Snart får man gå och lägga sig…

Av , , 2 kommentarer 9

Intensiv dag har det varit idag. Två möten på förmiddagen, seminarium på eftermiddagen och sedan iväg till dottern med familj. Åtminstone två av barnbarnen fick jag träffa och nog är det ett sätt att få energi; att få vara med nära och kära. Lille K var riktigt på gång och dansade vilt till sin favoritlåt, drog farmor (mig) i håret, gosade och höll igång, åt rödbetor med hela ansiktet, ja rentav med hela kroppen kan man säga. Lyckligt rödmosig var han, gullhjärtat!

Men direkt när jag kom hem så kom den stora tröttheten också, vill bara gå och sova. Det tar tid att hämta sig efter den hemska förkylningen. Tack och lov för fredagen. Två möten och en telefonkonferens med de trevliga grabbarna i nätverket, sedan får jag gå hem. Inte fel. Nu gäller det bara att samla på sig lite energi under helgen så kommer det att kännas lite lättare.

Jag hoppas vi får fint väder så man kan vara ute och samla lite dagsljus.

De giftiga barnbarnen har slagit till igen

Av , , 6 kommentarer 9

Ett märkligt fenomen som de flesta mor-farföräldrar känner igen är att man är fullkomligt maktlös när barnbarnen blir förkylda. En enda liten snorkladdig puss eller kram och man blir däckad. Vad har de för virusar och bacillusker egentligen?

Ack ja, så är det. Nu låter jag som en skadskjuten kråka i rösten, nyser så det står härliga till och är allmänt risig.

På tal om att nysa, jag tycker mycket om den möjlighet att få plocka ihop en egen god sallad, som många affärer erbjuder idag. Ibland så brukar jag dock tänka att egentligen borde det ligga ett lock, antingen över varje liten kruka med olika tillbehör, eller ett stort lock man kan fälla ned över hela salladsbordet.

Häromdagen passerade jag just det långa salladsbordet när HJÄLP – jag bara exploderade helt hastigt i en jättenysning. Det var en nysning av den sort där man nästan ramlar omkull bara av kraften, några små sidosteg blev det nog.Visserligen hann jag vända mig bort från bordet, men jag kunde känna hur alla mina baciller studsade mot hyllor och golv och föll som ett stilla vårregn över salladsbordet.

Det kändes inte bra vill jag bara säga. Hoppas att jag inte smittade några….

Handarbete

Av , , Bli först att kommentera 9

Japp, nu är nog hösten här. Har alltså påbörjat ett lite handarbete, en sjal, eller  halsduk, åt ett av barnbarnen. Om hon nu vill ha den, man kan aldrig veta med dessa tonåringar.

Denna vinter ska jag ägna mig åt att sticka sockar, har massor med restgarner som det kan vara skönt att göra sig av med. De tar ju lite utrymme minsann. Så får det bli, en vinter i handarbetandets tecken. Skönt.

Jubel för våren!

Av , , 2 kommentarer 16

Helt opolitisk denna Första Maj, inte sett eller deltagit i något Första Maj-tåg, har inte tänkt en politisk tanke. Möjligen då att "varför kan inte Khadaffi ge sig, sträcka armarna mot skyn och bara lämna över landet". Hans son har dött, efter vad jag förstår så har ett par barnbarn dödats, hur kan ett land vara värt sådana offer? Ibland är människan obegriplig.

Jag kan sätta mig in i hur mannen själv ser på de offer som skett, men jag köper inte hans åsikt.

Nej, i dag är inte den bästa vårdagen, vinden är så kall, så kall, men jag har ändå varit ute och räfsat lite i rabatterna. Där gömd under en massa gamla blad gömde sig en julros, en Helleborus!!!!!! Så många gånger som jag planterat stora plantor, små plantor, mellanstora plantor och varje vår, med spänd förväntan, hoppats att få se dessa vackra blommor, men icke. Inte någon har överlevt. Inte förrän nu!

Väldigt oproffsig fotograf som låter sin egen skugga falla över motivet!

Så glad jag känner mig, har jag hittat det rätta stället för julrosen, tätt intill en thuja.
Livets under! Dessutom kan jag berätta att min vackra ros Thérèse Bugnet som jag hade i en kruka ute på pation på SpanskaVillan och sedan bara grävde ned i en liten jordhög, den skjuter. Den grönskar och skjuter, helt fantastiskt.

Mina två clematis som jag grävde ned i samma jordhög har dessvärre inte gett något livstecken från sig, men kanske, kanske om ett par veckor…….. Längtar efter grönt, efter blommor!

Vågar man förändra sitt liv?

Av , , 4 kommentarer 11

Tänker djupa tankar i dag. Har börjat komma till insikt om att jag nog inte klarar av att arbeta ända till 65 år. Men om man måste sluta arbeta tidigare, vad ska man då göra?
Ska man bo kvar i ett hus som jag älskar, men som faktiskt är onödigt stort.

Fördelen med det är ju närheten till barn och barnbarn och att det ligger väldigt bra till med närhet till all tänkbar service man kan tänkas behöva.

Eller ska man satsa på att göra SpanskaVillan till ett året runt-boende, alltså dra in året runt-vatten, göra i ordning badrummet på övervåningen, sätta in en tvättmaskin. Älskar huset, men rent praktiskt så är det kanske inte det bästa alternativet med sin branta tomt och längre avstånd till service.

Eller ska man sälja huset och satsa på att bo i ett varmare land under vintermånaderna? Fördelen med det är att Livskamraten sannolikt får leva med mindre värk, jag har inget emot att leva ett vardagsliv utomlands.

Den stora nackdelen är förstås avståndet till nära och kära. Visst kan man bjuda ner dem under skollov, men ändå…..den nära vardagen förlorar man ju.

Tankar, tankar – det måste nog mogna fram, än är det inte aktuellt med någon förändring. Kanske skulle kolla om det finns några regler för om man väljer att göra ett fritidsboende till ett året-runt-boende, det kan vara en start. Det är ju inte fel att ha vintervatten så man lättare kan vara där på vintern. Tur att man inte behöver bestämma sig redan i alla fall.

Ordet för dagen – kärlek

Av , , 3 kommentarer 9

Har just varit ute i solen på en lång, lång promenad. Känner mig lite filosofisk just nu och vill inte störa Livskamraten som sitter och bläddrar i sms:en han har i sin telefon.
Skriver lite i min blogg istället.

Har ni tänkt på så många olika sorters kärlek det finns? Den sorten man upplever när man ligger på golvet med lilla L och leker med bilar, när hon kommer och kryper upp tätt intill och pratar och berättar om sitt. Hennes underbara min av "ledsen" när man säger att nu måste jag fara.

Den sorten man känner när man håller de allra yngsta barnbarnen i famnen, ännu är de "oskrivna kort", man vet inget om hur de kommer att utvecklas, men hjärtat hoppar till i bröstet varje gång man får ett stort leende från dem.

Den sorten man känner när man tittar på sin Livskamrat och minns alla upplevelser vi delat under snart 40 år, all glädje men även sorger och besvikelser. Den respekt man känner för den människa man lever tillsammans med, det är en gåva att få uppleva.

Den sorten man känner (kände) när man hjälpte pappa att ansa håret i nacken och kring öronen och han lutade huvudet mot min axel. Tack mamma och pappa för det ni var och det ni gav.

Den känsla man känner för sin syster, hur gärna man skulle vilja göra allt för att hjälpa till i stunder av oro och sorg.

Den sortens kärlek man känner för sina barn, en kärlek som är ovillkorlig, glädje men alltid en liten oro. I en förälders ögon så är barn alltid barn och oron släpper aldrig helt.

Den kärlek man känner när ens 80-åriga morbror ringer och är jätteglad över det brev man skickat med nytagna bilder på familj, hus och stugor. Att höra hans röst för mig tillbaka till alla somrar han fanns närvarande under mina sommarlov hos mormor.

Den känsla av "kärlek" som fyller en när man får gå ut och solen glittrar på den vita snön, fåglarna sjunger och man får svettas lite i den varma vinterjackan.

Visst finns det mycket att glädjas åt, och vara tacksam över! Ta hand om varandra!

 

Är det något fel på mig?

Av , , 6 kommentarer 9

Har jag svårt att acceptera min ålder? Jag tycker att jag är ganska nöjd med mitt liv och hur jag har det i min tillvaro. Men en sak har jag tydligen tappat helt. Det är förmågan att uppskatta folks ålder.

Deltog i ett seminarium som leddes av en äldre engelsk gentleman, lite lagom rundnätt, glasögonprydd, tunnhårig herre. Samtliga deltagare fick berätta lite om sig själv och jag pratade om att jag arbetade halvtid fram till dess att barnen blev större.
– Är de stora nu, frågade den äldre gentlemannen. Visst, sade jag, jag har ju sex barnbarn nu. Då började han prata om sin son, 14 år gammal. 14 år!!!! men jag har ju sex barnbarn…..hur går det ihop; den äldre gentlemannen???? Hur gammal blir då jag?

Dagen efter pratade jag med ytterligare en äldre herre, i mina ögon äldre alltså. Det visade sig att han var 4 år äldre än min Livskamrat!! Va; denne äldre herre – hur är det möjligt? Lever jag alltså med en "äldre herre"???

Så märkligt det har blivit, detta med ålder. Förut så visste man att en äldre människa hade rejäla skor och handväska eller hatt. Nu vet man ingenting längre. Inga riktmärken finns. Eller är det något i utstrålningen som gör att man upplever vissa som så mycket äldre? Måste fundera på detta, vet inte riktigt vad jag ska tro…..

 

 

 

Presentation
  • Jag lever här och nu.
  • Jag har ett ansvar för hur mitt liv utvecklas.
  • Jag vill så mycket.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se